Internet på min dator funkar inte,men har börjat på kapitel 7.
Först vill jag att ni ska kommentera mer på förra kapitlet. Vill ni verkligen ha mer kapitel?

Ha det bra!

Förra kapitlet:

Jag kollar på klockan och ser att den bara är 22:00,men jag är rätt trött så bestämmer mig för att gå och lägga mig. Men på väg till sovrummet blir jag distraherad av en skugga som snabbt flyttar sig runt huset. Jag känner hur rädslan kryper i kroppen. Jag har inte ens några grannar på synhåll,så vem kan det vara ute såhär sent. Det ända jag tänker på är att det är en mördare som går runt mitt hus. Jag går och kryper upp i soffan och drar en filt upp till hakan och känner hur en tår rinner ner för min kind. En rejäl knackning hör jag från dörren och jag stelnar till. Jag är rädd.

En till knackning lämnade dörren och en rysning spred sig genom hela min kropp.

Dörren slogs upp,och nån klev in. Hela jag slutade fungera,min hjärna,mina andetag.

Jag hör hur personen går in i köket och häller nånting på golvet. Sen hör jag hur den drar en tändsticka och det blev en explosion. Jag såg ljuset.

- ”Mamma,är det du?”

- ”Ja mitt hjärta,det är jag” Säger hon och räcker fram sin hand. ”Kom,följ med mig”

Jag tvekar inte en sekund och i nästa stund står jag där med henne bredvid mig och ser på alla i min släkt som har gått bort. Mormor och morfar står där och ler till mig.

- ”Nu kan inget skilja oss åt” Säger dom och jag känner hur nånting saknas. Justin. Jag saknar Justin.

- ”Jag måste tillbaka till Justin” Säger jag med ett ryck och dom andra bara skrattar åt mig.

- ”Hjärtat..du är på den andra sidan nu. Och här kommer du vara för alltid” Säger mamma och jag känner hur konstigt allting känns.

- ”Mamma,är jag verkligen död?” Frågar jag försiktigt.

- ”Nej,det är du inte. Det här är din dröm,du kan vakna nu om du inte gillar den”

Och det hon sa var rätt. Jag vaknade med ett ryck och hela jag var kallsvettig.

Jag kollade ut genom fönstret och såg fortfarande skuggan. Jag reste mig ur soffan och gick med försiktiga steg till fönstret och kikade ut. När jag såg att det bara var en katt som smög runt lättades hela jag och jag kunde andas ut.

Tänk vad en dröm kan kännas verklig.

Jag går och lägger mig i sängen och somnar snabbt.

2 veckor senare..

Idag var det lördag och Victoria skulle komma om 1 timme. Har precis städat hela huset så nu är det fint. Igår var jag och köpte jordgubbar,nutella och freez,som vi alltid hade när vi träffades förut. Sen ska vi väl bara sitta och prata om allt och inget.

När jag sitter och tar av bladen från jordgubbarna ringer telefonen.

- ”Hej det är Lea” Säger jag lite andfått efter att ha sprungit och hämtat mobilen.

- ”Heej det är Victoria,det har blivit lite ändrade planer. Jag följde med till Olivias sommarställe istället,men jag hoppas det är okej.” Säger hon med en snabb röst och jag känner hur mitt humör sjönk till 0.

- ”Prata aldrig med mig igen.” Säger jag och lägger på.

Jag trodde bättre om henne. Men jag har ju inte träffat henne på 2 år så hon har väl förändrats.

Jag lägger telefonen på bordet och sjunker ner på stolen. Vem ska jag äta allt det här med då? Jag kommer ju knappast orka allt själv. Jag går och sätter mig i soffan och lämnar alla jordgubbar på bordet. Vad ska jag göra nu då? Jag har ju ingen jag kan bjuda hit.

Jag sätter på tv:n och tar en filt och lindar in mig i den. Jag var tydligen ganska trött för jag somnade på mindre än 10 minuter.

*Knack,knack,knack*

Jag sätter mig upp i soffan och kliar mig i ögonen. *knack,knack*

Jag reser mig upp med filten hängandes över mig och går mot dörren. *Knack,knack*

”JAG KOMMER!!” Ropar jag från köket innan jag närmar mig dörren.

Jag öppnar försiktigt dörren och kikar ut. Ingen där. Jag kollar ner på marken ifall det skulle vara nån liten person,men där ser jag en bukett med röda rosor. Jag brukade alltid få röda rosor av mormor när jag fyllde år,men hon varken lever och jag fyller inte år.

Jag tar upp dom och stänger dörren. Jag läser på lappen som sitter där och känner att jag står och ler för mig själv.

”Lea,jag är verkligen jätte ledsen för allt. Snälla,förlåt mig. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på vad du sa till mig på sjukhuset. Om det finns nåt jag kan göra,så säg det.

Än en gång,jag är så ledsen. / J”

Jag läste lappen minst 10 gånger. Han bad verkligen om förlåtelse,och här står jag och ler som en idiot. Just nu vill jag bara att nån ska komma hit och hålla mig sällskap, vemsomhelst förutom Victoria.

Jag satte rosorna i en vas,hällde upp jordgubbar och nutella i en skål,tog en freez ur kylen och gick och satte mig i soffan igen. Jag bläddrade bland alla kanaler och beslutade mig för att se på ”Mean girl”,fast jag redan sett den 100 gånger. Här satt jag i min ensamhet och bara åt,åt och åt. *Knack,knack*

Jag gick mot dörren och öppnade försiktigt,och där stod han. Han kollade mig i ögonen,men hans ögon sa ”slå mig inte”. Jag fick fram ett litet leende innan jag tog in han i en försiktig kram.

Justins perspektiv:

När hon öppnade dörren kände jag hur jag ångrade att jag stod där. Hon kanske fortfarande var arg på mig. Men istället för att stänga dörren i mitt ansikte tog hon in mig i en mjuk kram.

Den varade bara 3 sekunder,men det var 3 härliga sekunder.

- ”Vad gör du här?” Frågar hon och kollar med snälla ögon på mig.

- ”Jag har haft dåligt samvete sen sjukhuset. Lea,jag är ledsen”

- ”Jag förlåter dig om du lovar att aldrig göra om det”

- ”Jag LOVAR” Säger jag och hon gör det där leendet bara hon kan göra.

- ”Men jag ska åka nu,mitt plan går om 1 timme” Får jag fram fast jag ser på henne att hon vet att jag ljuger.

- ”Så ditt plan åker utan dig om du inte är där i tid?” Säger hon och skrattar. ”Kom in”

Jag gör som hon säger och stiger på.

- ”Det var en som egentligen skulle komma idag,men jag kan väl säga att hon dissade mig” Började hon. ”Så jag hoppas du gillar jordgubbar och freez,för det är det ända jag har”

- ”Jag behöver egentligen inget. Du förlät mig och det räcker gott och väl” Säger jag och hon ler ett varmt leende till mig.

- ”Eftersom det är så bra väder och klockan bara är 15:00 så kan vi väl gå till bryggan och sätta oss?” Frågar hon medan hon plockar fram det vi ska ha.

- ”Det blir jättebra! Behöver du hjälp med nåt?” Hon skakar på huvudet men jag ser att hon håller på att tappa allt ur sina händer.

- ”Eller jo,du kan hämta den där korgen som ligger i mitt sovrum” Säger hon och pekar med huvudet vart jag ska gå.

Medan jag går kollar jag mig runt för att se hur hon har det. När jag väl är i hennes rum tar jag korgen i handen och tänkte precis gå ut,men min blick fastnade på ett kollage som hängde på väggen. Jag gick fram till det så jag kunde se bilderna nogare. Det var bilder på Lea och nån som var väldigt lika henne. Men jag förstod snabbt att det var hennes mamma.

- ”Hur går det?” Ropar hon från köket och jag återgår till verkligheten.

Jag går ut ur hennes rum och går till köket.

- ”Här” Säger jag och ställer korgen på bordet.

- ”Tack” Säger hon och börjar plocka i allt.

Efter 5 minuter lämnar vi huset och börjar gå mot bryggan som ligger precis bakom huset.

Vi går och sätter oss på kanten med fötterna hängandes.

Det blir tyst ett tag.

- ”Går du hit ofta?” Frågar jag för att försöka avbryta tystnaden.

- ”Ibland,när jag behöver rensa tankarna” Säger hon och kollar ut på vattnet.

- ”Nu ska du få veta en sak som jag inte har berättat för nån” Säger hon och jag nickar.

- ”När mamma gick bort,så mådde jag jätte dåligt i flera månader. Jag skar mig varje dag på armen,och vissa gånger höll jag på att gå för långt. 3 gånger var jag nära på att begå självmord,men jag hindrade mig själv och trodde då att mamma kollade ner på mig. Sen slutade jag skära mig,men började med nåt värre. När jag mådde som dåligast sprang jag ut i skogen och rökte. Jag trodde att det skulle få bort min smärta,men jag blev bara beroende.” Säger hon och jag ser på henne att det var jobbigt att säga.

- ”Men du har slutat nu?” Frågar jag och kollar på henne.

- "Ja,som tur är. Jag gick till en psykolog flera dagar i veckan och han hjälpte mig att sluta.”

Efter att vi suttit och pratat i 3 timmar bestämmer vi oss för att gå in. Innan vi lämnar bryggan frågar hon en ganska konstig fråga.

- ”Var är din mobil?” Hon kollar med en lurig blick på mig.

- ”Den är där inne. Vadå då?” Innan hon hinner svara förstår jag varför hon frågade.

För i nästa sekund har hon puttat i mig i vattnet och står där och skrattar.

- ”Ha ha , jätte kul” Säger jag ironiskt och simmar till stegen.

Jag kliver upp ur stegen och allt vatten rinner från mina kläder.

- ”Du njuter nu va?” Säger jag och hon skrattar och nickar.

Jag går fram till henne och ger henne en stor blöt kram. Jag tar korgen ifrån henne och ställer den på bryggan. Jag lyfter upp henne och hon virar sina ben runt mig. Jag kollar henne djupt in i ögonen och mitt huvud går försiktigt närmare hennes. Jag tänkte kyssa henne,men kom på i sista sekund att jag lika gärna kan kasta mig i vattnet med henne.

Så när våra läppar är nån centimeter ifrån varandra kastar jag mig i och hon skriker till innan hon kommer under vattnet. När hon kommer upp trycker hon ner mitt huvud under vattnet,men hon var inte speciellt stark. Och så bottnade jag och vattnet var bara till min haka.

Hon dök och kom upp precis framför mitt ansikte med ett stort leende. Jag lyfte upp henne som innan och jag placerade försiktigt mina läppar på hennes,och hon besvarade den snabbt.

Hon avbryter kyssen genom att hon börjar le. Vilket var ganska bra,för både hon och jag skakar av att vi är kalla. Jag släpper henne och går upp för stegen med henne tätt efter mig.

Hon tar upp korgen och vi börjar små springa in. När vi kommer in går hon in på sitt rum för att byta om och jag går ut till bilen och hämtar ombyte,ja bilen. Det där med planet vet jag faktiskt inte varför jag sa. Jag tar med mig ett par mjukisbyxor,ett linne och går in. När jag kommer in möts jag av en välbekant doft,nudlar.

- ”Jag hade inget annat hemma,så jag hoppas du gillar nudlar” Ropar hon från köket.

- ”Jag älskar nudlar” Svarar jag och hon ger sig ifrån ett litet skratt.

När jag bytt om och vi har ätit upp går vi och sätter oss i soffan. Eller jag la mig ner.

Lea sätter sig bredvid mig med datorn i knät. Jag sätter mig upp för att kolla vad hon gör,och ser att hon sitter och kollar på en bild på henne och nån annan tjej i hennes ålder.

- ”Vem är det?” Frågar jag och kollar på bilden.

- ”Det var hon som skulle komma hit idag. Vi har inte träffats på 2 år men ändå väljer hon bort mig.” ”Hon är typ helt galen i dig,så vill så gärna bara göra henne avundsjuk”

- ”Gör det då,ring henne på skype eller nåt” ”Det är lugnt för mig” Säger jag och hon ler till mig och loggar in på sin skype.

- ”Yes hon är inne” Säger hon och ringer henne på videosamtal.

När hon svarade såg det ut som att hon hade sett ett spöke.

- ”Heej” Säger Lea glatt.

- ”akdjksadjksajfcwjd VAD FAN GÖR HAN HOS DIG?” Skriker hon och det ser ut som att hon ska svimma.

- ”Han kom över med en bukett röda rosor” Säger hon och kollar på mig. Jag ger henne en snabb kyss och jag ser hur hon njuter av att se sin kompis så avundsjuk.

- ”Hejdå,måste gå. Vi har bättre saker för oss att göra” Säger Lea och lägger på.

Jag lägger mig ner igen och hon lägger sig bredvid mig med huvudet på mitt bröst.

Jag klagade inte direkt. Efter bara 5 minuter somnar hon och jag sluter mina ögon.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu får ni välja. Vill ni ha kortare kapitel varje dag eller lite längre varann dag? 

För jag ser hur vissa gör mega långa noveller men fattar inte hur man orkar. Mina ideer tar slut så snabbt. 

 

Förra kapitlet:

När jag är 10 meter från hotellet dyker en kamera upp mitt framför mig med en reporter bredvid. Jag försöker gå ifrån dom,men hon håller kvar mig och puttar till mig.

- ”Så,du är Lea och sägs vara här med flickidolen Justin Bieber” Säger hon och kollar på mig för svar.

Hur sjutton kan hon veta det där? Vilka stalkers det finns säger jag och återgår till verkligheten.

”Eh..” Stammar jag fram och vet inte vad jag ska säga. Vågar inte öppna min mun för rykten börjar gå lika snabbt som Justin kan få alla Beliebers att skrika.

Ringen runt mig blir bara större och större och jag får bara mer och mer frågor som jag inte svarar på. Jag kollar snabbt upp mot vårat fönster och ser att Justin står där,när jag får hans ögonkontakt ser han hur förvirrad jag är. Han försvinner och om lite mindre än 30 sekunder ser jag att han är på väg att gå ut från hotellet. Vad tänker han med? Dom kommer ju kasta sig över honom som hungriga vargar. Jag släppte honom med blicken i 5 sekunder,och när jag kollade dig igen var han borta.

Blev lättad inom mig men plötsligt dyker det upp nån med solglasögon och en svart munkis med luvan på,och jag förstår direkt vem det är. Ingen verkade märka att han var där,så förklädnaden fungerade,även om man kände igen honom något enormt. Men vissa är smartare än andra.

Nu står vi där inne i en folkmassa och vet inte hur vi ska ta oss ut.

Nån verkade i alla fall märka att det var Justin för snart var allas blickar riktade mot honom.

- ”Kolla,det är Justin Bieber!!” Säger nån och alla pressar sig mot oss och dom kommer så nära så att vi knappt kan andas.

Vad ska vi göra nu då? Är det ända jag hann tänka innan jag kände hur jag fick svårare och svårare att andas och allt blev svart.

Jag öppnade försiktigt ögonen och kände att jag var i nåns famn.

Jag kollade upp på personen som höll i mig och blev en aning lättad när jag såg att det var Justin som höll i mig. Vi var fortfarande ute och hade fortfarande samma folkmassa runt oss.

Justin kollade ner på mig,log,släppte ner mig på fötter och återgick sen till att prata med nån reporter.

- ”Så,du och Lea har nånting  på gång?” Frågade hon och lät lite små dum.

- ”Nej,vi är bara vänner” Svarade Justin och jag kände hur en lättnad spred sig i min kropp. Om han hade sagt att vi hade nånting på gång skulle jag få så mycket hat av hans Beliebers. Det vet jag.

- ”Så varför är hon med dig hit när du ska avsluta din turne?”

- ”Scooter är hennes morbror och hon följde med för att shoppa” Säger han och jag ser hur gärna han vill att alla ska gå. Och jag känner detsamma. Håller i 5 stora kassar så mina armar håller på att gå av. Medan Justin stod där och vägrade att svara på mera frågor kom en tutande bil som väckte allas uppmärksamhet. Den körde mot allt folk så dom var tvungna att flytta på sig. När den var vi oss öppnades dörren snabbt och dom drog in oss. När vi väl satt inne i bilen såg vi att det var Scooter som räddat oss.

3 timmar senare..

- Justin,Lea,Vi måste börja åka nu så vi kommer fram i tid. Det är jätte mycket trafik” Ropar Scooter från dörren. Jag ska med och stå i backstage medan Justin uppträder. Ska väl bli spännande och se hur allt går till. Skulle tydligen få stå och prata lite med hans OLLG sen.

När Justin har stått och fixat håret i 10 minuter till så kommer han äntligen och vi kan åka.

Eller åka och åka,det tar inte lång tid innan vi blir ståendes i en lång bilkö.  

När vi har rört på oss en aning och vi ser arenan han ska uppträda i stoppas trafiken igen.

- ”Vi ska vara där nu. Jag ska upp på scenen om10 minuter. 10 minuter” Säger Justin med en orolig röst. ”Jag kan inte komma för sent på min sista spelning på turnen”

- ”Det är lugnt. The Foo är där och dom har extra saker dom kan göra om du är försenad” Säger Scooter med en lugn röst,förstår faktiskt inte varför han är så himla lugn. Han är ju liksom maneger.

Efter en kvart är vi äntligen framme och Justin får stressa sig in och allt går jätte fort.

Han sätter på sig sin mic och springer ut på scenen och ropar ”What’s up New York”

Och alla börjar skrika,hoppa,svimma osv.

När han har kört alla låtar är det dags för ”one less lonely girl”. Han ropar ut i mikrofonen ”Who wanna be my one less lonely girl?” Och alla börjar vifta med sina armar.

Hans OLLG kommer nu och ställer sig bredvid mig för att snart få gå ut på scenen.

- ”Hur känns det att du snart kommer få sitta i den där stolen och vara några centimeter ifrån honom?” Frågar jag med ett leende och hennes tårar väller ner.

- ”Det känns helt overkligt” Snyftar hon fram och jag blir själv lite rörd.

Jag ser hur hennes händer skakar när en av dansarna leder ut henne på scenen,och alla börjar skrika ännu högre.

Efter låten kommer hon och Justin små springandes in här. Tjejen går vidare för att bli förhörd och Justin byter till en mic som han håller i själv. Han ska precis springa ut på scenen och tacka för kvällen när han i sista sekund tar tag i min hand och plötsligt står jag där på scenen med honom och alla börjar skrika en aning högre.

- ”Jag vill tacka så mycket för ikväll.” Börjar han innan han fortsätter.

- ”Men först vill jag att ni ska få höra en annan sång med en annan person.”

 Med ett stort leende ger han mig mikrofonen.

Var han helt hjärntvättad eller? Jag har ju sagt att jag har scenskräck,vad var det han inte fattade? Hur kunde han bara ta ut mig här utan att fråga mig först?

- ”Jag kan inte Justin” Viskar jag i hans öra.

- ”Såklart du kan,du klarar det” Säger han och ler stort.

Musiken börjar spelas och jag känner hur paniken sprider sig i kroppen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen,vill bara sjunka genom jorden. Vill bort härifrån,men han håller mig hårt i handen. Jag står där med mikrofonen i handen och tror jag ska dö.

Jag höger mikrofonen så den är precis vid min mun.

- ”I believe in you and me.”

Justins perspektiv:

Jag såg hur nervös hon var,men jag visste att hon skulle klara det.

När hon hade sjungit första meningen mjuknades hennes tag om min hand,och jag trodde hon skulle röra på sig. Men hon föll ihop. Alla i publiken drog efter andan och mitt hjärta hoppade fram några slag. Scooter och sjukpersonalen sprang fram till henne och försökte få henne att vakna. Hon började röra på sig och satte sig upp med ena handen på huvudet. Mer fick jag inte veta för dom var tvungna att ta henne till närmsta sjukhus.

Avslutade med några ord till mina underbara fans och jag gick av scenen.

När jag kommer ut till dom andra möts jag av applåder och en kram av mamma.

- ”Du var jätte duktig” Säger hon med ett stort leende. Jag ler tillbaka och mitt huvud letar efter Scooter.

- ”Scooter följde med Lea,om det är han du letar efter” Säger hon och kollar mig i ögonen.

Jag vill verkligen åka till henne och se hur hon mår,men mamma har liksom flugit ända hit för att träffa mig lite.

- ”Åk” Säger hon och ger mig en långsam nick.

- ”Är det okej?” Hon nickar till svars och jag säger till en av mina vakter att skjutsa mig dit. Jag sätter på mig en munkis och drar luvan över huvudet.

 

Efter 10 minuter är vi framme vid sjukhuset och jag går ut ur bilen medan min vakt sitter kvar.

När jag fått veta vilket rum hon ligger i tar jag hissen till den våningen och går och letar bland alla rums nummer. När jag till slut hittar hennes rum ser jag att Scooter sitter utanför.

- ”Hur är det med henne?” Frågar jag försiktigt innan jag sätter mig bredvid honom.

- ”Dom håller på att kolla henne nu.” Är det han hinner säga innan dörren till hennes rum öppnas och det kommer ut en sköterska.

- ”Ni kan följa med på mitt kontor så vi kan prata ostört” Säger hon och visar oss vägen till kontoret som är litet och varmt. Hon visar med armarna att vi ska sätta oss ner på stolarna.

-  ”Till att börja med så har hon haft en riktig tur. Att hon blev inlagd direkt” Börjar hon och säger sen det som får både mig och Scooter att stelna till.

- ”Men hon har fått en hjärnblödning. Och kommer få ligga inlagd här i ungefär 2 veckor”

Allt hon sa repeterades i mitt huvud. Lea som redan hade det så jobbigt,varför just hon av alla.

Jag lämnade Scooter där inne och gick bort mot Leas rum. Jag kikade in i fönstret och såg att hon var vaken.

Försiktigt öppnade jag dörren och gick in.

-  "Hej. Hur är det?” Frågar jag och hon släpper mobilen och kollar på mig.

- ”Du vet..så som man känner sig om man har hjärnblödning” Sa hon och såg ut genom fönstret.

- ”Lea,kolla på mig och säg varför du är sur på mig” Sa jag,men hon slet inte blicken från fönstret.

- ”Jag har sagt att jag har scenskräck,men ändå tog du upp mig på scenen. Vad tänkte du med?” Frågar hon och tittar på mig.

- ”Jag trodde du ville att andra skulle få höra din röst” Sa jag och kollade på henne.

- "NÄR har jag sagt det?” Hon kollade frågandes på mig och väntade på svar

- ”Alla som är talangfulla brukar vilja det”

- ”Men vet du,jag vill inte det. Jag vill kunna ha ett privatliv,men du har redan sabbat det.”  ”Gå härifrån,dörren är där” Sa hon och pekade mot dörren.

Jag gjorde som hon sa och gick ut därifrån.

Sen hörde jag inte av henne mer,jag höll mig på mitt håll och om jag ska vara ärlig vet jag inte vart hon tog vägen efter sjukhuset.

Leas perspektiv:

Det var en månad sen jag kom hem från sjukhuset,och nu mådde jag bra igen.

Jag bodde själv i mormors lilla hus,fast nu var det bara mina saker i huset. Men alla minnen fanns fortfarande kvar och kommer alltid göra.

Har inte träffat Justin sen på sjukhuset,då jag var upprörd och en aning arg. Vilket jag fortfarande är,men försöker att inte tänka på honom. Men det är svårt att glömma någon som han bara sådär. Men om jag ska erkänna,så har jag det väldigt bra utan honom.

Okej..har ingen att vara med då jag inte har nån jag känner här.

Minst en gång i veckan brukar jag sitta och skypa med Victoria,min efterlängtade allra bästa vän sen förskoleklass. Hela mitt liv bodde vi i London där Victoria bor,tills mamma gick bort. Då flyttade jag och mormor hit. Så har inte träffat henne på 2 år,vilket är jätte tråkigt.

Och jag vet att hon gillar Justin en aning,så om jag träffar henne nångång skulle jag kunna försöka få dom att träffas.

När jag satt där med Victoria i mina tankar ringde det på skype,och jag förstod direkt att det var hon. Då inga andra brukar vilja skypa med mig.

- ”Heej” Säger hon direkt när hon ser mig och jag skiner upp.

-  ”Heej. Jag satt precis och tänkte på dig” Säger jag och jag hör att hon har en av Justins låtar i bakgrunden.

- ”Juste,vill du veta nåt mega super bra?” Säger hon och det ser ut som att hon ska börja hoppa av lycka.

- ”Såklart jag vill” Säger jag och skrattar ett kort skratt.

-  ”Mamma ska till nån av hennes kompisar och ha en tjej-helg om 2 veckor,och vet du vad jag har tagit reda på?” Säger hon och kollar uppspelt på mig.

- ”Det är bara 5 mil ifrån där du bor”

- ”Va,du skojar?!” Säger jag och jag vet egentligen att hon inte skulle skoja om nåt sånt.

- ”Neej,det är sant. Då kan väl jag få komma och bo hos dig istället?

- ”Såklart du får. Men varför ska hon resa 11 timmar för bara en tjej-helg?” Frågar jag.

- ”Det frågade jag också” ”Men vi hörs snart,måste hjälpa mamma med en grej” Säger hon innan hon avbryter samtalet.

Jag kollar på klockan och ser att den bara är 22:00,men jag är rätt trött så bestämmer mig för att gå och lägga mig. Men på väg till sovrummet blir jag distraherad av en skugga som snabbt flyttar sig runt huset. Jag känner hur rädslan kryper i kroppen. Jag har inte ens några grannar på synhåll,så vem kan det vara ute såhär sent. Det ända jag tänker på är att det är en mördare som går runt mitt hus. Jag går och kryper upp i soffan och drar en filt upp till hakan och känner hur en tår rinner ner för min kind. En rejäl knackning hör jag från dörren och jag stelnar till. Jag är rädd.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej,det här kapitlet blev super tråkigt. Men det här var inte min skrivar dag,min hjärna har stått still exakt hela tiden. Men jaja,nya tag imorgon ;)

Kommentera för mer! :D

 

 

Lea och Victoria. 

Vad vill ni ska hända här näst?
Ska det bli drama eller ska det vara helt perfekt mellan dom hela tiden?
Vill höra era åsikter innan jag börjar skriva nu. Om ni inte vill skriva här kan ni kika mig : zaally :)

Förra kapitlet:

Efter att vi suttit o pratat en stund kommer Scooter och avbryter oss.

- ”Justin,du har inte glömt att du ska till New York på lördag va?” Säger han lite bestämt.

- ”Såklart jag inte har,det är ju typ 2 veckor kvar” Säger han lugnt och säkert.

- ”Det är i övermorgon Justin,2 dagar” Säger han med en allvarlig blick.

- ”NU på lördag??” ”Jag sa ju till Lea att jag skulle ta henne till ett ställe då” Säger han och suckar.

- ”Det är din sista spelning på Believe tour. Sen har du 2 veckor ledigt” Säger Scooter innan han lämnar oss.

- ”Lea,jag visste inte att det var nu på lördag. Jag lovar att ta dig dit sen när jag är ledig” Säger han och jag ser att han verkligen menar det han sa.

- ”Justin,det är lugnt” Säger jag med mitt vanliga leende.

 

Justins perspektiv:

Efter att jag fått pratat med Lea i typ 2 timmar gick alla och la sig. Jag låg i gästrummet på nederplanen. När jag låg där och försökte sova var det en person som kom i vägen. Lea.

Jag kunde inte sluta tänka på henne,på hennes sång,på hennes söta lilla utseende.

Det gick inte,så mycket jag än försökte. Hade jag fått känslor för henne? Om jag har det så är det riktigt skumt,eftersom jag känt henne ca 1 dag. Kan man verkligen falla för någon så snabbt? Med alla dessa tankar somnade jag tillslut,med Lea i mina drömmar. 

 

Dagen därefter var alla 3 rätt sega,men ingen vet riktigt varför. Kan bero på att det spöregnar ute.

- ”Hallååå,uppmärksamhet tack! Ropar Lea från golvet och jag och Scooter kollar på henne.

- ”Vilken film ska vi se? Ni får bestämma”

- ”Men ta nån bara,Scream 1” Säger jag och jag ser hur hon spärrar upp ögonen.

- ”Jag vill kunna sova inatt också,men visst” Säger hon och letar fram den och sen efter nån minut sätts den igång och hon kryper upp i soffan mellan Scooter och mig.

Hon är så söt,för hon sitter och håller för ansiktet med sina händer samtidigt som hon skriker. Högt. Men jag skrattar bara roat åt henne.

Scooter hade precis åkt iväg för att köpa mat på Mc’ Donalds till oss,så nu var vi ensamma i hans stora hus och satt och kollade på en skräckfilm.

- ”Nej nu stänger jag av” Säger Lea och stänger snabbt av tv:n.

-  ”Vadå då,är du rädd?” Säger jag och skrattar lite kaxigt.

- ”Jaaa,det är jag. Kommer inte kunna sova inatt” Sa hon och reste sig upp ur soffan och kollade ner på mig.

- ”Hjälp mig upp,jag orkar inte” Sa jag medan jag sträckte fram båda mina armar mot henne.

Hon tog tag i mina armar och kämpade för att försöka få upp mig ur soffan,men jag visste att hon aldrig skulle klara det. När hon hade fått upp mig en bit slängde jag mig bak igen. Men det blev inte direkt som jag hade tänkt mig,för hon hade fortfarande hållt kvar i mina armar så hon hade åkt med. Så nu låg hon där på mig och vi kollade på varandra och en pinsam tystnad spred sig. Det var förs då jag visste att jag hade känslor för henne,för jag ville aldrig att hon skulle resa på sig. Jag trodde hon hade nåt emot det men hon låg bara där och kollade mig djupt in i ögonen.

Helt plötsligt gjorde hon det jag aldrig trodde hon skulle göra.

Långsamt och försiktigt placerade hon sina läppar på mina,och jag besvarade den direkt.

Efter ett antal sekunder lyfte hon upp sitt huvud och kollade på mig med världens finaste leende, reste sig upp och satte sig bredvid mig i soffan.

Leas perspektiv:

Nu kan jag erkänna det för mig själv. Jag HAR känslor för Justin,varför skulle jag annars kyssa honom och bli varm av det. Justin var min räddare i nöden,när jag precis höll på att bryta ihop av allt som hänt kom han in där och ärligt talat så gör han mig lyckligare än någon annan kille gjort. Eftersom jag inte hade nån aning om vad han tyckte så väntar jag med att säga det jag verkligen känner för honom. När alla tankar snurrar runt i mitt huvud kommer Scooter in och ropar ”Maaat” och går in i köket.

Vi reser oss upp och går in i köket där vi möts av en stark lukt av mat. Har inte ätit nåt på hela dagen så var väldigt hungrig.

-  ”Är du mätt? Du kan få den här om du vill” Säger Justin efter jag har ätit upp min wrap och håller fram en cheesburgare.

-  ”Jag är mättare än mättast,så nej tack” Säger jag och ger tillbaks hamburgaren.

Efter att alla har ätit upp går vi in till vardagsrummet igen och alla sjunker ner i soffan.

När jag var så nära på att somna började Scooter prata och höll mig vaken lite till.

- ”Lea,hur vill du göra imorgon?” Frågar han och jag fattar inte vad han menar.

- ”Vad händer imorgon?” Säger jag och ser nog ut som ett stort frågetecken.

- ”Vi ska ju till New York på Justins sista spelning” Säger han innan han fortsätter. ”Du får antingen stanna kvar här hemma,i ditt mormors hus eller så följer du med”

- ”Om jag följer med,måste jag liksom vara med er hela tiden då?” Frågar jag och kollar på dom båda.

- ”Nej,det behöver du inte. Om du vill iväg och shoppa en sväng är det okej för oss. Vi måste ändå hålla på och fixa inför kvällen o så” Säger Scooter och Justin nickar.

- ”Då följer jag gärna med om det är okej”

Efter att Scooter och Justin förklarat i detalj hur allt kommer gå till och så,så säger vi god natt och beger oss upp på rummen.

Morgonen därpå har jag klockan ställd på 07:00 för att gå upp och duscha och göra mig i  ordning. Jag sätter på mig en söt liten kort-klänning med svart där upptill och från midjan och ner är det lite rosa blommor. Till den ska jag ha vita höga converse.

Sen tar jag på mig lite mascara o puder och fixar till mitt röda hår tills jag blir nöjd.

Efter en timme när klockan är ca 8 går jag ner och ser att dom redan sitter och äter frukost.

När Justin ser mig slutar han äta och kollar på mig och ser mer än nöjd ut.

Ett leende lämnar mina läppar och ett kurr från min mage kommer också fram.

Båda 2 skrattar och jag går och sätter mig.

När jag suttit och ätit i 15 minuter är vi tvungna att skynda oss. Lite packning ligger redan i bilen så vi behöver bara borsta tänderna och sätta på oss skor. Sen går vi ut till bilen och jag och Justin sitter där bak medan Scooter är framför ratten.

När vi är på flygplatsen visar vakterna oss till Justins privatplan och vi hoppar in.

Får sitta bredvid Justin då också,men det känns bara skönt. För jag är ganska flygrädd kan jag väl erkänna. Tror Justin såg det på mig för han höll i min hand under hela flygturen.

Efter att vi klivit ur planet satt vi oss i en bil som skulle ta oss till hotellet som vi skulle bo på i 2 dagar. Hotellet såg lyxigt och dyrt ut,vilket det var också. Liksom skulle Justin Bieber välja ett 3 stjärnit hotell? Skulle inte tro det.

Vi hade 2 rum och Scooter bestämde direkt att jag och Justin skulle ta ett och han ett.

Alla var överrens så det blev så. När vi kom in på vårat rum var det stort,nästan lite för stort. Och det fanns bara en stor dubbelsäng där.

Innan vi hade gått in i rummet hade Scooter sagt ”Försök att sova lite inatt också” och båda hade fått en lätt rodnad på kinderna. Han visste gott och väl att det bara fanns en dubbelsäng.

Innan vi skulle ner på middag gick jag in på toan och böt klänning till en lite mer finare.

När jag kom ut stod Justin och väntade på mig,och när han såg mig flinade han stort och gjorde en arm gest att vi måste skynda oss.

Efter middagen var jag så mätt så jag trodde att hela jag skulle explodera.

Väl inne på rummet la jag mig raklång ner på sängen och trodde jag skulle dö.

Efter 10 minuter reste jag mig från sängen och byter om till en för stor t-shirt och kryper ner i sängen igen. Justin kommer där inpå och lägger sig ner bredvid mig.

- ”Är du taggad inför imorgon på din sista spelning?” Frågar jag och kollar på honom.

- ”Ja! Det ska både bli skönt och tråkigt” ”Men nu måste vi sova,så jag orkar uppträda och du orkar shoppa” Säger han och ett skratt lämnar hans perfekta mun.

-  ”God natt” Säger jag och vänder mig om.

Och några minuter senare somnar jag.

På morgonen sen vaknade jag av att Justin stressade runt i rummet.

-  "Men vad gör du?” Frågar jag med min hesa morgonröst.

- ”Jag kan inte hitta min hårspray” Säger han med en allvarlig ton.

- ”Hah,du kan låna min som ligger i min sminkväska på badrummet” Säger jag och reser mig upp ur sängen.

- ”Jag har lagt två tusen kronor på bordet som du får ta med dig sen när du ska iväg” Säger han och ler ett stressigt leende.

-          ”Men nej,jag har pengar så det räcker”Säger jag och han vänder sig snabbt om och kollar på mig med en lite läskig blick.

-  ”Nu tar du dom,fattar du? Om du inte har handlat upp dom idag..då du” Säger han med en hög röst och blänger på mig.

Jag bara kollade förskräckt på honom. Vad var det med honom?

Innan jag fattade att han skojade då han började skratta så mycket så han la sig ner på golvet.

- ”Din reaktion….hahaahahhahahahaaa”

Jag slår till honom på armen och måste bara skratta åt honom som ligger där och dampar.

- ”Hade inte du bråttom?” Frågar jag och han blir genast tyst och reser sig upp.

- ”Juste,tack” Säger han och rusar in på toan och jag hör hur han letar efter hårsprayen.

Jag hör hur han sprayar och sen skriker rakt ut. Han kommer ut och jag kan inte hålla mig från skratt.

- ”Varför har du RÖD hårspray i väskan???” Frågar han bestämt men jag ser hur det rycker i hans mungipor.

- ”För att täcka min utväxt” Sa jag och små fnittrade.

- ”Jag kan ju för sjutton inte komma med röd lugg och låtsas som ingenting” Säger han och jag brister ut i skratt. Han ser så rolig ut. Hahah.

- ”Säg att det är din nya look,då bli dom nog paffa” Säger jag och skrattar och han börjar skratta med mig innan det knackar på dörren.

Jag går skrattandes mot dörren och öppnar. Jag sätter för min hand på munnen för att försöka sluta skratta,men det går inte. Scooter kollar på mig med en konstig blick men det dröjer inte länge innan han också brister ut i skratt.

- ”Hallå,jag ska ner och repetera snart,HJÄLP MIG!!” Säger han med en aning panik i rösten.

Jag tar honom i handen och leder in honom på toan och trycker ner hans huvud mot handfatet.

Tar en handduk och lägger över hans axel så han inte blir blöt och börjar spola av luggen. Efter 10 minuter var det helt borta,men hans lugg stod rakt ut vilket fick mig att börja skratta igen.

-  ”Men vad är det nu då?” Säger han innan han vänder sig om och börjar själv skratta.

-  ”Det ser ut som att du har haft mysigt imorse Justin” Säger Scooter och skrattar när vi kommer ut. ”Vi måste gå nu,vi är redan lite sena”

-  ” MEN MITT HÅR DÅ??” Säger han och han ser ut som ett frågetecken.

Med en suck hämtade jag en kam och började kamma ut luggen.

Scooter har ropat på Justin ett antal gånger,men han bryr sig inte. För jag vet att han aldrig skulle gå utanför dörren med ofixat hår. Men med mycket om och men så var det normalt igen och han kunde gå.

- ”Lycka till” Säger jag innan han försvinner ut ur rummet.

Jag går och sätter på mig ett par svarta tajta shorts,ett vitt linne och med en mörkrosa munkis över. Snappar åt mig en liten plånbok-väska,då den är så stor ungefär. Lägger i pengarna i den,tar nyckeln till rummet och låser om mig.

När jag är ute bland allt folk känner jag vilka blickar jag får,hur dom viskar med den som den är med och pekar ”diskret” på mig.

Dom känner väl att jag inte bor här eller nåt.

När jag har köpt en saker från 5 olika butiker känner jag mig nöjd och börjar gå mot hotellet. Har varit borta i 3 timmar så Justin är nog tillbaka,för han skulle inte vara iväg så länge.

När jag är 10 meter från hotellet dyker en kamera upp mitt framför mig med en reporter bredvid. Jag försöker gå ifrån dom,men hon håller kvar mig och puttar till mig.

- ”Så,du är Lea och sägs vara här med flickidolen Justin Bieber” Säger hon och kollar på mig för svar.

Hur sjutton kan hon veta det där? Vilka stalkers det finns säger jag och återgår till verkligheten.

”Eh..” Stammar jag fram och vet inte vad jag ska säga. Vågar inte öppna min mun för rykten börjar gå lika snabbt som Justin kan få alla Beliebers att skrika.

Ringen runt mig blir bara större och större och jag får bara mer och mer frågor som jag inte svarar på. Jag kollar snabbt upp mot vårat fönster och ser att Justin står där,när jag får hans ögonkontakt ser han hur förvirrad jag är. Han försvinner och om lite mindre än 30 sekunder ser jag att han är på väg att gå ut från hotellet. Vad tänker han med? Dom kommer ju kasta sig över honom som hungriga vargar. Jag släppte honom med blicken i 5 sekunder,och när jag kollade dig igen var han borta.

Blev lättad inom mig men plötsligt dyker det upp nån med solglasögon och en svart munkis med luvan på,och jag förstår direkt vem det är. Ingen verkade märka att han var där,så förklädnaden fungerade,även om man kände igen honom något enormt. Men vissa är smartare än andra.

Nu står vi där inne i en folkmassa och vet inte hur vi ska ta oss ut.

Nån verkade i alla fall märka att det var Justin för snart var allas blickar riktade mot honom.

- ”Kolla,det är Justin Bieber!!” Säger nån och alla pressar sig mot oss och dom kommer så nära så att vi knappt kan andas.

Vad ska vi göra nu då? Är det ända jag hann tänka innan jag kände hur jag fick svårare och svårare att andas och allt blev svart.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Liite längre kapitel nu,ska försöka fortsätta med det. Det får ta sin lilla tid ;)

Kommentera? :)

 

   

 

*Hennes 2 outfits* 

Förra kapitlet:

Jag tog gitarren som var nyast,och var stämd och bra,och gick uppför trappan.

Jag tvekade lite innan jag knackade på,men sen stod jag där framför henne med gitarren i handen.

- ”Eh..Scooter sa att jag skulle lämna den här till dig”

- ”Oh..tack” Sa hon tyst och tog den ifrån mig.

- ”Har du nån låt som är färdig?” frågade jag innan jag precis tänkte gå ut.

- ”Ja..typ.” Sa hon sådär tyst igen. Jag vände mig om och såg att hon hade ett block i handen.

- ”Får jag kolla?” Frågade jag och pekade på blocket.

- ”Visst..men det är inte så bra” Sa hon och gav mig det.

Jag började läsa och det var verkligen bra.

”You will always be the one for me.Oh yes,you will. And I believe in dreams again. And I believe that love never ends.”

- “Det här är riktigt bra” Säger jag med blicken fast i texten. ”Kan du sjunga det för mig?”

- ”Eh..jag vet inte. Det är mycket känslor inblandat i texten,och ärligt talat så har jag aldrig sjungit för en riktig människa förut.”

- ”Det är bara jag,du behöver inte kolla på mig.” Sa jag och kollade på henne.

Hon tog ett djupt andetag och började spela på gitarren.  

”I believe in you and me. I believe that,we will be in love eternally. Well as far as I can see. You will always be the one for me. Oh yes,you will…And I believe in dreams again. I believe that love will never end. And like the river finds the sea. I was lost,now I’m free. ‘Cause I believe in you and me. I will never leave your side. I will never hurt your pride. When all the chips are down babe,see I will always be around. Just to be right where you are. My love. You know I love you,boy. I will never leave you out,I will always let you in boy. Oh babe. To places,no one’s ever been. Deep inside,can’t you see that I believe in you and me?”

 

(Tänk er låten mer som akustisk) 

- “Du är riktigt talangfull,du vet det va?” Sa jag och hon tittade på mig.

- ”Mamma var den ända som fick höra mig sjunga,och hon sa alltid att ”om du inte hade haft sån scenskräck skulle du ha kunnat sökt till idol”

Jag såg att hennes ögon var glansiga och hon var nära att börja gråta,så försökte komma på nåt annat att prata om.

- ”Har du några fler låtar?”

- ”Jag har några som inte är klara,har bara börjat lite” Sa hon med ett litet leende vilket fick mig att le tillbaks.

- ”Jag kan hjälpa dig om du vill få klart nån av låtarna” Sa jag och blinkade med mitt högra öga.

- ”Nej,vill göra allt själv som jag gör. Men tack ändå” Sa hon med ett försiktigt leende.

- ”Följer du med ner eller stannar du här?” Frågar jag medan jag ställer mig upp och går mot dörren.

- ”Jag stannar här” Säger hon och tar upp sitt block och börjar skriva nåt.

Jag går nerför trappan och nynnar lite smått på hennes låt. Den var verkligen bra,hon har liksom skrivit den helt själv utan nåns hjälp. Att hon sa att hon hatade mig märks inte nu,det var nog bara för att hon var så ledsen. Nu låter det som att jag menade att hon tycker jag är bäst. Tror det bara flög ur hennes mun när hon väl öppnade den.

2 timmar senare..

Leas perspektiv:

”And I’ve hurt myself by hurting you” *Gitarr accord* “If I had just one more day, I would tell you how much that I missed you since you’ve been away.” *Gitarr accord*

“ Mamma,den här låten har jag gjort till dig” Säger jag som i en viskning och går mot fönstret och kollar upp i himlen. ”Du ska få höra den sen,jag lovar”

Efter att jag suttit sammanlagt 6 timmar på rummet så bestämmer jag mig för att gå ner och vara social.

När jag kommer in i vardagsrummet börjar jag små skratta lite.

Både Justin och Scooter låg o sov i soffan,nästan på varandra.

Sen såg jag att Justins mobil låg på bordet bredvid ,det skadar väl inte att lägga ut nån bild på dom.

Efter att bilden varit ute på instagram i ca 2 sekunder började det ramla in likes.

Herregud att man kan få så mycket efter bara några sekunder.

Jag går in på min profil ”leacarter” och börjar följa mig,byter hans lås-bakgrund till en bild på mig som jag tog nyss och svarade en av hans Beliebers på instagram. Hon skrev ”I would take my life for you Justin” och ”han” svarade ”I love you”. Haha,tänk om hon dör av lycka..då skulle jag känna mig skyldig. ”Ung tjej dog när Justin Bieber skrev I love you till henne”

När jag står där med Justins telefon i handen och skrattar för mig själv ser jag att han sitter och kollar på mig.

- ”Vad gör du?” Säger han och skrattar och jag slänger ifrån mig mobilen.

- ”Eh..inget. Jag trodde det var min mobil. Döda mig inte.”

- ”Ta det lugnt,det gör inget” ”Så länge du inte förstörde min karriär är det lugnt” Sa han och reste sig upp ur soffan och gick till mobilen som låg kastad på bordet.

- ”Haha,snygg” Sa han retsamt när han såg bilden på mig.

- ”Hur går det med låtarna då?” Säger han och kollar upp på mig.

- ”Jag är klar med en av dom” Säger jag medan jag ger honom ett försiktigt leende.

- ”Vad heter den,om du har nåt namn på den förståss”

- ”Hurt. Den är liksom ”till” mamma” Säger jag och kollar in i hans bruna ögon.

Om jag ska vara ärlig så har han väldigt fina ögon. Och han kanske ser bättre ut än vad jag trodde.

- ”Vad starkt av dig” Säger han och jag känner hur mina tårar tränger sig fram i ögonvrån.

- ”Kom” Säger han och visar att jag ska ge honom en kram.

Försiktigt går jag fram mot honom och han ger mig en mjuk kram. Mina tårar fäller ner en efter en på hans axel,och jag känner hur han trycker mig lite närmare sig.

- ”Jag saknar henne verkligen. Jag saknar alla. Jag saknar att ha en familj” Snyftar jag fram och han släpper mig ur kramen och kollar på mitt ansikte.

- ”Jag förstår det. Jag finns alltid här om du vill prata om det” Säger han tyst till mig och jag ger honom ett litet leende.

- ”Och jag är ledsen för allt jag sa förut. Jag tycker inte så om dig. Du har aldrig varit en favorit för mig men nu ikväll har jag sett andra sidor av dig” Säger jag lite osäkert och han ger ett leende som gör mig alldeles varm.

- ”Det gör inget. Jag säger också saker som jag ångrar”

- ”På lördag ska jag ta dig till ett ställe,men det är hemligt” Säger han igen och ler sitt fina leende.

- ”Åh vad kul. Jag älskar överraskningar” Säger jag och ger ifrån mig ett skratt.

Efter att vi suttit o pratat en stund kommer Scooter och avbryter oss.

- ”Justin,du har inte glömt att du ska till New York på lördag va?” Säger han lite bestämt.

- ”Såklart jag inte har,det är ju typ 2 veckor kvar” Säger han lugnt och säkert.

- ”Det är i övermorgon Justin,2 dagar” Säger han med en allvarlig blick.

- ”NU på lördag??” ”Jag sa ju till Lea att jag skulle ta henne till ett ställe då” Säger han och suckar.

- ”Det är din sista spelning på Believe tour. Sen har du 2 veckor ledigt” Säger Scooter innan han lämnar oss.

- ”Lea,jag visste inte att det var nu på lördag. Jag lovar att ta dig dit sen när jag är ledig” Säger han och jag ser att han verkligen menar det han sa.

- ”Justin,det är lugnt” Säger jag med mitt vanliga leende.

 

Justins perspektiv:

Efter att jag fått pratat med Lea i typ 2 timmar gick alla och la sig. Jag låg i gästrummet på nederplanen. När jag låg där och försökte sova var det en person som kom i vägen. Lea.

Jag kunde inte sluta tänka på henne,på hennes sång,på hennes söta lilla utseende.

Det gick inte,så mycket jag än försökte. Hade jag fått känslor för henne? Om jag har det så är det riktigt skumt,eftersom jag känt henne ca 1 dag. Kan man verkligen falla för någon så snabbt? Med alla dessa tankar somnade jag tillslut,med Lea i mina drömmar. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så,vad tycker ni hittills? Ska börja på 4:an och lite på 5:an nu men vill höra era åsikter innan jag slänger ut massa kapitel.

Så snälla, KOMMENTERA :D 

Förra kapitlet:

- ”Jag vill inte förlora henne,hon är den ända som finns kvar” Säger jag med gråten i rösten.

- ”Hon är gammal och har ett dåligt hjärta,och man kan alltid hoppas. Men du måste komma bort från det här nu.” Säger han med sin lugnande röst och jag nickar till svars.

Eftersom jag har gått igenom så mycket så är jag rätt känslig,och har lätt för att känna medkänsla. En annan 18-åring skulle inte ha kastat sig i sin morbrors famn och börjat gråta. Men vet ni,jag bryr mig inte. Jag är sån här person och det får man acceptera.

 

Jag sätter mig i bilen med min packning och han hade precis startat bilen och tänkte börja köra när jag kom på att jag hade glömt gitarren.

-”Min gitarr” Säger jag men han fortsätter köra o små skrattar.

- ”Justin har ett antal gamla gitarrer hängandes hos mig,så det finns gott o väl”

”Juste,Justin. Jag hade förträngt det. Har inte träffat honom på säkert några år.” Tänker jag innan jag sätter i hörlurarna i öronen o sätter på högsta volym

Efter 40 minuter är vi äntligen framme vid hans maffiga hus.

- ”Wow..inte så som jag minns det direkt” Säger jag och skrattar.

- ”Det kan väl bero på att det var ett antal år sen du var här” Säger han och puttar till mig på armen.

-  ”Juste,Justin kommer ikväll och ska stanna här i 2 dagar”

- ”Men vaa? Jag har ju sagt 1 miljon gånger att jag inte vill träffa honom” ”När ska det gå in i dig?” Säger jag med en suck och börjar gå mot dörren.

- ”För det första så var det typ 2 år sen du sa det,och för det andra så är ni rätt lika i sättet” ”Vilket är lite läskigt” Säger han och skrattar.

När jag öppnar dörren hoppar det fram nånting framför mig. Jag ser inte vem det är för den har en röd one piece på sig med luvan på och blixtkedjan uppdragen hela vägen.

Men när personen drar ner dragkedjan så jag ser ansiktet,då såg jag direkt vem det var. Justin.

- ”Suuuprise” Ropar han rätt upp i mitt ansikte men står sen bara och kollar på mig.

- ”Kan jag få komma in?” Frågar jag lite irriterat innan han flyttar på sig.

- ”Oh,sorry” ”Ska jag ta nåt?” Frågar han och kollar på mina 2 stora väskor.

- ”Eftersom du frågar så” Säger jag med ett flin och ställer väskorna vid honom och går in.

Vid middagen satt jag mittemot Justin,vilket ledde till att jag automatiskt tittade dit ibland. Och dom gångerna jag kollade på honom kollade han redan på mig.

- ”Oh,förlåt. Jag måste ta det” Jag reser mig från bordet och går bort till vardagsrummet där ingen kan höra mig.

- ”Ja hallå,det är Lea”

- ”Hej,det är Camilla från sjukhuset igen.” Sa hon med en låg röst innan hon sa det jag absolut inte ville höra.

- ”Din mormors hjärta slutade fungera för en timme sen och vi har försökt att rädda henne,men det går inte. Hennes hjärta var för svagt” ”Jag är ledsen”

- ”Det är jag med” Säger jag och lägger på.

Jag står kvar med telefonen i handen och kollar ut genom fönstret innan jag börjar gå mot köket.

- ”Eh..jag måste gå upp” Är det ända jag får fram innan tårarna väller fram och jag springer upp för trappan och upp på gästrummet.

Jag slänger mig på sängen och innan mina tankar börjar snurra i mitt huvud knackar det på dörren och nån kliver in.

- ”Scooter,hon är död. Precis som alla andra” Snörvlar jag med huvudet i kudden.

- ”Jag beklagar verkligen” Säger en röst som inte är Scooters.

Jag sätter mig upp lite försiktigt och kollar på personen som står framför mig.

- ” Men vad gör du här Justin,gå ner och ät med dom andra”

- ”Och låta dig ligga här och gråta i flera timmar?” Säger han med en lugnande röst som nästan får mig att le. Men jag påminner mig själv om att det är Justin som står där.

- ”Får jag sätta mig?” Innan jag ens hinner svara sitter han redan brevid mig i sängen.

- ”Hon var den sista som fanns kvar,men nu är jag ensam” säger jag utan att kolla på honom.

- ”Du har Scooter kvar” Säger han och jag känner hur han försöker få min ögonkontakt.

- ”Men det är inte samma sak. Han är iväg med dig hela tiden och behöver se till så att du inte drogar sönder dig.”  ”Han har inte tid med mig,du är hans liv” ”Och vet du,lek inte att du är bäst. Du är långt ifrån,och du ligger längst ner på min lista”

Jag såg hur Justin sänkte sitt huvud och kollade ner i golvet. Varför sa jag det där?

- ”Det var inte så jag mena”

- ”Nähe,hur menade du då?” Sa han innan han gick ut och smällde igen min dörr.

Justins perspektiv:

Jag tog åt mig det hon sa. Hon kanske har rätt,jag måste kanske ta mer ansvar över mitt liv.

Det hände en gång,men det var en gång för mycket.

Men hon sa att hon hatade mig,visst,jag brukar få höra det. Men det gjorde ont när hon sa det,och jag vet inte varför.

Medan jag gick nerför trappan med huvudet som repeterade allt hon sa,blev jag sen avbruten av att Scooter knäppte med fingrarna framför mitt ansikte.

- ”Justin,hur var det med henne?” Sa han och kollade frågandes på mig som att jag var dum i huvudet.

- ”Hon är ledsen o så,men hon behöver nog vara ifred ett tag och tänka över saker”

Sa jag innan jag gick och hämtade en gitarr och satte mig i köket.

- ”Justin,kan du gå upp och lämna en gitarr till henne?” ”När hon är ledsen brukar hon sitta o skriva låt texter” Ropade Scooter från vardagsrummet.

- ”Kan HON spela gitarr?” Frågade jag medan jag passerade vardagsrummet.

- ”Ja,hon är rätt duktig faktiskt. Och hon har en fantastisk röst”

- ”Varför har du inte skrivit nåt kontrakt med henne då?”

- ”Hon gillar inte att få så mycket uppmärksamhet,att stå i rampljuset” ”Gå upp med en gitarr nu” Sa han skrattande till mig.

Jag tog gitarren som var nyast,och var stämd och bra,och gick uppför trappan.

Jag tvekade lite innan jag knackade på,men sen stod jag där framför henne med gitarren i handen.

- ”Eh..Scooter sa att jag skulle lämna den här till dig”

- ”Oh..tack” Sa hon tyst och tog den ifrån mig.

-  ”Har du nån låt som är färdig?” frågade jag innan jag precis tänkte gå ut.

- ”Ja..typ.” Sa hon sådär tyst igen. Jag vände mig om och såg att hon hade ett block i handen.

-”Får jag kolla?” Frågade jag och pekade på blocket.

- ”Visst..men det är inte så bra” Sa hon och gav mig det.

Jag började läsa och det var verkligen bra.

”You will always be the one for me.Oh yes,you will. And I believe in dreams again. And I believe that love never ends.”

- “Det här är riktigt bra” Säger jag med blicken fast i texten. ”Kan du sjunga det för mig?”

- ”Eh..jag vet inte. Det är mycket känslor inblandat i texten,och ärligt talat så har jag aldrig sjungit för en riktig människa förut.”

- ”Det är bara jag,du behöver inte kolla på mig.” Sa jag och kollade på henne.

Hon tog ett djupt andetag och började spela på gitarren.  

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Blev inte så nöjd med det menmen. :p

 

 

- Mamma,kör snabbare!!! Jag kommer för sent.

- Ta det lugnt,du hinner.

-NEJ DET GÖR JAG INTE! JAG ÄR REDAN 20 MINUTER SEN.

- Skrik inte åt mig när jag kör bil,Lea!!

- Varför får du skrika åt mig då??

- Eftersom du inte lyssnar när jag pratar normalt.

- Bitch..

- Lea,bara för att du och David har gjort slut behöver du inte gå ut över mig!!

- Hur vet du att det är därför? Du är ju riktigt jobbig du med.

- Lea,nu får du sluta. Jag orkar inte med ditt tjafs hela tiden!!

- MAMMA,AKTA LASTBILEN!!!!!

Jag satte mig upp med ett ryck och med hjärtat uppe i halsgropen. Jag kommer ihåg allt…precis allt. Minns inte senast som jag kunde sova en hel natt utan att drömma om den dagen.

Jag la mig ner igen och somnade lika fort.

” Beeeeep,beeeep” Alarmet på mobilen ringer och det var förs då jag kom på att jag skulle sommarjobba idag.

- "Shit."

Jag kastar mig upp ur sängen,springer ut ur rummet och in på badrummet för att duscha.

Efter duschen tar jag på mig ett par shorts och ett vitt linne,sätter upp håret i en slarvig knut och borstar tänderna lite snabbt.

Springer nerför trappan o sätter på mig skorna.

- ”Mormor,jag går nu!”

- ”Men frukost då,det är dagens viktigaste måltid”.Små ropar hon från köket.

-”Jag hinner inte. Hejdå,kommer hem vid 3 tiden.” Säger jag lite snabbt innan jag slår igen dörren och börjar springa mot busshållsplatsen.

Väl där framme ser jag att bussen precis kommer.

”Ganska bra tajmat om jag får säga det själv” tänker jag och små skrattar lite innan jag går på bussen o sätter mig långt fram. 10 minuter senare kliver jag av med en suck.

”Nu var det dags igen då..” säger jag för mig själv och kliver in i det lilla cafeet.

- ”Vad bra att du är här. Du kan börja på en gång” Är det första jag får höra när jag kommer in.

Eftersom det är av henne jag får betalt av så lyder jag o börjar med det vanliga – plocka ifrån tomma saker från allas bord. Inte det bästa sommarjobbet kanske men får hyfsat bra betalt.

Efter 6 timmars arbetande går jag med tunga trötta steg mot busshållsplatsen för att åka hem.

Har musik i lurarna och plötsligt byts låt till nån jag inte känner igen.

Det tar några sekunder innan jag fattar att det är min ringsignal som spelas i mina öron.

-  ”Hej det är Lea”

- ”Ja hej det är Camilla från sjukhuset. Din mormor kollapsade mitt på dan och ligger nu inlagd här,och hon är fortfarande omedveten” Är det ända jag hör innan jag stänger ut hennes babblande.

”Inte hon också,hon får inte lämna mig” hinner jag tänka innan jag svagt hörde vad hon sa.

-”Vad sa du för nåt?”

- ”Din mormor hälsar att Scooter kommer och hämtar dig nån gång under eftermiddagen” Säger hon innan hon börjar babbla igen. ”Vill du att jag ska hälsa nåt från dig?”

-”Att jag älskar henne” Säger jag och lägger på.

         

Jag satt i köket och skrev på min sång när jag hörde 2 knackningar på dörren.

Jag la ifrån mig gitarren och blocket och gick till dörren.

När jag öppnar ser jag Scooter med sitt vanliga lugna leendet på läpparna.

Innan han hinner öppna sin mun kastar jag mig i hans famn och mina tårar väller fram.

- ”Jag vill inte förlora henne,hon är den ända som finns kvar” Säger jag med gråten i rösten.

- ”Hon är gammal och har ett dåligt hjärta,och man kan alltid hoppas. Men du måste komma bort från det här nu.” Säger han med sin lugnande röst och jag nickar till svars.

Eftersom jag har gått igenom så mycket så är jag rätt känslig,och har lätt för att känna medkänsla. En annan 18-åring skulle inte ha kastat sig i sin morbrors famn och börjat gråta. Men vet ni,jag bryr mig inte. Jag är sån här person och det får man acceptera.

Jag sätter mig i bilen med min packning och han hade precis startat bilen och tänkte börja köra när jag kom på att jag hade glömt gitarren.

-”Min gitarr” Säger jag men han fortsätter köra o små skrattar.

- ”Justin har ett antal gamla gitarrer hängandes hos mig,så det finns gott o väl”

”Juste,Justin. Jag hade förträngt det. Har inte träffat honom på säkert några år.” Tänker jag innan jag sätter i hörlurarna i öronen o sätter på högsta volym.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kort ointressant kapitel,super svårt att komma på i början. Men imorn ska jag försöka sätta mig och skriva längre och mer intressant när jag är piggare. Justin kommer in snart så ni vet. 

Ha det bra ;)