Hiss/Diss till nya designen? Satt och gjorde ungefär 10 olika headers men bestämde mig för att ta den här. 

Så hela dagen har jag hållit på med bloggens utseende,så vill höra era åsikter nu! :)

Kapitlen kommer nångång,då jag inte har börjat på nåt än. Och så börjar jag få ont i huvudet av alla datatimmar. 

När jag vaknar (runt 12 tiden) sätter jag mig vid datan,sen sitter jag här framför tills jag går och lägger mig (runt 02:00 tiden). Så mitt huvud börjar säga ifrån nu. Imorgon tar jag en paus från datan,så får vi se om jag hinner på fredag. För ska till min sommarstuga nån gång på fredag,och åker hem på söndag. Så blir bara två dagar som jag är borta. Och kommer inte hinna fixa några tidinställda kapitel,men ni får helt enkelt vänta.

Om ni vill följa mitt liv bakom bloggen så kan ni kika in på : www.zaally.blogg.se

Instagram: zaally

Kik: zaally 

Mejl: jennifer.sweet00@gmail.com

Men hoppas jag inte tappar er läsare under dom här dagarna! 

 

Vad vill ni läsa först? Dom/det sista kapitlet på She don't like the lights, eller kapitel 2 på Two Sides? 

Vill veta vilket jag ska börja skriva på! Så kommentera ganska snart så jag kan börja med nåt så snart som möjligt. 

Puss och hej från mig :) 

    

Kimberlys perspektiv

Jag satte mig upp i sängen och kliade mig i ögonen. Med en suck ställde jag mig upp och gick ut från mitt rum för att gå in på badrummet som låg precis bredvid. När jag såg mig själv i spegeln blev jag nästan rädd. Jag ser ju ut som ett monster med mitt morgon hår. Jag tog av mig pyjamasen och gick in i duschen. Jag satte på vattnet och lät dom varma strålarna komma på hela mig. Efter att jag stått och njutit ett tag schamponerade jag in håret, sköljde bort och la i en hårinpackning som jag lät sitta i en minut innan jag sköljde bort det med. Jag gick ur duschen och drog snabbt åt mig en handduk som jag snurrade runt min kropp.

Jag tog fram hårfönen och började föna tills det blev skapligt torrt. Jag tog upp min pyjamas och tassade in på mitt rum. Jag skulle nästan göra vad som helst för att få lägga mig i den där varma sängen igen. Men nej, jag och Des (Destiny) måste till mataffären och handla.

Jag öppnade garderoben och tog ut ett par jeans shorts och en stickad långärmad.

Jag tog fram matchande underkläder och satte på mig dom. Jag satte på mig shortsen och tröjan. Tröjan hade jag innanför shortsen då jag inte vill se tjock ut, och ärmarna var uppkavlade. Jag struntade i sminket och satte upp håret i en svarvig knut.

Jag gick ut ur rummet och nerför trappan. Jag slank in i köket och där satt hon och åt sin maffiga frukost.

”Kom så går vi” Säger jag och går mot dörren.

”Får jag äta upp först eller?” Säger hon med munnen fullproppad av nånting.

”Nej” Säger jag enkelt och flinar. Medan hon äter sig tjock tar jag en femhundring ur mammas ficka. Jag ska ju inte direkt betala det själv. Hon märker ändå inget.

”KOM NU” Skriker jag och hon stönar och kommer. Vi tar på oss skorna och går ut.

Nej, jag har ingen bil. Varför? Har inte råd och det känns inte nödvändigt just nu. Mataffären ligger bara några kvarter bort och centrumet precis bredvid.

Vi går i en tystnad och efter tio minuter är vi framme. Vi tar en vagn och går in.

”Kan jag få mat listan?” Frågar jag och hon kollar bara på mig.

”Varför frågar du mig? Det var din tur” Jag kollar på henne med en arg blick.

”Men ditt jävla cp barn, det var ju jag som skrev förra veckan”

”Oups” Säger hon och låter som en liten bitch. Jag slår till henne på armen och går iväg med vagnen. Hon kommer efter mig men jag ignorerar det.

Okej, tänk nu. På måndag kan vi äta…eh..pasta och ketchup.

Jag slänger i lite saker i vagnen och känner mig nöjd med att jag kom på allt utan en lista. Okej, inte allt. Jag har säkert glömt hälften. När jag precis tänkte gå till kassan för att betala märkte jag att Des inte var med mig. Jag suckade och började leta genom hela affären, jag kollar överallt men inte framför mig. Jag känner hur jag kör på någon och den reser sig snabbt upp från att ha ramlat. Jag tänkte precis öppna min mun för att säga förlåt.

”Se dig för, slampa” Säger han argt och puttar till vagnen så jag får den in i magen. Jag tänkte springa efter honom och säga lite saker men hindrade mig själv då jag inte vill ställa till med nåt.

Ännu irriterade än innan går jag och letar efter Des och hittar henne tillslut. Hon står och läser på en chips påse.

”Ja, det där gör dig tjock om det var svaret du letade efter. Kom nu” Säger jag och hon suckar och lägger ifrån sig påsen.

Vi börjar gå men hon stannar lika fort.

”Har du köpt monster?” Jag visste att jag hade glömt nåt.

”Eh..nej. Gå och hämta tio stycken”

”Och det tror du att jag får med mig?” Hon kollar på mig och jag suckar och vänder håll.

Vi hämtar dom och går sen mot kassan för tredje gången.

När vi har betalat och packat i allt i två stora påsar beger vi oss hem.

Det kändes som att vi gick 20 mil med den där tunga påsen som gjorde att min arm typ gick av. Men när vi äntligen var hemma tog vi in allt i köket och tog in det i kylen, skåpet osv.

När vi äntligen är klara tar jag min laptop och sätter mig i soffan.

Jag går in på facebook och en tredjedel av alla mina vänner uppdaterar bara om sitt perfekta förhållande med sin perfekta pojkvän. Och här är jag i en ny stad..i ett nytt land och känner inte en enda. Men det ändras förhoppningsvis när skolan sätter igår, vilket är om typ två veckor. Vänta, vänta…det är ju imorgon skolan börjar. Fuck. Jag kommer ändå bli underkänd i alla ämnen så det gör väl inget om jag blir streckad istället. Positiva tankar tack.

Jag stänger av laptopen och stirrar in i den avstängda tv:n. Jag är så rastlös av att bara sitta här inne och göra absolut ingenting. Jag känner hur det kurrar i min mage men jag har ingen matlust. På sista tiden har jag fått ångest när jag äter, så skippar hellre att äta än att bara få ångest när jag ser på det som ligger på talriken.

Jag bestämmer mig för att gå ut på en powerwalk. Jag hämtar mina hörlurar till mobilen och sätter på en låt som får mig att bara öka tempot. Swagger Jagger med Cher Lloyd. Jag hatar den så mycket så att jag bara vill springa ifrån den.

Jag beger mig ut och börjar gå i ett raskt tempo. Varenda hus jag går förbi stirrar ut mig. Ja, jag är ny här och ja, jag är ute och går. Problem?

Med en suck fortsätter jag gå men vänder lika snabbt då jag känner mig svag i hela kroppen. Jag hinner inte gå så långt för plötsligt faller jag ner på marken. Jag försöker resa mig upp men det bara snurrar i hela huvudet. Jag hör främmande röster runt mig men jag orkar inte lyfta på ögonlocken. Långsamt, långsamt kommer jag till verkligheten och öppnar försiktigt ögonen.

”Hör du mig?” Hör jag en lite orolig röst säga. Jag kollar på kvinnan som sitter bredvid mig och jag nickar.

”Ska jag ringa efter en ambulans? Ska jag skjutsa dig till sjukhuset?” Miljoner med frågor kom ut ur hennes mun och jag fick bara mer ont i huvudet.

”Jag mår bra” Säger jag och reser mig upp. Jag biter ihop och börjar gå. Hon ropar efter mig men jag bryr mig inte. Efter mindre än fem minuter var jag hemma och slog upp dörren. Jag slängde av mig skorna och gick in i köket och tog en Alvedon som jag svalde ner med vatten.

Jag gick till kylen och tog ut rester från igår, potatisbullar. Jag tar två stycken och lägger upp dom på en tallrik och tar sen in dom i mikron i nån minut. När dom är klara tar jag ut som och sätter mig vid bordet. Jag börjar äta men känner att det inte går att svälja. Tillslut när jag fått i mig allt behöver jag springa in på toan för att allt kom upp igen. Jag öppnade toa locket och allt bara kom. Jag spolade när jag var klar och ställde mig framför spegeln. Jag ser hemsk ut. Jag vill inte se ut såhär, jag vill inte höra att jag är för smal och borde läggas in för anorexia. Det har jag hört för många gånger, och kommer få höra det dubbelt så mycket när jag träffar nya människor. Jag vill inte höra att jag är den smala och svaga tjejen, jag vill inte höra att jag är tjejen med inga kurvor. Jag är stark och kan strunta i folks kommentarer, men ibland sjunger jag ner till noll. Och då släpper jag in alla kommentarer och blir svag.

Jag går ut ur badrummet och går upp på mitt rum. Jag slänger mig på sängen och känner hur ögonlocken sakta stängs.

”Ingen vill ha en tjej som är smal som en gitarrsträng, som du är. Du är ful också. Ingen vill ha dig, fattar du? Ingen.”

Jag satte mig upp i sängen med hjärtat som slog i 180. Jag lät min blick falla på klockan.

05:33, skojar du med mig. Klockan var ju bara 15:30 när jag la mig i sängen. Har jag sovit så länge? Skolan börjar ju inte förs…vänta. Jag har inte fått några tider om när vi börjar.

Det är helt tyst i huset så antar att dom sover, eller det är väl inte så konstigt vid den här tiden.

Jag la mig ner igen och somnade direkt.

Jag vaknade av att nån gav mig en rejäl käftsmäll. Jag slår upp ögonen och där står Des.

”Vad fan gör du?”

”Skolan börjar om 5 minuter” Jag skyndar mig upp ur sängen och sliter upp garderoben.

Jag tar på mig ett par jeans shorts och en vitlångärmad. Jag springer in på badrummet och borstar tänderna lite snabbt innan jag sminkar mig lite lätt. Jag borstar ut håret och springer ner för trappan och tar på mig skorna. Skolan ligger ungefär en kvart här ifrån och det går ingen buss här. Jag började springa och såg mig inte riktigt för. Jag snubblade på något och ramlade med knäna mot asfalten. Jag ställde mig upp och såg att det började blöda. Jag med min tur. Jag fortsatte springa och kom tillslut fram. Men säkert 20 minuter för sent.

Jag sprang in i korridorerna och letade efter rektorns kontor. Jag andades ut några gånger innan jag knackade på.

”Kom in” Med försiktiga steg gick jag in.

”Hej! Är det du som är Kimberly Canning?” Jag nickar till svars så jag slipper prata med min andfådda röst.

”Här har du schemat. Nu ska du in i rum 211, för att ha biologi” Säger hon och föser ut mig.

Jag kollar på alla rums nummer och hittar ganska snabbt 211. Är fortfarande andfådd och blöder på knäna, dom kanske tror att jag har flytt från fängelset eller nåt. Jag tog ett andetag och knackade på. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det första kapitlet är alltid det svåraste att skriva och det tråkigaste att läsa. Men,här har ni det. 

Men kommentera för mer. 

Ska till Furuvik imorgon så vet inte om jag hinner med kapitel 2,vi får se. 

Kimberly Canning är en 19 årig tjej. Hon har precis flyttat till den lilla staden Stratford i Canada, med sin lilla syster Destiny 15 och med sin mamma  Kelsie 43. Dom har inget riktigt familjeband då Kelsie lägger ner all sin tid på sitt jobb, och systrarna bråkar väldigt ofta. När sommaren är slut är det dags för Kimberly och Destiny att börja i den nya skolan, vilket ingen av dom ser fram emot. Men dom lyckas båda hitta nån att vara med ganska snabbt. Kimberly träffar även på en kille i skolan dom första dagarna, som hon börjar hata utan anledning. Genom sin kompis får hon veta att han heter Justin Bieber och är skolans mest respekterade kille. Det vill säga att han oftast får som han vill, utom av lärarna då han oftast får gå till rektorn. Det sägs också att han är jordens mest kallhjärtade person, men det finns väl alltid två sidor hos en person? Eller?

Hon lyckas hamna i bråk med honom och får hem ringning efter hem ringning. Hon blir nära på att bli avstängd från skolan, men en person räddar henne i sista sekund. Vem?

Läs novellen och ta reda på det! 

 

Förlåt för en grymt ful bild,slängde ihop den lite snabbt bara. Och förlåt för att designen ser hemsk ut just nu,ska fixa det imorgon om jag hinner. 

 

Så,vad tycker ni? Är det värt att börja skriva på den här novellen? Kommentera

 

Angående novellen "She don't like the lights" så blir det bara ett eller två kapitel till,då jag är sjukt trött på den och har som sagt inga ideer alls. Jag skulle iaf aldrig vilja sitta och fortsätta läsa den om jag fortsatte,men jag lovar att den här novellen kommer bli mycket bättre. 

Tack för era gulliga kommentarer,blir så glad :) 

*Bloggtiteln har den här tjejen kommit på* 

Kanske ska avsluta den här novellen nu,har inga idéer alls på vad som ska hända. Om jag avslutar den kommer jag börja på en ny som kommer bli mer spännande att läsa.
Känner att den här är riktig tråkig att läsa. Vad tycker ni?
Det var det jag ville säga,så ha en bra dag.

 Förra kapitlet:

Direkt när jag öppnar ger han mig en kram.

- ”Grattis” Säger han och ger mig en ask. Trodde nästan att han skulle fria till mig,men däri låg ett jättefint silvrigt halsband med ett silvrigt hjärta.

- ”Åh,tack så jätte mycket. Jag älskar det” Säger jag och ger honom en till kram. ”Kom in”

- ”Jag tänkte faktiskt fråga om jag får bjuda dig på en fika i köpcentrumet,om du inte har andra planer för dig” Han kollade på mig och jag gav honom ett leende.

- ”Jag följer gärna med. Om jag får fixa mig först” Han nickar och jag går in till mitt rum och öppnar garderoben. Jag visste redan vad jag skulle ha på mig,en vit kort spets klänning. Mamma gav mig den när jag fyllde 16 och sa ”Den här får du inte använda förs du har fyllt 18” Hon var lite speciell,för hon gillade inte när jag hade klänning. Hon tyckte att jag visade för mycket. Jag sätter på mig den och sminkar mig lite lätt innan jag fixar håret. Jag sätter på mig halsbandet jag fick av Scooter och gick ut till honom.

- ”Är du klar?” Frågar han och jag nickar till svars. Vi går ut och sätter oss och börjar köra mot köpcentrumet. Jag blir inte helt ensam på min födelsedag ändå.

 

Efter ett antal minuter är vi framme och vi hoppar ur bilen.

Vi går in i köpcentrumet och in på det lilla cafeet som jag var med Selena på.

Han sa att jag fick beställa vad jag ville,men jag tar ändå det billigaste. Jag beställer en kokosboll och en jordgubbs shake. Vi sitter och pratar om lite allt möjligt,och efter 20 minuter var vi klara men det kändes som att Scooter ville att vi skulle stanna.

- ”Ska vi åka?” Säger jag och ställer mig upp.

- ”Redan? Vi har ju inte varit här så länge” Han såg nästan nervös ut när han sa det ,men jag satte mig ner igen. Han började prata igen om jag skulle satsa på musiken osv. Men han avbröts av att mitt namn ropades ut i hela köpcentrumet.

- ”Kan Lea Carter vara vänlig och komma till scenen” Säger en kvinnlig röst och jag fattar ingenting.

- ”Vad är det som händer?” Frågar jag tyst till Scooter och han reser sig upp. Han rycker på axlarna men jag vet att han vet egentligen.

- ”Gör som dom säger” Säger han och jag reser mig och börjar gå efter Scooter.

Vad är det som händer? Har jag gjort nåt dumt eller ska jag få nånting för att jag fyller år?

När vi börjar närma oss scenen är det en stor folkmassa så man nästan inte kommer förbi. Men Scooter tog mig i armen och trängde sig in.

Det var ingen på scenen,bara en stol. Scooter ledde upp mig där och jag satte mig på stolen. Jag kollade ut på den enorma publiken. Vad skulle hända? Ska jag bara sitta här på stolen och se dum ut? Jag ser hur många sätter händerna för munnen och vissa ser onaturligt glada ut.

Jag vänder mig om och där kommer han,min lilla heartbreaker.

- ”Till att börja med vill jag säga grattis” Börjar han och jag ger honom ett litet leende.

- ”Sen så vill jag läsa en sak för dig” Sa han innan han fortsatte.

- ” I think about you everyday and night. When I am with you, you light up my life. You are the best thing that has ever happened to me and I wish upon a star for you to return back by my side. The love that I hold for you in my soul is greater than an ocean or the sky above.
Please forgive me for all the hurt that I have caused you. Please, I beg of you to forgive me and return back by my side like the way that it was meant to be. I love you, and I always will until the day that I die. Hopefully, when that day comes, I will still have you by my side and you will be the last angel face that I see. I will be able to hold you in my arms one last time, and tell you how much I love you and how much you really mean to me. I don’t need a second chance,I just want you to forgive me. I love you! ”

När han hade pratat klart höll jag på att börja gråta. Jag var lite chockad också,trodde inte att han skulle säga nåt sånt. Jag hade ena handen för min mun.

Jag reste mig och gav honom en kram. Det ingen hörde var att jag viskade saker till honom under kramen. Innan vi gick av scenen tackade han för att alla kom.

Direkt när vi kom bakom scenen lyfte han upp mig och placerade sina läppar på mina. Jag besvarade den och ett leende spred sig på hans läppar. Som vanligt blev vi avbrutna och den här gången av att Scooter började prata.

-  ”Lea,ska jag skjusa hem dig?”  Justin kollade på honom och skrattade kort.

- ”Ey,det är min tur att vara med henne” Jag skrattade till och Justin flinade åt mig.

- ”Okej,men då åker jag hem nu” Säger Scooter innan han börjar gå. ”Justin,glöm inte att du har en intervju imorgon bitti” Justin suckade stort och släppte ner mig.

- ”Kan vi inte skjuta fram den?” Ropar Justin efter Scooter.

- ”Varför det?” Ropar han tillbaks.

- ”Vi kommer säkert lägga oss sent och så kommer jag vara död på intervjun” Säger han lite tystare så knappt jag hörde vad han sa.

- ”Lägg er tidigt då. Eller hade ni tänkt göra nåt annat?” Svarar Scooter lite retsamt och en lätt rodnad sprider sig på Justins kinder. ”Då ses vi imorgon”

Justin kollade på mig med sin pinsamma blick,och jag skrattade bara åt honom.

- ”Ska vi åka?” Frågar han och jag nickar.

Han tar min hand och vi går ut till bilen. Innan vi ens kommer ut ur köpcentrumet är det några som kommer fram och frågar om dom kan få en kram av Justin. Han släpper min hand och ger dom en kram,sen går vi fort ut till bilen och hoppar in. Han börjar köra och det blir tyst ett tag.

Jag kollar ut genom fönstret men känner att jag har en blick på mig. Jag kollade på Justin och han kollade på mig. Jag log mot honom och han hade fortfarande blicken på mig.

- ”Kolla på vägen” Sa jag skrattandes och han gjorde som jag sa.

Efter en stund var vi vid hans hus och det såg precis lika ut som sist jag såg det.

Justins perspektiv:

Vi hoppade ur bilen och jag gick och låste upp dörren. Lea kom strax efter mig och stängde dörren efter sig.

- ”Du får göra vad du vill,men du får inte komma in i köket” Säger jag åt henne.

- ”Vad händer om jag gör det då?” Frågar hon med en sexig röst.

- ”Då får du ingen mat” Sa jag och hon vände sig om och började gå runt i huset.

Jag gick in i köket för att börja med maten. Jag skulle woka grönsaker,och sen blanda det med pasta och varm tomatsås. Kanske inte världens lyxigaste mat,men men.

Jag satte på spisen och satte på pastavatten. Jag tog fram grönsakerna jag skulle ha och började skära dom. När jag hade skärt klart dom la jag i dom i den stora stekpannan.

Sen efter 20 minuter var allt klart. Dukade bordet fint och tog fram freez till oss.

Sen på 2 minuter fixade jag efterrätten och ställde in den i kylen.

Jag hällde upp mat på våra tallrikar och hällde upp freez i glasen.

- ”Det är klart” Ropar jag och efter några sekunder är hon inne i köket.

Vi sätter oss och börjar äta.

- ”Guud vad gott,inte visste jag att du var så bra på att laga mat” Säger hon och ett leende dyker upp på mina läppar.

- ”Vad bra att du gillar det. Säg nånting jag inte är bra på?” Sa jag sarkastiskt och hon gav mig ett flin men jag förstod vad hon mena.

När vi har ätit upp plockar jag bort tallrikarna och tar fram efterrätten.

- ”Det här är chokladmousse med hallon ifall du vill veta” Säger jag och ställer fram glaset med det i.

Vi börjar äta men ingen av oss orkar allt,det tar liksom stopp.

- ”Tack så jättemycket för maten,det var jättegott” Säger hon medan hon hjälper mig att duka undan. Som svar ler jag mot henne och hon ler tillbaks.

Vi sätter oss i soffan och båda stönar av mättnad.

- ”Du borde lägga dig,klockan är faktiskt 22:10 och du ska upp tidigt imorgon bitti” Säger hon och kollar på mig.

- ”Mm..det borde jag. Men du får följa med upp” Säger jag och hon skrattar åt mig.

- ”Men du ska SOVA. För du får inte sitta och gäspa på intervjun” Säger hon och jag skrattar åt hur allvarlig hon var när hon sa det.

- ”Jaja” Jag reser mig upp och tar hennes hand. Hon reser sig och vi går upp för trappan. När vi kommer upp slänger jag fram en t-shirt till henne som hon sätter på sig direkt. Jag tar av mig linnet och byxorna och går och lägger mig. Hon kommer strax efter och lägger sig bredvid mig med sin mobil.

Jag försöker sova men är inte alls trött. Hon har lagt ifrån sig mobilen och jag tror att hon sover,för det är alldeles tyst.

- ”Sover du?” Frågar jag och hon skrattar till vilket konstaterar att hon är vaken.

- ”Nej,men det borde du göra” Jag suckar åt henne och stönar kort.

- ”Jag är ju inte ens trött.” Säger jag och hon skrattar återigen åt mig.

Efter en stunds tystnad känner jag att hennes hand tar min hand under täcket,och hon drar mig till henne. Jag vänder mig om mot henne med ett leende och försiktigt lägger jag mig på henne,men inte med all vikt för då skulle jag mosa henne.

Försiktigt börjar hon kyssa mig och jag gör detsamma. Hon placerar sina händer runt min nacke och jag med mina på hennes höfter.

Jag tog tag i hennes tröjkant och skulle precis dra av den men såklart blir vi avbrutna. Den här gången för att det knackade på ytterdörren.

- ”Vänta här” Säger jag med en suck och reser mig från henne och går ner för trappan.

Jag hoppas det inte är typ presidenten för jag går i kalsonger. Jag öppnar försiktigt dörren och ser att mamma står där. Hon ger mig en kram och jag förstår inte varför hon är här.

- ”Vad gör du här?” Säger jag när hon släppt mig.

- ”Jag ska ju följa med på intervjun imorgon och du sa att det var okej att jag kom kvällen innan” Säger hon och jag kom ihåg att jag sa det förut.

- ”Juste..Du kan ta gästrummet där” Säger jag och pekar mot rummet. ”Jag går och lägger mig”

- ”Bra,du måste vara utvilad imorgon” Säger hon och jag börjar gå upp för trappan.

Jag går in på rummet och stänger dörren bakom mig.

- ”Vem var det?” Frågar Lea när jag kommer in.

- ”Mamma,hade glömt att hon skulle komma ikväll. Hon ska med på intervjun imorgon” Säger jag och hon visar med sitt pekfinger att jag ska komma.

Jag går mot henne och hon tar tag i min arm och drar ner mig på henne. Jag lägger mig till rätta och börjar kyssa henne. Min ena hand vandrar längs hennes sida och jag tar i hennes tröjkant igen,och försiktigt drar jag den över hennes huvud och slänger den på golvet.

Försiktigt särar jag på hennes ben och lägger mig emellan så vi båda ligger bekvämt.

Jag biter henne löst i underläppen och ett litet stön lämnar hennes läppar.

Jag flyttar mig längre upp och precis då öppnas dörren,och båda stelnar till.

- ”Oj,förlåt. Du sa liksom inte att du hade nån här” Säger mamma och jag kollar försiktigt åt hennes håll.

- ”Nähe,sa jag inte. Lea är här i alla fall”

- ”Okej..försök att sova också” Säger hon och lämnar rummet.

- ”Varför ska vi alltid bli avbrutna?” Säger jag och hon fnissar till.

Jag fortsätter kyssa henne men hon avbryter den.

- ”Justin,du måste sova. Du kommer vara död imorgon annars” Säger hon och jag suckar mot hennes läppar och lägger mig bredvid henne. Jag sträcker ut min arm och hon kommer närmare mig och lägger sig på den. Jag låg vaken ett tag men ögonen stängdes sakta,sakta.

Det Justin glömde var att ställa alarmet,skulle han hinna till intervjun i tid? 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu vill jag att ni kommenterar lite också,vad tycker ni jag kan förbättra? 

 

 

Förra kapitlet:

- ”Lea,kom igen. Du klarar det” Säger han lite tyst så att dom där ute inte ska höra.

- ”Tror du på fullaste allvar att jag ska gå ut och sjunga en låt om hur lycklig du gör mig,när du precis krossat mitt hjärta i tusen bitar?” Skriker jag till honom rätt upp i ansiktet och kommer sen på att mikrofonen är precis framför mig. Dom i publiken drar efter andan. Dom hörde mig,doms idol har krossat en tjejs hjärta.

Jag springer ut och känner att jag har allas blickar efter mig. Jag springer ut ur centrumet och in i skogen bredvid.

Jag sätter mig mot ett träd och alla tårar väller ner igen.

Hur kunde han göra såhär mot mig? Jag hittade en vass sten på marken och tog upp den. Jag började skära mig med den på ben och armar. Lite mer smärta gör väl inget?

Tillslut när jag hade skärt mig så mycket att blodet bara droppade av,gav jag mig.

Nu kände jag smärta både inifrån och utifrån,vilket jag inte borde egentligen.

Jag hörde fotsteg lite längre bort. Jag vände mig om,och såg att nån kom springandes mot mig. Jag försökte resa mig upp,men mina ben bara vek sig under mig. Jag hade så ont.

Jag tänkte på den kvällen då jag blev förföljd av nån,tänk om det var den igen.

- ”Lea?” Hör jag en välbekant röst säga,men jag kommer inte på vem. Förs jag ser ansiktet. Selena.

- ”Ja,det är mitt namn.”  Säger jag irriterat när hon kommer nära mig.

- ”Men vad har du gjort?” Hon kollar förskräckt på mina ben och armar som blöder.

- ”Varför gjorde du det?Du visste hur mycket jag älskade honom” Sa jag med tårar i ögonen och hon kollade ner i marken. ”Kolla på mig” Skrek jag åt henne och hon gjorde som jag sa.

- ”Jag vill ha tillbaks han,okej?” Började hon och jag kände hur jag var nära på att bryta ut i tårar. ”Vi var tillsammans för ett år sen,men det slutade med att vi bara blev vänner”

- ”Så du tänkte bara ta honom ifrån mig?” Hon svarade inte utan kollade bara ner i marken. ”Gå härifrån,jag vill aldrig se dig igen” Hon kollade på mig med en tom blick. ”Men försvinn då” Hon reste sig upp och började gå.

När hon försvann ut ur skogen slöt jag ögonen och lät tårarna rinna.

Det dröjde inte länge innan jag hörde fotsteg igen. Men den här gången kom det en person som jag ville skulle komma. Scooter sprang fram till mig och kollade lika förskräckt på mina ben och armar som Selena hade gjort.

-  ”Kom,så åker vi hem” Jag försöker ställa mig upp men det gör så ont. Han ser det på mig så han lyfter upp mig och börjar gå. När vi är framme vid hans bil sätter han mig där fram. Vi började köra och jag slöt ögonen. Sen tror jag att jag somnade för jag vaknade upp i en säng. Jag satte mig upp och kollade på mina skärsår,varför förstör jag mig själv såhär? Jag reste mig upp och gick ner för att kolla om Scooter var hemma. Han satt vid köksbordet och åt. När han hör mina fotsteg kollar han upp på mig.

- ”Hej,hur är det?” Frågar han med blicken på mig.

- ”Bra..kan du skjutsa hem mig?” Han kollar förvånat på mig.

- ”Är det inte bättre om du är här några dagar?”

- ”Varför skulle det vara bättre för?” Jag kollar på honom och hans blick är på mina skärsår.

- ”Jag vet inte om jag vågar lämna dig ensam”

- ”Snälla,jag är 18” Han vickar på huvudet och kollar på mig. ”Okej,17 då. Men om en vecka är jag 18”

- ”Jag kan skjutsa hem dig om du lovar att inte skära dig eller nåt som skadar dig”

- ”Jag lovar” Jag ger honom en allvarlig blick så han förstår att jag är seriös.

- ”Men du får äta nåt först.” Säger han och visar med händerna att jag ska sätta mig ner.

Jag sätter mig på stolen och han reser sig upp och kommer strax tillbaka med en tallrik. Han ställer det framför mig och det är pasta med tomatsås. Han vet att jag inte äter kött,vilket är bra. Jag börjar äta och känner att jag blir mätt super snabbt. Jag åt upp ungefär hälften,sen fick jag inte i mig mer.

- ”Om du är klar så kan vi åka” Säger han och kollar på klockan. ”Den är 18:30 nu,så du hinner hem innan det blir mörkt”

- ”Aa jag är klar” Säger jag och vi går ut och sätter oss i bilen. Han börjar köra och jag tar upp mobilen och ser att jag har 5 missade samtal av Justin. Jag klickar bort dom och lägger ner mobilen i fickan igen.

Efter 40 minuter är vi framme och jag hoppar ur bilen.

- ”Tack för skjutsen” Säger jag innan jag stänger dörren och börjar gå mot huset.

Jag tar fram nyckeln,låser upp och går in. Jag tar av mig skorna och går och byter om till ett par mjukisbyxor och en t-shirt. Sen går jag och sätter mig framför soffan och sätter på tv:n.

Jag bläddrar bland kanalerna och stannar när jag ser att Justin är med på en. Det är en gammal intervju med Ellen,men jag stannade ändå kvar på den kanalen. Var han tvungen att sabba allt när allt var så perfekt? Jag hann bara kolla en liten stund,för ögonlocken blev bara tyngre och tyngre.

Justins perspektiv:

Jag satt med mobilen i handen och tvekade om jag skulle ringa Lea eller inte.

Jag tryckte på hennes nummer och två signaler hann gå innan det las på. Hon hatade mig verkligen,och allt är mitt fel. Jag testade att ringa en sista gång innan jag skulle gå och lägga mig. Och med stor förvåning så svarade hon.

- ”Hallå?” Sa hon och jag visste inte vad jag skulle säga eftersom jag inte trodde att hon skulle svara.

-  ”Lea,lägg inte på. Låt mig prata” Det blir tyst och jag antar att jag ska börja prata direkt.

-  ”Jag är verkligen jätte ledsen. Det där som hände mellan Selena och mig betydde verkligen inget.”

-  ”Men varför låg du med henne då om det inte betydde nåt?”

- ”Jag tyckte synd om henne.”

- ”VARFÖR tycker du synd om henne?”

- ”För jag vet hur det känns att vilja ha tillbaks nåt som aldrig går att få tillbaka”

- ”Så du visste redan då att när du sagt sanningen till mig,så skulle du inte få tillbaka mig? För det är precis så det är” Säger hon innan hon lägger på. Jag känner hur en tår rinner nerför min kind,men påminner mig själv om att ”Never stop fighting for what you love” . Jag går upp och lägger mig med alla tankar i huvudet.

På morgonen vaknar jag med samma tankar i huvudet. Men jag har kommit på en sak.

Jag sätter på mig kläder lite snabbt och springer ner för trappan.

Jag vet att Lea fyller år på måndag,om…fyra dagar. Jag vet hur jag kanske kan få henne att åtminstone förlåta mig. Jag tänkte igenom det en extra gång och beslutar mig för att börja på det.

Resten av dagen satt jag med mitt lilla ”projekt”.

Dagarna gick och jag började bli nöjd med det. Jag försökte ringa Lea lite då och då,men hon la bara på. Jag hade inte så höga förväntningar på att hon skulle gilla det,jag vill bara att hon inte ska vara sur/ledsen längre. Det är söndag kväll,alltså det är imorgon hon fyller år. Är faktiskt nervös om hur hon kommer reagera. Jag kom på att jag måste ringa Scooter och fråga han om hjälp. Jag tar upp mobilen och ringer honom. Det går bara en signal innan han svarar.

- ”Scooter” Är det första han säger när han svarar.

- ”Ey,jag behöver hjälp med en sak.”

- ”Det beror på vad det är”

- ”Kan du ta med Lea till köpcentrumet imorgon. Hon fyller ju år,så ta en fika eller nåt”

- ”Juste…hon fyller år” Säger han och jag börjar små skratta.

- ”Du är hennes morbror,du borde veta när hon fyller år”

- ”Säg inte det till henne” Säger han allvarligt.

- ”Nejdå”

- ”Men kan du göra det?”

- ”Eh..visst. Tid?”

- ”13:00”

- ”Okej. Men vad ska du göra?”

- ”Det får du se då” Säger jag innan jag lägger på.

Jag tar en sista titt på min sak till Lea innan jag går och sätter mig i soffan.

Det finns absolut inget på tv,så tar upp mobilen och går in på instagram och kollar lite snabbt.

Det händer inte så mycket eftersom jag inte följer så många,men jag slutade bläddra när Lea hade lagt upp en bild för 5 minuter sen. Jag kollade på henne som gjorde *sadface* och sen på texten. ”Kul att fira sin 18-årsdag själv imorgon L.”

Jag tänkte skriva att jag saknar henne,men det var nåt inom mig som sa åt mig att låta bli. Men jag gjorde det,jag skrev ett enkelt ”I miss you”.

Jag reste mig ur soffan och gick upp för att lägga mig.

Leas perspektiv:

Jag satt i sängen med pyjamas på mig och höll på med mobilen. Jag gick in på instagram för att kolla om nån hade uppdaterad,ingen hade gjort det men jag hade fått en kommentar. Blir alltid en aning hypad när det står att jag fått en kommentar. När jag ser att det var Justin som hade kommenterat. Konstigt nog spreds ett litet leende på mina läppar. Han skrev att han saknade mig,och nu ska jag erkänna en sak. Jag saknar honom med. Visst,han krossade mitt hjärta. Men jag kan inte vara sur på honom hela livet. Livets stora gåta ”Älska,glömma och förlåta”. Det han gjorde var riktigt lågt,men alla gör misstag. Om han vill ha tillbaka mig får han kämpa för det. Jag kommer inte direkt förlåta honom om han bara säger ”förlåt mig”.

Jag lägger ifrån mig mobilen och lägger mig ner och hoppas på att få sova.

Men nej,tankarna snurrar runt som yra höns i mitt huvud. Att jag alltid måste tänka så mycket.

Tack vare att jag var så pass trött så somnade jag ändå.

*Mobil vibrationer*

Jag öppnade ögonen och kollade ut genom fönstret. Det var ljust,så det borde vara morgon.

Jag kollade på mobilen och såg att jag hade fått 6 sms av gamla kompisar. ”Grattis på din dag. /Sarah.”  ”Grattis världens bästa du på din stora dag. Kram Mia”  ”Ha en toppen födelsedag. /Angelica”  ”Grattis till dina 18 år. /Lina”  ”Grattis”  ”18 år…wow. Ha världens bästa dag nu bigsis. /Vanessa”

Vanessa..henne hade jag nästan glömt. Hon var som min lillasyster,och hon var två år yngre än mig men det märktes inte. Vi träffades när våra föräldrar umgicks.

Jag ruskade på huvudet för att få bort alla tankar och reste mig upp ur sängen.

Gick med pyjamasen på mig in till köket och gjorde en hallon smoothie. Sen gick jag och satte mig i soffan och tog upp mobilen. Gick in på instagram och såg att jag hade fått gratulationer där med. En var från Justin,han hade lagt ut en bild på mig och skrivit ”Happy b-day to this girl” Jag svarade inte för han skulle ändå inte se den bland alla andra kommentarer.

Jag kollade på klockan och såg att den var 12:15. Oj,vad länge jag hade sovit.

Jag slets från mobilen när ett billjud utifrån hördes. Jag kollade ut genom fönstret och där stod det en bil,och såg sen att det var Scooter som kom ut. Han knackade på och jag gick och öppnade. Direkt när jag öppnar ger han mig en kram.

- ”Grattis” Säger han och ger mig en ask. Trodde nästan att han skulle fria till mig,men däri låg ett jättefint silvrigt halsband med ett silvrigt hjärta.

- ”Åh,tack så jätte mycket. Jag älskar det” Säger jag och ger honom en till kram. ”Kom in”

- ”Jag tänkte faktiskt fråga om jag får bjuda dig på en fika i köpcentrumet,om du inte har andra planer för dig” Han kollade på mig och jag gav honom ett leende.

- ”Jag följer gärna med. Om jag får fixa mig först” Han nickar och jag går in till mitt rum och öppnar garderoben. Jag visste redan vad jag skulle ha på mig,en vit kort spets klänning. Mamma gav mig den när jag fyllde 16 och sa ”Den här får du inte använda förs du har fyllt 18” Hon var lite speciell,för hon gillade inte när jag hade klänning. Hon tyckte att jag visade för mycket. Jag sätter på mig den och sminkar mig lite lätt innan jag fixar håret. Jag sätter på mig halsbandet jag fick av Scooter och gick ut till honom.

- ”Är du klar?” Frågar han och jag nickar till svars. Vi går ut och sätter oss och börjar köra mot köpcentrumet. Jag blir inte helt ensam på min födelsedag ändå. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, Vad tror ni Justin ska överraska henne med? 

 

 

Förra kapitlet:

Efter att jag gått ett bra tag ser jag äntligen en busshållsplats.

Och bussen kommer väldigt snabbt efter att jag ställde mig där.

Jag kliver på och sätter mig långt fram så jag ser var vi är.

Justin har sagt var jag kan gå av om jag nån gång tar bussen.

Så efter 15 minuter går jag av och börjar gå. Han sa att det tar cirka 20 minuter att gå därifrån,så får gå på i rask takt.

Jag har gått i 15 minuter nu tror jag,så jag borde vara framme snart.

Det har blivit nästan kolsvart så det känns lite obehagligt att gå själv.

När jag går i min egna lilla värld hör jag klart och tydligt att det går nån efter mig. Jag vågar inte vända mig om och fortsätter gå. Jag hör hur högt den andas och rädslan kryper genom hela kroppen. Jag börjar springa och jag hör hur fotstegen blir snabbare och snabbare. Hjälp mig.

Jag springer så fort jag kan med tårarna rinnandes ner för mina kinder.

Jag börjar se Justins hus,vilket gör mig ganska lättad. Men jag hör fortfarande fotsteg bakom mig. Jag vågade inte sakta ner,för då skulle den som var bakom mig kanske ta mig eller nåt.

Jag kom på att jag skulle behöva stanna när jag knackade på hos Justin.

Jag sprang snabbare än snabbast nu,och var precis framme vid Justins hus. Det var låst.

- ”Justin,öppna!!” Skrek jag med panik i rösten. Jag bankade allt vad jag hade på dörren.

När han öppnade slank jag fort in,låste dörren och sjönk ner på golvet.

- ”Vad har hänt?” Frågar han med sin lugna röst och sätter sig bredvid mig.

- ”Där ute. Nån sprang efter mig” Är det ända jag får fram. ”Justin,jag var så rädd. Jag trodde den skulle ta mig”

- ”Men nu är du här med mig,i trygghet” Säger han och reser sig upp. Han sträcker fram sin hand och hjälper mig upp. Han leder in mig i vardagsrummet och visar att jag ska sätta mig. Jag gör som han säger och sätter mig i den mjuka soffan.

- ”Jag ska bara hämta nåt att dricka,du borde vara törstig vid det här laget” Säger han och försvinner ut ur rummet. Jag känner hur ögonlocken sakta stängs.

Justins perspektiv:

Jag gick in till köket och hällde upp Cola i två glas. Jag tog dom i en varsin hand och gick ut till vardagsrummet. När jag såg att Lea hade somnat log jag för mig själv och ställde ner glasen på bordet. Jag tog en filt och la den på henne.

Jag drack upp mitt glas med Cola innan jag gick upp och la mig.

03:00:

Jag satte mig upp med ett ryck och hörde att Lea skrek nånting nere från.

- ”SLÄPP MIG,SLUTA!!!!!”

Jag sprang ner för trappan och gick fram till henne.

- ”Ingen fara,jag är här” Sa jag och rörde henne på armen. Hon öppnade upp ögonen och kastade sig runt min hals.

-”Jag är rädd” Sa hon och jag lyfte upp henne.

Jag gick upp för trappan och la henne i min säng. Hon la sig på sidan och jag kom och la mig bakifrån och höll om henne. Hon somnade snabbt och jag somnade ganska snabbt jag med.

Nästa morgon vaknade jag av att det skramlade i köket. Jag tog på mig ett par byxor och en t-shirt och gick ner. Redan i trappan möttes jag av en välbekant doft.

- ”Jag har fixat frukost” Säger hon direkt när hon ser mig och jag kollar på bordet där det är en tallrik full med plättar.

- ”Du hade inte behövt” Börjar jag men hon avbryter mig.

- ”Så mycket som du har gjort för mig så är det här det minsta jag kan göra” Säger hon och vi sätter oss vid bordet.

Efter att vi ätit upp alla plättar gick vi med tunga steg in till vardagsrummet.

- ”Guud vad mätt jag är” Stönade hon fram när vi satte oss.

- ”Jag kommer typ aldrig orka äta igen” Säger jag och hon skrattar ett kort skratt.

- ”Justin,kan du hjälpa mig med en sak?” Säger hon efter en stunds tystnad.

- ”Ja,vad behöver du ha hjälp med?” Hon kollar på mig innan hon ger mig ett svar.

- ”En låt. Jag vill veta vad du tycker om den” Säger hon och jag blir faktiskt glad av att hon vill ha min hjälp.

Hon springer upp på rummet och hämtar hennes block,och när hon är nere igen ger hon det till mig. Jag började läsa och än en gång tycker jag att det var super bra. Bleeding love heter den och texten var inte sorgsen. Den handlade om kärlek.

- ”Jag började på den där låten när vi kysstes för första gången. Sen har jag hållit på tills nu” Säger hon och ett stort leende sprider sig på mina läppar.

- ”Den är jättebra” Säger jag och ger henne blocket.

- ”Jo,förresten. Nästa vecka ska jag uppträda med några låtar här i köpcentrumet,kan inte du sjunga den här låten då?” Frågar jag och jag vet att det kommer vara svårt att övertala henne,men jag vet också att jag kommer vinna.

- ”Du såg ju hur bra det gick förra gången,hjärnblödning och allt”

- ”Kolla,okej du har scenskräck. Men vad är det egentligen du är rädd för? Dom kommer inte skratta åt dig eller kasta saker på dig” Säger jag med en allvarlig ton i rösten.

- ”Jag vet inte. Mitt självförtroende är inte det bästa,och det är tack vare att jag blev mobbad i skolan i 3 år.”   ”Och jag har alltid varit den blyga tjejen som sitter längst bak i klassrummet”

- ”3 år? Varför satte ingen stopp för det?”

- ”Jag skämdes” Säger hon och kollar ner i golvet.

- ”Om du kliver upp på scenen nästa vecka och sjunger din sång,så kanske du övervinner din scenskräck. Dessutom så kommer det inte vara så mycket folk där”

- ”Men alla blickar är fortfarande på mig. Inte så mycket folk? Pffft”

- ”Jag kommer vara bredvid dig hela tiden,snälla. Dom kommer älska dig” Säger jag och ser hur förvirrad hon är.

- ”Jag vet inte…”

- ”Snälla..” Jag kollar henne djupt i ögonen och kan se att jag har vunnit.

- ”Men..asså..okej. Tänk om dom hatar mig då,då kommer jag aldrig visa mig offentligt nåt mer”

- ”Dom kommer inte hata dig,lita på mig” Säger jag och ett litet leende visar sig på hennes läppar.

- ”Sjung den för mig”

- ”Visst” Säger hon och ställer sig upp.

Hon börjar sjunga och den här låten gör mig verkligen glad.

När hon tar sin sista ton kollar hon på mig med hennes vackra leende.

- ”Du är så duktig” Säger jag och hon kollar ner i golvet.

- ”Näe” Jag skrattar åt henne eftersom jag själv vet att hon tycker att hon är bra.

- ”Så du tycker att du är dålig?”

- ”Näe..” Säger hon och jag kollar på henne.

- ”Vad tycker du då?”

- ”Nånstans där mittemellan” Svarar hon och fnittrar till.

 

Resten av dagen gjorde vi inte så mycket,satt mest framför tv:n och segade.

1 vecka senare..

 

Leas perspektiv:

Jag rycktes ur mina drömmar av att alarmet på mobilen ringde.

Det är onsdag idag,vilket betyder att jag ska uppträda..vad har jag gett mig in på.

Jag är hemma hos mig nu,så Justin kommer hämta mig sen.

Jag går upp ur sängen och in i duschen. Medan jag står och får det varma vattnet över mig sjunger jag på min sång. Tänk om jag glömmer texten? Okej,tänk positivt nu.

När jag kommer ut ur duschen blåser jag håret tills det är helt torrt. Jag sminkar mig tills jag blir nöjd och går sen in till rummet för att byta om. Jag sätter på mig ett silverglittrigt linne och ett par jeans shorts. Justin sa att jag skulle klä mig enkelt,så då gör jag det.

Jag gick ut till köket och gjorde en smoothie som fick bli min frukost idag. Är så sjukt nervös så känns som att jag kommer spy om jag äter för mycket. När jag fått i mig smoothie’n börjar det bli ont om tid,så borstar tänderna lite snabbt och tar en extra titt i spegeln innan jag går ut för att vänta på Justin.

Jag sätter på mig mina vita converse och går ut.

Klockan är 10:00 nu,och Justin ska upp på scenen om 45 minuter,så han borde komma snart. Efter en stund kommer en bil i full fart och stannar en bit ifrån mig.

Jag går fram och hoppar in.

- ”Du är lite sen” Säger jag innan han började köra,fort.

- ”Ja,Selena kom förbi” Började han men jag visste att det fanns nåt som han inte berättade.

- ”Och..?”

- ”Hon kom för 3 dagar sen..”

- ”Och stannade tills nu?”

- ”Ja,vi behövde prata.”

- ”Så ni pratade bara?” Frågade jag och han tvekade innan han svarade.

- ”Hon fick oss i säng…” Svarade han och det kändes som att någon satt en kniv i mitt hjärta. ”Men det betydde inget”

- ”Varför berättar du det här för mig?” Frågar jag och känner hur jag bara vill hoppa ut ur bil

- ”Jag vill inte att vi ska ha några hemligheter för varandra”

- ”Vadå vi? Det där ”vi” tog precis slut” Säger jag och känner hur en tår lämnar mitt öga.

- ”Lea,snälla förlåt mig. Det bara hände”

Jag kollade ut genom fönstret för att dölja mina tårar som rann ner för mina torra kinder.

Jag tänkte inte prata med honom på hela bilresan.

När vi var framme hoppade jag ut ur bilen och började gå in i köpcentrumet.

Justin kom efter mig och greppade tag om mig handled.

- ”Jag älskar dig” Mina tårar bara vällde ner och jag lyckades ta mig ur hans grepp. Jag sprang in genom folkmassan och bakom ”scenen”. När Scooter fick syn på mig gick han genast fram för att kolla så ingen hade dött.

- ”Vad har hänt?” Han ger mig en tröstande kram som bara han kan göra.

- ”Justin..och Selena..” Är det ända jag får fram innan jag ser att Justin kommer.

Jag går och sätter mig på en stol lite längre bak,så ingen ser mig.

Jag hör att Justin går upp och börjar prata. Alla skriker så mycket att jag tror att mitt huvud kommer sprängas. Efter att han har sjungit i 20 minuter säger han ”En stor applåd för Lea,som ska sjunga sin nya låt. Bleeding love” Dom tar mig till scenkanten där jag tvärstannar. Justin ger micken till mig men jag tar inte emot den. Han kollar mig i ögonen.

- ”Lea,kom igen. Du klarar det” Säger han lite tyst så att dom där ute inte ska höra.

- ”Tror du på fullaste allvar att jag ska gå ut och sjunga en låt om hur lycklig du gör mig,när du precis krossat mitt hjärta i tusen bitar?” Skriker jag till honom rätt upp i ansiktet och kommer sen på att mikrofonen är precis framför mig. Dom i publiken drar efter andan. Dom hörde mig,doms idol har krossat en tjejs hjärta.

Jag springer ut och känner att jag har allas blickar efter mig. Jag springer ut ur centrumet och in i skogen bredvid.

Jag sätter mig mot ett träd och alla tårar väller ner igen.

Hur kunde han göra såhär mot mig? Jag hittade en vass sten på marken och tog upp den. Jag började skära mig med den på ben och armar. Lite mer smärta gör väl inget? 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Finally! Ska börja på kapitel 10 nu,så kanske det kommer upp idag. Men det är inte säkert. 

Kommentera så är ni bäst!