Previously

Jag vände mig om och vi stod 3 meter ifrån varandra. Jag skakade lite på huvudet så hon skulle fortsätta.

”Vet du vad Ryan gör idag?”

”Han sk(a), nej jag vet inte” Jag kom på mig själv att jag inte ska berätta.

”Vad ska han?” Hon kollar frågandes på mig och jag är tvungen att bara säga nåt.

”Jag sa fel, jag vet inte vad han gör idag”

Jag måste låta Ryan själv berätta.

 

Kimberlys perspektiv

Klockan är nu 11 på kvällen och jag undrar fortfarande vad Justin höll hemligt.

Jag tar upp mobilen och slår Ryans nummer och ringer för säkert tionde gången.

Sju signaler går innan jag hör hans röst.

”Hallå?” Han låter trött på rösten.

”Äntligen svarar du, vad har du gjort?” Det blir tyst ett tag innan han svarar.

”Lite saker bara” Han är en sån dålig lögnare. Jag suckar högt innan jag fortsätter.

”Du kommer inte komma på fler dåliga ursäkter så säg sanningen bara”

”Jag berättar imorgon, okej?” Jag nickar svagt även om han inte kan se mig och lägger på.

Jag kastar mobilen på soffan bredvid mig och sätter på tvn.

Jag zappar mellan kanalerna men inget fick mig att bli intresserad.

Jag stänger av tvn igen, tar mobilen och går upp på badrummet och gör mina kvälls rutiner.

När jag är klar går jag in på mitt rum och byter om innan jag kastar mig i sängen.

*beep beep*

Jag öppnar försiktigt ögonen och försöker att inte få in det ljusa skenet i ögonen men jag misslyckades. Jag tog mobilen som låg bredvid mig och stängde av alarmet.

Jag kisade mot mobilskärmen och såg att jag hade ett missat samtal från nåt random nummer.

Det var bara 20 minuter sen den ringde så jag ringde tillbaka.

Medan signalerna gick satte jag mig upp i sängen.

”Dr. Hall” Jag vet inte varför, men jag stelnade till när jag hörde att det var Des doktor.

”H-hej. Du hade ringt” Stammade jag fram och var nervös på vad han skulle säga.

”Jag vill inte prata om det på telefon, så hinner du komma hit innan din skola börjar?”

”Nej det gör jag inte men jag kommer ändå” Jag lägger på och skyndar mig upp ur sängen och sliter upp garderoben. Jag tar på mig ett par svarta tajta jeans och ett vitt pösigt linne och går in på toan. Jag sminkar mig lätt och borstar igenom håret lite snabbt och borstar tänderna.

När jag är klar med det springer jag ner i köket och tar mina mediciner lite snabbt innan jag tar på mig skorna och försvinner ut ur huset.

Jag går av bussen och skyndar mig in bland sjukhusets korridorer. Jag vet inte varför jag skyndade mig så mycket, för jag är 98% säker på att hon inte är vid liv.

När jag är vid hennes dörr kommer hennes doktor ut.

”Vad bra att du kunde komma” Börjar han.

”Följ med” Han gjorde en gest att jag skulle följa med honom in i rummet.

”Nej, jag vill inte se” Säger jag och stretar emot men sekunden efter står jag några meter ifrån Des säng med henne liggandes där.

Jag kollar på James som inte säger nåt och höjer mina ögonbryn.

”Hur ligger det till?” Frågar jag när han fortsätter vara tyst.

”Jag ska lämna er själva lite” Säger han innan han försvinner ut ur rummet.

Jaha, ska jag prata med ett lik eller vadå.

Jag går med försiktiga steg mot sängen och sätter mig på sängkanten.

Jag tar ett litet andetag innan jag börjar på mitt tal.

”Vi kanske inte var dom perfekta systrarna, men jag älskade ändå dig. Du är min syster liksom, varför skulle jag inte? Det gör ont att se dig på det här sättet, och jag önskar att det var mig han hade kört på. Du var så ung, och skulle få leva ett långt och lyckligt liv. Men så blev det inte så, istället får jag försöka leva utan dig. Jag hoppas du har det bättre där uppe och slipper lida. Jag älskar dig och du är saknad” När jag sagt det sista granskar jag henne lite innan jag tänkte resa mig upp, men min blick fastnade på hennes tumme. Den rörde på sig. Mitt hjärta hoppade fram några slag av den plötsliga rörelsen. Jag hoppade bort en meter

och visste inte hur jag skulle reagera. James kom in med ett litet leende och jag kollade frågandes på honom.

”H-hon..” Mer fick jag inte fram.

”Inatt började hennes värden bli bättre men vi hade inga förhoppningar. Men som det ser ut nu så blir hon bara bättre och bättre och om vi har tur vaknar hon snart.”
Jag trodde jag skulle tappa hakan när han sa det där.

”Är du seriös?” Min mun var format som ett O och jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig.

Han nickade och ett litet skratt lämnade hans mun.

”Åk till skolan nu. Vi ringer om hon vaknar” Jag nickade och tog en sista titt på Des innan jag lämnade sjukhuset. Jag gick med ett leende fastklistrat på läpparna i bussen, och som vanligt fick jag lite konstiga blickar. Dom fick ge mig vilka blickar som helst, för just nu brydde jag mig inte ett skit.

Leendet var kvar på mina läppar när jag gick igenom skolkorridoren och fram till mitt skåp.

”Har du vunnit 100 tusen eller?” Jag vänder mig om och där står Mel.

”Nej, men jag har kanske fått tillbaka min lillasyster” Hennes ansikte blev genast allvarligt när jag sa det.

”Du menar att hon lever?” Jag nickade med ett stort leende.

”Jag var där nu inyss och när jag pratade ”med” henne, röde sig hennes tumme.”

”Men gud, det är ju ett mirakel. Typ”

”Ja det är det” Jag skulle ha fortsatt vårat samtal men Justin var på ingång så jag vände mig mot skåpet. Men jag kunde inte hålla mig, att bara vara i hans närhet gör mig ilsken.

Jag vände mig om och kollade kallt på honom.

”Hur känns det att nästan vara en mördare?” Han kollade lika kallt tillbaka.

”Vad vill du mig, ditt jävla sär” Jag blev en aning chockad över hans beteende men kom sen ihåg att det är Justin jag pratar med.

Som vanligt kunde jag inte kontrollera min ilska, så jag puttade in honom i skåpen bakom honom.

Hans ögon blev en aning svartare och han spände käken.

Han gick emot mig och nu var det jag som var upptryckt mot skåpen med hans ansikte bara nån centimeter ifrån mitt. Han tänkte precis öppna sin mun och slänga ut allt hans lilla hjärna kunde, men Ryan drog bort honom från mig.

Han ramlade på golvet men reste sig lika snabbt igen.

”Rör inte henne igen, okej?” Ryan kollade kallt på honom och han fnös bara.

”Säg åt henne att låta mig vara ifred då”

”Det är du som överreagerar varje fucking gång” Än en gång fnös Justin bara.

Justin höjde knytnäven men jag kunde inte se han slå till Ryan, så jag försökte stoppa honom. Genom att ge emellan dom, vilket inte var det smartaste jag gjort.

När jag kände Justins slag mot min kind kände jag direkt att det bildades blodsmak.

Jag föll till golvet och satte handen på kinden, för smärtan kom direkt.

Ryan bar upp mig och gick bort från Justin.

Han märkte nog att jag hade ont och inte orkade prata, för han var tyst hela tiden.

Han öppnade en dörr och då såg jag att han hade tagit mig till skolsystern.

15 minuter senare kommer vi ut där ifrån och Ryan följde med mig till skåpet.

”Det är nånting jag måste berätta…” Jag vände mig om och kollade in i hans ögon.

Äntligen tänkte han berätta.

”Okej…” Jag väntade på att han skulle fortsätta.

”Jag har förträngt det ett tag nu, men känner att du måste få veta det nu”

”Okej…” Det blev en stunds tystnad innan han fortsatte.

”Jag ska…” 

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för så kort kapitel och förlåt för så lång väntan. Kapitlet blev super kort men ville få upp det idag. Vet vad som ska hända i kapitel 11 så det blir längre. 

Tycker ni att det skulle vara bra eller onödigt om jag gjorde ett instagram konto för bara den här bloggen. Att jag lägger upp fort nåt nytt kapitel är uppe? Fortsätt kommentera! 

 

Kapitlet skulle ha kommit upp idag,men har inte hunnit riktigt. Har legat hemma med halsfluss och feber så har inte haft någon ork. Om jag hinner kommer det nog upp i helgen någon gång. Men medan kan ni väl kommentera lite mer på förra kapitlet :) 

  (Bara för at jag nördar sönder den just nu) 

 

Previously

Vi gick in genom korridorerna och fram till en tjock tant som satt bakom disken.

”Jag ska hälsa på Destiny Canning” Hon kollade med en konstig blick på mig men sa sen vilket rum hon var i. Den där blicken kanske betyder att hon inte lever.

När vi var 7 meter från rummet öppnades hennes dörr och doktorn kom ut.

Jag började gå snabbare och helt plötsligt stod jag framför honom.

”Hur är det med henne?” Sa jag tyst men han hörde mig.

”Jag är ledsen…” Hela min kropp slutade fungera och mina andetag blev bara jobbigare och jobbigare.

 

Jag kollar med tårfyllda ögon på honom.

”Är hon död?” Jag sa det i en viskning, då jag var för svag för att prata högre.

Han sa inget, utan tog med mig in i rummet.

Mina tårar började rinna okontrollerat när jag såg henne.

Min blick fastnade på nån sån här maskin, och den var på.

”Vad är det för nåt?” Jag kollade frågandes på honom och pekade.

”Det är den som har hållit henne vid liv, men hennes kropp orkar inte mer nu”

Han tog ett andetag innan han fortsatte.

”Vi ska stänga av den nu, vi har gjort allt vi kunnat”

”Så ni tänker bara ge upp?” Än en gång kom det som i en viskning. Han kollade bara medlidande på mig.

”Vet du vem det är som ligger där?” Jag skrek det med en svajig röst och kollade på honom.

”Jag vet att det är din syster men” Mer hann han inte säga för att jag avbröt honom.

”Hon är inte bara min syster. Hon är den ända i familjen och släkten som jag har kvar. Jag har aldrig träffat min farmor eller farfar, min mormor och morfar har jag inte träffat på 3 år och mina föräldrar har stuckit. Hur fan tror du det känns? Ska jag ta ifrån dig allt du har så du får känna hur det känns?” Han ser lite chockat på mig och mina kinder är alldeles våta av alla tårar som kom medan jag höll mitt tal.

”Jag förstår att det är jobbigt, men vi har gjort det vi kan”

”Men gör mer då” Jag blir nästan förvånad över att jag står här och skriker till honom.

”Det finns inget mer vi kan göra” Han ser hopplöst på mig.

”Jo, låt maskinen vara på”

”Det finns inget sånt mirakel” Han rycker på axlarna och jag vet inte hur jag ska bete mig.

”Snälla, en dag till. En dag, det är allt jag ber om” Han tvekar en stund innan han nickar svagt. Jag ger honom ett litet leende och går fram till Des.

Jag tar hennes högra hand och kollar på henne.

Jag är själv i rummet så jag ser min chans att prata med henne, även om hon inte hör.

”Snälla Des, kämpa lite till. Jag behöver dig” Jag säger det tyst så ingen skulle höra ifall nån kom in.

”Jag älskar dig” Jag reser mig försiktigt och går ut ur rummet.

Innan jag stänger dörren kollar jag på henne för sista gången, och sen stänger jag den försiktigt.

Jag var tvungen att åka hem, varför vet jag inte.

Mel kom med en öppen famn och gav mig en lång kram.

”Vad sa dom?” Frågade hon när vi började gå mot bussarna.

Jag berättade det vi sagt och hon nickade lite då och då.

Väl framme vid bussarna såg jag ett välbekant ansikte som jag inte sett på nån dag.

Jag småspringer fram till Ryan och kastar mig i hans famn.

”Vad har hänt?” Han kollar förskräckt på mig och det var då jag kom på att jag säkert har mascara längs hela ansiktet.

”Des, hon är typ död” Jag fastnar med blicken på marken och står så ett tag, och några tårar rinner nerför mina kinder.

”Vad hände? Eller alltså blev hon sjuk eller nåt?” Jag stänger ögonen i nån sekund innan jag svarar på hans fråga.

”Justin körde på henne” Jag slingrade mina armar runt hans nacke och lutade ansiktet mot hans axel.

”Jag är ledsen, man kan aldrig lita på honom”

Jag blir lugn bara av att vara i hans närhet. Det är som att han har nån sorts magi som han tar över mig.

Jag släpper honom när bussen kommer och Mel och jag går på.

Ännu en gång får jag blickar som att jag är dum i huvudet, men idag orkar jag inte bry mig.

”Ska du hem?” Frågar Mel efter en stunds tystnad.

”Ja, pallar inte åka till skolan. Du då?” När jag sagt det kom jag på att Ryan var där vid busshållplatsen, vilket betyder att han inte heller var i skolan.

”Hallå?” Mel viftar med ena handen framför mitt ansikte och jag återgår till vårat lilla samtal.

”Vad?”

”Jag ska till skolan, min sista lektion är om 20 minuter.”

”Okej” Säger jag enkelt och kollar ut genom fönstret.

”Kan inte du också följa med?” hon kollar med hundvalps ögon på mig och hon putar med underläppen.

”Nej, orkar inte med alla konsekvenser”

”Vi båda kommer ändå få gå till rektorn så då är det väl bättre att vara två stycken?” Jag skakar på huvudet och hon suckar.

”Om du kommer imorgon eller när du nu kommer så kommer du bara få mer och mer problem”

Jag suckade ännu en gång och gav tillslut med mig.

Justins perspektiv:

”Så, vad hände mellan dig och Kimberly?” Frågar Chaz när jag kommit ut ur rektorns kontor.

”Hon blev kaxig bara” Jag började gå mot mitt skåp.

”För att?”

”Hur fan ska jag veta det?” Min röst har blivit mer irriterad och Chaz suckar som vanligt åt mina svar.

”För att du körde på Destiny?” Jag vänder mig irriterat om och spänner ögonen i honom.

”Jag gjorde det inte med mening, okej? Hon kom från ingenstans och sen hade jag kört på henne”

”Du får väl ta det lite lugnare då” Jag fnös till och fortsatte gå.

”Du vet att kärlek börjar med bråk va?” Än en gång vänder jag mig om irriterat och den här gången med spända käkar.

”Jag fucking gillar inte den där bitchen, hon är den sista jag skulle välja”

”Ey, ta det lugnt. Jag sa bara det” Jag vände mig om och öppnade snabbt skåpet och kastade in lite papper innan jag smällde igen det.

Jag börjar gå irriterat till nästa lektion och kollar inte riktigt vad jag har framför mig.

Jag går in i nån och kollar vem idioten är, Kim. Jag puttar bort henne och fortsätter gå.

”Du rör mig inte, okej?” Hör jag henne ropa efter mig. Jag vänder mig om och ser att hon är svart under ögonen, så vänder mig igen och fortsätter gå till klassrummet så jag inte blir för snäll.

När jag är framme vid klassrummet hinner jag bara sätta mig innan mitt namn ropas ut i högtalarna.

”Justin Bieber till rektorns kontor” Men vad fuck vill dom mig.

Jag suckar irriterat och reser mig upp.

När jag öppnar dörren är Kim den första min blick hamnar på, men jag vänder fort bort den och går in.

”Sätt er” Säger tanten framför mig, rektorn alltså, men vet inte vad hon heter.

Vi sätter oss och jag suckar ännu en gång.

”Det är inte första gången ni har hamnat i bråk” Börjar hon och jag väntar på att hon ska fortsätta.

”Så nu ska ni sluta fred” Är hon seriös? Vi är inte i någon fucking kyrka.

”Aldrig” Säger Kim snabbt. Hennes ögon ser normala ut igen så jag borde inte bli för snäll.

”Kan du säga oss, Kimberly, varför du säger så?”

”Självklart kan jag det”

”Min lillasyster dog idag, och det är bara på grund av Justin” Jag himlar med ögonen och rektorn blir tyst ett tag. Vänta, är hon död? Har jag dödat nån?

”Jag beklagar, men du kan inte skylla på Justin bara sådär”

”Är du helt jävla seriös? Tror du att jag skämtar om det?” Kim kollar irriterat och allvarligt på rektorn.

”Han körde på henne, fattar du? Han dödade henne” Kim är nära på att gå men hon sätter sig igen.

”Jag kontaktar dina föräldrar sen på grund av skolkning och bråk”

”Lycka till” Säger hon och skrattar till.

”Vad menar du med det?”

”Ja…min mamma bor i Mexico och inte ens jag har kontakt med henne”

”Du har ju en pappa också”

”Ja, men han stack för sådär 16 år sen” Jag skrattade till utan anledning när jag hörde det. Rektorn blev ägd.

”Vad skrattar du åt?” Frågar rektorn och kollar frågandes på mig.

”Du blev ju ägd, det måste man bara skratta åt” Hon kollade strängt på mig och jag blev normal igen.

”Kan jag gå eller? Jag har inget här att göra” Jag kollar irriterat på henne och hon nickar svagt.

”Gå direkt till lektionen utan att störa” Jag suckade och gick ut.

Trodde hon verkligen att jag skulle göra det?

Jag hann bara gå några meter innan jag hörde dörren öppnas igen, och Kim kom ut.

Jag tvekade lite innan jag öppnade min mun.

”Asså jag är ledsen” Hon kollar tomt på mig.

”Prata inte med mig”

Jag gjorde som hon sa och fortsatte gå men hon stoppade mig.

”Eller vänta”

Jag vände mig om och vi stod 3 meter ifrån varandra. Jag skakade lite på huvudet så hon skulle fortsätta.

”Vet du vad Ryan gör idag?”

”Han sk(a), nej jag vet inte” Jag kom på mig själv att jag inte ska berätta.

”Vad ska han?” Hon kollar frågandes på mig och jag är tvungen att bara säga nåt.

”Jag sa fel, jag vet inte vad han gör idag”

Jag måste låta Ryan själv berätta. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för så lång väntan, har inte hunnit. Men här får ni det iaf! 

När jag loggade in inyss såg jag att jag hade fått 4 kommentarer, och det roliga var att dom var från samma person. Det var liksom olika namn men samma IP adress, haha. 

Min fråga är vad tycker ni om novellen hittills? 

 

Previously

Våra rörelser var stilla så vi kunde höra bättre.

En tvärnit och en smäll.

Jag rusade upp från soffan och gick ut, men stannade tvärt när jag såg vem som låg framför en bil.

Jag satte mina skakande händer för munnen och sprang fram. Ilskan växte inom mig när jag såg vem som körde bilen.

 

Jag rusade fram till Des som låg helt medvetslös på marken och satte mig bredvid henne.

”Des, hör du mig?” Säger jag med en orolig röst. Hon är faktiskt min lillasyster.

”Men gör nåt då, stå inte bara där. Ring ambulansen” Skriker jag till Justin som ser en aning chockad ut.

Jag kollar på henne som bara ligger där, och försöker hålla tårarna inne. Men det går inte.

”Du, det kommer bli bra” Mel kommer och sätter sig bredvid mig.

”Hur kan du vara så säker? Hon kanske dör, och det är på grund av det där fuckade aset”

Hon blir tyst och jag reser mig upp.

Som tur är ligger inte sjukhuset så långt bort så ambulansen kommer redan nu.

Det rasar ur personal ur ambulansen och dom springer fram till Des, mig och Justin.

Jag antar att dom ska fråga om han är okej eller nåt, för det var det dom frågade mig.

Dom lyfter in Des på en bår och jag får följa med.

Dom åker snabbt iväg och jag får sitta med Des och nån sköterska. Hon har fullt upp med henne så jag slipper prata.

När vi är framme går allt jättefort. Dom för fort Des genom alla korridorer och in till ett rum fullt med läkare. Jag får sitta i väntrummet medan dom håller på, och mitt tålamod är inte det bästa. Efter några minuter kommer Mel…och Justin. Jag reser mig ilsket upp ur min stol och går mot Justin.

”Vafan gör du här?” Jag puttar till honom på axeln och strax efter tar Mel mig i ett fast grepp.

”Jag ville bara höra hur det är med henne” Jag sliter mig ur hennes grepp och går mot Justin igen.

”Hon kanske är död, fattar du, DÖD. Och det är på grund av dig, ditt jävla kallhjärtade svin” Han spänner käken och vänder sig om för att gå.

”Justin…” Säger jag lite lugnare och han vänder sig om.

”Gå och dö” Han vänder sig ännu en gång och går sin väg.

Mel tar mig till stolen, antagligen för att lugna mig.

Precis då kommer läkaren mot oss, och jag ställer mig upp igen.

”Hon är död va?” Säger jag med en lugn sorgsen röst när han står framför mig.

Han tänkte precis börja prata men jag avbröt honom.

”Säg som det är, ljug inte för mig” Jag är en aning uppjagad nu och han verkar förstå mig också.

”Hon är vid liv, men hon har inte vaknat än.”

”Men gör så att hon vaknar då. Ditt jobb är väl att hjälpa folk, så varför låter du henne ligga där inne och dö?” Han kollar chockat på mig.

”Åk hem och ta det lugnt, så ringer vi direkt när hon vaknar” Säger han med en lugnande röst och jag nickar svagt.

Mel tar min arm och vi går mot utgången i en tystnad.

När vi kom ut såg vi att bussen precis kom så vi började springa och för engångsskull hann vi med den.

När jag gick igenom bussen kände jag hur allas blickar brände på mig.

”VAD? Ja, jag har gråtit” Alla vänder bort blickarna och jag hör att Mel säger nåt till dom.

Jag sätter mig på en plats och lutar huvudet mot fönstret.

Justins perspektiv

Jag parkerar bilen utanför ”mitt” hus och går in.

”Justin, var har du varit?” Är det första jag får höra med mammas arga röst.

Jag svarar inte utan går bara förbi henne.

”Du ignorerar inte mig bara sådär, nu svarar du genast på min fråga”  Jag suckar högt och vänder mig om.

”Jag var på sjukhuset” Säger jag tyst och hon ger mig en arg blick.

”Vad sa du?” Säger hon för att jag ska prata högre.

”Jag var på sjukhuset” Skriker jag i hennes ansikte.

”Inte den tonen, tack” Jag himlar med ögonen och vänder mig om för att börja gå.

”Vänta” Jag suckar och vänder mig snabbt om.

”Vad gjorde du på sjukhuset? Det är ingen vi känner som är inlagd”

”Jag var bara där, okej?” Hon kollar med en bestämd blick på mig.

”Sanningen, nu” Ännu en gång suckar jag och tvekar innan jag svarar.

”För att jag råkade köra på en” Säger jag irriterat och hennes mun bildar sig till ett O.

”Vad gjorde du sa du? Justin, jag trodde du var bättre än så” Hon kollar besviket på mig men jag orkar inte bry mig.

Jag går in på mitt rum och låser dörren bakom mig.

Kimberlys perspektiv

*beep beep*

Jag satte mig upp med ett ryck och trodde att jag skulle hosta upp mitt hjärta vilken sekund som helst.

Jag stängde av alarmet och kom på att det är skola, orkar verkligen inte gå dit.

Och den där jävla doktorn har inte ringt än.

Jag reser mig upp från sängen och öppnar garderoben för att ta ut nåt att ha på mig.

Jag tar det första jag hittar, så det blev ett par svarta tajta jeans och en stickad långärmad.

Jag går in på badrummet och gör det jag alltid gör innan jag går ner för att äta nåt.

Jag öppnar kylskåpet och tar ut en drickyoghurt. Jag sätter mig vid bordet och tar upp mobilen ur fickan och kollar vad klockan är. 07:13. Jag suckar och reser mig från bordet och dricker upp det sista. Jag springer upp på badrummet och borstar tänderna lite snabbt innan jag springer ner igen och tar på mig skorna.

När jag är klar går jag ut och låser dörren bakom mig.

Jag går i mina tankar när jag avbryts av att mobilen ringer. Jag kastar upp den och hoppas på att det är doktorn, men det står Mel på skärmen.

”Hallå” Säger jag med en suck.

”Hur är det?”

”Jag vet inte, bra tror jag”

”Kommer du till skolan idag?”

”Ja”

”Bra” Säger hon innan hon lägger på. Hennes samtal är alltid lika korta.

Jag lägger ner mobilen i fickan igen och fortsätter gå i mina tankar.

Efter ett antal minuter är jag framme och känner hur blickarna bränner på mig när jag går igenom korridoren.

När jag kommer fram till mitt skåp hinner jag bara öppna det innan nån knackar på min ena axel. Jag vänder mig om och där står Mel med en öppen famn.

Hon ger mig en kram och såklart besvarar jag den.

När hon släppt mig kollar jag runt och alla har vänt bort sina blickar.

”Vad är det?” Hon kollar bekymrat på mig när mitt huvud är vänt mot hennes igen.

”Alla stirrade ut mig när jag gick till skåpet”

”Jag tror att det har spridit sig att Des ligger på sjukhus” Jag kollar förvånat på henne.

”Hur sjutton kan dom ha fått reda på det?” Hon rycker på axlarna.

”Juste, har doktorn ringt än” Jag skakar på huvudet vänder mig mot skåpet igen och tar ut böckerna jag behöver.

”Ska vi gå?” Frågar jag när jag stängt skåpet och hon nickar.

När vi kommer in i klassrummet är nästan alla platser upptagna. Mel slinker snabbt ner på en stol och jag får leta vidare till en ledig plats.

Jag hittar en ledig stol men stannar när jag ser att det är Justin som sitter bredvid.

”Gå och sätt dig, Kimberly” Nu hade magistern tydligen kommit.

”Jag tänker inte sitta där” Han kollade strängt på mig.

”Och vad har det för betydelse var du sitter?”

”Jag vägrar att sitta bredvid honom”

”Gå och sätt dig, nu!” Han pekade mot platsen men jag stod kvar.

”Nu!!”

Jag suckade högt så alla hörde men gick och satte mig.

När lektionen var slut hade jag inte antecknat en ända mening, bra där.

Jag försvann ut först av alla ur klassrummet med Mel efter mig.

”Förlåt” Lämnade Mels mun lite tyst.

”För vad?” Jag vänder mig om och kollar på henne.

”För att du fick sitta bredvid honom”

”Jaha. Ja, jag är verkligen ledsen för att du gjorde såhär mot mig. Jag trodde jag kunde lite på dig, men så bara svek du mig sådär. Lågt” Hon kollade chockat på mig innan jag brast ut i skratt.

”Jag skojade bara.” Det såg ut som att hon blev lättad när jag sa det där.

”Jag trodde du var seriös..”

”Då får du ändra din syn för mig, för jag skulle aldrig göra så” Hon gav mig ett leende och vi fortsatte gå mot skåpen. När vi gick i ett raskt tempo dyker Justin upp framför mig, vilket får mig att hoppa till en aning. Jag himlar med ögonen och fortsätter gå, men han stoppade mig, igen. Jag blänger på honom för att han ska säga nåt.

”Hur mår hon?” Vad han än säger så gör han mig ilsken.

Jag sätter båda mina händer på hans axlar och puttar in honom i skåpen.

”Vill du veta hur hon mår?” Allas blickar är ännu en gång på oss.

”Hon kan vara död, jag vet inte, hur ska jag veta? Åk och fråga henne istället” Skriker jag rätt upp i hans ansikte. Han kollar kallt på mig, och om jag ska erkänna så skrämmer det mig lite. Han går emot mig, tar ett hårt grepp om mina handleder och trycker upp mig mot skåpen.

Han tänkte precis öppna munnen men avbröts när vi hörde våra namn ropas ut i högtalaren.

”Justin Bieber och Kimberly Canning till rektorns kontor”

Han släppte sitt grepp om mig och jag gick till Mel. Jag tog hennes hand och drog ut henne ur skolans byggnad.

”Men du ska ju till rektorn” Sa hon direkt när vi kom ut.

”Nej, jag ska till sjukhuset” Svarade jag och fortsatte gå mot bussarna.

”Men jag ska på lektion nu” Jag tog ett hårdare grepp om hennes hand så hon inte skulle gå tillbaka.

”Kan du inte följa med mig?” Jag vände mig om och kollade in i hennes ögon.

”Snälla” Hon suckade och nickade. Jag släppte hennes hand och gick på bussen som precis hade kommit.

Och det tog inte lång tid innan vi gick av igen.

Vi gick in genom korridorerna och fram till en tjock tant som satt bakom disken.

”Jag ska hälsa på Destiny Canning” Hon kollade med en konstig blick på mig men sa sen vilket rum hon var i. Den där blicken kanske betyder att hon inte lever.

När vi var 7 meter från rummet öppnades hennes dörr och doktorn kom ut.

Jag började gå snabbare och helt plötsligt stod jag framför honom.

”Hur är det med henne?” Sa jag tyst men han hörde mig.

”Jag är ledsen…” Hela min kropp slutade fungera och mina andetag blev bara jobbigare och jobbigare. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Imorgon börjar skolan , inte alls taggad, vill hellre sitta hemma framför datorn och skriva kapitel efter kapitel. 

Men jaja, livet är inte alltid perfekt.

Till er som också börjar imorgon, lycka till ;)

Kommentera era åsikter :) 

 

Previously

Det blir en tystnad men en knackning på dörren avbryter den.

Des går och öppnar och jag hör en mörk mansröst.

Hon kommer in i köket efter bara några sekunder.

”Han ville prata med dig” Säger hon och sätter sig vid bordet.

Jag suckar och reser mig upp, men stannar upp när jag ser att det är en polis som står i dörröppningen. Jag sväljer hårt och går fram till honom. Tänk om jag åker in för att ha rökt på igår?

 

Med försiktiga steg går jag mot honom, och han ser nog på mig att jag är nervös.

”Du är Kimberly Canning va?” Jag nickar försiktigt åt honom.

”Då är nog den här din” Han räcker fram min plånbok.

”Åh…tack så mycket” Säger jag och tar emot den.

”Ha en bra dag”

”Detsamma”

När han gått iväg och jag stängt dörren pustar jag ut.

Jag går in i köket igen och dom kollar frågandes på mig.

”Vad hände?” Frågar Des och kollar på mig.

 ”Han gav mig min plånbok bara” Säger jag och sätter mig vid bordet.

”Jag trodde du skulle åka in” Kommer från Mels mun och jag skrattar till.

”Det trodde jag också” Säger jag med ett litet skratt.

 När vi ätit upp går jag och Mel upp på mitt rum och sätter oss på sängen.

Hon tar en tidning som låg på mitt nattduksbord och slog upp en sida.

”Är du den tråkiga kompisen?”

”Japp” Svarar jag och hon börjar läsa upp det som står.

”Dina vänner har fest en lördag kväll, men du har redan bestämt med din familj att ni ska kolla på en film. Vad gör du?

a)      Du stannar hemma och kollar på film med din familj.

b)      Du åker hem till en av dina kompisar som inte heller skulle gå.

c)      Du går på festen.”

”Sämst alternativ.” Säger jag när hon slutat prata.

”Svara då”

”Nej, jag hatar såna där frågesaker” Hon suckar och lägger ifrån sig tidningen.

”Vad ska vi göra då?” Frågar hon med en till suck.

”Ehm…vi kan…” Jag kollar runt i rummet och kommer på en sak.

”Sova” Hon lägger sig ner och blundar.

”Nej det ska vi inte”

”Men säg nåt vi ska göra då” Säger hon otåligt och sätter sig upp.

”Vi går till centrumet och ger varandra utmaningar” Säger jag fast det var ett skämt.

”Ja, det kan vi göra” Jag blev förvånad att hon reagerade som hon gjorde.

”Eh..okej” Vi reser oss från sängen och vi går nerför trapporna.

Jag struntar i att jag har mjukis kläder, jag ska inte träffa presidenten.

Vi sätter på oss skorna och börjar gå.

Konstigt nog så går vi alltid i en tystnad när vi går åt det här hållet.

När vi var framme och stod i mitten av allt fick jag börja att säga en utmaning.

”Gå fram till den där killen och säg att han är het som solen” Jag pekar mot en kille i 20 års åldern och hon nickar.

När hon kommer tillbaks är hon röd som en tomat i ansiktet.

”Han var ju snygg” Piper hon fram och jag skrattar åt henne.

”Din tur” Säger jag och hon börjar fundera.

”Kläm till den där killen på röven” Hon pekar mot en kille som ser ut att vara 30+.

Jag går bakom honom och klämmer till. Jag vänder mig snabbt om och springer bort.

När jag kommer till Mel igen har jag redan kommit på vad hon ska göra.

”Ser du den där lilla killen?” Frågar jag och pekar mot en kille i 10 års åldern kanske. Hon nickar och jag fortsätter.

”Ta hans glass och tryck upp den i den där mannens ansikte” Jag pekar mot en 60+ man som sitter och sover på en bänk.

Hon går till killen och gör som jag säger, och sen trycker hon upp den i mannens ansikte.

Jag försöker hålla mig från skratt, men det är nästan omöjligt.

Hon kommer springandes mot mig då mannen jagar henne, så jag är också tvungen att springa. Men mannen ger genast upp och vi stannar och börjar skratta.

”Ställ dig på bänken där och ropa HÖGT I’m sexy and I know it”

Jag gör som hon säger och går och ställer mig på bänken. Jag hoppas ingen ger mig uppmärksamhet, eftersom jag ser ut som jag gör.

”I’m sexy and I know it” Ropar jag och några visslade åt mig, vilket jag fick en aning rodnad över.

Jag går tillbaka till Mel och säger vad hon ska göra, och hon gör det.

Hon kommer tillbaks och berättar vad jag ska göra.

”Gå till den där mannen och säg att du vill suga av honom”

Jag går fram till mannen bakifrån och viskar det i hans öra.

Han var snabbare än vad jag trodde på att vända sig om, så han såg mitt ansikte.

När jag såg vem han var stelnade till, men började genast springa ut.

Mel sprang med mig och när vi var ute från centrumet ställde vi oss andfådda mot en vägg.

”Varför sprang vi ut?” Hon kollar frågandes på mig.

”Mannen som jag sa det där till såg mig” Säger jag som i en viskning.

”Och?”

”Det var min historielärare” Jag ser allvarligt på henne men hon brister ut i skratt vilket får mig att slå till henne på armen.

”Det är inte kul!!”

”Joo det är det. Tänk om han trodde du var seriös?” Jag sätter handen för hennes mun så hon ska hålla tyst.

”Därför ska jag aldrig gå till skolan igen”

”Sluta larva dig” Jag suckar och börjar gå hemåt med Mel efter mig.

Som vanligt går vi i en tystnad men den här gången avbryter hon den.

”Så…hur går det med Ryan?”

”Ehm…det går väl bra”

Det blir tyst igen men som tur var är vi vid mitt hus.

Vi går in och kastar av oss skorna innan vi går in i vardagsrummet. Och där ser jag Des sitta…med min dator.

Hon kollar med stora ögon på mig då hon tydligen inte märkte att vi kom.

”Vad fan gör du med min dator?” Ryter jag åt henne och hon lägger ifrån sig den.

”Jag kollade bara på Pretty Little Liars”

”Åh, jag älskar den serien” Jag vänder mig mot Mel och himlar med ögonen.

”Men det är fortfarande min dator, du får skaffa en egen”

”Visste du att du är världens snålaste person?” Hon fäster sin blick på tv:n som är avstängd.

”Nej, jag vet bara att jag låter dig bo här med mig” Hon suckar och reser sig från soffan och går uppför trappan.

Vi går och sätter oss i soffan och kollar in i den avstängda tv:n.

”Gillar du att dansa?” Hon har Just Dance 4 i händerna och granskar den noga.

”Nja…jag gjorde det förut”

”Kan vi inte köra en gång?” Hon kollar upp på mig.

”Men gud, jag suger ju” Hon skrattar till och höjer ögonbrynen.

”Jag med, det är ju det som är kul”

Jag tar den ifrån henne och sätter på det. Vi tar en varsin kontroll och börjar kolla vad som finns.

”Vad ska vi ta?” Jag bläddrar ner och låter henne bestämma.

”Gangnam style”

”Jag kan inte den dansen” Protesterar jag mot henne.

”Inte jag heller. Ta den nu” Jag suckar och sätter på den.

Den börjar och jag försöker hänga med, likaså Mel. Men om jag får gissa så fick vi inte till ett steg rätt.

När den är slut stänger jag av då jag inte orkar köra med.

”Meh, kan vi inte köra mer?”

”Nej” Säger jag enkelt och sätter mig i soffan.

Hon suckar och sätter sig bredvid mig.

”Så…Var är resten av din familj?” Säger hon och avbryter tystnaden.  

”Min mamma har precis flyttat till Mexico och min pappa stack när jag var liten”

”Ofta?” Hon kollar storögt på mig och ett skratt lämnar min mun.

”Ja,  han stack när jag var 3 år. Så har inget minne av honom”

”Varför stack han?”

”Jag vet faktiskt inte, jag tror att han inte ville ha något med mig att göra”

”Wow…” Jag förvånar mig på hennes reaktion.

”Vart är han nu?” Hon kollar på mig och ser intresserad ut.

”Jag tror att han flyttade till Canada nånstans, men det var som sagt 16 år sen”

”Tänk om han bor här i Stratford”

”Om han gjorde det skulle jag ändå inte söka efter honom”

”Varför inte?” Hon kollar på mig och jag vet faktiskt inte vad jag ska svara.

”Jag har klarat mig 16 år utan honom så varför skulle jag göra det?”

”Han är faktiskt din pappa”

Jag tänker hur det skulle se ut om jag träffade honom efter alla dom här åren. Det skulle bli stelt, och bara helt konstigt. Eller vänta, varken jag eller han skulle känna igen varann så det går inte. Och om han gjorde det skulle han nog inte gå fram och börja prata som att han var min bästis. Jag avbryts i mina tankar när Mel viftar sin hand framför mig.

”HALLÅ?”

”Vad är det?” Säger jag och skakar på huvudet.

”Skulle du inte vilja träffa honom?” Jag kollar frågandes på henne.

”Vem?”

”Din pappa” Jag suckar av att hon inte släppt det än.

”Men jag vet inte. Släpp det nu”

”Om du på nåt sätt kände igen honom och såg honom i en affär, skulle du gå fram och prata med honom då?” Jag ger ifrån mig en lång suck men svarar på hennes fråga.

”För det första skulle jag inte känna igen honom, så nej det skulle jag inte”

”Så du vill inte träffa den som faktiskt har gjort så att du sitter här i soffan med mig?”

”Men gud, kan du sluta prata om det. Varför är du så engagerad i det här?”

”Intressant” Hon kollar på mig som att det var hur självklart som helst.

”Vi kan prata om vilket svin Justin är” Ett flin sprider sig på hennes läppar när jag sa det.

”Vem är ett svin?” Des kommer från ingenstans och kollar frågandes på mig.

”Du” Hon himlar med ögonen och går ut i hallen.

”Jag går ut ett tag” Säger hon innan dörren smälls igen.

Jag suckar och återgår till samtalet.

”Finns det nån du har fått upp ögonen för?” Hon rycker på axlarna och kollar ut genom fönstret.

”Chaz är väl gullig” Säger hon tyst och hon trodde nog inte att jag skulle höra det.

”Kom ihåg att det är insidan som spelar roll” Hon suckar och ett litet ”jaja” lämnar hennes mun.

Hon tänkte precis öppna munnen men avbröts när vi hörde nånting.

Våra rörelser var stilla så vi kunde höra bättre.

En tvärnit och en smäll.

Jag rusade upp från soffan och gick ut, men stannade tvärt när jag såg vem som låg framför en bil.

Jag satte mina skakande händer för munnen och sprang fram. Ilskan växte inom mig när jag såg vem som körde bilen.  

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för att det tog så lång tid men får inte sån motivtion att skriva när jag får så lite kommentarer. 

Vem har bilvit påkörd, eller vem var det som körde? 

 

Previously

Jag låter min blick glida över rummet för att se om Kim hade kommit, men min blick fastnade på någon annan.

Justin, och han var inte ensam. Han stod med en tjej upptryckt mot väggen.

Hela jag stelnade till när jag såg vem tjejen var. Även om han inte är min längre, så sårade det  att se.

Jag trängde förbi allt folk och lämnade rummet med en tår rinnandes nerför min ena kind.

 

Kimberlys perspektiv

Jag gav henne ett skratt innan jag gick iväg för att hämta dricka.

Jag gick till nån bar sak och beställde det starkaste dom hade och en cider. Jag ska ju komma hem sen också.

Jag tar drickorna i en varsin hand och börjar gå, men hinner inte så långt förs nån trycker upp mig mot väggen. Jag tappade det jag hade i händerna och personen börjar kyssa mig.

Jag öppnar ögonen och ser att det är Justin som har sina äckliga läppar på mina.

Jag försöker putta bort honom men han har tagit ett fast grepp om mina handleder.

Jag stampar med all kraft på hans ena fot, vilket får honom att flytta på sig.

Jag vet inte hur länge han har varit här, men han är redan dyngfull.

Jag suckar irriterat och går till baren igen.

När jag fått drickorna för andra gången ställer jag mig på tå för att leta med blicken efter Mel.

Ingen Mel där, jag kollar en gång till men nepp. Jag går ut ur dansrummet och börjar leta igenom hela huset. Ser fortfarande inte henne.

Jag går ut ur huset och längre bort på sidan av huset sitter nån, kan inte se för det är för mörkt.

”Mel?” Frågar jag medan jag går mot personen.

När jag kommer tillräckligt nära ser jag att det är hon.

”Men varför sitter du här?” Jag väntar på svar men efter 20 sekunder har hon fortfarande inte svarat.

”Okej..varför ignorerar du mig?” Fortfarande inget svar.

”Men prata med mig” Säger jag lite otåligt.

”Jag såg” Säger hon sen väldigt tyst.

”Såg vad?” Fast det är mörkt så ser jag att hon gråter.

”Mel, vad såg du?” Frågar jag igen då hon börjar ignorera mig igen.

”Dig och Justin” Då föll alla bitar på plats. Hon måste ha sett när han tryckte upp mig mot väggen. Jag sätter mig på huk framför henne men hon vänder bort blicken.

”Det du såg var inte som du tror” Jag hann inte prata klart förs hon avbröt mig.

”Det var därför han gjorde slut, för att ni har nånting på gång” Den där sista meningen fick mig att slå till henne löst på kinden.

”Är du seriös? Tror du på fullaste allvar att jag tog honom ifrån dig?” Hon rycker på axlarna och kollar ner i drickan jag gav henne.

”Men jag såg vad jag såg. Ni stod och kysstes, jag är inte dum”

”Och jag är inte så dum att jag går och kysser din pojkvän direkt när ni har gjort slut”

”Tydligen så är du det” Jag suckar innan jag började förklara vad som verkligen hände.

”Jag gick för att hämta dricka, när jag hade fått det började jag gå men han kom från ingenstans och tryckte upp mig mot väggen. Han började kyssa mig med sina äckliga läppar och jag försökte putta bort honom, men han höll hårt i mina handleder. Så trampade han på foten och han flyttade på sig” När jag sagt klart det andas jag ut efter att ha pratat på super fort.

”Men varför skulle han stå där och kyssa dig när han vet att du har Ryan?” Hon låter som en förvirrad liten 5 åring.

”Mel, han är dyngfull. Du kan säkert få ett ligg med honom om du vill”

”Så ni har ingenting på gång?” Hon kollar försiktigt på mig med ett litet leende.

”Nej, jag har Ryan och jag älskar honom. Kom så går vi in” Jag ställer mig upp och sträcker fram handen så jag kan hjälpa henne upp.

Vi går in tillsammans och tar sikte mot dansrummet.

Vi tränger oss in och börjar dansa.

Våra blickar stannar på Justin som står och dansar helt själv. Alla tjejer dissar honom, vilket ser ganska kul ut.

Både jag och Mel började skratta men fortsatte dansa.

Efter säkert en timme lämnar vi rummet för att gå ut och ta lite luft. Man blir genom svettig av att dansa i ett rum med så mycket folk.

När vi kommer ut är det 5 killar som sitter på altanen. Dom vänder sina blickar mot oss och vinkar dit oss.

Vi går fram till dom och dom visar att vi ska sätta oss. Vi gör som dom säger och tränger ihop oss.

”Så, vilka är ni?” Frågar en av killarna, alla ser ut att vara i våran ålder.

”Kimberly”

”Melanie” Svarar vi och dom börjar rabbla upp doms namn.

”Chris”

”Michael”

”David”

”Paul”

”Jeremy” Det känns onödigt att dom säger sina namn, för jag kommer glömma bort dom om 5 minuter.

”Så, vad gör ni?” Frågar jag efter att det blivit några sekunders tystnad.

David (om jag inte minns helt fel) sträcker fram nånting till mig, och jag tar emot det.

Marijuana. Vadå, jag lever bara en gång.

”Bad giiiirl” Ropar dom när jag tar ett bloss. Jag hostar till och skickar den vidare till Mel, men hon skakar på huvudet.

”Kom igen, det är inte så farligt” Säger jag men hon tar inte emot den. Jag suckar och skickar den vidare till killen bredvid mig.

Den skickades runt bordet och sen kom den till mig, och till mig igen, sen till mig igen. Och när den var slut tog dom upp en ny och tände på.

Efter att vi suttit där en halv timme gick vi in igen.

Vi går till dansrummet igen och börjar dansa.

*

”Jag åker hem nu” Säger Mel efter 20 minuters dansande.

”Så du menar att du ska ta dig hem själv så onykter som du är?”

”Ja” Säger hon enkelt och vinglar mot dörren.

”Följ med mig hem istället”

”Men jag måste hem och mata Will”

”Din hund? Är nån hemma hos dig”

”Hela min familj är hemma tror jag” Hon ser så rolig ut när hon ser sådär fundersam ut.

”Då tror jag nog att dom har matat honom”

Jag tar hennes arm och börjar gå mot bussen. Den går varje halvtimme så den borde komma snart. Jag tar upp mobilen för att kolla vad klockan är, 3 missade samtal från Des.

Jag trycker på hennes nummer och det går några signaler innan hon svarar.

”Vad vill du?” Säger hon irriterat.

”Du hade ringt” Säger jag samtidigt som jag suckar.

”Jag undrade bara var du var någonstans, men nu har jag fått svar så hejdå”

”Vänta, hur vet du var jag är?”

”Jag vet inte var du är, men jag hör att du är på fest”

”Jaha”

”Men ring inte folk nu bara, det är natt” Säger hon innan hon lägger på.

Jag stoppar ner mobilen i väskan men kommer på att jag glömde kolla vad klockan var.

Jag tar upp den igen och kollar, 03:23. Trodde den skulle vara mer, det känns som att vi har varit här i två dagar typ. Jag stoppar ner mobilen och precis då kommer bussen.

Vi går på och sätter oss längst fram, så Mel slipper ramla genom hela bussen.

Jag känner hur min sömn försöker ta över mig, men jag måste hålla mig vaken.

Jag spärrar upp ögonen för att hålla dom uppe, och det funkade.

Efter 20 minuter kliver vi av bussen och börjar gå mot huset.

Jag tar upp nyckeln och låser upp, och Mel snubblar in. Den klanten.

Jag låser dörren efter mig och hjälper henne upp för trappan för att dumpa henne i gästrummet.

”Är det nu det är efterfest eller?” Säger hon och börjar skratta när vi har kommit upp.

”Byt om till den här och lägg dig sen i sängen” Säger jag och räcker fram t-shirten.

”Var är efterfesten då?”

”I dina drömmar”

”Jaha” Säger hon och börjar skratta. Gud, hon är som ett litet barn.

Jag lämnar henne och går in på toaletten för att fixa mig inför min dejt med sängen.

När jag tagit bort sminket, borstat tänderna och satt håret i en slarvig tofs går jag in på mitt rum. Jag byter snabbt om till ett linne och hoppar ner i den varma sängen.

Det tog inte lång tid innan sömnen tog över.

*

”VAKNAAA” Skriker nån vid mitt öra som att det brinner eller nåt. Jag sätter mig upp förskräckt och kollar på Des som står framför mig.

”Vad är det?” Säger jag en aning uppjagad.

”Inget, ville bara att du skulle vakna” Säger hon och går ut ur rummet.

Jag slänger min blick på klockan som står på 14:13. Let me sleep, please.

Jag reser mig från sängen och tar på mig ett par mjukisbyxor och en tjock tröja.

Jag går in i gästrummet men det är tomt, så jag går ner i köket. Och där sitter både Des och Mel och äter frukost.

Jag tar fram mina tabletter och sätter mig vid bordet.

”Så, vad hände på festen igår?” Frågar Des efter att jag svalt ner tabletterna. Jag kollar förvånat på henne.

”Vad som hände?” Hon rycker på axlarna.

”Jag är inte 19 och är ute och festar hela tiden, jag vet väl inte”

”Kim rökte på” Slinker ur Mels mun och jag ger henne en irriterad blick. ”Marijuana” Säger hon sen och jag suckar.

”Jag som trodde du var en bra människa”

”Man lever bara en gång” Säger jag och ett flin sprids på Des läppar.

”Så jag får också börja med det?” Jag spärrar upp ögonen och skakar på huvudet.

”Det hände bara en gång, okej?”

”Så nu har jag en drogmissbrukare till syster?” Jag himlar med ögonen.

”Jag testade, en gång. Släpp det” Säger jag och greppar tag om yoghurten.

Jag häller i det i en liten skål och börjar äta.

Det blir en tystnad men en knackning på dörren avbryter den.

Des går och öppnar och jag hör en mörk mansröst.

Hon kommer in i köket efter bara några sekunder.

”Han ville prata med dig” Säger hon och sätter sig vid bordet.

Jag suckar och reser mig upp, men stannar upp när jag ser att det är en polis som står i dörröppningen. Jag sväljer hårt och går fram till honom. Tänk om jag åker in för att ha rökt på igår? 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera vad ni tycker!! 

Om ni kommenterar mer på kapitel 5,så kommer kapitel 6 upp idag.
För jag är redan klar med det,så det är upp till er :)

 

 

Previously

Jag öppnade försiktigt ögonen och kände att jag hade världens huvudvärk.

Det sista jag kommer ihåg var att vi hade nån tävling och…aa.

Jag tror att jag är i mitt rum, för jag ligger i min säng. Men det är kolsvart i rummet. Jag känner att jag har handen på nåns mage. Troligen Ryans.

Hans magrutor…damn. Jag skrattar för mig själv och både känner och hör att Ryan börjar röra på sig. Försiktigt la jag mig på honom och han började kyssa mig, jag besvarade den men kände direkt att det inte var Ryans läppar. Jag kände igen dom, det var Justins. Vad fan gör han i min säng?

 

Jag skyndar mig upp ur sängen och drar på mig en one piece över mina underkläder.

Han verkar ha somnat igen för han andas tungt och ligger i en ”sov pose”.

Vad hände igår egentligen? Har jag redan förstört mina chanser med Ryan?

Jag smyger ut ur rummet och går nerför trapporna. Jag skakar av mig tankarna och kliar mig i ögonen. Jag går in i köket men tvärstannar när jag ser Mel sitta vid köksbordet med händerna som masserade hennes tinning. Vet hon att Justin var där uppe med mig?

Hon kollar upp på mig och stönar.

”Jag har sååå ont i huvudet” Stönar hon fram och jag skrattar till.

”Det finns Alvedon i skåpet” Säger jag och går mot det skåpet.

”Jag vet, har redan tagit ett antal”

”Jaha, så du bara går och rotar i mitt hem” Jag tar fram 2 Alvedoner och mina andra tabletter och tar ett glas vatten innan jag sätter mig vid bordet.

”Ska du ta livet av dig eller nåt?” Jag kollar förvånat på henne.

”Eller varför så många?”

”Det är Alvedon och mina andra mediciner”

”Vadå, vilka andra mediciner?” Hon ser ut som ett frågetecken och jag känner att mitt humör inte är det bästa idag. Och det blir inte bättre av att hon frågar 1000 frågor.

”Vi kan ta det nån gång när du, vi, är piggare” Hon nickar och bryr sig inte mer.

”Men var har du sovit då?” Frågar jag efter att jag svalt alla tabletter.

”På soffan där i vardagsrummet du vet. Du då?” Vad ska jag säga? Nej men jag vaknade upp med Justin bredvid mig.

”Aa okej, eh…jag sov i det stora sovrummet”

”Nej, för där sover Ryan. Och jag har varit in där och då var han själv” Som tur är har vi ett gästrum också.

”Jag menade i gästrummet”

”Aha okej” Vi blir tysta ett tag men avbryts när Ryan kommer in gäspande.

”Hallå, jag får ju inte plats?” Säger han och putar med underläppen och försöker se ledsen ut men jag ser att det rycker i hans mungipa.

”Men det finns ju 3 platser där?” Hinner jag säga innan jag i nästa sekund sitter i hans knä.

Jag ger honom ett leende och han placerar sina läppar på mina.

Justins perspektiv

Försiktigt fladdrade jag upp ögonen. Jag ser inte mycket, för rummet är helt mörkt.

Men jag vet att jag ligger i Kims säng. För jag kommer faktiskt ihåg lite från igår.

Hon sa att jag kunde sova här inne, så då gick jag och la mig här. Men sen kom hon in och la sig bredvid mig, vilket betyder att hon hade druckit rätt så mycket.

Jag reser mig ur sängen och sträcker på mig. Sen kollar jag mig i spegeln innan jag går ut ur rummet. Det första jag ser när jag kommer ner är Ryan som klänger på Kim. Eller klänger och klänger, han äter upp henne. Jag suckar och går in till dom.

”Hej” Stönar Mel fram, jag skrattar åt henne då jag känner mig okej.

”Vadå, mår inte du piss dåligt?” Hon kollar med trötta ögon på mig. Jag skakar på huvudet och hon suckar. ”Påminn mig om att jag aldrig mer ska dricka” Mumlar hon sen för sig själv.

Min blick fastnar på Ryan som inte kan få nog av Kim. Med min blick på dom känner jag hur Mels blick bränner på mig. Jag kollar på henne och hon ger mig en konstig blick.

”Ska vi gå upp till Mc’ Donalds och äta?” Frågar Kim efter att tydligen ha släppt Ryan för ett tag. Vi nickar men Mel ger ifrån sig en suck.

”Hur långt bort är det då? Jag orkar inte gå”

”Några minuter bara” Svarar Kim och reser sig upp. Hon går ut ur rummet och vi andra stannar.

”Kom då” Ropar hon från hallen. Ryan och Mel reser sig från bordet och jag går efter dom till hallen.

Vi sätter på oss skorna och går ut. Det regnar så vi går ganska fort.

”Ska du verkligen gå i dom där kläderna?” Frågar Mel efter ett tag och hon syftar på Kim.

Jag suckar tyst för mig själv, hon ska alltid klaga på vad man har på sig.

”Ja det ska jag faktiskt” Svarar Kim och låter lite irriterad.

När vi är framme och kommer in är det helt proppfullt.

”Kan nån gå och ta ett bord så kan vi andra beställa?” Frågar Kim när vi ställt oss i den långa kön.

”Jag kan” Svarar jag och säger till dom vad jag ska ha.

Jag går och kollar och ser ett bord i mitten som är ledigt.

Jag går och sätter mig där och lite mindre än 7 minuter kommer dom med maten.

”Justin, kan du gå och hämta ketchup till mig?” Frågar Mel när den ligger 2 meter bakom henne.

”Du har egna ben” Fräser jag åt henne.

”Men dina ben är snabbare”

”Jag är ingen jävla bekänt. Om du vill ha den där fucking ketchupen får du hämta den själv” Jag känner hur allas blickar är riktade mot oss, men jag orkar inte bry mig.

”Dom senaste 2 månaderna har varit ett helvete, du har behandlat mig som en jävla slav” Skriker jag åt henne och hon kollar chockat på mig. Jag reser mig från bordet med allas blickar på mig. ”Det är slut” Säger jag innan jag går ut till parkeringen.

Jag går och sparkar på stenar innan jag sätter mig på en bänk.

”Vad fuck vad det där?” Hör jag Ryan säga och jag kollar upp på honom.

”Var det inte du som sa att man ska behandla tjejer med respekt?” Säger han eftersom att jag inte svarade.

”Jag har gjort det också. Men tycker du att jag bara ska fortsätta när hon behandlar mig helt respektlöst?” Ryter jag åt honom och han bara kollar på mig. ”Va?” Ryter jag en gång till.

Han vänder ryggen och går igen. Jag reser mig och börjar gå hem till Kim.

Just nu öser regnet ner så det känns tungt att gå, men efter några minuter som kändes som timmar var jag framme.

Jag tänkte efter om jag hade något inne i huset men kom på att jag bara hade mobilen med mig, och den ligger i fickan.

Jag tar bilnyckeln som låg på däcket och låser upp, jag hoppar in och kör iväg.

Melanies perspektiv

Jag och Kim sitter framför tv:n och dricker varmchoklad. Ryan har åkt hem så vi är själva.

Jag är fortfarande låg efter det Justin sa till mig. Han är ett svin, precis som alla andra killar.

Det plingar till i Kims mobil och hon tar upp den och börjar läsa.

”Vem var det?” Frågar jag och hon lägger ner mobilen igen.

”Nån Lisa Winston, vet du vem det är?”

”Ja, hon går i min spanska klass. Den där bortskämda tjejen du vet”

”Aha” Svarade hon.

”Men vad ville hon?” Frågar jag och kollar på henne.

”Hon skulle ha en fest hos sig, och undrade om jag ville komma, och att jag kunde säga till dom jag känner att hon har fest”

”Ska du gå?” Frågar jag och hon skakar på huvudet.

”Men varför inte, det blir ju kul” Säger jag och hon ser på mig som att hon sett ett monster.

”Jag trodde inte du ville, eftersom du varit låg dom senaste timmarna”

”Då får jag, vi, nånting annat att tänka på. Kom igen” Jag ser exalterat på henne och hon ger ifrån sig ett skratt.

”Okej då. Då måste vi fixa oss nu för den börjar om en halv timme”

”Men jag har inget att ha på mig” Säger jag lite förskräckt och hoppas på att jag ska få låna av henne.

”Du får ju låna av mig. Kom nu” Säger hon och vi reser oss från soffan och går upp på hennes rum.

Hon öppnar sin garderob och ger mig 5 olika klänningar.

Jag byter om och visar henne, hon skakade på huvudet åt dom 3 första. När jag visar den 4 klänningen nickar hon stort. Det fick bli den, en svart halvkort klänning med ett par lila högklackat.

Hon satte på sig en röd kortklänning och jag nickade direkt, hon var verkligen fin.

Hon drog med mig in i badrummet och vi fixade håren och sminkade oss lite snabbt.

När vi var klara tog vi på oss skorna och började gå mot bussen.

”Du vet var hon bor va?” Frågar hon när vi kommit fram till busshållplatsen.

”Ja, största stället här i Sratford. Nej men hon bor bara 20 minuter härifrån”

”Okej”

När bussen kom gick vi på och satte oss längst bak.

Vi satt i en tystnad, men det var ganska skönt för jag har fortfarande ont i huvudet.

”Jag tror det är här vi ska gå av” Säger jag innan jag plingar och bussen stannar.

När vi är ute ur bussen ser jag att vi är på rätt ställe. Man känner igen hennes hus väldigt lätt.

Musiken dunkade riktigt högt här ute, så den har nog börjat.

Dörren var öppen så vi gick in. Redan proppat med folk i hela huset.

Nån random snubbe kommer fram till oss och räcker fram 2 muggar med nåt i. Vi tar emot dom och han går iväg.

”Okej, let’s have fun” Säger Kim och vi börjar gå igenom huset för att hitta dansrummet.

Seriöst, Lisas pappa är säkert hemlig Advokat till Obama eller nåt. Man går ju vilse i det här megastora huset.

Tillslut kommer vi till rätt rum, vi får tränga oss in bland allt folk.

Det ända man hör är musiken som får hjärtat att dunka fortare, och det ända man ser är alla som dansar helt galet. Det är såhär en riktig fest ska vara.

Vi hänger med dom andra och börjar dansa, inte vackert men ingen bryr sig.

”Vill du ha nåt?” Frågar Kim efter 15 minuters dansande.

”Det starkaste som finns” Skriker jag till henne så hon ska höra vad jag säger.

”Var det inte du som sa att du aldrig skulle dricka mer?” Jag ger henne fingret och hon skrattar lite innan hon går iväg.

Jag står och dansar lite för mig själv medan hon är borta, så jag inte ser ut som en stolpe som bara står här.

Jag låter min blick glida över rummet för att se om Kim hade kommit, men min blick fastnade på någon annan.

Justin, och han var inte ensam. Han stod med en tjej upptryckt mot väggen.

Hela jag stelnade till när jag såg vem tjejen var. Även om han inte är min längre, så sårade det  att se.

Jag trängde förbi allt folk och lämnade rummet med en tår rinnandes nerför min ena kind. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt att det dröjde så länge,men min nacke har tagit ifrån mig all energi dom senaste dagarna. Ska börja på kapitel 6 redan nu,så får se hur långt jag hinner,för har inte tid imorgon.

Nästa måndag börjar skolan igen,och jag börjar 7:an. Vilket innebär mer läxor,prov och måste ta det på mer allvar nu. Så jag kommer inte hinna sitta och skriva kapitel varje dag,för nu måste jag faktiskt ta skolan före datorn. 

Så jag vet inte hur ofta kapitlerna kommer komma,men jag ska inte sluta med dom iaf. 

Men ni får acceptera att det dröjer lite längre tid mellan varje kapitel. 

Och tack till er som kommenterar :)

Vem tror ni tjejen är?