Previously

Våra rörelser var stilla så vi kunde höra bättre.

En tvärnit och en smäll.

Jag rusade upp från soffan och gick ut, men stannade tvärt när jag såg vem som låg framför en bil.

Jag satte mina skakande händer för munnen och sprang fram. Ilskan växte inom mig när jag såg vem som körde bilen.

Jag rusade fram till Des som låg helt medvetslös på marken och satte mig bredvid henne.

”Des, hör du mig?” Säger jag med en orolig röst. Hon är faktiskt min lillasyster.

”Men gör nåt då, stå inte bara där. Ring ambulansen” Skriker jag till Justin som ser en aning chockad ut.

Jag kollar på henne som bara ligger där, och försöker hålla tårarna inne. Men det går inte.

”Du, det kommer bli bra” Mel kommer och sätter sig bredvid mig.

”Hur kan du vara så säker? Hon kanske dör, och det är på grund av det där fuckade aset”

Hon blir tyst och jag reser mig upp.

Som tur är ligger inte sjukhuset så långt bort så ambulansen kommer redan nu.

Det rasar ur personal ur ambulansen och dom springer fram till Des, mig och Justin.

Jag antar att dom ska fråga om han är okej eller nåt, för det var det dom frågade mig.

Dom lyfter in Des på en bår och jag får följa med.

Dom åker snabbt iväg och jag får sitta med Des och nån sköterska. Hon har fullt upp med henne så jag slipper prata.

När vi är framme går allt jättefort. Dom för fort Des genom alla korridorer och in till ett rum fullt med läkare. Jag får sitta i väntrummet medan dom håller på, och mitt tålamod är inte det bästa. Efter några minuter kommer Mel…och Justin. Jag reser mig ilsket upp ur min stol och går mot Justin.

”Vafan gör du här?” Jag puttar till honom på axeln och strax efter tar Mel mig i ett fast grepp.

”Jag ville bara höra hur det är med henne” Jag sliter mig ur hennes grepp och går mot Justin igen.

”Hon kanske är död, fattar du, DÖD. Och det är på grund av dig, ditt jävla kallhjärtade svin” Han spänner käken och vänder sig om för att gå.

”Justin…” Säger jag lite lugnare och han vänder sig om.

”Gå och dö” Han vänder sig ännu en gång och går sin väg.

Mel tar mig till stolen, antagligen för att lugna mig.

Precis då kommer läkaren mot oss, och jag ställer mig upp igen.

”Hon är död va?” Säger jag med en lugn sorgsen röst när han står framför mig.

Han tänkte precis börja prata men jag avbröt honom.

”Säg som det är, ljug inte för mig” Jag är en aning uppjagad nu och han verkar förstå mig också.

”Hon är vid liv, men hon har inte vaknat än.”

”Men gör så att hon vaknar då. Ditt jobb är väl att hjälpa folk, så varför låter du henne ligga där inne och dö?” Han kollar chockat på mig.

”Åk hem och ta det lugnt, så ringer vi direkt när hon vaknar” Säger han med en lugnande röst och jag nickar svagt.

Mel tar min arm och vi går mot utgången i en tystnad.

När vi kom ut såg vi att bussen precis kom så vi började springa och för engångsskull hann vi med den.

När jag gick igenom bussen kände jag hur allas blickar brände på mig.

”VAD? Ja, jag har gråtit” Alla vänder bort blickarna och jag hör att Mel säger nåt till dom.

Jag sätter mig på en plats och lutar huvudet mot fönstret.

Justins perspektiv

Jag parkerar bilen utanför ”mitt” hus och går in.

”Justin, var har du varit?” Är det första jag får höra med mammas arga röst.

Jag svarar inte utan går bara förbi henne.

”Du ignorerar inte mig bara sådär, nu svarar du genast på min fråga”  Jag suckar högt och vänder mig om.

”Jag var på sjukhuset” Säger jag tyst och hon ger mig en arg blick.

”Vad sa du?” Säger hon för att jag ska prata högre.

”Jag var på sjukhuset” Skriker jag i hennes ansikte.

”Inte den tonen, tack” Jag himlar med ögonen och vänder mig om för att börja gå.

”Vänta” Jag suckar och vänder mig snabbt om.

”Vad gjorde du på sjukhuset? Det är ingen vi känner som är inlagd”

”Jag var bara där, okej?” Hon kollar med en bestämd blick på mig.

”Sanningen, nu” Ännu en gång suckar jag och tvekar innan jag svarar.

”För att jag råkade köra på en” Säger jag irriterat och hennes mun bildar sig till ett O.

”Vad gjorde du sa du? Justin, jag trodde du var bättre än så” Hon kollar besviket på mig men jag orkar inte bry mig.

Jag går in på mitt rum och låser dörren bakom mig.

Kimberlys perspektiv

*beep beep*

Jag satte mig upp med ett ryck och trodde att jag skulle hosta upp mitt hjärta vilken sekund som helst.

Jag stängde av alarmet och kom på att det är skola, orkar verkligen inte gå dit.

Och den där jävla doktorn har inte ringt än.

Jag reser mig upp från sängen och öppnar garderoben för att ta ut nåt att ha på mig.

Jag tar det första jag hittar, så det blev ett par svarta tajta jeans och en stickad långärmad.

Jag går in på badrummet och gör det jag alltid gör innan jag går ner för att äta nåt.

Jag öppnar kylskåpet och tar ut en drickyoghurt. Jag sätter mig vid bordet och tar upp mobilen ur fickan och kollar vad klockan är. 07:13. Jag suckar och reser mig från bordet och dricker upp det sista. Jag springer upp på badrummet och borstar tänderna lite snabbt innan jag springer ner igen och tar på mig skorna.

När jag är klar går jag ut och låser dörren bakom mig.

Jag går i mina tankar när jag avbryts av att mobilen ringer. Jag kastar upp den och hoppas på att det är doktorn, men det står Mel på skärmen.

”Hallå” Säger jag med en suck.

”Hur är det?”

”Jag vet inte, bra tror jag”

”Kommer du till skolan idag?”

”Ja”

”Bra” Säger hon innan hon lägger på. Hennes samtal är alltid lika korta.

Jag lägger ner mobilen i fickan igen och fortsätter gå i mina tankar.

Efter ett antal minuter är jag framme och känner hur blickarna bränner på mig när jag går igenom korridoren.

När jag kommer fram till mitt skåp hinner jag bara öppna det innan nån knackar på min ena axel. Jag vänder mig om och där står Mel med en öppen famn.

Hon ger mig en kram och såklart besvarar jag den.

När hon släppt mig kollar jag runt och alla har vänt bort sina blickar.

”Vad är det?” Hon kollar bekymrat på mig när mitt huvud är vänt mot hennes igen.

”Alla stirrade ut mig när jag gick till skåpet”

”Jag tror att det har spridit sig att Des ligger på sjukhus” Jag kollar förvånat på henne.

”Hur sjutton kan dom ha fått reda på det?” Hon rycker på axlarna.

”Juste, har doktorn ringt än” Jag skakar på huvudet vänder mig mot skåpet igen och tar ut böckerna jag behöver.

”Ska vi gå?” Frågar jag när jag stängt skåpet och hon nickar.

När vi kommer in i klassrummet är nästan alla platser upptagna. Mel slinker snabbt ner på en stol och jag får leta vidare till en ledig plats.

Jag hittar en ledig stol men stannar när jag ser att det är Justin som sitter bredvid.

”Gå och sätt dig, Kimberly” Nu hade magistern tydligen kommit.

”Jag tänker inte sitta där” Han kollade strängt på mig.

”Och vad har det för betydelse var du sitter?”

”Jag vägrar att sitta bredvid honom”

”Gå och sätt dig, nu!” Han pekade mot platsen men jag stod kvar.

”Nu!!”

Jag suckade högt så alla hörde men gick och satte mig.

När lektionen var slut hade jag inte antecknat en ända mening, bra där.

Jag försvann ut först av alla ur klassrummet med Mel efter mig.

”Förlåt” Lämnade Mels mun lite tyst.

”För vad?” Jag vänder mig om och kollar på henne.

”För att du fick sitta bredvid honom”

”Jaha. Ja, jag är verkligen ledsen för att du gjorde såhär mot mig. Jag trodde jag kunde lite på dig, men så bara svek du mig sådär. Lågt” Hon kollade chockat på mig innan jag brast ut i skratt.

”Jag skojade bara.” Det såg ut som att hon blev lättad när jag sa det där.

”Jag trodde du var seriös..”

”Då får du ändra din syn för mig, för jag skulle aldrig göra så” Hon gav mig ett leende och vi fortsatte gå mot skåpen. När vi gick i ett raskt tempo dyker Justin upp framför mig, vilket får mig att hoppa till en aning. Jag himlar med ögonen och fortsätter gå, men han stoppade mig, igen. Jag blänger på honom för att han ska säga nåt.

”Hur mår hon?” Vad han än säger så gör han mig ilsken.

Jag sätter båda mina händer på hans axlar och puttar in honom i skåpen.

”Vill du veta hur hon mår?” Allas blickar är ännu en gång på oss.

”Hon kan vara död, jag vet inte, hur ska jag veta? Åk och fråga henne istället” Skriker jag rätt upp i hans ansikte. Han kollar kallt på mig, och om jag ska erkänna så skrämmer det mig lite. Han går emot mig, tar ett hårt grepp om mina handleder och trycker upp mig mot skåpen.

Han tänkte precis öppna munnen men avbröts när vi hörde våra namn ropas ut i högtalaren.

”Justin Bieber och Kimberly Canning till rektorns kontor”

Han släppte sitt grepp om mig och jag gick till Mel. Jag tog hennes hand och drog ut henne ur skolans byggnad.

”Men du ska ju till rektorn” Sa hon direkt när vi kom ut.

”Nej, jag ska till sjukhuset” Svarade jag och fortsatte gå mot bussarna.

”Men jag ska på lektion nu” Jag tog ett hårdare grepp om hennes hand så hon inte skulle gå tillbaka.

”Kan du inte följa med mig?” Jag vände mig om och kollade in i hennes ögon.

”Snälla” Hon suckade och nickade. Jag släppte hennes hand och gick på bussen som precis hade kommit.

Och det tog inte lång tid innan vi gick av igen.

Vi gick in genom korridorerna och fram till en tjock tant som satt bakom disken.

”Jag ska hälsa på Destiny Canning” Hon kollade med en konstig blick på mig men sa sen vilket rum hon var i. Den där blicken kanske betyder att hon inte lever.

När vi var 7 meter från rummet öppnades hennes dörr och doktorn kom ut.

Jag började gå snabbare och helt plötsligt stod jag framför honom.

”Hur är det med henne?” Sa jag tyst men han hörde mig.

”Jag är ledsen…” Hela min kropp slutade fungera och mina andetag blev bara jobbigare och jobbigare. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Imorgon börjar skolan , inte alls taggad, vill hellre sitta hemma framför datorn och skriva kapitel efter kapitel. 

Men jaja, livet är inte alltid perfekt.

Till er som också börjar imorgon, lycka till ;)

Kommentera era åsikter :) 

 

Jenny

19 augusti 2013 14:10

Aaasbraaa!! <3

http://jennyzettergren.blogg.se

 

isolde

19 augusti 2013 16:54

ÅHMAJGAAAD mer :D

http://mynaameis.bloggplatsen.se

 

anonym

23 augusti 2013 16:54

Skriv mer du är sååå bra!!!!

 

sofie

23 augusti 2013 16:55

meeeer duuu är sååå sjuukt duktig

 

maria

23 augusti 2013 16:55

Bääst!!

 

Louise

23 augusti 2013 16:56

Duuu är skiitduktig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen har flyttats till - www.myybeebs.blogg.se Så kapitlena kommer upp där och allt annat. ...

          Previously Jag slängde min blick på Kim som satt där och såg helt hjälplös ut. Antagligen chockad efter alla ord Ryan slängt ut. ”Tänk om han har rätt” Jag kollade frågandes på henne. ”Vad menar du?&rdqu...

  Previously 10 meter framför mig var det nåt svart på marken, och det var inte ett träd eller en buske. Om jag fortsätter gå kanske den anfaller mig, och om jag stannar här fryser jag ihjäl. Jag stelnade till när jag hörde att den svarta saken ...

Hans läppar började röra sig mot mina och jag gjorde detsamma. För om jag ska vara ärlig så kändes det inte så jätte fel. Vi båda kröp lite smidigt till soffans slut och han fick mig att lägga mig ner med honom försiktigt över mig. Våra tungor börj...

For 1 year ago we lost our angel,Avalanna. I miss to see Justin's real smile when he was with her. I miss to see them together. Avalanna really touched my heart. It was something with her,she was a special little girl. Even if I didn't knew her...