Previously

Vi gick in genom korridorerna och fram till en tjock tant som satt bakom disken.

”Jag ska hälsa på Destiny Canning” Hon kollade med en konstig blick på mig men sa sen vilket rum hon var i. Den där blicken kanske betyder att hon inte lever.

När vi var 7 meter från rummet öppnades hennes dörr och doktorn kom ut.

Jag började gå snabbare och helt plötsligt stod jag framför honom.

”Hur är det med henne?” Sa jag tyst men han hörde mig.

”Jag är ledsen…” Hela min kropp slutade fungera och mina andetag blev bara jobbigare och jobbigare.

Jag kollar med tårfyllda ögon på honom.

”Är hon död?” Jag sa det i en viskning, då jag var för svag för att prata högre.

Han sa inget, utan tog med mig in i rummet.

Mina tårar började rinna okontrollerat när jag såg henne.

Min blick fastnade på nån sån här maskin, och den var på.

”Vad är det för nåt?” Jag kollade frågandes på honom och pekade.

”Det är den som har hållit henne vid liv, men hennes kropp orkar inte mer nu”

Han tog ett andetag innan han fortsatte.

”Vi ska stänga av den nu, vi har gjort allt vi kunnat”

”Så ni tänker bara ge upp?” Än en gång kom det som i en viskning. Han kollade bara medlidande på mig.

”Vet du vem det är som ligger där?” Jag skrek det med en svajig röst och kollade på honom.

”Jag vet att det är din syster men” Mer hann han inte säga för att jag avbröt honom.

”Hon är inte bara min syster. Hon är den ända i familjen och släkten som jag har kvar. Jag har aldrig träffat min farmor eller farfar, min mormor och morfar har jag inte träffat på 3 år och mina föräldrar har stuckit. Hur fan tror du det känns? Ska jag ta ifrån dig allt du har så du får känna hur det känns?” Han ser lite chockat på mig och mina kinder är alldeles våta av alla tårar som kom medan jag höll mitt tal.

”Jag förstår att det är jobbigt, men vi har gjort det vi kan”

”Men gör mer då” Jag blir nästan förvånad över att jag står här och skriker till honom.

”Det finns inget mer vi kan göra” Han ser hopplöst på mig.

”Jo, låt maskinen vara på”

”Det finns inget sånt mirakel” Han rycker på axlarna och jag vet inte hur jag ska bete mig.

”Snälla, en dag till. En dag, det är allt jag ber om” Han tvekar en stund innan han nickar svagt. Jag ger honom ett litet leende och går fram till Des.

Jag tar hennes högra hand och kollar på henne.

Jag är själv i rummet så jag ser min chans att prata med henne, även om hon inte hör.

”Snälla Des, kämpa lite till. Jag behöver dig” Jag säger det tyst så ingen skulle höra ifall nån kom in.

”Jag älskar dig” Jag reser mig försiktigt och går ut ur rummet.

Innan jag stänger dörren kollar jag på henne för sista gången, och sen stänger jag den försiktigt.

Jag var tvungen att åka hem, varför vet jag inte.

Mel kom med en öppen famn och gav mig en lång kram.

”Vad sa dom?” Frågade hon när vi började gå mot bussarna.

Jag berättade det vi sagt och hon nickade lite då och då.

Väl framme vid bussarna såg jag ett välbekant ansikte som jag inte sett på nån dag.

Jag småspringer fram till Ryan och kastar mig i hans famn.

”Vad har hänt?” Han kollar förskräckt på mig och det var då jag kom på att jag säkert har mascara längs hela ansiktet.

”Des, hon är typ död” Jag fastnar med blicken på marken och står så ett tag, och några tårar rinner nerför mina kinder.

”Vad hände? Eller alltså blev hon sjuk eller nåt?” Jag stänger ögonen i nån sekund innan jag svarar på hans fråga.

”Justin körde på henne” Jag slingrade mina armar runt hans nacke och lutade ansiktet mot hans axel.

”Jag är ledsen, man kan aldrig lita på honom”

Jag blir lugn bara av att vara i hans närhet. Det är som att han har nån sorts magi som han tar över mig.

Jag släpper honom när bussen kommer och Mel och jag går på.

Ännu en gång får jag blickar som att jag är dum i huvudet, men idag orkar jag inte bry mig.

”Ska du hem?” Frågar Mel efter en stunds tystnad.

”Ja, pallar inte åka till skolan. Du då?” När jag sagt det kom jag på att Ryan var där vid busshållplatsen, vilket betyder att han inte heller var i skolan.

”Hallå?” Mel viftar med ena handen framför mitt ansikte och jag återgår till vårat lilla samtal.

”Vad?”

”Jag ska till skolan, min sista lektion är om 20 minuter.”

”Okej” Säger jag enkelt och kollar ut genom fönstret.

”Kan inte du också följa med?” hon kollar med hundvalps ögon på mig och hon putar med underläppen.

”Nej, orkar inte med alla konsekvenser”

”Vi båda kommer ändå få gå till rektorn så då är det väl bättre att vara två stycken?” Jag skakar på huvudet och hon suckar.

”Om du kommer imorgon eller när du nu kommer så kommer du bara få mer och mer problem”

Jag suckade ännu en gång och gav tillslut med mig.

Justins perspektiv:

”Så, vad hände mellan dig och Kimberly?” Frågar Chaz när jag kommit ut ur rektorns kontor.

”Hon blev kaxig bara” Jag började gå mot mitt skåp.

”För att?”

”Hur fan ska jag veta det?” Min röst har blivit mer irriterad och Chaz suckar som vanligt åt mina svar.

”För att du körde på Destiny?” Jag vänder mig irriterat om och spänner ögonen i honom.

”Jag gjorde det inte med mening, okej? Hon kom från ingenstans och sen hade jag kört på henne”

”Du får väl ta det lite lugnare då” Jag fnös till och fortsatte gå.

”Du vet att kärlek börjar med bråk va?” Än en gång vänder jag mig om irriterat och den här gången med spända käkar.

”Jag fucking gillar inte den där bitchen, hon är den sista jag skulle välja”

”Ey, ta det lugnt. Jag sa bara det” Jag vände mig om och öppnade snabbt skåpet och kastade in lite papper innan jag smällde igen det.

Jag börjar gå irriterat till nästa lektion och kollar inte riktigt vad jag har framför mig.

Jag går in i nån och kollar vem idioten är, Kim. Jag puttar bort henne och fortsätter gå.

”Du rör mig inte, okej?” Hör jag henne ropa efter mig. Jag vänder mig om och ser att hon är svart under ögonen, så vänder mig igen och fortsätter gå till klassrummet så jag inte blir för snäll.

När jag är framme vid klassrummet hinner jag bara sätta mig innan mitt namn ropas ut i högtalarna.

”Justin Bieber till rektorns kontor” Men vad fuck vill dom mig.

Jag suckar irriterat och reser mig upp.

När jag öppnar dörren är Kim den första min blick hamnar på, men jag vänder fort bort den och går in.

”Sätt er” Säger tanten framför mig, rektorn alltså, men vet inte vad hon heter.

Vi sätter oss och jag suckar ännu en gång.

”Det är inte första gången ni har hamnat i bråk” Börjar hon och jag väntar på att hon ska fortsätta.

”Så nu ska ni sluta fred” Är hon seriös? Vi är inte i någon fucking kyrka.

”Aldrig” Säger Kim snabbt. Hennes ögon ser normala ut igen så jag borde inte bli för snäll.

”Kan du säga oss, Kimberly, varför du säger så?”

”Självklart kan jag det”

”Min lillasyster dog idag, och det är bara på grund av Justin” Jag himlar med ögonen och rektorn blir tyst ett tag. Vänta, är hon död? Har jag dödat nån?

”Jag beklagar, men du kan inte skylla på Justin bara sådär”

”Är du helt jävla seriös? Tror du att jag skämtar om det?” Kim kollar irriterat och allvarligt på rektorn.

”Han körde på henne, fattar du? Han dödade henne” Kim är nära på att gå men hon sätter sig igen.

”Jag kontaktar dina föräldrar sen på grund av skolkning och bråk”

”Lycka till” Säger hon och skrattar till.

”Vad menar du med det?”

”Ja…min mamma bor i Mexico och inte ens jag har kontakt med henne”

”Du har ju en pappa också”

”Ja, men han stack för sådär 16 år sen” Jag skrattade till utan anledning när jag hörde det. Rektorn blev ägd.

”Vad skrattar du åt?” Frågar rektorn och kollar frågandes på mig.

”Du blev ju ägd, det måste man bara skratta åt” Hon kollade strängt på mig och jag blev normal igen.

”Kan jag gå eller? Jag har inget här att göra” Jag kollar irriterat på henne och hon nickar svagt.

”Gå direkt till lektionen utan att störa” Jag suckade och gick ut.

Trodde hon verkligen att jag skulle göra det?

Jag hann bara gå några meter innan jag hörde dörren öppnas igen, och Kim kom ut.

Jag tvekade lite innan jag öppnade min mun.

”Asså jag är ledsen” Hon kollar tomt på mig.

”Prata inte med mig”

Jag gjorde som hon sa och fortsatte gå men hon stoppade mig.

”Eller vänta”

Jag vände mig om och vi stod 3 meter ifrån varandra. Jag skakade lite på huvudet så hon skulle fortsätta.

”Vet du vad Ryan gör idag?”

”Han sk(a), nej jag vet inte” Jag kom på mig själv att jag inte ska berätta.

”Vad ska han?” Hon kollar frågandes på mig och jag är tvungen att bara säga nåt.

”Jag sa fel, jag vet inte vad han gör idag”

Jag måste låta Ryan själv berätta. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för så lång väntan, har inte hunnit. Men här får ni det iaf! 

När jag loggade in inyss såg jag att jag hade fått 4 kommentarer, och det roliga var att dom var från samma person. Det var liksom olika namn men samma IP adress, haha. 

Min fråga är vad tycker ni om novellen hittills? 

 

anonym

24 augusti 2013 14:36

Hahahha det är för jag visade mina kompisar din novell och dom ville också kommentera haahahha så du skulle skriva mer hehe men duu är sååå braaa!!!!!

onlybiebs

24 augusti 2013 19:38

Haha okej.
Tack så mycket :)

 

Isolde

27 augusti 2013 19:46

Jag har precis kommit hem från Turkiet och ba: yeeey hon kmr att ha skrivit nu! Du fattar inte hur glad jag blir varje gång jag ser att en ny del har kommit!! :D

onlybiebs

28 augusti 2013 09:36

Åh vad glad jag blir :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen har flyttats till - www.myybeebs.blogg.se Så kapitlena kommer upp där och allt annat. ...

          Previously Jag slängde min blick på Kim som satt där och såg helt hjälplös ut. Antagligen chockad efter alla ord Ryan slängt ut. ”Tänk om han har rätt” Jag kollade frågandes på henne. ”Vad menar du?&rdqu...

  Previously 10 meter framför mig var det nåt svart på marken, och det var inte ett träd eller en buske. Om jag fortsätter gå kanske den anfaller mig, och om jag stannar här fryser jag ihjäl. Jag stelnade till när jag hörde att den svarta saken ...

Hans läppar började röra sig mot mina och jag gjorde detsamma. För om jag ska vara ärlig så kändes det inte så jätte fel. Vi båda kröp lite smidigt till soffans slut och han fick mig att lägga mig ner med honom försiktigt över mig. Våra tungor börj...

For 1 year ago we lost our angel,Avalanna. I miss to see Justin's real smile when he was with her. I miss to see them together. Avalanna really touched my heart. It was something with her,she was a special little girl. Even if I didn't knew her...