Previously

Justins perspektiv

Vi fick inte gå förens jag hade kysst henne, så vill bara få det överstökat. Även om hon är den sista personen jag vill kyssa.

Mitt huvud gick långsamt mot hennes och jag slöt ögonen. Våra läppar möttes och hon besvarade den. Efter 5 sekunder drog hon sig undan och torkade sig runt munnen.

”Fuck” Hann komma från min mun innan jag lämnade dom.

Jag gillade det, jag gillade att ha hennes läppar placerade på mina.

 

Jag gick och satte mig på en bänk längre bort. Jag hann bara sitta nån minut innan Melanie kom, orkar inte med henne längre.

”Varför gick du iväg?” Säger hon och sätter sig i mitt knä. Jag lyfter bort henne så hon sitter bredvid mig istället. Hon kollade förvånat på mig.

”Men vad är det? Varför beter dig så konstigt?” Jo, jag gillade min och Kimberlys kyss.

”Det är inget, okej?” Säger jag lite irriterat och hon går iväg.

Jag suckar och sätter händerna för ansiktet. Okej, jag gillade när hennes läppar var på mina. Jag kan inte falla för det. Hennes utseende är ju liksom…snyggt. Varför kan hon inte vara så ful så det gör ont att kolla på henne? Med alla mina tankar i huvudet kommer Ryan och avbryter mig.

”Gissa” Är det ända han säger.

”Gissa vad?” Jag kollar på honom och han ser glad ut.

”Kimberly är min” Jag stelnar till när jag hör det. Jag ville bara vrida av hans huvud, stampa på det och sätta tillbaka det. Jag måste vara cool.

”Okej” Säger jag enkelt.

”Avundsjuk?”

”Nej, vem vill ha den slampan” Jag ser hur arg han blev, och det skulle jag också bli om nån sa så.

”Vad sa du?” Hans ansikte var så nära mitt så det kändes som att han skulle kyssa mig vilken sekund som helst. Jag puttar bort honom och skrattar kort.

”Ey, ta det lugnt. Jag skojade bara” Han kollade irriterat på mig och gick sen därifrån.

Jag gick till klassrummet för att ha nånting. Jag har alltid platsen längst bak, för då får jag oftast inga frågor. Men nu satt nån random kille där.

”Det här är min plats” Sa jag och ställde mig framför honom.

Han såg nervöst på mig och jag gav honom ett kaxigt leende.

”Eh…alltså…magistern sa att jag skulle sätta mig här” Stammar han fram.

”Men det här är min plats, flytta dig eller du är död om 10 sekunder” Skriker jag och ser hur han är på väg att flytta sig, men sätter sig ner igen.

”Låt han sitta där, du äger inte skolan” Hör jag en röst bakom mig och jag vänder mig om.

Jag går emot Kimberly som står 2 meter ifrån mig.

”Vad sa du?” Sa jag argt och stirrade in i hennes ögon.

”Jag sa: Låt han sitta där, du äger inte skolan” Hon sa meningen extra långsamt som att jag var helt efterbliven. ”Gå och sätt dig någon annan stans eller försvinn ut härifrån”

Jag fnös åt henne och försvann ut ur klassrummet. Hon kan verkligen få makten över mig, hon är en tjej. Justin, skärp dig.

Kimberlys perspektiv

När Justin försvunnit ut ur rummet suckar jag och går och sätter mig. Nu väntade bara en timmes lång tråkig lektion innan jag äntligen får gå hem.

 Under lektionen kunde jag inte koncentrera mig alls, det ända som var i mitt huvud var Ryan. Han är min, jag kan äntligen kalla nån för min.

När lektionen äntligen var slut gick jag raka vägen till skåpet och lämnade mina saker innan jag började gå ut ur byggnaden. Men jag stoppas när jag hör att nån ropar efter mig.

”Kim” Ryan står där på andra sidan byggnaden och ropar över alla människor.

Han började springa mot mig med ett stort leende. När han var framme vid mig öppnade han sina armar och jag hoppade in i hans famn. När han har släppt ner mig ger han mig ännu ett leende.

”Kom” Säger han och tar min hand innan han drar med mig någonstans.

Han drar mig ut ur byggnaden och vi går mot en bil. Jag ser att Mel och Justin sitter där fram, vilket betyder att vi ska sitta där bak. Ryan öppnar dörren åt mig och jag hoppar in.

När han har hoppat in åker vi till en sushirestaurang, om jag ska erkänna så har jag aldrig vågat äta det.

Vi går in och sätter oss vid ett bord för fyra. Justin beställer sushi till alla och jag beställer en Cola.

När maten har kommit sitter jag bara och kollar på det jag har framför mig.

”Ät” Säger Mel och flinar åt mig. Jag plockar upp ett stycke och doppar det i sojan innan jag försiktigt tar en tugga. Det smakar väl helt okej.

”Ska man äta det här sjögräset?” Alla började skratta men jag fattade inte vad som var så roligt.

”Nej, det är dödsgiftigt” Säger Justin dumt. Jag ger honom en prata-inte-med-mig blick.

När vi är mätta och klara går vi ut till bilen igen.

”Hur mycket är klockan?” Frågar jag när vi åkt ett tag då jag inte orkar ta upp min mobil.

”18:30” Säger Mel från framsätet.

”Kan vi inte åka hem till nån och kolla på film eller nåt, det är ju faktiskt fredag” Säger hon direkt efter.

Vi andra nickar som svar.

”Nån som har det föräldrar fritt hemma? Det har inte jag” Frågar hon igen och killarna skakar på huvudet. Dom vänder sina blickar mot mig och jag nickar.

”Men vad bra, då är vi hos dig” Säger hon och jag nickar.

”Men vi måste stanna och handla nåt först, för vi har ingenting hemma” Justin nickar eftersom det är han som kör.

Efter några minuter stannar vi på parkeringen till mataffären. Jag och Mel går och handlar medan killarna sitter kvar.

När vi kommer ut till bilen är dom inte där, men vi sätter oss ändå.

Men efter några minuter kommer dom med kassar i händerna.

”Vad har ni köpt?” Frågar jag Ryan när dom har satt sig.

”Lite saker” Säger han och flinar till mig. Jag orkar inte fråga mer så jag lutar mitt huvud mot fönsterrutan.

Jag somnade tydligen för jag vaknade till när nån skakade om mig.

”Kim, är det här ditt hus?” Frågar Mel och kollar på mig. Jag kollar på huset och ja, där bor jag. Jag nickar och Justin stänger av bilen.

”Men hur hittade ni hit?” Frågar jag när vi är på väg mot dörren.

”Det finns nåt som kallas Internet” Säger Mel och skrattar åt mig.

Jag öppnar dörren och det första jag hör är tv:n på högsta volym. Jag slänger av mig skorna och går in i vardagsrummet.

”Ut härifrån, vi ska vara här nu” Säger jag och Des ser irriterat på mig.

”Vadå vi?” Jag flyttar på mig så hon ser dom som står i hallen. Hon nickar långsamt men fortsätter att kolla på tv.

”Gå härifrån då”

”Jag får väl vara här om jag vill”

”Jag är äldst, du fick stanna här istället för att åka till Mexico, så lyssna på mig” Hon suckar och går upp på sitt rum.

Jag vänder mig om och dom andra bara står och kollar på mig.

”Vad?” Säger jag enkelt och går in i köket för att hälla upp det ätbara i skålar.

Medan jag fixar allt är dom andra inne i vardagsrummet och väljer film.

När jag gått fram och tillbaka ett tag har jag äntligen fått allt till vardagsrummet.

Jag går och sätter mig i soffan och ser att dom redan har startat någon film.

”Tack för att ni vänta” Säger jag och försöker låta ledsen.

”Kom här” Säger Ryan och visar att jag ska sätta mig mellan han och Justin.

Jag gör som han säger och går och sätter mig där.

Jag ser redan att det är en sån här mördar film, hatar såna. Dom är så…råa.

Jag börjar kolla men tröttnar nästan direkt på den.

Jag tar en stor klunk av drickan som står framför mig, men ser att Justin och Ryan sitter och kollar på mig.

”Vad är det jag dricker?” Frågar jag när dom aldrig slutar kolla.

”Justins speciella dryck” Säger Ryan och flinar. Vem vet vad han har haft i?

Jag ställer ifrån mig drickan och tar en monster istället.

”Dricker du sånt där skit?” Frågar Ryan och kollar på mig. Jag nickar och han skrattar medan han skakar på huvudet. Han tog ett glas, hällde i lite mindre än halva glaset med Cola och hällde sen hela glaset med sprit. Han gav det till mig och jag tog emot det. Han gjorde 3 glas till så alla fick ett varsitt. När alla druckit upp skulle vi göra en liten snaps tävling.

”Okej, den som dricker upp allt först får…nånting” Säger Justin när vi fått 5 små snaps glas i var.

”Ett, två…tre”

En efter en slank ner i min hals och jag kände hur det brände, men jag orkade inte bry mig.

Justin vann den, han verkar göra sånt här ganska ofta ser det ut som.

Dom skulle ha en till tävlings grejs men jag gick ut i köket och hämtade mer glas istället.

Des kollade på mig när jag kom in. Jag öppnade skåpen och tog olika storlekar på glas.

”Har du druckit?” Frågar hon när jag har händerna proppfulla med glas. Vadå syns det?

”Nej” Säger jag men hör hur dum jag låter.

”Okej, vi säger så. Men tro inte att jag kommer hjälpa dig med nåt imorgon om du mår dåligt”

”Nejnej” Säger jag innan jag går ut till vardagsrummet.  

Jag ställer glasen på bordet och Ryan och Justin fyller dom med olika saker.

Vi tar två i var och dom slinker ner.

Ryan tar alla drickor vi har på bordet och blandar det i fyra glas. Vi tar ett varsitt och det bränns inte i halsen längre.

Det var det sista jag kom ihåg.

*

Jag öppnade försiktigt ögonen och kände att jag hade världens huvudvärk.

Det sista jag kommer ihåg var att vi hade nån tävling och…aa.

Jag tror att jag är i mitt rum, för jag ligger i min säng. Men det är kolsvart i rummet. Jag känner att jag har handen på nåns mage. Troligen Ryans.

Hans magrutor…damn. Jag skrattar för mig själv och både känner och hör att Ryan börjar röra på sig. Försiktigt la jag mig på honom och han började kyssa mig, jag besvarade den men kände direkt att det inte var Ryans läppar. Jag kände igen dom, det var Justins. Vad fan gör han i min säng? 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Min dator slutade fungera igår så kunde inte lägga upp nåt. Men nu funkar den normalt igen!

Kom på mig själv att jag aldrig skrev att det är Justin som Melanie är tillsammans med. 

I förra kapitlet skrev jag först att han hette Justin Bieber men suddade det och skrev "Ey,don't touch my boyfriend" istället. Så glömde helt bort det. Men nu vet ni ifall ni inte visste det redan.

5 + kommentarer och ett nytt kapitel kommer så snart som möjligt. 

 

Previously

Vi båda sitter tyst och kollar på tv när dörren öppnas igen. Och in kommer mamma som inte ens säger hej.

”Hej” Ropar vi samtidigt men får inget svar.

Hon kommer in i rummet med ett brett leende på läpparna.

”Vad?” Frågar jag och jag undrar för mig själv om man verkligen kan le sådär stort.

”JAG FICK JOBBET” Nästan skriker hon ut och börjar hoppa upp och ner.

”Aha” Säger jag och fortsätter kolla på tv. Vänta..vilket jobb?

”Va? Vilket jobb?” Hon kollar på mig och ser ut som att hon ska spricka av glädje.

”Det där som jag har pratat om hela tiden, det där i Mexico.” Sa hon och både jag och Kim stelnade till.

”Ska vi flytta IGEN?” Säger vi i mun på varandra och mamma bara nickar.

Vi har ju precis kommit i ordning här.

Jag sväljer hårt och kollar ut genom fönstret. Aldrig att jag tänker flytta.

 

Kimberlys perspektiv

Mammas ord fick mig att tappa hakan. Vi har bara bott här i en månad, en månad.

Tankarna flög runt i mitt förvirrade huvud och kom sedan på en ide.

”Hallå, jag kan väl bo kvar här. Jag är faktiskt 19” Säger jag lite stolt men jag märker att mamma inte tyckte att det var en lika bra ide som jag gjorde.

”Jag vet inte” Är det ända hon säger.

”Men vad vet du då?” Säger jag irriterat och hon suckar innan hon rycker på axlarna.

”Varför? Varför får jag inte stanna här? Jag är stor nog att ta hand om mig själv. För om du inte har märkt det så har vi fått tagit hand om oss själva i treårs tid, bara för att du lägger ner allt på jobbet” Hennes humör har förändrats helt nu, från ett happy face till ett förvirrat face.

Hon står bara och kollar på oss båda, tänker hon inte säga nåt.

”Säg nåt” Säger jag irriterat då jag börjar tröttna på våran konversation.

”Du har aldrig brytt dig så varför ska du bry dig nu?” Jag bara sa det, och jag såg hur chockad hon blev av att höra det. Hon suckade och lämnade rummet.

Des kollade på mig och gjorde en gest att jag skulle gå ut och prata med henne.

Jag suckade och reste mig från soffan. Jag såg att hon satt i köket och tittade ut genom fönstret. Hon kollade på mig och gav mig ett litet leende när jag kom in.

Jag satte mig mittemot henne och hon kollade med glänsande ögon på mig.

”Känner ni verkligen så?” Säger hon som i en viskning och jag nickar.

”Tänk efter. När lagade du senast mat åt oss? När gjorde vi senast nånting tillsammans? Du har inte tid för oss” Hennes ena öga lämnade en tår som rann ner för hennes kind.

”Förlåt” Sa hon tyst innan flera tårar rann ner. ”Det var inte meningen att det skulle bli så, att jag skulle vara så mycket på jobbet. Jag trivs så bra i den miljön, och jag visste inte att ni kände så. För det har inte märkts på er” Hon kollade på mig med en medlidande blick.

”Snälla, låt mig bo kvar.” Hon ryckte på axlarna. ”Snälla..”

”Okej då…men då får Destiny också stanna” Jag nickade som svars och gav henne ett leende.

Jag gick ut till Des och berättade allt, och hon tyckte också att det var en bra ide.

Nästa vecka får vi huset för oss själva, ganska nice om ni frågar mig.

*

Beep beep

Jag kliar mig i ögonen och slår av alarmet. Jag gäspar och tänker sova en stund till, men inser att jag bara kommer bli ännu tröttare då. Jag reser mig från sängen och går med trötta steg in i badrummet och tar en kort dusch. Efter duschen fönar jag håret innan jag går in till rummet och byter om. Jag tar på mig ett par mörkblåa jeans och en vit t-shirt, då det är molnligt och grått ute. Jag går in på toaletten igen och tar på mig lite mascara och borstar håret.

När jag är klar går jag ner och tar mina tabletter innan jag tar nåt att äta.

När jag har ätit tar jag min väska och sätter på mig skorna, och börjar gå.

Strax efter kommer Des springandes till mig, Hon har försovit sig som vanligt.

Vi gick i ett raskt tempo och vi hann faktiskt i tid. Okej, om vi hade kommit 2 minuter senare hade vi kommit för sent.

När jag står vid mitt skåp och tar ut böckerna jag behöver till första lektionen känner jag att nån klappar till mig på rumpan. Jag vänder mig snabbt om för att se vem jag ska slå till, men där stod Melanie med ett stort leende. Jag himlar med ögonen och stänger skåpet och börjar gå till klassrummet. Jag står i dörr öppningen och ser att klassrummet är helt tomt, var jag tidig eller hade jag gått till fel rum. Jag dubbelkollade men det var rätt. Jag kände hur nån knuffade in mig i klassrummet så jag ramlade på golvet. Jag kollade på personen som gick och satte sig längst bak i klassrummet. Det var droppen.

”Men vad är ditt jävla problem?” Sa jag och gick fram till Justin. Han kollade bara upp på mig i nån sekund innan han kollade ut genom fönstret.

”Är du stum eller?” Skriker jag ännu en gång och han kollar kallt på mig.

”Bitch, please. Lämna mig ifred” Säger han kaxigt och känner hur hela jag exploderar av ilska. Istället för att prata, slår jag till honom. På kinden. Han höjer knytnäven mot mig men avbryts av en röst bakom oss.

”Ni två, rektorns kontor, NU” Säger magistern strängt och pekar ut oss.

Vi gör som han säger och går med en suck.

När vi suttit och pratat med rektorn ett bra tag får vi äntligen gå.

Jag går igenom korridoren till mitt skåp. Jag hann inte ens öppna det förs Melanie kom.

”Var har du varit?”

”Hos rektorn bara” Säger jag och rycker på axlarna.

”Vad gjorde du?”

”Bråkade lite”

”Med?”

”Justin” Hon kollade med stora ögon på mig.

”Vad hände?”

”Han kallade mig lite saker och då slog jag till honom” Sa jag enkelt och låste upp skåpet.

”Vad sa han?” Hon kollade chockat på mig.

”Det har ingen betydelse”

”Jo, för han skulle aldrig vara elak mot dig. Du är min kompis” Har hon inte sett hur han behandlar mig?

”Pfft, du skojar va?”

”Va? Nej” Hon är helt allvarlig och jag känner hur jag bara vill trycka upp en tårta i hennes ansikte.

”Är du blind eller? Han har knuffat till mig 3 gånger, och jag har bara gått här i 2 dagar”

”Han skulle aldrig göra det. Försöker du sära på oss så du kan få han för dig själv?”

Hon kollar sorgset på mig och går sin väg.

Menar hon allvar, har hon inte sett det? Hon var ju med en gång när han knuffade bort mig. Och det sista jag skulle göra är att vilja ha honom för mig själv.

Resten av dagen försökte jag prata med henne, men hon undvek mig.

1 vecka senare

”Jag sätter in pengar på ditt kort varje månad, så ni klarar er.”

”Aa, åk nu så du inte missar flyget”

”Ta hand om er” Mamma ger oss en kram, förstår ni, en kram. Det var inte igår direkt.

Hon går ut till taxin och dom åker iväg. Nu har vi huset för oss själva, så vi kan göra lite vad vi vill. Fast det kunde vi förut också, men jaja. Partyyyyy! 

Jag satte på mig skorna, tog väskan och började gå mot skolan. Som vanligt.

Det har gått en vecka och jag har fortfarande inte kunnat prata med Melanie, hon undviker mig totalt. Hon behandlar mig som luft.

När jag är i skolan gör jag det vanliga, går till skåpet, tar mina böcker och går på lektion.

Efter en timmes jobbig lektion är det äntligen 10 minuters rast.

Jag tar upp mobilen och ställer mig mot en vägg.

”Tja” Jag kollar upp på killen som står framför mig. Det är Ryan från Justins gäng.

”Vad vill du?” Säger jag med en suck och fortsätter att hålla på med mobilen.

Han tar ifrån mig mobilen och innan jag hinner säga nåt är hans läppar placerade på mina. Vad ska jag göra? Ska jag kyssa tillbaks eller stå här stel som en pinne?

Jag bestämmer mig för att besvara den och konstigt nog gillar jag det.

Han tar bort sina läppar från mina och ger mig ett leende innan han går bort.

Jag biter mig i underläppen och ler för mig själv.

Jag hör hur någon visslar till mig och jag återgår till verkligheten.

Och där står Melanie med ett brett flin.

”Vad?” Säger jag och försöker hålla tillbaka leendet, men det går inte.

”Så du och han?” Hon kollar lurigt på mig innan hon skrattar lite.

”Nej, asså…eh, inget”

”Varför har du undvikit mig hela veckan?” Frågar jag sen med en lite ledsam röst.

” När jag går igenom min lilla period är det bara Justin jag pratar med” Jag höjer ögonbrynen och börjar skratta.

”eh…okej…”

”Men vad händer mellan dig och Ryan?” Hon kollar förväntansfullt på mig och jag skrattar åt hennes beteende.

”Han bara kom fram och kysste mig”

”Awwww” Jag suckar och skakar på huvudet.

Vi båda går mot våra skåp men Mel tar i min arm och drar med mig nånstans.

När jag ser att vi står framför Justin,Ryan och Chaz suckar jag och kollar på henne.

”Vad gör ni?” Säger hon glatt och Justin flinar åt henne.

”Sanning och konsekvens. Vill ni vara med?”

”Javisst” Säger hon innan jag hinner svara. Jag suckar och ger henne en irriterad blick.

Vi sätter oss ner vid det runda bordet och jag får börja fråga nån.

”Justin, sanning eller konsekvens?” Frågar jag och han funderar lite.

”Konsekvens”

”Tungkyss Chaz” Dom båda kollar äcklat på mig men jag ler bara.

”Ni hörde, sätt igång”

”Aldrig” Säger Justin och kollar äcklat på mig.

”Jaja, vi går vidare” Säger Chaz och frågar Ryan. Jag stänger ut doms pratande en stund och sitter i min egna lilla värld, men några ord fick mig att komma tillbaks på jorden igen.

”Tungkyss Kimberly” Utan att säga emot så var hans läppar på mina, igen. Jag besvarade den och snart hade tungorna fullt upp.

Vi avbröt den när dom andra sa at det räckte. Det ingen såg var att han höll i min hand under bordet resten av ”leken”. När Justin fick sista frågan, och han tog konsekvens, stelnade jag till när jag hörde vad Chaz sa.

”Kyss Kimberly i 5 sekunder” Varför just jag?

”Aldrig” Sa jag direkt när jag fick höra det.

”Det är inte så farligt” Säger Chaz och jag höjer ögonbrynen.

”Gör det själv då” Ryan och Mel ”oade” åt Chaz och jag fick för engångsskull känna mig lite stolt över nåt jag sagt.

Justins perspektiv

Vi fick inte gå förens jag hade kysst henne, så vill bara få det överstökat. Även om hon är den sista personen jag vill kyssa.

Mitt huvud gick långsamt mot hennes och jag slöt ögonen. Våra läppar möttes och hon besvarade den. Efter 5 sekunder drog hon sig undan och torkade sig runt munnen.

”Fuck” Hann komma från min mun innan jag lämnade dom.

Jag gillade det, jag gillade att ha hennes läppar placerade på mina. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Super kort och så men ville bara få upp det. Fick bara en kommentar på förra kapitlet,och det betyder att ni inte gillar den här novellen. Vilket betyder att det inte är någon ide för mig att fortsätta. För statistiken är inte så dålig. 

Kommentera era åsikter,för dom spelar roll! :) 

 

 

Previously

Jag sprang in i korridorerna och letade efter rektorns kontor. Jag andades ut några gånger innan jag knackade på.

”Kom in” Med försiktiga steg gick jag in.

”Hej! Är det du som är Kimberly Canning?” Jag nickar till svars så jag slipper prata med min andfådda röst.

”Här har du schemat. Nu ska du in i rum 211, för att ha biologi” Säger hon och föser ut mig.

Jag kollar på alla rums nummer och hittar ganska snabbt 211. Är fortfarande andfådd och blöder på knäna, dom kanske tror att jag har flytt från fängelset eller nåt. Jag tog ett andetag och knackade på.

 

”Kom in” Säger en mans röst och jag kliver in. Mannen står bara och kollar på mig och jag känner mig som ett fån som bara står där.

”Och varför är du 31 minuter sen, Canning?” Han kollar strängt på mig och jag ljuger fram ett svar. Fast lite sanning var det faktiskt.

”Jag fick aldrig veta vilken tid skolan började” Han suckade och pekade på en plats längst bak i klassrummet, vilket konstaterade att jag skulle gå och sätta mig där. Jag gick med försiktiga steg och kände hur allas blickar brändes på mig. Jag svalde hårt när jag såg vem jag skulle sitta bredvid. Killen som jag stötte på i mataffären.

Han kollade ut genom fönstret och suckade högt när jag satte mig bredvid honom. Allas blickar var vända mot oss och jag höjde ögonbrynen och skakade lätt på huvudet så dom skulle sluta stirra. Och det hjälpte.

Resten av lektionen satt jag och försökte hänga med men egentligen förstod jag nästan inget. På min förra skola var det mest chill lektioner och dom brydde sig inget om man bara satt där. Så lärde mig inte så mycket, men det ångrar jag nästan nu.

När lektionen äntligen är slut skyndar jag mig ut ur klassrummet och pustar ut.

Jag kollar på schemat jag har i handen och kollar vilket skåpsnummer jag har. 1030. Jag kollar också när nästa lektion är och var den är. Rum 222 och lektionen börjar om…5 minuter. Skojar dom eller, 5 minuter? Och vi ska ha matte dessutom, toppen. Jag börjar med att leta efter mitt skåp som tar ett tag, och när jag väl hittar det har det gått 7 minuter. Jag fifflar snabbt upp skåpet och tar ut böckerna jag behöver innan jag stänger det och börjar gå. Klassrummet låg inte så långt härifrån så blev inte så sen. Jag öppnar försiktigt dörren och går in. Lärarinnan bara kollar argt på mig och jag sätter mig på första lediga plats. Den här lektionen var tydligen två timmar lång så nånting borde jag väl lära mig.

Jag försökte hänga med och antecknade rätt så mycket, men min hjärna verkar ha lagt av idag.

För inget riktigt fastnade. 

Efter två timmar som kändes som tio var det äntligen lunch, och jag kände mig faktiskt hungrig för engångsskull. Jag hann bara ut genom klassrummet innan nån tog tag i min handled. Jag vände mig snabbt om och såg att en tjej som jag sett i klassrummet stod där med ett leende.

”Hej, har förstått att du är ny och tänkte bara fråga om du behöver hjälp att hitta eller något” Sa hon och log mot mig.

”Det skulle behövas. Ska lämna böckerna i skåpet och sen ska jag på lunch” Säger jag och börjar gå. Hon följer efter mig börjar prata på som bara den. Jag skrattar till och hon avbryter sitt pratande och kollar på mig.

”Pratar du alltid såhär mycket?” Hon skrattar till och räcker ut sin hand.

”Melanie förresten”

”Kimberly” Jag räcker ut handen och skrattar till, fortfarande förvånad att man kan prata så mycket.

När vi är vid mitt skåp slänger jag in böckerna innan jag tar ut min väska.

Jag stänger det och vi börjar gå mot matsalen.

Det första jag ser är en stor sal med massor av ungdomar.

”Wow… är det alltid såhär många här vid den här tiden?” Frågar jag lite chockat och hon skrattar till.

”Ja, men jag äter aldrig där. Vi ska gå till kiosken bredvid skolan” Säger hon och fortsätter gå. Jag släpper blicken från allt folk och börjar gå efter henne.

Vi går ut ur skolans byggnad och precis bredvid låg en liten kiosk. Det såg ut som att det skulle rasa men det var ingen där så det får duga.

Melanie börjar rabbla upp allt som dom har och avbryter henne genom att sätta min hand för hennes mun.

”Pratar jag för mycket?” Hon kollar försiktigt på mig med ett litet leende.

”Eh… lite” Svarar jag och ger henne ett leende. Hon går fram till mannen som står inne i kiosken och beställer sin mat. Det tar inte lång tid innan hon får sin hamburgare.

”En pastasallad och en apelsin juice, tack” Säger jag och innan jag hinner blinka har jag det framför mig. Jag betalar honom och går mot Melanie som sitter vid en bänk.

”Blir du mätt av det där?” Frågar hon med sin hamburgare i handen och kollar på min pastasallad.

”Ja, det blir jag” Säger jag enkelt och sätter mig bredvid henne.

Jag börjar äta och känner att jag sitter och ler för mig själv när jag faktiskt får i mig allt.

”Vad ler du åt?” Frågar hon och jag beter mig normalt igen.

”Nej, det va inge..” Var det ända jag hann säga innan hon avbröt mig.

”Spanar du in kiosk mannen?” Jag känner hur jag nästan vill spy när hon säger det.

”Euuw, nej. Det var inget, okej?” Hon skrattar och skakar på huvudet. Jag dricker upp min juice innan vi börjar gå in mot skolan igen.

När vi går in i byggnaden går någon in i mig. Och inte vem som helst, nämligen den killen jag redan gått på en gång. Han blinkar med ena ögat åt Melanie och hon får en lätt rodnad.  Utan att ens titta på mig puttar han undan mig och jag var så nära på att putta till han med, men Melanie hindrade mig.

”Eyy, don’t touch my boyfriend” Sa hon och jag trodde jag skulle tappa hakan när jag hörde ordet “boyfriend”.

”Du och han???” Hon kollar på mig som att det skulle vara det mest självklaraste.

”Ja, och?” Hon kollar frågandes på mig men jag fortsätter gå. Hon kommer strax efter och ser fortfarande ut som ett frågetecken.

”Han är ju helt kall och du är ju liksom tvärtemot” Hon skrattar till men jag förstår inte varför.

”Man kan väl vara olika. Han är ju as snygg” Jag himlar med ögonen och ser att vi är framför mitt skåp.

”Så du går bara efter utseendet?” Hon rycker på axlarna och jag öppnar mitt skåp.

Jag kollar på mitt schema och det står att jag har håltimme, och efter det slutar jag.

”Man måste inte vara på skolan när man har håltimme va?”

”Jo, men lärarna håller inte koll på dom så dom märker inget om alla är borta. Vadå då?” Jag känner hur jag bara vill hoppa upp och ner men hindrar mig själv.

”Jag har det nu, och efter det slutar jag. Så hejdå, ses imorgon” Säger jag och stänger snabbt skåpet.

”Meeeh…” Är det ända jag hör innan jag lämnar henne.

Jag går ut ur byggnaden och börjar gå hemåt.

Destinys perspektiv

Jag sitter i soffan och kollar på tv när dörren öppnas. Jag lägger mig snabbt ner och låtsas sova, orkar verkligen inte prata om varför jag är hemma så tidigt.

”Jag vet att du är vaken” Hör jag Kims röst säga och jag sätter mig upp.

”Vad gör du hemma så tidigt?” Hon kollar på mig och höjer ena ögonbrynet.

”Vad gör du hemma så tidigt?”

”Jag frågade först” Säger hon och jag ger ifrån mig en suck.

”Jag hade ont i huvudet så fick gå hem”

”Skojar du, gick du hem på grund av huvudvärk?” Hon skrattar och jag kollar kallt på henne.

”Vad gör du hemma då?”

”Hade håltimme och slutade efter det” Säger hon innan hon försvinner ut ur vardagsrummet.

Hon går upp för trappan men stannar när jag börjar prata.

”Du har inte glömt att du ska till sjukhuset idag va?” Det blev tyst och jag förstod att hon hade glömt det.

”Såklart jag inte har. Vilken tid var det nu igen?” Jag skrattar till av att hon är så glömsk men säger snabbt svaret.

”13:00, så om 45 minuter”

”Juste” Säger hon lite dumt och fortsätter uppför trappan.

Efter 5 minuter är hon nere igen med andra kläder.

”Bränn inte ner huset” Säger hon innan hon försvinner ut.

Jag suckar och tar fram hennes dator. Har ingen egen så brukar använda hennes när hon inte är hemma. Om hon visste att jag brukar låna den skulle jag vara död vid det här laget.

Jag går in på en film sida och sätter på min favorit serie, Pretty little liars.

Jag kan sitta en hel dag och bara kolla på avsnitt efter avsnitt.

Jag sätter på avsnittet jag senast slutade vid och jag kom in i min egna lilla värld.

*

Jag slits från datorn när dörren slås upp. Jag klickar snabbt ner allt och lägger ifrån mig datorn. Jag hann precis för sekunden efter kom hon in i rummet, med en påse i handen.

Jag låtsades slita mig från tv:n och kollade på henne.

”Så, vad hände?” Hon kollar på mig med en frågande blick. Jag suckar och himlar med ögonen.

”Vad sa dom??”

”Inget speciellt” Sa hon enkelt och la ifrån sig påsen innan hon satte sig i soffan.

”Vad har du i påsen då?”

”Mediciner” Säger hon med blicken fast i tv:n.

”Detaljer tack”

”Okej, jag kom dit, satte mig i väntrummet innan jag fick gå in till rum 23. Vi pratade, jag vägde mig, jag fick mediciner och sen åkte jag hem” Ännu en gång suckar jag åt hur töntig hon är.

”Men vad kom dom fram till, vad sa dom?” Sa jag irriterat och äntligen sa hon svaret jag ville höra från början.

”Jag ska ta mediciner dagligen för att jag har en påbörjad ätstörning.” Sa hon som att det skulle vara hur självklart som helst.

”Men vad bra då” Säger jag fortfarande lite smått irriterat men fäster min blick i tv:n.

Vi båda sitter tyst och kollar på tv när dörren öppnas igen. Och in kommer mamma som inte ens säger hej.

”Hej” Ropar vi samtidigt men får inget svar.

Hon kommer in i rummet med ett brett leende på läpparna.

”Vad?” Frågar jag och jag undrar för mig själv om man verkligen kan le sådär stort.

”JAG FICK JOBBET” Nästan skriker hon ut och börjar hoppa upp och ner.

”Aha” Säger jag och fortsätter kolla på tv. Vänta..vilket jobb?

”Va? Vilket jobb?” Hon kollar på mig och ser ut som att hon ska spricka av glädje.

”Det där som jag har pratat om hela tiden, det där i Mexico.” Sa hon och både jag och Kim stelnade till.

”Ska vi flytta IGEN?” Säger vi i mun på varandra och mamma bara nickar.

Vi har ju precis kommit i ordning här.

Jag sväljer hårt och kollar ut genom fönstret. Aldrig att jag tänker flytta. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hann konstigt nog göra klart kapitlet fast jag kom hem idag. Har aldrig gjort ett kapitel på så kort tid, men det blev kanske inte världens bästa kapitelt men det är alltid svårt i början. 

Kommentera om ni vill ha en fortsättning! :)

Jag är så sjukt stolt över honom,bara 19 år och har redan varit "all around the world","Diamond Award" och att han fortsätter leva sin dröm fast hatet han får. Han är en stark person och det är vi Beliebers också. För vi är dom mest mobbade fansen. Men tillsammans bildar vi en familj,en familj på 4o miljoner Beliebers och Justin. Kunde inte bli stoltare. I'm a proud Belieber. 

När upptäckte ni Justin,vilket år? 

Hiss/Diss till nya designen? Satt och gjorde ungefär 10 olika headers men bestämde mig för att ta den här. 

Så hela dagen har jag hållit på med bloggens utseende,så vill höra era åsikter nu! :)

Kapitlen kommer nångång,då jag inte har börjat på nåt än. Och så börjar jag få ont i huvudet av alla datatimmar. 

När jag vaknar (runt 12 tiden) sätter jag mig vid datan,sen sitter jag här framför tills jag går och lägger mig (runt 02:00 tiden). Så mitt huvud börjar säga ifrån nu. Imorgon tar jag en paus från datan,så får vi se om jag hinner på fredag. För ska till min sommarstuga nån gång på fredag,och åker hem på söndag. Så blir bara två dagar som jag är borta. Och kommer inte hinna fixa några tidinställda kapitel,men ni får helt enkelt vänta.

Om ni vill följa mitt liv bakom bloggen så kan ni kika in på : www.zaally.blogg.se

Instagram: zaally

Kik: zaally 

Mejl: jennifer.sweet00@gmail.com

Men hoppas jag inte tappar er läsare under dom här dagarna! 

 

Vad vill ni läsa först? Dom/det sista kapitlet på She don't like the lights, eller kapitel 2 på Two Sides? 

Vill veta vilket jag ska börja skriva på! Så kommentera ganska snart så jag kan börja med nåt så snart som möjligt. 

Puss och hej från mig :) 

    

Kimberlys perspektiv

Jag satte mig upp i sängen och kliade mig i ögonen. Med en suck ställde jag mig upp och gick ut från mitt rum för att gå in på badrummet som låg precis bredvid. När jag såg mig själv i spegeln blev jag nästan rädd. Jag ser ju ut som ett monster med mitt morgon hår. Jag tog av mig pyjamasen och gick in i duschen. Jag satte på vattnet och lät dom varma strålarna komma på hela mig. Efter att jag stått och njutit ett tag schamponerade jag in håret, sköljde bort och la i en hårinpackning som jag lät sitta i en minut innan jag sköljde bort det med. Jag gick ur duschen och drog snabbt åt mig en handduk som jag snurrade runt min kropp.

Jag tog fram hårfönen och började föna tills det blev skapligt torrt. Jag tog upp min pyjamas och tassade in på mitt rum. Jag skulle nästan göra vad som helst för att få lägga mig i den där varma sängen igen. Men nej, jag och Des (Destiny) måste till mataffären och handla.

Jag öppnade garderoben och tog ut ett par jeans shorts och en stickad långärmad.

Jag tog fram matchande underkläder och satte på mig dom. Jag satte på mig shortsen och tröjan. Tröjan hade jag innanför shortsen då jag inte vill se tjock ut, och ärmarna var uppkavlade. Jag struntade i sminket och satte upp håret i en svarvig knut.

Jag gick ut ur rummet och nerför trappan. Jag slank in i köket och där satt hon och åt sin maffiga frukost.

”Kom så går vi” Säger jag och går mot dörren.

”Får jag äta upp först eller?” Säger hon med munnen fullproppad av nånting.

”Nej” Säger jag enkelt och flinar. Medan hon äter sig tjock tar jag en femhundring ur mammas ficka. Jag ska ju inte direkt betala det själv. Hon märker ändå inget.

”KOM NU” Skriker jag och hon stönar och kommer. Vi tar på oss skorna och går ut.

Nej, jag har ingen bil. Varför? Har inte råd och det känns inte nödvändigt just nu. Mataffären ligger bara några kvarter bort och centrumet precis bredvid.

Vi går i en tystnad och efter tio minuter är vi framme. Vi tar en vagn och går in.

”Kan jag få mat listan?” Frågar jag och hon kollar bara på mig.

”Varför frågar du mig? Det var din tur” Jag kollar på henne med en arg blick.

”Men ditt jävla cp barn, det var ju jag som skrev förra veckan”

”Oups” Säger hon och låter som en liten bitch. Jag slår till henne på armen och går iväg med vagnen. Hon kommer efter mig men jag ignorerar det.

Okej, tänk nu. På måndag kan vi äta…eh..pasta och ketchup.

Jag slänger i lite saker i vagnen och känner mig nöjd med att jag kom på allt utan en lista. Okej, inte allt. Jag har säkert glömt hälften. När jag precis tänkte gå till kassan för att betala märkte jag att Des inte var med mig. Jag suckade och började leta genom hela affären, jag kollar överallt men inte framför mig. Jag känner hur jag kör på någon och den reser sig snabbt upp från att ha ramlat. Jag tänkte precis öppna min mun för att säga förlåt.

”Se dig för, slampa” Säger han argt och puttar till vagnen så jag får den in i magen. Jag tänkte springa efter honom och säga lite saker men hindrade mig själv då jag inte vill ställa till med nåt.

Ännu irriterade än innan går jag och letar efter Des och hittar henne tillslut. Hon står och läser på en chips påse.

”Ja, det där gör dig tjock om det var svaret du letade efter. Kom nu” Säger jag och hon suckar och lägger ifrån sig påsen.

Vi börjar gå men hon stannar lika fort.

”Har du köpt monster?” Jag visste att jag hade glömt nåt.

”Eh..nej. Gå och hämta tio stycken”

”Och det tror du att jag får med mig?” Hon kollar på mig och jag suckar och vänder håll.

Vi hämtar dom och går sen mot kassan för tredje gången.

När vi har betalat och packat i allt i två stora påsar beger vi oss hem.

Det kändes som att vi gick 20 mil med den där tunga påsen som gjorde att min arm typ gick av. Men när vi äntligen var hemma tog vi in allt i köket och tog in det i kylen, skåpet osv.

När vi äntligen är klara tar jag min laptop och sätter mig i soffan.

Jag går in på facebook och en tredjedel av alla mina vänner uppdaterar bara om sitt perfekta förhållande med sin perfekta pojkvän. Och här är jag i en ny stad..i ett nytt land och känner inte en enda. Men det ändras förhoppningsvis när skolan sätter igår, vilket är om typ två veckor. Vänta, vänta…det är ju imorgon skolan börjar. Fuck. Jag kommer ändå bli underkänd i alla ämnen så det gör väl inget om jag blir streckad istället. Positiva tankar tack.

Jag stänger av laptopen och stirrar in i den avstängda tv:n. Jag är så rastlös av att bara sitta här inne och göra absolut ingenting. Jag känner hur det kurrar i min mage men jag har ingen matlust. På sista tiden har jag fått ångest när jag äter, så skippar hellre att äta än att bara få ångest när jag ser på det som ligger på talriken.

Jag bestämmer mig för att gå ut på en powerwalk. Jag hämtar mina hörlurar till mobilen och sätter på en låt som får mig att bara öka tempot. Swagger Jagger med Cher Lloyd. Jag hatar den så mycket så att jag bara vill springa ifrån den.

Jag beger mig ut och börjar gå i ett raskt tempo. Varenda hus jag går förbi stirrar ut mig. Ja, jag är ny här och ja, jag är ute och går. Problem?

Med en suck fortsätter jag gå men vänder lika snabbt då jag känner mig svag i hela kroppen. Jag hinner inte gå så långt för plötsligt faller jag ner på marken. Jag försöker resa mig upp men det bara snurrar i hela huvudet. Jag hör främmande röster runt mig men jag orkar inte lyfta på ögonlocken. Långsamt, långsamt kommer jag till verkligheten och öppnar försiktigt ögonen.

”Hör du mig?” Hör jag en lite orolig röst säga. Jag kollar på kvinnan som sitter bredvid mig och jag nickar.

”Ska jag ringa efter en ambulans? Ska jag skjutsa dig till sjukhuset?” Miljoner med frågor kom ut ur hennes mun och jag fick bara mer ont i huvudet.

”Jag mår bra” Säger jag och reser mig upp. Jag biter ihop och börjar gå. Hon ropar efter mig men jag bryr mig inte. Efter mindre än fem minuter var jag hemma och slog upp dörren. Jag slängde av mig skorna och gick in i köket och tog en Alvedon som jag svalde ner med vatten.

Jag gick till kylen och tog ut rester från igår, potatisbullar. Jag tar två stycken och lägger upp dom på en tallrik och tar sen in dom i mikron i nån minut. När dom är klara tar jag ut som och sätter mig vid bordet. Jag börjar äta men känner att det inte går att svälja. Tillslut när jag fått i mig allt behöver jag springa in på toan för att allt kom upp igen. Jag öppnade toa locket och allt bara kom. Jag spolade när jag var klar och ställde mig framför spegeln. Jag ser hemsk ut. Jag vill inte se ut såhär, jag vill inte höra att jag är för smal och borde läggas in för anorexia. Det har jag hört för många gånger, och kommer få höra det dubbelt så mycket när jag träffar nya människor. Jag vill inte höra att jag är den smala och svaga tjejen, jag vill inte höra att jag är tjejen med inga kurvor. Jag är stark och kan strunta i folks kommentarer, men ibland sjunger jag ner till noll. Och då släpper jag in alla kommentarer och blir svag.

Jag går ut ur badrummet och går upp på mitt rum. Jag slänger mig på sängen och känner hur ögonlocken sakta stängs.

”Ingen vill ha en tjej som är smal som en gitarrsträng, som du är. Du är ful också. Ingen vill ha dig, fattar du? Ingen.”

Jag satte mig upp i sängen med hjärtat som slog i 180. Jag lät min blick falla på klockan.

05:33, skojar du med mig. Klockan var ju bara 15:30 när jag la mig i sängen. Har jag sovit så länge? Skolan börjar ju inte förs…vänta. Jag har inte fått några tider om när vi börjar.

Det är helt tyst i huset så antar att dom sover, eller det är väl inte så konstigt vid den här tiden.

Jag la mig ner igen och somnade direkt.

Jag vaknade av att nån gav mig en rejäl käftsmäll. Jag slår upp ögonen och där står Des.

”Vad fan gör du?”

”Skolan börjar om 5 minuter” Jag skyndar mig upp ur sängen och sliter upp garderoben.

Jag tar på mig ett par jeans shorts och en vitlångärmad. Jag springer in på badrummet och borstar tänderna lite snabbt innan jag sminkar mig lite lätt. Jag borstar ut håret och springer ner för trappan och tar på mig skorna. Skolan ligger ungefär en kvart här ifrån och det går ingen buss här. Jag började springa och såg mig inte riktigt för. Jag snubblade på något och ramlade med knäna mot asfalten. Jag ställde mig upp och såg att det började blöda. Jag med min tur. Jag fortsatte springa och kom tillslut fram. Men säkert 20 minuter för sent.

Jag sprang in i korridorerna och letade efter rektorns kontor. Jag andades ut några gånger innan jag knackade på.

”Kom in” Med försiktiga steg gick jag in.

”Hej! Är det du som är Kimberly Canning?” Jag nickar till svars så jag slipper prata med min andfådda röst.

”Här har du schemat. Nu ska du in i rum 211, för att ha biologi” Säger hon och föser ut mig.

Jag kollar på alla rums nummer och hittar ganska snabbt 211. Är fortfarande andfådd och blöder på knäna, dom kanske tror att jag har flytt från fängelset eller nåt. Jag tog ett andetag och knackade på. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det första kapitlet är alltid det svåraste att skriva och det tråkigaste att läsa. Men,här har ni det. 

Men kommentera för mer. 

Ska till Furuvik imorgon så vet inte om jag hinner med kapitel 2,vi får se. 

Kimberly Canning är en 19 årig tjej. Hon har precis flyttat till den lilla staden Stratford i Canada, med sin lilla syster Destiny 15 och med sin mamma  Kelsie 43. Dom har inget riktigt familjeband då Kelsie lägger ner all sin tid på sitt jobb, och systrarna bråkar väldigt ofta. När sommaren är slut är det dags för Kimberly och Destiny att börja i den nya skolan, vilket ingen av dom ser fram emot. Men dom lyckas båda hitta nån att vara med ganska snabbt. Kimberly träffar även på en kille i skolan dom första dagarna, som hon börjar hata utan anledning. Genom sin kompis får hon veta att han heter Justin Bieber och är skolans mest respekterade kille. Det vill säga att han oftast får som han vill, utom av lärarna då han oftast får gå till rektorn. Det sägs också att han är jordens mest kallhjärtade person, men det finns väl alltid två sidor hos en person? Eller?

Hon lyckas hamna i bråk med honom och får hem ringning efter hem ringning. Hon blir nära på att bli avstängd från skolan, men en person räddar henne i sista sekund. Vem?

Läs novellen och ta reda på det! 

 

Förlåt för en grymt ful bild,slängde ihop den lite snabbt bara. Och förlåt för att designen ser hemsk ut just nu,ska fixa det imorgon om jag hinner. 

 

Så,vad tycker ni? Är det värt att börja skriva på den här novellen? Kommentera

 

Angående novellen "She don't like the lights" så blir det bara ett eller två kapitel till,då jag är sjukt trött på den och har som sagt inga ideer alls. Jag skulle iaf aldrig vilja sitta och fortsätta läsa den om jag fortsatte,men jag lovar att den här novellen kommer bli mycket bättre. 

Tack för era gulliga kommentarer,blir så glad :) 

*Bloggtiteln har den här tjejen kommit på*