Previously

Jag vände mig om och vi stod 3 meter ifrån varandra. Jag skakade lite på huvudet så hon skulle fortsätta.

”Vet du vad Ryan gör idag?”

”Han sk(a), nej jag vet inte” Jag kom på mig själv att jag inte ska berätta.

”Vad ska han?” Hon kollar frågandes på mig och jag är tvungen att bara säga nåt.

”Jag sa fel, jag vet inte vad han gör idag”

Jag måste låta Ryan själv berätta.

Kimberlys perspektiv

Klockan är nu 11 på kvällen och jag undrar fortfarande vad Justin höll hemligt.

Jag tar upp mobilen och slår Ryans nummer och ringer för säkert tionde gången.

Sju signaler går innan jag hör hans röst.

”Hallå?” Han låter trött på rösten.

”Äntligen svarar du, vad har du gjort?” Det blir tyst ett tag innan han svarar.

”Lite saker bara” Han är en sån dålig lögnare. Jag suckar högt innan jag fortsätter.

”Du kommer inte komma på fler dåliga ursäkter så säg sanningen bara”

”Jag berättar imorgon, okej?” Jag nickar svagt även om han inte kan se mig och lägger på.

Jag kastar mobilen på soffan bredvid mig och sätter på tvn.

Jag zappar mellan kanalerna men inget fick mig att bli intresserad.

Jag stänger av tvn igen, tar mobilen och går upp på badrummet och gör mina kvälls rutiner.

När jag är klar går jag in på mitt rum och byter om innan jag kastar mig i sängen.

*beep beep*

Jag öppnar försiktigt ögonen och försöker att inte få in det ljusa skenet i ögonen men jag misslyckades. Jag tog mobilen som låg bredvid mig och stängde av alarmet.

Jag kisade mot mobilskärmen och såg att jag hade ett missat samtal från nåt random nummer.

Det var bara 20 minuter sen den ringde så jag ringde tillbaka.

Medan signalerna gick satte jag mig upp i sängen.

”Dr. Hall” Jag vet inte varför, men jag stelnade till när jag hörde att det var Des doktor.

”H-hej. Du hade ringt” Stammade jag fram och var nervös på vad han skulle säga.

”Jag vill inte prata om det på telefon, så hinner du komma hit innan din skola börjar?”

”Nej det gör jag inte men jag kommer ändå” Jag lägger på och skyndar mig upp ur sängen och sliter upp garderoben. Jag tar på mig ett par svarta tajta jeans och ett vitt pösigt linne och går in på toan. Jag sminkar mig lätt och borstar igenom håret lite snabbt och borstar tänderna.

När jag är klar med det springer jag ner i köket och tar mina mediciner lite snabbt innan jag tar på mig skorna och försvinner ut ur huset.

Jag går av bussen och skyndar mig in bland sjukhusets korridorer. Jag vet inte varför jag skyndade mig så mycket, för jag är 98% säker på att hon inte är vid liv.

När jag är vid hennes dörr kommer hennes doktor ut.

”Vad bra att du kunde komma” Börjar han.

”Följ med” Han gjorde en gest att jag skulle följa med honom in i rummet.

”Nej, jag vill inte se” Säger jag och stretar emot men sekunden efter står jag några meter ifrån Des säng med henne liggandes där.

Jag kollar på James som inte säger nåt och höjer mina ögonbryn.

”Hur ligger det till?” Frågar jag när han fortsätter vara tyst.

”Jag ska lämna er själva lite” Säger han innan han försvinner ut ur rummet.

Jaha, ska jag prata med ett lik eller vadå.

Jag går med försiktiga steg mot sängen och sätter mig på sängkanten.

Jag tar ett litet andetag innan jag börjar på mitt tal.

”Vi kanske inte var dom perfekta systrarna, men jag älskade ändå dig. Du är min syster liksom, varför skulle jag inte? Det gör ont att se dig på det här sättet, och jag önskar att det var mig han hade kört på. Du var så ung, och skulle få leva ett långt och lyckligt liv. Men så blev det inte så, istället får jag försöka leva utan dig. Jag hoppas du har det bättre där uppe och slipper lida. Jag älskar dig och du är saknad” När jag sagt det sista granskar jag henne lite innan jag tänkte resa mig upp, men min blick fastnade på hennes tumme. Den rörde på sig. Mitt hjärta hoppade fram några slag av den plötsliga rörelsen. Jag hoppade bort en meter

och visste inte hur jag skulle reagera. James kom in med ett litet leende och jag kollade frågandes på honom.

”H-hon..” Mer fick jag inte fram.

”Inatt började hennes värden bli bättre men vi hade inga förhoppningar. Men som det ser ut nu så blir hon bara bättre och bättre och om vi har tur vaknar hon snart.”
Jag trodde jag skulle tappa hakan när han sa det där.

”Är du seriös?” Min mun var format som ett O och jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig.

Han nickade och ett litet skratt lämnade hans mun.

”Åk till skolan nu. Vi ringer om hon vaknar” Jag nickade och tog en sista titt på Des innan jag lämnade sjukhuset. Jag gick med ett leende fastklistrat på läpparna i bussen, och som vanligt fick jag lite konstiga blickar. Dom fick ge mig vilka blickar som helst, för just nu brydde jag mig inte ett skit.

Leendet var kvar på mina läppar när jag gick igenom skolkorridoren och fram till mitt skåp.

”Har du vunnit 100 tusen eller?” Jag vänder mig om och där står Mel.

”Nej, men jag har kanske fått tillbaka min lillasyster” Hennes ansikte blev genast allvarligt när jag sa det.

”Du menar att hon lever?” Jag nickade med ett stort leende.

”Jag var där nu inyss och när jag pratade ”med” henne, röde sig hennes tumme.”

”Men gud, det är ju ett mirakel. Typ”

”Ja det är det” Jag skulle ha fortsatt vårat samtal men Justin var på ingång så jag vände mig mot skåpet. Men jag kunde inte hålla mig, att bara vara i hans närhet gör mig ilsken.

Jag vände mig om och kollade kallt på honom.

”Hur känns det att nästan vara en mördare?” Han kollade lika kallt tillbaka.

”Vad vill du mig, ditt jävla sär” Jag blev en aning chockad över hans beteende men kom sen ihåg att det är Justin jag pratar med.

Som vanligt kunde jag inte kontrollera min ilska, så jag puttade in honom i skåpen bakom honom.

Hans ögon blev en aning svartare och han spände käken.

Han gick emot mig och nu var det jag som var upptryckt mot skåpen med hans ansikte bara nån centimeter ifrån mitt. Han tänkte precis öppna sin mun och slänga ut allt hans lilla hjärna kunde, men Ryan drog bort honom från mig.

Han ramlade på golvet men reste sig lika snabbt igen.

”Rör inte henne igen, okej?” Ryan kollade kallt på honom och han fnös bara.

”Säg åt henne att låta mig vara ifred då”

”Det är du som överreagerar varje fucking gång” Än en gång fnös Justin bara.

Justin höjde knytnäven men jag kunde inte se han slå till Ryan, så jag försökte stoppa honom. Genom att ge emellan dom, vilket inte var det smartaste jag gjort.

När jag kände Justins slag mot min kind kände jag direkt att det bildades blodsmak.

Jag föll till golvet och satte handen på kinden, för smärtan kom direkt.

Ryan bar upp mig och gick bort från Justin.

Han märkte nog att jag hade ont och inte orkade prata, för han var tyst hela tiden.

Han öppnade en dörr och då såg jag att han hade tagit mig till skolsystern.

15 minuter senare kommer vi ut där ifrån och Ryan följde med mig till skåpet.

”Det är nånting jag måste berätta…” Jag vände mig om och kollade in i hans ögon.

Äntligen tänkte han berätta.

”Okej…” Jag väntade på att han skulle fortsätta.

”Jag har förträngt det ett tag nu, men känner att du måste få veta det nu”

”Okej…” Det blev en stunds tystnad innan han fortsatte.

”Jag ska…” 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för så kort kapitel och förlåt för så lång väntan. Kapitlet blev super kort men ville få upp det idag. Vet vad som ska hända i kapitel 11 så det blir längre. 

Tycker ni att det skulle vara bra eller onödigt om jag gjorde ett instagram konto för bara den här bloggen. Att jag lägger upp fort nåt nytt kapitel är uppe? Fortsätt kommentera! 

 

isolde

3 september 2013 16:47

YEEEY du uppdaterade meeer!

 

Jenny

3 september 2013 17:06

Mer mer mer mer mer mer mer!! :DDDD

http://jennyzettergren.blogg.se

 

Anonym

3 september 2013 19:21

MEER

 

Anonym

3 september 2013 20:46

Meeer, skit bra !

 

Malin

8 september 2013 22:02

Mer! Seriöst dör av väntan!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen har flyttats till - www.myybeebs.blogg.se Så kapitlena kommer upp där och allt annat. ...

          Previously Jag slängde min blick på Kim som satt där och såg helt hjälplös ut. Antagligen chockad efter alla ord Ryan slängt ut. ”Tänk om han har rätt” Jag kollade frågandes på henne. ”Vad menar du?&rdqu...

  Previously 10 meter framför mig var det nåt svart på marken, och det var inte ett träd eller en buske. Om jag fortsätter gå kanske den anfaller mig, och om jag stannar här fryser jag ihjäl. Jag stelnade till när jag hörde att den svarta saken ...

Hans läppar började röra sig mot mina och jag gjorde detsamma. För om jag ska vara ärlig så kändes det inte så jätte fel. Vi båda kröp lite smidigt till soffans slut och han fick mig att lägga mig ner med honom försiktigt över mig. Våra tungor börj...

For 1 year ago we lost our angel,Avalanna. I miss to see Justin's real smile when he was with her. I miss to see them together. Avalanna really touched my heart. It was something with her,she was a special little girl. Even if I didn't knew her...