Den här bloggen har flyttats till - www.myybeebs.blogg.se
Så kapitlena kommer upp där och allt annat.

 

Previously

Jag slängde min blick på Kim som satt där och såg helt hjälplös ut. Antagligen chockad efter alla ord Ryan slängt ut.

”Tänk om han har rätt” Jag kollade frågandes på henne.

”Vad menar du?”

”Jag kanske borde dö”

 

Kimberlys perspektiv

”Hör du vad du själv säger?” Jag kollade upp på Justin med tårar i ögonen.

”Den ända personen som betyder nåt för mig sa nyss att jag ska gå och dö. Och det värsta är att jag inte vet varför han är arg på mig.” Jag gick längre bak i mina tankar och kom på min och Mels konversation för inte så länge sen. Hon tror att jag och Justin har nåt på gång, så hon kanske har sagt nåt till Ryan. Jag reste mig upp och började gå in i skolan, men kom på att Justin var med mig.

”Gå till din lektion. Jag klarar mig” Sa jag lite försiktigt innan jag gick in.

Mel blev arg på mig för att hon trodde en sak som inte är sann. Och när hon är arg sitter hon inne på toan och klottrar på väggarna.

Jag gick genom korridoren och in på toan, och jag hade rätt. Där satt hon med en touchpenna i handen och klottrade. Hon kollade upp på mig men kollade bort så fort hon såg att det var jag.

”Vad har du sagt till Ryan?” Hon skrattade till vilket fick mig att bli ännu mer irriterad.

”Du menar att du knullar Justin samma dag som Ryan berättar att han ska flytta. Annars har jag inte sagt nåt” Jag tog ett djupt andetag för att inte lacka ur på henne.

”Varför berättar du saker som inte är sanna?” Det ända hon gjorde var att fnysa till.

”Svara på min fråga” Hon kollade upp och gav mig världens bitch blick.

”Alla vet att det är sant. Alla vet att du är skolans lilla hora”

”Du, din jävla bitch, håll käften. Vet du vad han sa åt mig att göra eller?” Hon höjde på ögonbrynen.

”Han sa att jag skulle gå och dö” Jag var så arg som det bara gick just nu. Jag skulle kunna sparka mig igenom en betong vägg.

”Intressant, då tycker han och jag lika” Mitt arga humör gick till besviket och ledset.

Hur kunde hon säga det? Jag kanske inte borde ta åt mig, men jag är en person som tar åt sig varenda litet ord nån säger. Mina tårar trängde sig fram och rann ner en efter en längs kinden.

Jag tänkte precis gå iväg men hon började prata igen.

”Gumman, gråt inte. Du vet redan att ingen gillar dig. Så varför göra det till en big deal?”

Jag små sprang ut från toan och genom korridoren ännu en gång.

Jag torkade bort tårarna men insåg direkt att det var omöjligt.

Jag såg suddigt så jag såg inte riktigt vad som var framför mig.

Plötsligt dök Justin upp framför mig. Han tog tag om mina armar, antagligen för att det såg ut som att jag skulle falla ihop vilken sekund som helst.

”Är du okej?” Jag skakade på huvudet och sjönk ihop som en boll på golvet.

Precis när han tänkte sätta sig ner ringde klockorna ut, vilket betydde att ca 300 personer skulle trampa ner mig snart. Så jag tog beslutet att försöka komma ut härifrån så fort som möjligt. Jag reste mig kvickt upp och skyndade mig ut, ut mot vägen.

Jag hörde att Justin fortfarande var efter mig, och jag vet inte vad jag ska tycka om det.

Har han en tvillingbror eller nåt, för man kan inte ändra sitt beteende såhär snabbt.

Jag tänkte inte mer på det, för dom andra tankarna tog över. Att jag precis har fått hört från dom jag älskar att jag ska gå och dö. Det hade varit annat om dom hade varit oseriösa, men dom var 100% seriösa. Och det är det som gör ont.

Jag hörde hur Justin ropade efter mig, troligen för att han vill att jag ska sakta ner farten lite.

Jag tänkte precis springa ut mot vägen men han greppade tag om min handled. Jag suckade och vände mig om, jag var ju så nära.

”Vad håller du på med?” Han kollar mig rakt in i ögonen och väntar på sitt svar.

”Vad tror du? Jag gör det alla vill att jag ska göra, dö.”

”Jag svär att Ryan inte menade det, han älskar dig” Jag skakade hopplös på huvudet.

”Melanie sa det också” Han höjde ögonbrynen som att han inte trodde på mig.

”Jag tror inte att hon menade det. Ta inte åt dig”

”Hur lätt tror du det är att inte ta åt sig när dom enda personerna i mitt liv säger så”

Han svarade inte så jag gick därifrån.

”Vart ska du?” Ropade han efter mig.

”Det har inte du med att göra”

 

Jag gick i alla sjukhusets korridorer och kom tillslut fram till Des rum, med tårarna rinnandes.

Jag öppnade dörren och Des kollade upp på mig.

”Men vad har hänt?” Jag tog min hand för munnen och sprang fram till hennes säng, och hon tog in mig i en kram. Jag satte mig bredvid henne och började prata.

”Du vet Mel och Ryan?”

”Aa, jag är inte efterbliven”

”Dom sa face to face till mig att dom vill att jag ska gå och dö”

”Men varför skulle dom vilja det?” Hon fortsökte få min ögonkontakt men jag kollade ut genom fönstret.

”Dom tror nåt att jag och Justin har nåt på gång”

”Idioten som körde på mig?” Jag kollade på henne och skrattade inombords.

”Aa, han. Mel har spridit falska rykten om oss och det kom tydligen fram till Ryan”

Hon nickade sakta som att hon försökte komma ihåg allt jag sa.

”Hon kan ju inte bara ha börjat spridit rykten. Eller det måste ha börjat någonstans”

”Hon såg mig och Justin komma in samtidigt i skolan och trodde att vi hade varit med varann innan”

”Hade ni det?” Jag fick ur mig ett litet ”nej” och kollade ner på mina händer.

”Berätta” Även om hon och jag inte alltid har varit sams så känner hon mig i alla fall väl. Hon vet när det är nånting jag inte berättar.

”Hans mamma släpper inte in honom i huset så han fick låna vårat gästrum” Ett leende spred sig på hennes läppar och jag förstod inte varför.

”Så han sov i gästrummet?”

”JA, det gjorde han.”

”Men strunta i dom. Innerst inne menar dom inte ett ord dom säger” Jag gav henne ett litet leende och tänkte precis tacka henne men hon började prata igen.

”Gissa vem som ska få komma hem imorgon?” Sa hon med ett stort leende.

”Vaa är det sant?” Jag flög upp ur sängen med ett stort leende.

”Jag måste till skolan nu men jag hämtar dig imorgon” Jag gav henne ett sista leende innan jag gick mot bussarna.

När jag gick igenom skolans korridor hade jag allas blickar på mig. Så jag antar att ryktet har spridits ännu mer.

När jag öppnade skåpet ramlade det ut 3 lappar som jag snabbt plockade upp från golvet och läste på.

”Fula jävel, dö”  ”Ingen kommer ens märka om du försvinner”   ”Gå och dö bara”

Jag gjorde dom genast till en boll och kastade den i soptunnan.

Jag stängde skåpet med en smäll och såg att rektorn kom mot mig.

”Följ med mig” Jag suckade högt och tydligt. Vad hade jag nu gjort?

”Men v…”

”Kom bara” Jag himlade med ögonen och gick efter henne och in på kontoret.

Jag satte mig i stolen och suckade ännu en gång.

”Vad har jag gjort?” Jag kollade irriterat på henne. Jag var verkligen inte på humör nu.

”Du har redan lyckats få 5 timmars frånvaro” Jag höjde ögonbrynen och ryckte på axlarna.

”Det är väl inte så farligt?”

”Den här veckan” Jag suckade igen och kollade ut genom fönstret.

”Jag har ringt din mamma” Jag kollade på henne igen.

”Tror du jag bryr mig eller? Jag träffar aldrig henne längre”

”Jag vet det. Men hon tycker att du ska ta skolan på allvar” Jag skrattade till.

”Ljug mer” Jag förstår inte hur hon kan vara så lugn, jag skulle få spel om nån var såhär mot mig.

”Dessutom har du varit inblandad i väldigt många bråk.” Jag var tyst så hon fortsatte.

”Och det här är bara en varning. Om du fortsätter som du gör, frånvaro och bråk, så kan du bli avstängd från skolan”

”Så du menar bara för att jag mår dålig och kanske har haft det jobbigt, så blir jag avstängd?” Jag reste mig upp och ryckte upp dörren, och smällde sen igen den.

Jag tog upp mobilen och kollade vilken lektion jag hade. Matte, det här var verkligen inte min dag.

Jag gick till lektionssalen och gick in. Jag gick längst ner i klassrummet till den lediga stolen som var bredvid Justin. När jag satt mig kände jag att Justin kollade på mig. Jag vände min blick till honom och han mimade ”Är du okej?”. Jag nickade och kollade ut genom fönstret.

”Kimberly, kan du säga vad x+y-3x8 är?” Jag slet min blick från fönstret och kollade fram på magistern.

”Nej, kan du?” Jag hörde att Justin skrattade till lite bredvid mig.

”Med den attityden får du gå till rektorn”

”Jag var där för 10 minuter sen så nej tack” Jag älskade den här magistern, för han får damp nästan hela tiden. Vad man än säger så lackar han ur.

Han suckade argt och fortsatte lektionen.

 

6 timmar senare

”Ni kan gå nu” Jag och Justin suckade och fick äntligen lämna klassrummet.

Vi lyckades få 3 timmars kvarsittning, men nu kan vi äntligen gå hem. Klockan är 7 så det är mörkt ute redan.

Direkt när vi kom ut ur skolans byggnad slog dom kalla vindarna mot mitt ansikte.

”Om du vill så får du följa med hem igen”

”Jag vill inte vara påträngande. Jag klarar mig” Vi gick i motvind och det var verkligen kallt.

”Jag vill att du följer med” Jag kollade på honom även om jag inte såg något.

Det blev en pinsam tystnad och jag hade inget att säga.

Vi klev in genom dörren och tog av oss skorna och jackorna.

Vi gick och satte oss under filtar i soffan och jag tog upp min laptop.

Vi båda såg nog ganska roliga ut för vi var röda om kinderna och näsan.

Jag satte på tvn och gav Justin kontrollen. När datorn startat upp går jag in på min ask.fm

När jag såg att jag hade fått 11 nya frågor tryckte jag snabbt där så jag kunde se dom.

Men jag ångrar att jag gjorde det. Alla innehöll nånting med ”dö” i.

Jag kollade länge på skärmen och kände hur en tår rann nerför min kind, som vanligt.

Jag vill inte vara såhär känslig, men det är sån jag är.

Jag ställde datorn bredvid mig och reste mig upp.

Justins perspektiv

Kim ställde sig upp och började gå ut mot trappan. Det skramlade till inne i köket innan hon gick uppför trappan, hon skulle antagligen gå på toa.

Utan att jag tänkte på det kollade jag snabbt på datorskärmen och min blick fastnade där när jag såg vad det stod.

”Dö hora” ”dö jävla slampa” ”alla hatar dig, dö” Det var bara några saker som stod.

Hon förtjänar inte det här. Varför är dom liksom så taskiga mot henne och inte mot mig, för jag har fått veta vad allt handlade om.

Jag reste mig upp och gick försiktigt upp för trappan.

Jag letade bland rummen och såg att toa dörren stod på glänt. Jag förstod att hon var där inne för jag hörde snyftningar.

Jag öppnade försiktigt dörren och det första jag såg var blod på det vita handfatet.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt tusen gånger för att det tog så lång tid. 

Har varit så sjukt trött hela veckan och har varit lite depp på kvällarna. 

Ska försöka fixa ett till kapitel som kan komma upp i veckan, då vi har nånting nästan varje dag i skolan den här veckan som kommer. Så kommer inte ha tid att skriva. 

Men fortsätt kommentera!