Previously

15 minuter senare kommer vi ut där ifrån och Ryan följde med mig till skåpet.

”Det är nånting jag måste berätta…” Jag vände mig om och kollade in i hans ögon.

Äntligen tänkte han berätta.

”Okej…” Jag väntade på att han skulle fortsätta.

”Jag har förträngt det ett tag nu, men känner att du måste få veta det nu”

”Okej…” Det blev en stunds tystnad innan han fortsatte.

”Jag ska…” 

Det blev en stunds tystnad innan han svarade.

”…flytta.” Jag kände mig besviken när han sa det. Men han kanske inte ska flytta så långt bort. Jag kände hur hoppet spred sig inom mig.

”Inte så långt bort va?” Han ryckte på ena mungipan och kollade på mig med en blick jag aldrig sett förut.

”New York” Där kom besvikelsen igen.

”Men va? Det är ju typ 9922001 mil härifrån” Sa jag med en besviken röst.

Han ryckte på axlarna och kollade ner i golvet.

”När åker du då?”

”På lördag, så om 3 dagar” Han kollade ner i golvet igen.

”Och hur blir det med vårt förhållande?” Frågade jag efter att det varit tyst en stund

”Apropå det…det kommer inte funka eftersom vi kommer tappa kontakten”

Jag har precis fått en blåtira och nu säger han att han ska flytta, så mitt humör går lite upp och ner just nu. Jag blev nästan arg på honom när han sa det där.

”Vet du vad det är du står och säger?” Frågar jag och utan att jag märkte det sa jag det med en arg röst.

”Att jag ska flytta?” Han var osäker när han sa det och såg bara dum ut. Så han såg lika dum ut som han var.

”Nej, du sa nyss att du inte vill hålla kontakten med mig”

”Jag sa att vi kommer tappa kontakten” Han sa ”kommer” extra tydligt som att jag var helt dum i huvudet.

”Ja precis, det betyder att du inte vill hålla kontakten”

”Men vad bra att du tycker så. För jag känner precis likadant” Med det sagt lämnade jag honom kvar själv i korridoren. Jag gick mot klassrummet där min lektion var i, dock utan några böcker men vem bryr sig. Och det är bara 15 minuter kvar men jaja.

Jag öppnar försiktigt dörren och går in lite tyst. Men med min smidighet snubblade jag på papperskorgen så jag fick ändå all uppmärksamhet. Jag satte mig på första lediga platsen och låtsades som att inget hade hänt.

”Du är 20 minuter sen, och du har inget material med dig” Sa läraren-med-nåt-namn.

Hon är nog den värsta läraren, hatar henne.

”Här har du svaret” Sa jag och pekade irriterat på min blåtira. Hon fortsatte lektionen som att inget hade hänt.

”Jävla bitch” Jag trodde att jag bara tänkte det där, men eftersom hon såg ilsken ut antar jag att jag sa det högt, lite för högt.

”Ursäkta?” Jag suckade och kollade på henne. Det är så irriterande när dom frågar vad jag sa även om dom hörde.

”Du hörde vad jag sa” Sa jag med en suck och kollade ut genom fönstret.

”Rektorns kontor, nu” Hon pekade mot dörren och såg ganska galen ut. Jag började små fnittra för mig själv men hon såg bara galnare och galnare ut så jag slutade. Jag reste mig med en suck och började gå mot dörren.

Jag slet upp den och smällde sen igen den.

Jag tog min riktning mot kontoret men stannade tvärt när Ryan dök upp från ingenstans.

Jag suckade och försökte gå förbi honom men han stoppade mig.

”Men vad vill du? Jag ska till rektorn” Han kupade sina händer runt mitt ansikte och pressade sina läppar mot mina. Såklart besvarade jag den och under den här kyssen förstod jag hur mycket jag älskar honom. Samtidigt som jag försökte njuta kom tankarna upp om att han snart kommer vara borta, långt borta. Mina tårar trängde sig fram i ögonvrån och jag kunde inte hålla tillbaka dom. En efter en rann dom ner för mina kinder och han avbröt kyssen.

Jag torkade snabbt bort det blöta på min kind men det var ingen ide, för det kom bara mer.

Han försökte få min ögonkontakt men jag kollade bort. För jag visste att jag bara skulle börja gråta mer då.

Men han tog tag om mitt ansikte så jag var tvungen att kolla honom i ögonen.

”Jag älskar dig, det vet du. Om jag kunde skulle jag stanna här med dig”

”Jag älskar dig med” Viskade jag fram och han tog in mig i en varm kram.

Även om jag inte har känt han så super länge så känns det ändå som det. Att jag har känt honom hela livet. Han är den ända som kan få ”Kim” att låta speciellt, han är den ända som nånsin fått mig att må såhär bra som han har gjort. Och om jag ska vara ärlig, så är han den ända jag nånsin älskat såhär mycket.

Egentligen ville jag inte förstöra den här stunden, men jag var tvungen att gå.

Jag avbröt den underbara kramen och torkade bort ännu mer tårar.

”Jag måste gå nu” Sa jag lite snabbt och vände mig om och började gå.

När jag stod utanför dörren tog jag ett djupt andetag innan jag knackade på.

Ett litet ”kom in” hördes och jag gick försiktigt in.

Jag satte mig på den hårda stolen och en liten suck lämnade min mun.

”Så, varför blev du skickad hit?” Hon kollade på mig och jag ryckte på axlarna.

”Jag vet faktiskt inte”

”Det måste ha varit nåt, för annars hade du inte suttit här nu”

”Jag kansk…” Mer hann jag inte säga för min rumpa började vibrera. Vilket betydde att nån ringde.

Jag lirkade upp den och det stod ”Dr. James” på skärmen.

”Jag måste svara” Hon skakade på huvudet och sträckte fram handen som att jag skulle ge mobilen till henne.

”Här inne ska mobilen vara avstängd”

”Men det är min lillasysters doktor. Jag måste veta om hon lever eller inte. Snälla”

Jag såg på henne att jag skulle få svara så jag gick bort till rummets hörn.

”Hallå?”

”James här. Jag ville bara meddela att Destiny håller på att vakna nu, och jag tror att första personen hon vill se är dig. Så om du kan skulle det vara bra om du kunde komma så snart som möjligt.” Jag visste inte hur jag skulle reagera. Skulle jag gråta, skulle jag skratta, skulle jag hoppa runt som en idiot, eller borde jag lägga på och åka dit så fort som möjligt.

”Jag kommer direkt” När jag hade lagt på började jag studsa upp och ner.

”Jag måste gå” Jag sprang mot dörren men hon stoppade mig.

”Jag tror inte det. Du ska vara här nu”

”Men min syster håller på att vakna. Dom trodde inte att hon skulle klara det men det gjorde hon. Snälla, igår trodde jag att jag skulle förlora henne men nu ska jag kanske få träffa henne.”

”Gå. Skynda dig” Jag blev lite chockad över hennes beteende men jag gav henne ett snabbt leende innan jag skyndade mig ut ur skolans byggnad.

Jag sprang genom skolans korridorer med världens största leende.

Och den här gången är det ett äkta leende. Ett leende ingen kan förstöra just nu.

När jag var ute insåg jag att jag skulle komma för sent om jag skulle stå och vänta på en buss.

Så jag behövde tänka till lite. Efter nån i skolan som har en bil. Ryan…nej. Mel…nej. Justin…ja. Det var ända sättet att ta mig till sjukhuset så fort som möjligt så får väl ta den chansen att vara i hans närhet i några minuter.

Jag sprang in igen och letade efter honom. Jag letade överallt, men hittade han ingenstans. Hittade Mel däremot så sprang fram till henne och började prata med min andfådda röst.

”Har du sett Justin?” Hon kollade chockat på mig men svarade snabbt.

”Han har idrott men…” Jag avbröt henne med ett litet ”tack” innan jag sprang till idrottssalen. Jag sökte med min blick och den hittade inte Justin nånstans.

”Hallå, Justin Bieber, har ni sett honom?” Ropade jag och så bra som jag är fick jag allas uppmärksamhet.

”Han är på konstgräs planen” Jag tog et snabbt andetag innan jag började springa dit.

Min blick landade direkt på nån som inte hade någon tröja på sig. Magen var väldigt vältränad om jag säger så. Fokusera, Kim och sluta dregla. Jag slet min blick och letade efter Justin, men han var ju inte här heller. Mitt tålamod har sjunkit till noll.

”Är den där fucking Bieber här?” Alla killarna slutade med fotbolls matchen och vände sina blickar mot mig.

”Han står ju där” Ropade nån och pekade åt ett håll.

Jag kollade vart han hade pekat och äntligen hittade jag honom…utan tröja. Var det hans mage jag nästan dreglade över? Jag kände hur jag ville spy upp mina inälvor och sen svälja det igen.

Jag vinkade hit honom och han såg lite irriterad ut, men kom ändå till mig.

”Kan du skjutsa mig till sjukhuset? Jag hinner inte om jag ska vänta på bussen” Jag pratade på så snabbt att jag var osäker på om han ens hörde vad jag sa.

”Varför skulle jag göra det?” Han kollade frågandes på mig. Menade han allvar?

”För Des håller på att vakna och det var du som körde på henne” Han bet sig i ena kinden innan han sa ett tyst ”okej”.

”Men då måste vi rappa på lite nu” Sa jag sådär snabbt och stressat igen. Han tog upp tröjan som låg på marken och satte på sig den innan han började gå.

”Lite mer tempo” Han suckade och började springa efter mig.

Egentligen var jag för trött för att springa men jag vill verkligen hinna dit.

När vi var vid bilen låste han upp den och vi hoppade in. Han hade nog förstått allvaret för han började köra direkt, och det gick undan.

Han körde ut i trafiken och gasade på som bara den.

Jag vågade inte prata med honom, för då kanske han skulle bli arg och tappa kontrollen över bilen. Så det skulle ju inte vara så lyckat om det hände.

Jag höll min mun stängd under hela bilfärden.

När vi var framme hoppade jag ut så fort som möjligt och smällde igen dörren.

”Tack för skjutsen” Sa jag lite snabbt.

”Behöver du skjuts hem sen också?” Jag skakade på huvudet innan jag började springa in i sjukhuset.

Jag letade fort upp hennes avdelning och hennes rum. James satt utanför och ställde sig när jag kom.

”Vad bra att du kunde komma” När jag stannade kändes det som att jag precis sprungit ett maraton lopp. Jag andades häftigt och fick inte ut så mycket.

”Har hon vaknat än?” Han skakade på huvudet och jag försökte samla mig.

”Du kan gå in till henne nu om du vill. Men det tar nog ett tag till innan hon börjar vakna”

Jag nickade och öppnade försiktigt dörren in till hennes rum. Och där låg hon som vanligt, stilla och tyst.

Jag gick med försiktiga steg fram till stolen bredvid henne säng och satte mig ner.

Jag är fortfarande andfådd, men försöker att komma ner i varv.

Jag reste mig upp igen och la mig försiktigt bredvid Des i sängen.

Mina ögonlock blev bara tyngre och tyngre och tillslut blev allt svart.

”Jag är ledsen att säga det men hon har tagit sitt sista andetag nu”

”Va? För bara någon minut sen sa ni att hon snart skulle vakna”

”Haha, sötnos. Trodde du vi menade allvar? Vi ville bara göra dig glad”

”Kim”

”Kimberly!”

Jag slet mig från mina drömmar och kollade mig förvirrat om. Jag kollade upp och såg att Des satt upp och kollade på mig. Va, vänta. HON HAR VAKNAT!

Jag flög upp ur sängen och kollade länge på henne. Mina tårar kom helt okontrollerat och jag visste inte vad jag skulle göra. Drömmer jag fortfarande, eller vad är det som händer.

”Varför gråter du?” Det var hennes röst. Gud, vad jag har saknat att höra den.

”Du förstår inte hur orolig jag har varit. Det är som att du har varit död i flera dagar”

Jag gick fram och tog in henne i en lång kram. När jag släppte henne hade jag det där feta leendet på läpparna igen.

”Jag har saknat dig så mycket” Ett leende lämnade hennes läppar.

”Hur mår du?” Frågade jag direkt efter.

”Jag har ont” Jag såg att hon verkligen hade ont i hennes ögon.

Jag gav henne en snabb liten kram innan jag gick mot dörren.

”Jag ska bara hämta nåt att dricka” Innan jag hann blinka så stod hon upp och gick mot mig.

”Jag följer med”

”Det gör du inte alls. Du har precis vaknat och ska inte anstränga dig för mycket”

”Men, jag har ju värsta överskottsenergin”

”Dom sa att du inte ens skulle få resa dig förs en dag efter du vaknat. Så du har redan gjort nåt fel. Gå och lägg dig igen” Hon suckade och började gå mot sängen.

Hon började vingla och jag såg direkt att det inte var som det skulle.

”Des, hur är det?” Jag hann aldrig få nåt svar för sekunden efter låg hon på golvet.

”DES!!” Oron inom mig kom igen. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för sån himla dålig uppdatering men jag har mina själv. 

Min dators hårddisk kraschade och allt försvann. Alla bilder, alla kapitel. Allt. Hade ett halv-klart kapitel där men det försvann ju så har fått stress skrivit det här idag. 

Men nu har jag en ny dator som funkar så ska försöka hålla igång uppdateringen lite bättre. 

Glöm inte att följa " the_onlybiebs " på instagram :) 

Älskar att läsa era kommentarer, även om det bara är ca 5 st. Men det är bättre än inget. Varenda kommentar är värdefull. 

 

Anonym

15 september 2013 04:48

Så sjukt bra man bara längtar och längtar efter dina kapitel

 

isolde

15 september 2013 21:00

Yeeey meeer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen har flyttats till - www.myybeebs.blogg.se Så kapitlena kommer upp där och allt annat. ...

          Previously Jag slängde min blick på Kim som satt där och såg helt hjälplös ut. Antagligen chockad efter alla ord Ryan slängt ut. ”Tänk om han har rätt” Jag kollade frågandes på henne. ”Vad menar du?&rdqu...

  Previously 10 meter framför mig var det nåt svart på marken, och det var inte ett träd eller en buske. Om jag fortsätter gå kanske den anfaller mig, och om jag stannar här fryser jag ihjäl. Jag stelnade till när jag hörde att den svarta saken ...

Hans läppar började röra sig mot mina och jag gjorde detsamma. För om jag ska vara ärlig så kändes det inte så jätte fel. Vi båda kröp lite smidigt till soffans slut och han fick mig att lägga mig ner med honom försiktigt över mig. Våra tungor börj...

For 1 year ago we lost our angel,Avalanna. I miss to see Justin's real smile when he was with her. I miss to see them together. Avalanna really touched my heart. It was something with her,she was a special little girl. Even if I didn't knew her...