Kapitel 9 kommer imorgon nån gång,då jag inte har hunnit gjort klart det idag. Men jag hoppas det är ok.
Ska till stan med en kompis imorgon men jag ska försöka hinna klart med kapitlet iaf.

Ha det bra :)

 Förra kapitlet:

- ”Jag går och lägger mig”

- ”Jag följer med” Säger han och lyfter upp mig i hans famn.

- ”Justin,släpp mig. Du kommer inte klara av att bära upp mig för trappan” Säger jag men ångrar att jag sa det då vi precis var uppe.

Vi går in på hans rum och han stänger dörren och släpper ner mig. Han kastar fram en t-shirt till mig som jag sen byter om till.

- ”Du borde ha mina kläder oftare,du är så söt i dom” Säger han innan han lyfter upp mig igen och börjar gå mot sängen.

Vad skulle hända nu då? En säng,en onykter och lite kläder…

Nästa morgon vaknade jag av att Justin stönade högt i rummet.

Jag vände mig om och såg att han satt på sängkanten med händerna på huvudet.

- ”Ont i huvudet?” Frågar jag och ger honom ett retsamt flin.

- ”Passa dig” Säger han och skrattar ett kort skratt.

Som tur var hände inget igår kväll,han hade bara bäddat ner mig och sen lagt sig och han somnade på typ 1 minut.

Justins perspektiv:

Jag går in på toan och tar 2 alvedon. När jag kommer in på rummet igen brister jag ut i skratt.

Lea står med den stora t-shirten och dansar framför spegeln.

- ”Vad gör du?” Frågar jag och hon vänder sig snabbt om.

- ”Inget..bara sträcker på mig”

- ”Då sträcker du dig nog på det knäppaste sättet” Säger jag och hon slår till mig löst på armen.

- ”Hänger du med och tar ett dopp i poolen?” Frågar jag och hon nickar som svar.

Vi går ut men stoppas i trappan av att det ligger folk och sover på trappstegen. Jag sa ju att man inte fick övernatta,men ingen verkade lyssna för alla var typ kvar. För att jag skulle få allas uppmärksamhet var jag tvungen att ta ton.

- ”UT UR MITT HUS!!!!!!” Skriker jag och dom som sov satt nu upp och såg besvärade ut. Lea stod bredvid mig och försökte hålla sig för skratt,vilket fick mig att skratta lite för mig själv.

Men dom verkade lyssna på mig för huset började tömmas med människor. När alla hade gått började Lea och jag gå mot poolen. När vi var 2 meter från dörren ut till poolen slängde jag upp Lea på axeln och hon försökte sparka sig loss.

- "Justin,släpp mig” Sa hon med lite skratt i rösten.

Jag lyssnade inte på vad hon sa,och fortsatte bara gå. När jag var några sekunder från att kasta i henne,avbröt hon mig.

- ”Justin,låt mig i alla fall ta av mig t-shirten.” Sa hon och jag släppte ner henne. Hon flinade till mig och tog av sig t-shirten. Hon gick fram till poolkanten och gjorde ett hyfsat bra dyk.

Jag kom efter henne och gjorde en bomb,och när jag kom upp på ytan kollade hon på mig och bara skrattade.

- ”Det där var den sämsta bomb jag har sett” Sa hon skrattandes. Jag simmade fram till henne och tryckte ner henne några sekunder under vattnet. När hon kommer upp skrattar hon vilket också får mig att skratta.

- ”Justin,sluta. Det är inte kul”

- ”Men du skrattar ju?” Säger jag och hennes skratt slutar direkt och hon blir allvarlig.

- ”Ska jag slå till dig istället då?” Frågar hon och hon skrämmer mig lite.

- ”Okej,slå till mig” Svarar jag och hon simmar mot mig med bestämd blick.

När jag precis trodde att hon skulle slå mig pressar hon sina läppar mot mina. Jag besvarar den och hon slingrar sina ben runt mig. Med hennes läppar placerade på mina trycker jag ner oss under vattnet,fast bara några sekunder. För annars hade vi nog dött av syrebrist. När vi kommer upp släpper hon taget om mig och simmar till poolkanten för att gå upp. Jag kommer strax efter henne och båda går och små huttrar in. Vi går in på mitt rum och jag slänger fram kläder till henne,och hon sätter på sig dom över sina blöta underkläder.

När vi har klätt på oss går vi ner och jag tar henne till musikrummet som jag kallar det.

- ”Vad gör vi?” Frågar hon och kollar på mig.

- ”Här,sjung din nya låt för mig” Säger jag och räcker fram en mikrofon till henne. Det som inte hon vet är att allt man sjunger i den mikrofonen sparas i en fil på datorn.

- ”Inte nu” Säger hon och låter lite som ett barn.

- ”Jo,snälla. För mig” Hon suckar och tar mikrofonen ifrån mig.

”Seems like it was yesterday when I saw your face. You told me how proud you were but I walked away. If only I knew what I know today,nooo. I would hold you in my arms,I would take the pain away. Thank you for all you’ve done,forgive all your mistakes. There’s nothing I wouldn’t do,to hear your voice again. Sometimes I want to call you,but I know you won’t be there. Ohh I’m sorry for blaming you,for everything. I just couldn’t do. And I’ve hurt myself by hurting you. Some days I feel broke inside but I won’t admit. Sometimes I just want to hide ‘cause it’s you I miss. You know it’s hard to say goodbye,when it comes to this. Would you tell me I was wrong? Would you help me understand? Are you looking down upon me? Are you proud of who I am? There’s nothing I wouldn’t do to have just one more chance,to look into you eyes to see you looking back. Ohh I’m sorry for blaming you,for everything. I just couldn’t do. And I’ve hurt myself by hurting you. If I had just one more day,I would tell you how much that I’ve missed you since you’ve been away. Oh,it’s dangerous. It’s so out of line,to try to turn back time. I’m sorry for blaming you,for everything. I just couldn’t do. And I’ve hurt myself by hurting you.”

Hon kollade upp på mig och jag gav henne ett försiktigt leende.

- ”Jättebra. Men du har aldrig tänkt på att skriva nån glad låt?” Frågar jag lite försiktigt och kollar på henne.

- ”Nej,för jag har aldrig känt den lyckan.” Börjar hon men jag avbryter henne.

- ”Så du är inte lycklig nu?” Frågar jag med sorg i ögonen.

- ”Jag hann ju inte prata klart. Jag tänkte säga förs nu. Sen du kom in i mitt liv har jag bara haft ett leende fastklistrat på läpparna,har du inte sett det?” Hon kollar med en seriös blick på mig.  Istället för att svara går jag fram till henne och ger henne en kyss.

- ”Justin,jag älskar dig” Säger hon och jag känner hur mitt hjärta hoppar fram.

-  ”Och jag älskar dig” Hinner jag säga innan hon drar in mig i en kram.

Men kramen avbryts när hennes telefon ringer.

- ”Hallå,det är Lea”

Mer hör jag inte för hon går ut ur rummet. Men hon kommer in ganska snabbt igen.

- ”Justin,kan du skjutsa mig till köpcentrumet vid 14:00 tiden?” Frågar hon och ser förväntansfull ut på att få svar.

- ”Visst..men vem ska du träffa?”

- ”Selena ville ta en fika och prata lite” Svarar hon och ler mot mig.

- ”Och hur känner du henne?” Är frågan som direkt kom upp i mitt huvud.

- ”Vi träffades igår här på festen,om du kommer ihåg.”

- ”Det har jag inget minne av..” Säger jag och hon börjar skratta.

- ”Och där har du svaret på varför du har så ont i huvudet idag” Säger hon lite retsamt.

Jag himlar bara med ögonen och hon skrattar lite  innan hon ser ut som ett frågetecken.

- ”Juste,jag har inget att ha på mig” Säger hon och ser förtvivlad ut.

- ”Jag har en klänning där uppe som du kan få låna” Säger jag och det såg ut som att hon trodde på det.

- ”Har du?” Svarar hon och såg inte lika förtvivlad ut längre.

- ”Ja,jag brukar ha klänning lite då och då” Säger jag och skrattar och hon slår till mig på armen.

- ”Du kan få låna ett par gråa mjukisbyxor av mig,och så kan du väl typ klippa av din klänning till ett linne”

- ”Eller så viker jag den bara dubbelt” Säger hon innan hon går ut ur rummet för att gå upp till mitt rum.

Leas perspektiv:

Efter att jag bytt om och borstat håret går jag ner för att fråga om vi kan åka.

Han står redo vid dörren och väntar när jag kommer ner.

- ”Är du klar?” Frågar han och kollar på mig. Jag nickar och vi går ut och låser dörren. Han låser upp sin bil och vi går in och sätter oss.

Efter bara 10 minuter är vi framme och innan jag hoppar ut ropar han på mig.

- ”Ska jag hämta dig sen?” Frågar han och jag vänder mig om.

- ”Jag ringer om hur det blir sen” Säger jag och ger honom ett leende innan jag stänger dörren och börjar gå.

Jag känner mig ganska vilsen,för jag har ingen aning om vart jag ska gå. Efter ett tag ser jag att Selena sitter inne på cafeet och vinkar dit mig. Jag går dit och när jag är där ställer hon sig upp för att ge mig en kram.

Jag beställer en Cola och en kokosboll.

Sen satt vi där och pratade medan tiden bara rann iväg.

Efter 3 timmar reste vi oss från bordet för att åka vidare hem till henne.

När vi suttit i bilen i bara några minuter så kör vi upp på en stor uppfart.

- ”Här är mitt hus och här bor jag och Liz” Säger hon innan hon kliver ut ur bilen.

- ”Liz?” Frågar jag då hon aldrig nämnde det namnet.

- ”Ja,min hund” Svarar hon och låser upp dörren till huset.

Och direkt när hon öppnar dörren kommer det en liten chihuahua springandes till mig.

Jag sätter mig på huk och den hoppar upp och ner.

Vi går in och jag får gå och kolla runt lite medan hon fixar nåt att dricka.

Det var stort,men inte för stort. Det var superfint verkligen.

När jag går runt och blir helt kär i hennes hem blir jag avbruten av att min mobil vibrerar.

Det står Justin över skärmen och det var förs då jag kom på att jag skulle ha ringt honom.

- ”Hej” Säger jag när jag svarar.

- ”Du har inte ringt än,jag började bli orolig”

- ”Förlåt,jag glömde. Jag är hos Selena nu så du behöver inte oroa dig” Säger jag och det blir tyst.

- ”Justin?” Fortfarande tyst men jag kan höra hans andetag.

- ”Jag älskar dig” Säger jag och han svarar snabbt innan han lägger på.

- ”Jag älskar dig med”

 

Jag gick till vardagsrummet där Selena var och hon visade att jag skulle komma och sätta mig.

Vi hann bara sitta och prata i 10 minuter innan hennes dörr slogs upp.

Hon reste sig för att gå och kolla vem det var,men jag hörde snabbt att hon blev glad av vem som var där. Jag reste mig ur soffan och kollade lite försiktigt på vem som var här.

Det var en tjej som jag inte hade nån aning om vem det var,men hon och Selena verkade ganska tajta för dom stod och kramades en bra stund. Efter att jag stått och kollat på dom en liten stund blir jag upptäckt av tjejen.

- ”Vem är det,och var gör hon här?” Frågar hon och jag går fram så att dom ser mig tydligare.

- ”Eh..” Stammar Selena fram och jag får prata istället för henne.

- ”Jag skulle precis gå” Svarar jag och börjar gå mot dörren.

Det var redan mörkt ute och jag hittade inte så bra här så det skulle nog ta en stund innan jag hittade nån busshållsplats.

Efter att jag gått ett bra tag ser jag äntligen en busshållsplats.

Och bussen kommer väldigt snabbt efter att jag ställde mig där.

Jag kliver på och sätter mig långt fram så jag ser var vi är.

Justin har sagt var jag kan gå av om jag nån gång tar bussen.

Så efter 15 minuter går jag av och börjar gå. Han sa att det tar cirka 20 minuter att gå därifrån,så får gå på i rask takt.

Jag har gått i 15 minuter nu tror jag,så jag borde vara framme snart.

Det har blivit nästan kolsvart så det känns lite obehagligt att gå själv.

När jag går i min egna lilla värld hör jag klart och tydligt att det går nån efter mig. Jag vågar inte vända mig om och fortsätter gå. Jag hör hur högt den andas och rädslan kryper genom hela kroppen. Jag börjar springa och jag hör hur fotstegen blir snabbare och snabbare. Hjälp mig. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlååt att det blev så sent,men bättre sent än aldrig ;P

Kommentera för mer!! 

 

 

Ikväll nångång kommer kapitel 8. Har inte kommit så långt på det än,för har en kompis här. Men ska sätta mig ner och börja skriva sen när jag har tid.
Lovar att den kommer idag iaf :D

Förra kapitlet:

- ”Vem är det?” Frågar jag och kollar på bilden.

- ”Det var hon som skulle komma hit idag. Vi har inte träffats på 2 år men ändå väljer hon bort mig.” ”Hon är typ helt galen i dig,så vill så gärna bara göra avundsjuk”

- ”Gör det då,ring henne på skype eller nåt” ”Det är lugnt för mig” Säger jag och hon ler till mig och loggar in på sin skype.

- ”Yes hon är inne” Säger hon och ringer henne på videosamtal.

När hon svarade såg det ut som att hon hade sett ett spöke.

- ”Heej” Säger Lea glatt.

- ”akdjksadjksajfcwjd VAD FAN GÖR HAN HOS DIG?” Skriker hon och det ser ut som att hon ska svimma.

- ”Han kom över med en bukett röda rosor” Säger hon och kollar på mig. Jag ger henne en snabb kyss och jag ser hur hon njuter av att se sin kompis så avundsjuk.

- ”Hejdå,måste gå. Vi har bättre saker för oss att göra” Säger Lea och lägger på.

Jag lägger mig ner igen och hon lägger sig bredvid mig med huvudet på mitt bröst.

Jag klagade inte direkt. Efter bara 5 minuter somnar hon och jag sluter mina ögon.

 

Leas perspektiv:

Jag vaknade av att jag hade solen i ögonen. Jag låg fortfarande med huvudet på Justins bröst,vilket fick mig att le. Jag satte mig upp försiktigt för att inte väcka honom. Men jag misslyckades.

- ”Och vart är du på väg?” Säger Justin och drar tillbaka mig så jag hamnar på honom.

- ”Jag tänkte göra frukost,men det här är mycket bättre” Säger jag och fnittrar till och innan jag hinner öppna munnen är hans läppar redan på mina. Jag besvarar den direkt. Men som vanligt avbryter jag den för att min mage kurrade till.

- ”Ligg kvar här så fixar jag nåt att äta” Säger jag och reser mig upp. Han nickar och jag går in till köket. Jag sliter upp kylen för att hitta nåt ätbart. Det ända som finns och det ända som mättar är ägg och jordgubbar. Jag går till spisen och sätter på högsta grad,och kläcker två ägg i stekpannan. Medan äggen ligger där och steker lägger jag jordgubbarna i en skål och tar en gaffel och mosar dom. När dom är hyfsat bra mosade delar jag det på två och häller upp i 2 glas. När äggen var klara la jag dom på 2 fat och gick ut till vardagsrummet där Justin är.

- ”Hoppas du inte är så hungrig…för det här var det ända som fanns” Säger jag och visar vad jag håller i händerna.

- ”Jag är ingen frukost människa” Säger han och hjälper mig att bära.

När vi ätit upp allt och jag har ställt undan det sitter vi där i soffan igen och gör absolut ingenting.

- ”Jag har en liten fest hos mig ikväll,och det skulle vara jättekul om du ville komma.” Säger han och kollar tveksamt på mig.

- ”Som att du skulle ha en ”liten” fest. Men jag har ingen skjuts eller nåt” Han kollar på mig och skrattar till.

- ”Du har ju mig. Du kan ju bara följa med mig när jag ska hem sen”

- ”Nja,jag vet inte. Jag är ingen fest människa direkt. Mamma skulle nog inte bli så stolt över mig om hon såg att jag gick på fester” Säger jag och Justin ger mig en allvarlig blick.

- ”Men du måste ju få ha kul ibland,eller hur?”

-  ”Ja,men”

- ”Inga men,följ med bara. Du kommer ha jättekul” Säger han och ger mig sitt vanliga leende. Jag ler tillbaks och då förstår han att han har vunnit.

- ”När måste vi åka då?” Frågar jag och han kollar på klockan.

- ”Den är 16:00 nu,det tar en timme innan vi är framme,och den börjar 18:00. Så om en stund” Säger han och kollar på mig.

- ”Men behöver du inte fixa allt?” Frågar jag och han skrattar ännu en gång till mig.

- ”Scooter är där nu och fixar. Jag har kontroll över allt” Säger han med ett flin.

- ”Okej..men jag går och byter om. Förstör INGET” Säger jag på skämt och går in i mitt rum.

Jag rycker upp garderoben och letar efter nåt snyggt. Jag tar på mig klänning efter klänning tills jag hittar en jag gillar. Jag tar på mig lite smink och går ut.

Jag går ut till vardagsrummet där Justin sitter med min mobil i handen.

- ”Men vad gör du?” Frågar jag och går fram till honom. När han kollar upp på mig kollar han på mig från topp till tå.

- ”Wow…du är vacker” Säger han och jag känner hur en lätt rodnad sprider sig på mina kinder.

- ”Ska vi åka?” Frågar jag för att han ska sluta kolla på mig.

- ”Om du är klar så kan vi åka” Säger han och ger mig mobilen innan han tar upp sin. Han reser sig upp och går mot spegeln i hallen.

- ”Kom” Säger han och vinkar med handen.

Jag går fram till honom och ser att han är inne på kameran.

- ”Nej,jag vill inte vara med på nåt” Säger jag och vänder mig om,men han tar tag i min handled och drar tillbaks mig.

- ”Såklart du ska” Säger han och lägger sin ena arm runt min midja.

När han har tagit några bilder ser jag inte vad han gör,men efter 30 sekunder lägger han ner den i sin ficka.

- ”Nu åker vi” Säger han drar mig mot dörren.

Jag låser dörren och vi går och sätter oss i hans bil.

- ”Ingen dålig bil direkt” Säger jag och han flinar till.

- ”Den är schysst” Säger han och jag tar upp mobilen från väskan och går in på instagram.

Jag bläddrar lite och fastnar på bilden Justin la ut på oss. ”We gonna party like it’s 3012 tonight” Står det under bilden och jag kollar lite snabbt på kommentarerna. Dom flesta undrar vem jag är och om vi är tillsammans. Nån i kommentarerna hade taggat mitt instagram namn,men som tur är så är jag privat. Jag gick in på händelser och såg att jag hade fått ett antal frågningar,bara sådär 300 stycken. Jag slet mig från mobilen när Justin höjde musiken och började sjunga.

- ”If I was your boyfriend I’d never let you go” Sjöng han högt med blicken riktad på vägen.

Efter ungefär 1 timme kör han upp på en uppfart som jag förstår måste vara hans.

Vi kliver ut ur bilen och han går före mig mot dörren.

- ”Wow,litet hus” Säger jag lite chockat när jag ser hur stort det verkligen är.

- ”Du borde inte vara förvånad” Säger han och flinar innan han öppnar dörren och går in.

- ”Du kan kolla runt lite om du vill,så går jag och byter om” Säger han och springer upp för trappan. Jag gjorde som han sa och började kolla runt lite.

Behöver nästan en karta så jag inte går vilse. Jag hinner bara till vardagsrummet innan han kommer ner igen.

- ”Det gick snabbt” Säger jag och han skrattar återigen åt mig.

- ”Att du fortfarande är förvånad” Säger han och kollar på mig med en skum blick.

Han tar ett steg närmare och hans läppar är bara nån centimeter ifrån mina när båda rycker till av att nån sliter upp dörren,och en hel drös med folk kommer in.

- ”Justin,har du skaffat tjej?” Säger nån kille som jag inte har nån aning om vad han heter. Justin bara flinar åt honom och kollar sen på mig.

- ”Jag ska bara fixa musiken och nåt att dricka,men du kan gå till tjejmassan där.” Säger han och pekar var dom är innan han går iväg.

Jag börjar gå till dom men stannar upp när jag ser ett välbekant ansikte komma mot mig.

Selena. Hon är ju liksom min inspiration inom musiken. Shit,jag får inte freaka ut. Lea,var cool.

- ”Hej” Säger jag och hon kollar upp på mig.

- ”Hej,du är Lea va?” Svarar hon och jag nickar.

- ”Justin har pratat en del om dig” Säger hon och jag känner hur ett leende sprider sig på mina läppar.

- ”Du verkar vara en schysst tjej” Säger hon med ett leende. ”Du säger inte så mycket”

- ”Nej,du är typ..eh..en förebild för mig” Får jag fram och jag hör själv hur dum jag låter.

- ”Åh,vad gullig du är. Håller du också på med musik?” Frågar hon och jag ser att hennes blick inte är på mig. Innan jag hinner svara har Justin gjort det åt mig.

- ”Ja,hon är riktigt duktig” Säger han och ger mig en mugg med nån dricka i.

Hon ger oss ett leende innan hon går. Direkt när hon försvinner så vi inte ser henne vände rjag mig mot Justin och får ett litet utbrott.

- ”Varför sa du inte att Selena skulle komma??”

- ”Nån verkar visst vara ett fan av henne” Säger han och skrattar till.

- ”Nej,men hon är min inspiration inom musiken” Säger jag och kollar ner i muggen. ”Vad är det för nåt?”

- ”Justins special” Svarar han och flinar igen. ”Smaka”

Försiktigt smakar jag och känner direkt att minst hälften är sprit.

- ”Justin,jag dricker inte” Säger jag och han höjer ögonbrynen.

- ”Skulle inte du ha kul?” Säger han ochkollar frågandes på mig.

Jag suckar och tar en till klunk. Usch,det var så sjukt äckligt. Men han bara skrattade åt mina reaktioner. När jag druckit upp det drar han med mig dit festen verkade vara. Det var ett fullproppat rum med hög musik. Han drog med mig in bland allt folk där alla stod och dansa. Han började dansa sina moves och jag stod och kollade på.

- ”Kom igen” Säger han och jag börjar röra på mig.

Efter att vi stått och dansat i minst 10 minuter känner jag hur hela jag håller på att dö av värmeslag.

-  ”Jag går ut och tar lite friskluft” Säger jag och börjar gå ut ur rummet. Det tar inte länge innan Justin går bredvid mig. Innan vi går ut mot poolen snappar han åt sig 2 glas med nånting i,och ett ger han till mig. Det är säkert hans sjätte glas hittills. Men inget märks på honom,än. Vi går ut och ställer oss mot en vägg. Det är rätt så mycket folk här också,men tror det är det i hela huset.

Har suttit här ute i 20 minuter nu,och Justin gick in för ett tag sen. Precis när jag tänkte resa mig och gå in kom Selena och satte sig bredvid mig.

- ”Varför sitter du här helt ensam?” Frågar hon och kollar på mig.

-  ”Jag orkar inte vara där inne,det är så varmt.”

- ”Oh,du är nykter. Dricker du inte?” Frågar hon innan hon tar upp sin mobil.

- ”Nej,eller Justin har fått i mig 1 glas,men det räcker för mig,och du?

- ”Nej jag dricker inte. Det är varken gott eller bra” Säger hon med blicken fast i mobilen. ”Kom så går vi in” Hon reser sig snabbt och börjar gå in med mig efter sig.

När vi kommer in hör jag Justins röst direkt. Han är inte direkt så tyst av sig.

Selena och jag går in och sätter oss i soffan där det är rätt så lugnt med folk. Vi hinner bara sätta oss så kommer Justin och dyker upp.

- ”Oh babe,har jag sagt att du är riktigt het ikväll?” Sa han och man hörde tydligt att han var påverkad. Men han gick normalt i alla fall.

Han gick fram till oss och lyfte upp mig innan han la mig ner på soffan. Och försiktigt la han sig på mig och började kyssa mig desperat. Egentligen stank det alkohol om honom men orkade inte säga nåt ifall han blir arg.

Efter en stund kände jag att det var bra så det var jag som avbröt kyssen den här gången med.

- ”Justin,dom ropar på dig” Säger jag och han sätter sig upp med ett flin.

-  ”Selena,hon är min. Glöm inte det” Säger han innan han går ut ur rummet.

- ”Du gillar honom va?” Frågar hon när jag satt mig upp.

- ”Ja,eller jag tror det. Han gör mig bara så lycklig” Säger jag och hon ler mot mig.

- ”Jag ser det,tror inte han har varit såhär glad sen jag vet inte när.” Säger hon och jag ger henne ett leende.

- ”Så du håller på med musik” Säger hon sen och jag nickar till svars. ”Skriver du låtar eller nåt sånt?”

- ”Ja..typ.” Svarar jag och hon kollar på mig med.

- ”Justin har sagt att din röst är fantastiskt fin,så kan du sjunga nånting för mig? Det behöver inte vara nån av dina låtar,sjung nåt bara”

- ”Så bra är jag inte,och så vet jag inte om jag liksom vågar sjunga för dig” Säger jag och försöker komma på nåt att sjunga,för jag vet att hon kommer vinna.

- ”Det är bara jag,jag kommer inte skratta eller nåt” Säger hon och jag bestämmer mig för att sjunga refrängen på ”If I ain’t got you” av Alicia Keys.

”Some people want it all,but I don’t want nothing at all. If it ain’t you baby,if I ain’t got you baby. Some people wants diamonds rings,some just want everything. But everything means nothing,if I ain’t got you,yeah.” När jag sjungit klart kollar jag på Selena som inte säger nåt.

- ”Jag är inte så bra” Säger jag för att avbryta tystnaden.

- ”Inte så bra?? Det här var ju för sjutton bättre än originalet” Säger hon och jag kan inte låta bli att le.

- ”Du har aldrig tänkt på att du kan bli känd eller så?” Säger hon och kollar på mig.

- ”Nej,eller ibland. Men jag har scenskräck så det skulle inte funka”

- ”Men man kan ju alltid träna bort den” Säger hon och jag nickar lite på huvudet.

När vi sen suttit och pratat i 1 timme kollar vi klockan och hon reser sig snabbt upp i soffan.

- ”Oj,var klockan så mycket.”   ”Jag måste hem nu,men kan jag få ditt nummer så kan vi höras snart” Säger hon snabbt och jag säger mitt mobilnummer.

- ”Jag har dolt nummer så du vet vem som ringer sen. Men hejdå så länge” Säger hon innan hon ger mig en snabb kram.

- ”Hejdå” Hinner jag säga innan hon försvinner ut ur huset.

Resten av kvällen satt jag mest och kollade på tv. När klockan var ungefär 02:20 bestämde jag mig för att leta upp Justin och säga att jag ska gå och lägga mig.

Det var inte så svårt att hitta honom,för han stod på ett bord och dansade utan tröja.

Jag gick fram till honom och när han såg mig hoppade han ner.

-  ”Jag går och lägger mig”

- ”Jag följer med” Säger han och lyfter upp mig i hans famn.

- ”Justin,släpp mig. Du kommer inte klara av att bära upp mig för trappan” Säger jag men ångrar att jag sa det då vi precis var uppe.

Vi går in på hans rum och han stänger dörren och släpper ner mig. Han kastar fram en t-shirt till mig som jag sen byter om till.

- ”Du borde ha mina kläder oftare,du är så söt i dom” Säger han innan han lyfter upp mig igen och börjar gå mot sängen.

Vad skulle hända nu då? En säng,en onykter och lite kläder…

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så,äntligen klart. Satt till 3 inatt så nu får ni kommentera lite. Om ni tycker jag kan förbättra nåt så kommentera det! :)

 

Internet på min dator funkar inte,men har börjat på kapitel 7.
Först vill jag att ni ska kommentera mer på förra kapitlet. Vill ni verkligen ha mer kapitel?

Ha det bra!

Förra kapitlet:

Jag kollar på klockan och ser att den bara är 22:00,men jag är rätt trött så bestämmer mig för att gå och lägga mig. Men på väg till sovrummet blir jag distraherad av en skugga som snabbt flyttar sig runt huset. Jag känner hur rädslan kryper i kroppen. Jag har inte ens några grannar på synhåll,så vem kan det vara ute såhär sent. Det ända jag tänker på är att det är en mördare som går runt mitt hus. Jag går och kryper upp i soffan och drar en filt upp till hakan och känner hur en tår rinner ner för min kind. En rejäl knackning hör jag från dörren och jag stelnar till. Jag är rädd.

En till knackning lämnade dörren och en rysning spred sig genom hela min kropp.

Dörren slogs upp,och nån klev in. Hela jag slutade fungera,min hjärna,mina andetag.

Jag hör hur personen går in i köket och häller nånting på golvet. Sen hör jag hur den drar en tändsticka och det blev en explosion. Jag såg ljuset.

- ”Mamma,är det du?”

- ”Ja mitt hjärta,det är jag” Säger hon och räcker fram sin hand. ”Kom,följ med mig”

Jag tvekar inte en sekund och i nästa stund står jag där med henne bredvid mig och ser på alla i min släkt som har gått bort. Mormor och morfar står där och ler till mig.

- ”Nu kan inget skilja oss åt” Säger dom och jag känner hur nånting saknas. Justin. Jag saknar Justin.

- ”Jag måste tillbaka till Justin” Säger jag med ett ryck och dom andra bara skrattar åt mig.

- ”Hjärtat..du är på den andra sidan nu. Och här kommer du vara för alltid” Säger mamma och jag känner hur konstigt allting känns.

- ”Mamma,är jag verkligen död?” Frågar jag försiktigt.

- ”Nej,det är du inte. Det här är din dröm,du kan vakna nu om du inte gillar den”

Och det hon sa var rätt. Jag vaknade med ett ryck och hela jag var kallsvettig.

Jag kollade ut genom fönstret och såg fortfarande skuggan. Jag reste mig ur soffan och gick med försiktiga steg till fönstret och kikade ut. När jag såg att det bara var en katt som smög runt lättades hela jag och jag kunde andas ut.

Tänk vad en dröm kan kännas verklig.

Jag går och lägger mig i sängen och somnar snabbt.

2 veckor senare..

Idag var det lördag och Victoria skulle komma om 1 timme. Har precis städat hela huset så nu är det fint. Igår var jag och köpte jordgubbar,nutella och freez,som vi alltid hade när vi träffades förut. Sen ska vi väl bara sitta och prata om allt och inget.

När jag sitter och tar av bladen från jordgubbarna ringer telefonen.

- ”Hej det är Lea” Säger jag lite andfått efter att ha sprungit och hämtat mobilen.

- ”Heej det är Victoria,det har blivit lite ändrade planer. Jag följde med till Olivias sommarställe istället,men jag hoppas det är okej.” Säger hon med en snabb röst och jag känner hur mitt humör sjönk till 0.

- ”Prata aldrig med mig igen.” Säger jag och lägger på.

Jag trodde bättre om henne. Men jag har ju inte träffat henne på 2 år så hon har väl förändrats.

Jag lägger telefonen på bordet och sjunker ner på stolen. Vem ska jag äta allt det här med då? Jag kommer ju knappast orka allt själv. Jag går och sätter mig i soffan och lämnar alla jordgubbar på bordet. Vad ska jag göra nu då? Jag har ju ingen jag kan bjuda hit.

Jag sätter på tv:n och tar en filt och lindar in mig i den. Jag var tydligen ganska trött för jag somnade på mindre än 10 minuter.

*Knack,knack,knack*

Jag sätter mig upp i soffan och kliar mig i ögonen. *knack,knack*

Jag reser mig upp med filten hängandes över mig och går mot dörren. *Knack,knack*

”JAG KOMMER!!” Ropar jag från köket innan jag närmar mig dörren.

Jag öppnar försiktigt dörren och kikar ut. Ingen där. Jag kollar ner på marken ifall det skulle vara nån liten person,men där ser jag en bukett med röda rosor. Jag brukade alltid få röda rosor av mormor när jag fyllde år,men hon varken lever och jag fyller inte år.

Jag tar upp dom och stänger dörren. Jag läser på lappen som sitter där och känner att jag står och ler för mig själv.

”Lea,jag är verkligen jätte ledsen för allt. Snälla,förlåt mig. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på vad du sa till mig på sjukhuset. Om det finns nåt jag kan göra,så säg det.

Än en gång,jag är så ledsen. / J”

Jag läste lappen minst 10 gånger. Han bad verkligen om förlåtelse,och här står jag och ler som en idiot. Just nu vill jag bara att nån ska komma hit och hålla mig sällskap, vemsomhelst förutom Victoria.

Jag satte rosorna i en vas,hällde upp jordgubbar och nutella i en skål,tog en freez ur kylen och gick och satte mig i soffan igen. Jag bläddrade bland alla kanaler och beslutade mig för att se på ”Mean girl”,fast jag redan sett den 100 gånger. Här satt jag i min ensamhet och bara åt,åt och åt. *Knack,knack*

Jag gick mot dörren och öppnade försiktigt,och där stod han. Han kollade mig i ögonen,men hans ögon sa ”slå mig inte”. Jag fick fram ett litet leende innan jag tog in han i en försiktig kram.

Justins perspektiv:

När hon öppnade dörren kände jag hur jag ångrade att jag stod där. Hon kanske fortfarande var arg på mig. Men istället för att stänga dörren i mitt ansikte tog hon in mig i en mjuk kram.

Den varade bara 3 sekunder,men det var 3 härliga sekunder.

- ”Vad gör du här?” Frågar hon och kollar med snälla ögon på mig.

- ”Jag har haft dåligt samvete sen sjukhuset. Lea,jag är ledsen”

- ”Jag förlåter dig om du lovar att aldrig göra om det”

- ”Jag LOVAR” Säger jag och hon gör det där leendet bara hon kan göra.

- ”Men jag ska åka nu,mitt plan går om 1 timme” Får jag fram fast jag ser på henne att hon vet att jag ljuger.

- ”Så ditt plan åker utan dig om du inte är där i tid?” Säger hon och skrattar. ”Kom in”

Jag gör som hon säger och stiger på.

- ”Det var en som egentligen skulle komma idag,men jag kan väl säga att hon dissade mig” Började hon. ”Så jag hoppas du gillar jordgubbar och freez,för det är det ända jag har”

- ”Jag behöver egentligen inget. Du förlät mig och det räcker gott och väl” Säger jag och hon ler ett varmt leende till mig.

- ”Eftersom det är så bra väder och klockan bara är 15:00 så kan vi väl gå till bryggan och sätta oss?” Frågar hon medan hon plockar fram det vi ska ha.

- ”Det blir jättebra! Behöver du hjälp med nåt?” Hon skakar på huvudet men jag ser att hon håller på att tappa allt ur sina händer.

- ”Eller jo,du kan hämta den där korgen som ligger i mitt sovrum” Säger hon och pekar med huvudet vart jag ska gå.

Medan jag går kollar jag mig runt för att se hur hon har det. När jag väl är i hennes rum tar jag korgen i handen och tänkte precis gå ut,men min blick fastnade på ett kollage som hängde på väggen. Jag gick fram till det så jag kunde se bilderna nogare. Det var bilder på Lea och nån som var väldigt lika henne. Men jag förstod snabbt att det var hennes mamma.

- ”Hur går det?” Ropar hon från köket och jag återgår till verkligheten.

Jag går ut ur hennes rum och går till köket.

- ”Här” Säger jag och ställer korgen på bordet.

- ”Tack” Säger hon och börjar plocka i allt.

Efter 5 minuter lämnar vi huset och börjar gå mot bryggan som ligger precis bakom huset.

Vi går och sätter oss på kanten med fötterna hängandes.

Det blir tyst ett tag.

- ”Går du hit ofta?” Frågar jag för att försöka avbryta tystnaden.

- ”Ibland,när jag behöver rensa tankarna” Säger hon och kollar ut på vattnet.

- ”Nu ska du få veta en sak som jag inte har berättat för nån” Säger hon och jag nickar.

- ”När mamma gick bort,så mådde jag jätte dåligt i flera månader. Jag skar mig varje dag på armen,och vissa gånger höll jag på att gå för långt. 3 gånger var jag nära på att begå självmord,men jag hindrade mig själv och trodde då att mamma kollade ner på mig. Sen slutade jag skära mig,men började med nåt värre. När jag mådde som dåligast sprang jag ut i skogen och rökte. Jag trodde att det skulle få bort min smärta,men jag blev bara beroende.” Säger hon och jag ser på henne att det var jobbigt att säga.

- ”Men du har slutat nu?” Frågar jag och kollar på henne.

- "Ja,som tur är. Jag gick till en psykolog flera dagar i veckan och han hjälpte mig att sluta.”

Efter att vi suttit och pratat i 3 timmar bestämmer vi oss för att gå in. Innan vi lämnar bryggan frågar hon en ganska konstig fråga.

- ”Var är din mobil?” Hon kollar med en lurig blick på mig.

- ”Den är där inne. Vadå då?” Innan hon hinner svara förstår jag varför hon frågade.

För i nästa sekund har hon puttat i mig i vattnet och står där och skrattar.

- ”Ha ha , jätte kul” Säger jag ironiskt och simmar till stegen.

Jag kliver upp ur stegen och allt vatten rinner från mina kläder.

- ”Du njuter nu va?” Säger jag och hon skrattar och nickar.

Jag går fram till henne och ger henne en stor blöt kram. Jag tar korgen ifrån henne och ställer den på bryggan. Jag lyfter upp henne och hon virar sina ben runt mig. Jag kollar henne djupt in i ögonen och mitt huvud går försiktigt närmare hennes. Jag tänkte kyssa henne,men kom på i sista sekund att jag lika gärna kan kasta mig i vattnet med henne.

Så när våra läppar är nån centimeter ifrån varandra kastar jag mig i och hon skriker till innan hon kommer under vattnet. När hon kommer upp trycker hon ner mitt huvud under vattnet,men hon var inte speciellt stark. Och så bottnade jag och vattnet var bara till min haka.

Hon dök och kom upp precis framför mitt ansikte med ett stort leende. Jag lyfte upp henne som innan och jag placerade försiktigt mina läppar på hennes,och hon besvarade den snabbt.

Hon avbryter kyssen genom att hon börjar le. Vilket var ganska bra,för både hon och jag skakar av att vi är kalla. Jag släpper henne och går upp för stegen med henne tätt efter mig.

Hon tar upp korgen och vi börjar små springa in. När vi kommer in går hon in på sitt rum för att byta om och jag går ut till bilen och hämtar ombyte,ja bilen. Det där med planet vet jag faktiskt inte varför jag sa. Jag tar med mig ett par mjukisbyxor,ett linne och går in. När jag kommer in möts jag av en välbekant doft,nudlar.

- ”Jag hade inget annat hemma,så jag hoppas du gillar nudlar” Ropar hon från köket.

- ”Jag älskar nudlar” Svarar jag och hon ger sig ifrån ett litet skratt.

När jag bytt om och vi har ätit upp går vi och sätter oss i soffan. Eller jag la mig ner.

Lea sätter sig bredvid mig med datorn i knät. Jag sätter mig upp för att kolla vad hon gör,och ser att hon sitter och kollar på en bild på henne och nån annan tjej i hennes ålder.

- ”Vem är det?” Frågar jag och kollar på bilden.

- ”Det var hon som skulle komma hit idag. Vi har inte träffats på 2 år men ändå väljer hon bort mig.” ”Hon är typ helt galen i dig,så vill så gärna bara göra henne avundsjuk”

- ”Gör det då,ring henne på skype eller nåt” ”Det är lugnt för mig” Säger jag och hon ler till mig och loggar in på sin skype.

- ”Yes hon är inne” Säger hon och ringer henne på videosamtal.

När hon svarade såg det ut som att hon hade sett ett spöke.

- ”Heej” Säger Lea glatt.

- ”akdjksadjksajfcwjd VAD FAN GÖR HAN HOS DIG?” Skriker hon och det ser ut som att hon ska svimma.

- ”Han kom över med en bukett röda rosor” Säger hon och kollar på mig. Jag ger henne en snabb kyss och jag ser hur hon njuter av att se sin kompis så avundsjuk.

- ”Hejdå,måste gå. Vi har bättre saker för oss att göra” Säger Lea och lägger på.

Jag lägger mig ner igen och hon lägger sig bredvid mig med huvudet på mitt bröst.

Jag klagade inte direkt. Efter bara 5 minuter somnar hon och jag sluter mina ögon.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu får ni välja. Vill ni ha kortare kapitel varje dag eller lite längre varann dag? 

För jag ser hur vissa gör mega långa noveller men fattar inte hur man orkar. Mina ideer tar slut så snabbt. 

 

Förra kapitlet:

När jag är 10 meter från hotellet dyker en kamera upp mitt framför mig med en reporter bredvid. Jag försöker gå ifrån dom,men hon håller kvar mig och puttar till mig.

- ”Så,du är Lea och sägs vara här med flickidolen Justin Bieber” Säger hon och kollar på mig för svar.

Hur sjutton kan hon veta det där? Vilka stalkers det finns säger jag och återgår till verkligheten.

”Eh..” Stammar jag fram och vet inte vad jag ska säga. Vågar inte öppna min mun för rykten börjar gå lika snabbt som Justin kan få alla Beliebers att skrika.

Ringen runt mig blir bara större och större och jag får bara mer och mer frågor som jag inte svarar på. Jag kollar snabbt upp mot vårat fönster och ser att Justin står där,när jag får hans ögonkontakt ser han hur förvirrad jag är. Han försvinner och om lite mindre än 30 sekunder ser jag att han är på väg att gå ut från hotellet. Vad tänker han med? Dom kommer ju kasta sig över honom som hungriga vargar. Jag släppte honom med blicken i 5 sekunder,och när jag kollade dig igen var han borta.

Blev lättad inom mig men plötsligt dyker det upp nån med solglasögon och en svart munkis med luvan på,och jag förstår direkt vem det är. Ingen verkade märka att han var där,så förklädnaden fungerade,även om man kände igen honom något enormt. Men vissa är smartare än andra.

Nu står vi där inne i en folkmassa och vet inte hur vi ska ta oss ut.

Nån verkade i alla fall märka att det var Justin för snart var allas blickar riktade mot honom.

- ”Kolla,det är Justin Bieber!!” Säger nån och alla pressar sig mot oss och dom kommer så nära så att vi knappt kan andas.

Vad ska vi göra nu då? Är det ända jag hann tänka innan jag kände hur jag fick svårare och svårare att andas och allt blev svart.

Jag öppnade försiktigt ögonen och kände att jag var i nåns famn.

Jag kollade upp på personen som höll i mig och blev en aning lättad när jag såg att det var Justin som höll i mig. Vi var fortfarande ute och hade fortfarande samma folkmassa runt oss.

Justin kollade ner på mig,log,släppte ner mig på fötter och återgick sen till att prata med nån reporter.

- ”Så,du och Lea har nånting  på gång?” Frågade hon och lät lite små dum.

- ”Nej,vi är bara vänner” Svarade Justin och jag kände hur en lättnad spred sig i min kropp. Om han hade sagt att vi hade nånting på gång skulle jag få så mycket hat av hans Beliebers. Det vet jag.

- ”Så varför är hon med dig hit när du ska avsluta din turne?”

- ”Scooter är hennes morbror och hon följde med för att shoppa” Säger han och jag ser hur gärna han vill att alla ska gå. Och jag känner detsamma. Håller i 5 stora kassar så mina armar håller på att gå av. Medan Justin stod där och vägrade att svara på mera frågor kom en tutande bil som väckte allas uppmärksamhet. Den körde mot allt folk så dom var tvungna att flytta på sig. När den var vi oss öppnades dörren snabbt och dom drog in oss. När vi väl satt inne i bilen såg vi att det var Scooter som räddat oss.

3 timmar senare..

- Justin,Lea,Vi måste börja åka nu så vi kommer fram i tid. Det är jätte mycket trafik” Ropar Scooter från dörren. Jag ska med och stå i backstage medan Justin uppträder. Ska väl bli spännande och se hur allt går till. Skulle tydligen få stå och prata lite med hans OLLG sen.

När Justin har stått och fixat håret i 10 minuter till så kommer han äntligen och vi kan åka.

Eller åka och åka,det tar inte lång tid innan vi blir ståendes i en lång bilkö.  

När vi har rört på oss en aning och vi ser arenan han ska uppträda i stoppas trafiken igen.

- ”Vi ska vara där nu. Jag ska upp på scenen om10 minuter. 10 minuter” Säger Justin med en orolig röst. ”Jag kan inte komma för sent på min sista spelning på turnen”

- ”Det är lugnt. The Foo är där och dom har extra saker dom kan göra om du är försenad” Säger Scooter med en lugn röst,förstår faktiskt inte varför han är så himla lugn. Han är ju liksom maneger.

Efter en kvart är vi äntligen framme och Justin får stressa sig in och allt går jätte fort.

Han sätter på sig sin mic och springer ut på scenen och ropar ”What’s up New York”

Och alla börjar skrika,hoppa,svimma osv.

När han har kört alla låtar är det dags för ”one less lonely girl”. Han ropar ut i mikrofonen ”Who wanna be my one less lonely girl?” Och alla börjar vifta med sina armar.

Hans OLLG kommer nu och ställer sig bredvid mig för att snart få gå ut på scenen.

- ”Hur känns det att du snart kommer få sitta i den där stolen och vara några centimeter ifrån honom?” Frågar jag med ett leende och hennes tårar väller ner.

- ”Det känns helt overkligt” Snyftar hon fram och jag blir själv lite rörd.

Jag ser hur hennes händer skakar när en av dansarna leder ut henne på scenen,och alla börjar skrika ännu högre.

Efter låten kommer hon och Justin små springandes in här. Tjejen går vidare för att bli förhörd och Justin byter till en mic som han håller i själv. Han ska precis springa ut på scenen och tacka för kvällen när han i sista sekund tar tag i min hand och plötsligt står jag där på scenen med honom och alla börjar skrika en aning högre.

- ”Jag vill tacka så mycket för ikväll.” Börjar han innan han fortsätter.

- ”Men först vill jag att ni ska få höra en annan sång med en annan person.”

 Med ett stort leende ger han mig mikrofonen.

Var han helt hjärntvättad eller? Jag har ju sagt att jag har scenskräck,vad var det han inte fattade? Hur kunde han bara ta ut mig här utan att fråga mig först?

- ”Jag kan inte Justin” Viskar jag i hans öra.

- ”Såklart du kan,du klarar det” Säger han och ler stort.

Musiken börjar spelas och jag känner hur paniken sprider sig i kroppen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen,vill bara sjunka genom jorden. Vill bort härifrån,men han håller mig hårt i handen. Jag står där med mikrofonen i handen och tror jag ska dö.

Jag höger mikrofonen så den är precis vid min mun.

- ”I believe in you and me.”

Justins perspektiv:

Jag såg hur nervös hon var,men jag visste att hon skulle klara det.

När hon hade sjungit första meningen mjuknades hennes tag om min hand,och jag trodde hon skulle röra på sig. Men hon föll ihop. Alla i publiken drog efter andan och mitt hjärta hoppade fram några slag. Scooter och sjukpersonalen sprang fram till henne och försökte få henne att vakna. Hon började röra på sig och satte sig upp med ena handen på huvudet. Mer fick jag inte veta för dom var tvungna att ta henne till närmsta sjukhus.

Avslutade med några ord till mina underbara fans och jag gick av scenen.

När jag kommer ut till dom andra möts jag av applåder och en kram av mamma.

- ”Du var jätte duktig” Säger hon med ett stort leende. Jag ler tillbaka och mitt huvud letar efter Scooter.

- ”Scooter följde med Lea,om det är han du letar efter” Säger hon och kollar mig i ögonen.

Jag vill verkligen åka till henne och se hur hon mår,men mamma har liksom flugit ända hit för att träffa mig lite.

- ”Åk” Säger hon och ger mig en långsam nick.

- ”Är det okej?” Hon nickar till svars och jag säger till en av mina vakter att skjutsa mig dit. Jag sätter på mig en munkis och drar luvan över huvudet.

 

Efter 10 minuter är vi framme vid sjukhuset och jag går ut ur bilen medan min vakt sitter kvar.

När jag fått veta vilket rum hon ligger i tar jag hissen till den våningen och går och letar bland alla rums nummer. När jag till slut hittar hennes rum ser jag att Scooter sitter utanför.

- ”Hur är det med henne?” Frågar jag försiktigt innan jag sätter mig bredvid honom.

- ”Dom håller på att kolla henne nu.” Är det han hinner säga innan dörren till hennes rum öppnas och det kommer ut en sköterska.

- ”Ni kan följa med på mitt kontor så vi kan prata ostört” Säger hon och visar oss vägen till kontoret som är litet och varmt. Hon visar med armarna att vi ska sätta oss ner på stolarna.

-  ”Till att börja med så har hon haft en riktig tur. Att hon blev inlagd direkt” Börjar hon och säger sen det som får både mig och Scooter att stelna till.

- ”Men hon har fått en hjärnblödning. Och kommer få ligga inlagd här i ungefär 2 veckor”

Allt hon sa repeterades i mitt huvud. Lea som redan hade det så jobbigt,varför just hon av alla.

Jag lämnade Scooter där inne och gick bort mot Leas rum. Jag kikade in i fönstret och såg att hon var vaken.

Försiktigt öppnade jag dörren och gick in.

-  "Hej. Hur är det?” Frågar jag och hon släpper mobilen och kollar på mig.

- ”Du vet..så som man känner sig om man har hjärnblödning” Sa hon och såg ut genom fönstret.

- ”Lea,kolla på mig och säg varför du är sur på mig” Sa jag,men hon slet inte blicken från fönstret.

- ”Jag har sagt att jag har scenskräck,men ändå tog du upp mig på scenen. Vad tänkte du med?” Frågar hon och tittar på mig.

- ”Jag trodde du ville att andra skulle få höra din röst” Sa jag och kollade på henne.

- "NÄR har jag sagt det?” Hon kollade frågandes på mig och väntade på svar

- ”Alla som är talangfulla brukar vilja det”

- ”Men vet du,jag vill inte det. Jag vill kunna ha ett privatliv,men du har redan sabbat det.”  ”Gå härifrån,dörren är där” Sa hon och pekade mot dörren.

Jag gjorde som hon sa och gick ut därifrån.

Sen hörde jag inte av henne mer,jag höll mig på mitt håll och om jag ska vara ärlig vet jag inte vart hon tog vägen efter sjukhuset.

Leas perspektiv:

Det var en månad sen jag kom hem från sjukhuset,och nu mådde jag bra igen.

Jag bodde själv i mormors lilla hus,fast nu var det bara mina saker i huset. Men alla minnen fanns fortfarande kvar och kommer alltid göra.

Har inte träffat Justin sen på sjukhuset,då jag var upprörd och en aning arg. Vilket jag fortfarande är,men försöker att inte tänka på honom. Men det är svårt att glömma någon som han bara sådär. Men om jag ska erkänna,så har jag det väldigt bra utan honom.

Okej..har ingen att vara med då jag inte har nån jag känner här.

Minst en gång i veckan brukar jag sitta och skypa med Victoria,min efterlängtade allra bästa vän sen förskoleklass. Hela mitt liv bodde vi i London där Victoria bor,tills mamma gick bort. Då flyttade jag och mormor hit. Så har inte träffat henne på 2 år,vilket är jätte tråkigt.

Och jag vet att hon gillar Justin en aning,så om jag träffar henne nångång skulle jag kunna försöka få dom att träffas.

När jag satt där med Victoria i mina tankar ringde det på skype,och jag förstod direkt att det var hon. Då inga andra brukar vilja skypa med mig.

- ”Heej” Säger hon direkt när hon ser mig och jag skiner upp.

-  ”Heej. Jag satt precis och tänkte på dig” Säger jag och jag hör att hon har en av Justins låtar i bakgrunden.

- ”Juste,vill du veta nåt mega super bra?” Säger hon och det ser ut som att hon ska börja hoppa av lycka.

- ”Såklart jag vill” Säger jag och skrattar ett kort skratt.

-  ”Mamma ska till nån av hennes kompisar och ha en tjej-helg om 2 veckor,och vet du vad jag har tagit reda på?” Säger hon och kollar uppspelt på mig.

- ”Det är bara 5 mil ifrån där du bor”

- ”Va,du skojar?!” Säger jag och jag vet egentligen att hon inte skulle skoja om nåt sånt.

- ”Neej,det är sant. Då kan väl jag få komma och bo hos dig istället?

- ”Såklart du får. Men varför ska hon resa 11 timmar för bara en tjej-helg?” Frågar jag.

- ”Det frågade jag också” ”Men vi hörs snart,måste hjälpa mamma med en grej” Säger hon innan hon avbryter samtalet.

Jag kollar på klockan och ser att den bara är 22:00,men jag är rätt trött så bestämmer mig för att gå och lägga mig. Men på väg till sovrummet blir jag distraherad av en skugga som snabbt flyttar sig runt huset. Jag känner hur rädslan kryper i kroppen. Jag har inte ens några grannar på synhåll,så vem kan det vara ute såhär sent. Det ända jag tänker på är att det är en mördare som går runt mitt hus. Jag går och kryper upp i soffan och drar en filt upp till hakan och känner hur en tår rinner ner för min kind. En rejäl knackning hör jag från dörren och jag stelnar till. Jag är rädd.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej,det här kapitlet blev super tråkigt. Men det här var inte min skrivar dag,min hjärna har stått still exakt hela tiden. Men jaja,nya tag imorgon ;)

Kommentera för mer! :D

 

 

Lea och Victoria. 

Vad vill ni ska hända här näst?
Ska det bli drama eller ska det vara helt perfekt mellan dom hela tiden?
Vill höra era åsikter innan jag börjar skriva nu. Om ni inte vill skriva här kan ni kika mig : zaally :)