Vad vill ni läsa först? Dom/det sista kapitlet på She don't like the lights, eller kapitel 2 på Two Sides? 

Vill veta vilket jag ska börja skriva på! Så kommentera ganska snart så jag kan börja med nåt så snart som möjligt. 

Puss och hej från mig :) 

Kimberlys perspektiv

Jag satte mig upp i sängen och kliade mig i ögonen. Med en suck ställde jag mig upp och gick ut från mitt rum för att gå in på badrummet som låg precis bredvid. När jag såg mig själv i spegeln blev jag nästan rädd. Jag ser ju ut som ett monster med mitt morgon hår. Jag tog av mig pyjamasen och gick in i duschen. Jag satte på vattnet och lät dom varma strålarna komma på hela mig. Efter att jag stått och njutit ett tag schamponerade jag in håret, sköljde bort och la i en hårinpackning som jag lät sitta i en minut innan jag sköljde bort det med. Jag gick ur duschen och drog snabbt åt mig en handduk som jag snurrade runt min kropp.

Jag tog fram hårfönen och började föna tills det blev skapligt torrt. Jag tog upp min pyjamas och tassade in på mitt rum. Jag skulle nästan göra vad som helst för att få lägga mig i den där varma sängen igen. Men nej, jag och Des (Destiny) måste till mataffären och handla.

Jag öppnade garderoben och tog ut ett par jeans shorts och en stickad långärmad.

Jag tog fram matchande underkläder och satte på mig dom. Jag satte på mig shortsen och tröjan. Tröjan hade jag innanför shortsen då jag inte vill se tjock ut, och ärmarna var uppkavlade. Jag struntade i sminket och satte upp håret i en svarvig knut.

Jag gick ut ur rummet och nerför trappan. Jag slank in i köket och där satt hon och åt sin maffiga frukost.

”Kom så går vi” Säger jag och går mot dörren.

”Får jag äta upp först eller?” Säger hon med munnen fullproppad av nånting.

”Nej” Säger jag enkelt och flinar. Medan hon äter sig tjock tar jag en femhundring ur mammas ficka. Jag ska ju inte direkt betala det själv. Hon märker ändå inget.

”KOM NU” Skriker jag och hon stönar och kommer. Vi tar på oss skorna och går ut.

Nej, jag har ingen bil. Varför? Har inte råd och det känns inte nödvändigt just nu. Mataffären ligger bara några kvarter bort och centrumet precis bredvid.

Vi går i en tystnad och efter tio minuter är vi framme. Vi tar en vagn och går in.

”Kan jag få mat listan?” Frågar jag och hon kollar bara på mig.

”Varför frågar du mig? Det var din tur” Jag kollar på henne med en arg blick.

”Men ditt jävla cp barn, det var ju jag som skrev förra veckan”

”Oups” Säger hon och låter som en liten bitch. Jag slår till henne på armen och går iväg med vagnen. Hon kommer efter mig men jag ignorerar det.

Okej, tänk nu. På måndag kan vi äta…eh..pasta och ketchup.

Jag slänger i lite saker i vagnen och känner mig nöjd med att jag kom på allt utan en lista. Okej, inte allt. Jag har säkert glömt hälften. När jag precis tänkte gå till kassan för att betala märkte jag att Des inte var med mig. Jag suckade och började leta genom hela affären, jag kollar överallt men inte framför mig. Jag känner hur jag kör på någon och den reser sig snabbt upp från att ha ramlat. Jag tänkte precis öppna min mun för att säga förlåt.

”Se dig för, slampa” Säger han argt och puttar till vagnen så jag får den in i magen. Jag tänkte springa efter honom och säga lite saker men hindrade mig själv då jag inte vill ställa till med nåt.

Ännu irriterade än innan går jag och letar efter Des och hittar henne tillslut. Hon står och läser på en chips påse.

”Ja, det där gör dig tjock om det var svaret du letade efter. Kom nu” Säger jag och hon suckar och lägger ifrån sig påsen.

Vi börjar gå men hon stannar lika fort.

”Har du köpt monster?” Jag visste att jag hade glömt nåt.

”Eh..nej. Gå och hämta tio stycken”

”Och det tror du att jag får med mig?” Hon kollar på mig och jag suckar och vänder håll.

Vi hämtar dom och går sen mot kassan för tredje gången.

När vi har betalat och packat i allt i två stora påsar beger vi oss hem.

Det kändes som att vi gick 20 mil med den där tunga påsen som gjorde att min arm typ gick av. Men när vi äntligen var hemma tog vi in allt i köket och tog in det i kylen, skåpet osv.

När vi äntligen är klara tar jag min laptop och sätter mig i soffan.

Jag går in på facebook och en tredjedel av alla mina vänner uppdaterar bara om sitt perfekta förhållande med sin perfekta pojkvän. Och här är jag i en ny stad..i ett nytt land och känner inte en enda. Men det ändras förhoppningsvis när skolan sätter igår, vilket är om typ två veckor. Vänta, vänta…det är ju imorgon skolan börjar. Fuck. Jag kommer ändå bli underkänd i alla ämnen så det gör väl inget om jag blir streckad istället. Positiva tankar tack.

Jag stänger av laptopen och stirrar in i den avstängda tv:n. Jag är så rastlös av att bara sitta här inne och göra absolut ingenting. Jag känner hur det kurrar i min mage men jag har ingen matlust. På sista tiden har jag fått ångest när jag äter, så skippar hellre att äta än att bara få ångest när jag ser på det som ligger på talriken.

Jag bestämmer mig för att gå ut på en powerwalk. Jag hämtar mina hörlurar till mobilen och sätter på en låt som får mig att bara öka tempot. Swagger Jagger med Cher Lloyd. Jag hatar den så mycket så att jag bara vill springa ifrån den.

Jag beger mig ut och börjar gå i ett raskt tempo. Varenda hus jag går förbi stirrar ut mig. Ja, jag är ny här och ja, jag är ute och går. Problem?

Med en suck fortsätter jag gå men vänder lika snabbt då jag känner mig svag i hela kroppen. Jag hinner inte gå så långt för plötsligt faller jag ner på marken. Jag försöker resa mig upp men det bara snurrar i hela huvudet. Jag hör främmande röster runt mig men jag orkar inte lyfta på ögonlocken. Långsamt, långsamt kommer jag till verkligheten och öppnar försiktigt ögonen.

”Hör du mig?” Hör jag en lite orolig röst säga. Jag kollar på kvinnan som sitter bredvid mig och jag nickar.

”Ska jag ringa efter en ambulans? Ska jag skjutsa dig till sjukhuset?” Miljoner med frågor kom ut ur hennes mun och jag fick bara mer ont i huvudet.

”Jag mår bra” Säger jag och reser mig upp. Jag biter ihop och börjar gå. Hon ropar efter mig men jag bryr mig inte. Efter mindre än fem minuter var jag hemma och slog upp dörren. Jag slängde av mig skorna och gick in i köket och tog en Alvedon som jag svalde ner med vatten.

Jag gick till kylen och tog ut rester från igår, potatisbullar. Jag tar två stycken och lägger upp dom på en tallrik och tar sen in dom i mikron i nån minut. När dom är klara tar jag ut som och sätter mig vid bordet. Jag börjar äta men känner att det inte går att svälja. Tillslut när jag fått i mig allt behöver jag springa in på toan för att allt kom upp igen. Jag öppnade toa locket och allt bara kom. Jag spolade när jag var klar och ställde mig framför spegeln. Jag ser hemsk ut. Jag vill inte se ut såhär, jag vill inte höra att jag är för smal och borde läggas in för anorexia. Det har jag hört för många gånger, och kommer få höra det dubbelt så mycket när jag träffar nya människor. Jag vill inte höra att jag är den smala och svaga tjejen, jag vill inte höra att jag är tjejen med inga kurvor. Jag är stark och kan strunta i folks kommentarer, men ibland sjunger jag ner till noll. Och då släpper jag in alla kommentarer och blir svag.

Jag går ut ur badrummet och går upp på mitt rum. Jag slänger mig på sängen och känner hur ögonlocken sakta stängs.

”Ingen vill ha en tjej som är smal som en gitarrsträng, som du är. Du är ful också. Ingen vill ha dig, fattar du? Ingen.”

Jag satte mig upp i sängen med hjärtat som slog i 180. Jag lät min blick falla på klockan.

05:33, skojar du med mig. Klockan var ju bara 15:30 när jag la mig i sängen. Har jag sovit så länge? Skolan börjar ju inte förs…vänta. Jag har inte fått några tider om när vi börjar.

Det är helt tyst i huset så antar att dom sover, eller det är väl inte så konstigt vid den här tiden.

Jag la mig ner igen och somnade direkt.

Jag vaknade av att nån gav mig en rejäl käftsmäll. Jag slår upp ögonen och där står Des.

”Vad fan gör du?”

”Skolan börjar om 5 minuter” Jag skyndar mig upp ur sängen och sliter upp garderoben.

Jag tar på mig ett par jeans shorts och en vitlångärmad. Jag springer in på badrummet och borstar tänderna lite snabbt innan jag sminkar mig lite lätt. Jag borstar ut håret och springer ner för trappan och tar på mig skorna. Skolan ligger ungefär en kvart här ifrån och det går ingen buss här. Jag började springa och såg mig inte riktigt för. Jag snubblade på något och ramlade med knäna mot asfalten. Jag ställde mig upp och såg att det började blöda. Jag med min tur. Jag fortsatte springa och kom tillslut fram. Men säkert 20 minuter för sent.

Jag sprang in i korridorerna och letade efter rektorns kontor. Jag andades ut några gånger innan jag knackade på.

”Kom in” Med försiktiga steg gick jag in.

”Hej! Är det du som är Kimberly Canning?” Jag nickar till svars så jag slipper prata med min andfådda röst.

”Här har du schemat. Nu ska du in i rum 211, för att ha biologi” Säger hon och föser ut mig.

Jag kollar på alla rums nummer och hittar ganska snabbt 211. Är fortfarande andfådd och blöder på knäna, dom kanske tror att jag har flytt från fängelset eller nåt. Jag tog ett andetag och knackade på. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det första kapitlet är alltid det svåraste att skriva och det tråkigaste att läsa. Men,här har ni det. 

Men kommentera för mer. 

Ska till Furuvik imorgon så vet inte om jag hinner med kapitel 2,vi får se.