Förra kapitlet:

- ”Jag vill inte förlora henne,hon är den ända som finns kvar” Säger jag med gråten i rösten.

- ”Hon är gammal och har ett dåligt hjärta,och man kan alltid hoppas. Men du måste komma bort från det här nu.” Säger han med sin lugnande röst och jag nickar till svars.

Eftersom jag har gått igenom så mycket så är jag rätt känslig,och har lätt för att känna medkänsla. En annan 18-åring skulle inte ha kastat sig i sin morbrors famn och börjat gråta. Men vet ni,jag bryr mig inte. Jag är sån här person och det får man acceptera.

Jag sätter mig i bilen med min packning och han hade precis startat bilen och tänkte börja köra när jag kom på att jag hade glömt gitarren.

-”Min gitarr” Säger jag men han fortsätter köra o små skrattar.

- ”Justin har ett antal gamla gitarrer hängandes hos mig,så det finns gott o väl”

”Juste,Justin. Jag hade förträngt det. Har inte träffat honom på säkert några år.” Tänker jag innan jag sätter i hörlurarna i öronen o sätter på högsta volym

Efter 40 minuter är vi äntligen framme vid hans maffiga hus.

- ”Wow..inte så som jag minns det direkt” Säger jag och skrattar.

- ”Det kan väl bero på att det var ett antal år sen du var här” Säger han och puttar till mig på armen.

-  ”Juste,Justin kommer ikväll och ska stanna här i 2 dagar”

- ”Men vaa? Jag har ju sagt 1 miljon gånger att jag inte vill träffa honom” ”När ska det gå in i dig?” Säger jag med en suck och börjar gå mot dörren.

- ”För det första så var det typ 2 år sen du sa det,och för det andra så är ni rätt lika i sättet” ”Vilket är lite läskigt” Säger han och skrattar.

När jag öppnar dörren hoppar det fram nånting framför mig. Jag ser inte vem det är för den har en röd one piece på sig med luvan på och blixtkedjan uppdragen hela vägen.

Men när personen drar ner dragkedjan så jag ser ansiktet,då såg jag direkt vem det var. Justin.

- ”Suuuprise” Ropar han rätt upp i mitt ansikte men står sen bara och kollar på mig.

- ”Kan jag få komma in?” Frågar jag lite irriterat innan han flyttar på sig.

- ”Oh,sorry” ”Ska jag ta nåt?” Frågar han och kollar på mina 2 stora väskor.

- ”Eftersom du frågar så” Säger jag med ett flin och ställer väskorna vid honom och går in.

Vid middagen satt jag mittemot Justin,vilket ledde till att jag automatiskt tittade dit ibland. Och dom gångerna jag kollade på honom kollade han redan på mig.

- ”Oh,förlåt. Jag måste ta det” Jag reser mig från bordet och går bort till vardagsrummet där ingen kan höra mig.

- ”Ja hallå,det är Lea”

- ”Hej,det är Camilla från sjukhuset igen.” Sa hon med en låg röst innan hon sa det jag absolut inte ville höra.

- ”Din mormors hjärta slutade fungera för en timme sen och vi har försökt att rädda henne,men det går inte. Hennes hjärta var för svagt” ”Jag är ledsen”

- ”Det är jag med” Säger jag och lägger på.

Jag står kvar med telefonen i handen och kollar ut genom fönstret innan jag börjar gå mot köket.

- ”Eh..jag måste gå upp” Är det ända jag får fram innan tårarna väller fram och jag springer upp för trappan och upp på gästrummet.

Jag slänger mig på sängen och innan mina tankar börjar snurra i mitt huvud knackar det på dörren och nån kliver in.

- ”Scooter,hon är död. Precis som alla andra” Snörvlar jag med huvudet i kudden.

- ”Jag beklagar verkligen” Säger en röst som inte är Scooters.

Jag sätter mig upp lite försiktigt och kollar på personen som står framför mig.

- ” Men vad gör du här Justin,gå ner och ät med dom andra”

- ”Och låta dig ligga här och gråta i flera timmar?” Säger han med en lugnande röst som nästan får mig att le. Men jag påminner mig själv om att det är Justin som står där.

- ”Får jag sätta mig?” Innan jag ens hinner svara sitter han redan brevid mig i sängen.

- ”Hon var den sista som fanns kvar,men nu är jag ensam” säger jag utan att kolla på honom.

- ”Du har Scooter kvar” Säger han och jag känner hur han försöker få min ögonkontakt.

- ”Men det är inte samma sak. Han är iväg med dig hela tiden och behöver se till så att du inte drogar sönder dig.”  ”Han har inte tid med mig,du är hans liv” ”Och vet du,lek inte att du är bäst. Du är långt ifrån,och du ligger längst ner på min lista”

Jag såg hur Justin sänkte sitt huvud och kollade ner i golvet. Varför sa jag det där?

- ”Det var inte så jag mena”

- ”Nähe,hur menade du då?” Sa han innan han gick ut och smällde igen min dörr.

Justins perspektiv:

Jag tog åt mig det hon sa. Hon kanske har rätt,jag måste kanske ta mer ansvar över mitt liv.

Det hände en gång,men det var en gång för mycket.

Men hon sa att hon hatade mig,visst,jag brukar få höra det. Men det gjorde ont när hon sa det,och jag vet inte varför.

Medan jag gick nerför trappan med huvudet som repeterade allt hon sa,blev jag sen avbruten av att Scooter knäppte med fingrarna framför mitt ansikte.

- ”Justin,hur var det med henne?” Sa han och kollade frågandes på mig som att jag var dum i huvudet.

- ”Hon är ledsen o så,men hon behöver nog vara ifred ett tag och tänka över saker”

Sa jag innan jag gick och hämtade en gitarr och satte mig i köket.

- ”Justin,kan du gå upp och lämna en gitarr till henne?” ”När hon är ledsen brukar hon sitta o skriva låt texter” Ropade Scooter från vardagsrummet.

- ”Kan HON spela gitarr?” Frågade jag medan jag passerade vardagsrummet.

- ”Ja,hon är rätt duktig faktiskt. Och hon har en fantastisk röst”

- ”Varför har du inte skrivit nåt kontrakt med henne då?”

- ”Hon gillar inte att få så mycket uppmärksamhet,att stå i rampljuset” ”Gå upp med en gitarr nu” Sa han skrattande till mig.

Jag tog gitarren som var nyast,och var stämd och bra,och gick uppför trappan.

Jag tvekade lite innan jag knackade på,men sen stod jag där framför henne med gitarren i handen.

- ”Eh..Scooter sa att jag skulle lämna den här till dig”

- ”Oh..tack” Sa hon tyst och tog den ifrån mig.

-  ”Har du nån låt som är färdig?” frågade jag innan jag precis tänkte gå ut.

- ”Ja..typ.” Sa hon sådär tyst igen. Jag vände mig om och såg att hon hade ett block i handen.

-”Får jag kolla?” Frågade jag och pekade på blocket.

- ”Visst..men det är inte så bra” Sa hon och gav mig det.

Jag började läsa och det var verkligen bra.

”You will always be the one for me.Oh yes,you will. And I believe in dreams again. And I believe that love never ends.”

- “Det här är riktigt bra” Säger jag med blicken fast i texten. ”Kan du sjunga det för mig?”

- ”Eh..jag vet inte. Det är mycket känslor inblandat i texten,och ärligt talat så har jag aldrig sjungit för en riktig människa förut.”

- ”Det är bara jag,du behöver inte kolla på mig.” Sa jag och kollade på henne.

Hon tog ett djupt andetag och började spela på gitarren.  

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Blev inte så nöjd med det menmen. :p

- Mamma,kör snabbare!!! Jag kommer för sent.

- Ta det lugnt,du hinner.

-NEJ DET GÖR JAG INTE! JAG ÄR REDAN 20 MINUTER SEN.

- Skrik inte åt mig när jag kör bil,Lea!!

- Varför får du skrika åt mig då??

- Eftersom du inte lyssnar när jag pratar normalt.

- Bitch..

- Lea,bara för att du och David har gjort slut behöver du inte gå ut över mig!!

- Hur vet du att det är därför? Du är ju riktigt jobbig du med.

- Lea,nu får du sluta. Jag orkar inte med ditt tjafs hela tiden!!

- MAMMA,AKTA LASTBILEN!!!!!

Jag satte mig upp med ett ryck och med hjärtat uppe i halsgropen. Jag kommer ihåg allt…precis allt. Minns inte senast som jag kunde sova en hel natt utan att drömma om den dagen.

Jag la mig ner igen och somnade lika fort.

” Beeeeep,beeeep” Alarmet på mobilen ringer och det var förs då jag kom på att jag skulle sommarjobba idag.

- "Shit."

Jag kastar mig upp ur sängen,springer ut ur rummet och in på badrummet för att duscha.

Efter duschen tar jag på mig ett par shorts och ett vitt linne,sätter upp håret i en slarvig knut och borstar tänderna lite snabbt.

Springer nerför trappan o sätter på mig skorna.

- ”Mormor,jag går nu!”

- ”Men frukost då,det är dagens viktigaste måltid”.Små ropar hon från köket.

-”Jag hinner inte. Hejdå,kommer hem vid 3 tiden.” Säger jag lite snabbt innan jag slår igen dörren och börjar springa mot busshållsplatsen.

Väl där framme ser jag att bussen precis kommer.

”Ganska bra tajmat om jag får säga det själv” tänker jag och små skrattar lite innan jag går på bussen o sätter mig långt fram. 10 minuter senare kliver jag av med en suck.

”Nu var det dags igen då..” säger jag för mig själv och kliver in i det lilla cafeet.

- ”Vad bra att du är här. Du kan börja på en gång” Är det första jag får höra när jag kommer in.

Eftersom det är av henne jag får betalt av så lyder jag o börjar med det vanliga – plocka ifrån tomma saker från allas bord. Inte det bästa sommarjobbet kanske men får hyfsat bra betalt.

Efter 6 timmars arbetande går jag med tunga trötta steg mot busshållsplatsen för att åka hem.

Har musik i lurarna och plötsligt byts låt till nån jag inte känner igen.

Det tar några sekunder innan jag fattar att det är min ringsignal som spelas i mina öron.

-  ”Hej det är Lea”

- ”Ja hej det är Camilla från sjukhuset. Din mormor kollapsade mitt på dan och ligger nu inlagd här,och hon är fortfarande omedveten” Är det ända jag hör innan jag stänger ut hennes babblande.

”Inte hon också,hon får inte lämna mig” hinner jag tänka innan jag svagt hörde vad hon sa.

-”Vad sa du för nåt?”

- ”Din mormor hälsar att Scooter kommer och hämtar dig nån gång under eftermiddagen” Säger hon innan hon börjar babbla igen. ”Vill du att jag ska hälsa nåt från dig?”

-”Att jag älskar henne” Säger jag och lägger på.

Jag satt i köket och skrev på min sång när jag hörde 2 knackningar på dörren.

Jag la ifrån mig gitarren och blocket och gick till dörren.

När jag öppnar ser jag Scooter med sitt vanliga lugna leendet på läpparna.

Innan han hinner öppna sin mun kastar jag mig i hans famn och mina tårar väller fram.

- ”Jag vill inte förlora henne,hon är den ända som finns kvar” Säger jag med gråten i rösten.

- ”Hon är gammal och har ett dåligt hjärta,och man kan alltid hoppas. Men du måste komma bort från det här nu.” Säger han med sin lugnande röst och jag nickar till svars.

Eftersom jag har gått igenom så mycket så är jag rätt känslig,och har lätt för att känna medkänsla. En annan 18-åring skulle inte ha kastat sig i sin morbrors famn och börjat gråta. Men vet ni,jag bryr mig inte. Jag är sån här person och det får man acceptera.

Jag sätter mig i bilen med min packning och han hade precis startat bilen och tänkte börja köra när jag kom på att jag hade glömt gitarren.

-”Min gitarr” Säger jag men han fortsätter köra o små skrattar.

- ”Justin har ett antal gamla gitarrer hängandes hos mig,så det finns gott o väl”

”Juste,Justin. Jag hade förträngt det. Har inte träffat honom på säkert några år.” Tänker jag innan jag sätter i hörlurarna i öronen o sätter på högsta volym.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kort ointressant kapitel,super svårt att komma på i början. Men imorn ska jag försöka sätta mig och skriva längre och mer intressant när jag är piggare. Justin kommer in snart så ni vet. 

Ha det bra ;)