Previously

Vi båda sitter tyst och kollar på tv när dörren öppnas igen. Och in kommer mamma som inte ens säger hej.

”Hej” Ropar vi samtidigt men får inget svar.

Hon kommer in i rummet med ett brett leende på läpparna.

”Vad?” Frågar jag och jag undrar för mig själv om man verkligen kan le sådär stort.

”JAG FICK JOBBET” Nästan skriker hon ut och börjar hoppa upp och ner.

”Aha” Säger jag och fortsätter kolla på tv. Vänta..vilket jobb?

”Va? Vilket jobb?” Hon kollar på mig och ser ut som att hon ska spricka av glädje.

”Det där som jag har pratat om hela tiden, det där i Mexico.” Sa hon och både jag och Kim stelnade till.

”Ska vi flytta IGEN?” Säger vi i mun på varandra och mamma bara nickar.

Vi har ju precis kommit i ordning här.

Jag sväljer hårt och kollar ut genom fönstret. Aldrig att jag tänker flytta.

Kimberlys perspektiv

Mammas ord fick mig att tappa hakan. Vi har bara bott här i en månad, en månad.

Tankarna flög runt i mitt förvirrade huvud och kom sedan på en ide.

”Hallå, jag kan väl bo kvar här. Jag är faktiskt 19” Säger jag lite stolt men jag märker att mamma inte tyckte att det var en lika bra ide som jag gjorde.

”Jag vet inte” Är det ända hon säger.

”Men vad vet du då?” Säger jag irriterat och hon suckar innan hon rycker på axlarna.

”Varför? Varför får jag inte stanna här? Jag är stor nog att ta hand om mig själv. För om du inte har märkt det så har vi fått tagit hand om oss själva i treårs tid, bara för att du lägger ner allt på jobbet” Hennes humör har förändrats helt nu, från ett happy face till ett förvirrat face.

Hon står bara och kollar på oss båda, tänker hon inte säga nåt.

”Säg nåt” Säger jag irriterat då jag börjar tröttna på våran konversation.

”Du har aldrig brytt dig så varför ska du bry dig nu?” Jag bara sa det, och jag såg hur chockad hon blev av att höra det. Hon suckade och lämnade rummet.

Des kollade på mig och gjorde en gest att jag skulle gå ut och prata med henne.

Jag suckade och reste mig från soffan. Jag såg att hon satt i köket och tittade ut genom fönstret. Hon kollade på mig och gav mig ett litet leende när jag kom in.

Jag satte mig mittemot henne och hon kollade med glänsande ögon på mig.

”Känner ni verkligen så?” Säger hon som i en viskning och jag nickar.

”Tänk efter. När lagade du senast mat åt oss? När gjorde vi senast nånting tillsammans? Du har inte tid för oss” Hennes ena öga lämnade en tår som rann ner för hennes kind.

”Förlåt” Sa hon tyst innan flera tårar rann ner. ”Det var inte meningen att det skulle bli så, att jag skulle vara så mycket på jobbet. Jag trivs så bra i den miljön, och jag visste inte att ni kände så. För det har inte märkts på er” Hon kollade på mig med en medlidande blick.

”Snälla, låt mig bo kvar.” Hon ryckte på axlarna. ”Snälla..”

”Okej då…men då får Destiny också stanna” Jag nickade som svars och gav henne ett leende.

Jag gick ut till Des och berättade allt, och hon tyckte också att det var en bra ide.

Nästa vecka får vi huset för oss själva, ganska nice om ni frågar mig.

*

Beep beep

Jag kliar mig i ögonen och slår av alarmet. Jag gäspar och tänker sova en stund till, men inser att jag bara kommer bli ännu tröttare då. Jag reser mig från sängen och går med trötta steg in i badrummet och tar en kort dusch. Efter duschen fönar jag håret innan jag går in till rummet och byter om. Jag tar på mig ett par mörkblåa jeans och en vit t-shirt, då det är molnligt och grått ute. Jag går in på toaletten igen och tar på mig lite mascara och borstar håret.

När jag är klar går jag ner och tar mina tabletter innan jag tar nåt att äta.

När jag har ätit tar jag min väska och sätter på mig skorna, och börjar gå.

Strax efter kommer Des springandes till mig, Hon har försovit sig som vanligt.

Vi gick i ett raskt tempo och vi hann faktiskt i tid. Okej, om vi hade kommit 2 minuter senare hade vi kommit för sent.

När jag står vid mitt skåp och tar ut böckerna jag behöver till första lektionen känner jag att nån klappar till mig på rumpan. Jag vänder mig snabbt om för att se vem jag ska slå till, men där stod Melanie med ett stort leende. Jag himlar med ögonen och stänger skåpet och börjar gå till klassrummet. Jag står i dörr öppningen och ser att klassrummet är helt tomt, var jag tidig eller hade jag gått till fel rum. Jag dubbelkollade men det var rätt. Jag kände hur nån knuffade in mig i klassrummet så jag ramlade på golvet. Jag kollade på personen som gick och satte sig längst bak i klassrummet. Det var droppen.

”Men vad är ditt jävla problem?” Sa jag och gick fram till Justin. Han kollade bara upp på mig i nån sekund innan han kollade ut genom fönstret.

”Är du stum eller?” Skriker jag ännu en gång och han kollar kallt på mig.

”Bitch, please. Lämna mig ifred” Säger han kaxigt och känner hur hela jag exploderar av ilska. Istället för att prata, slår jag till honom. På kinden. Han höjer knytnäven mot mig men avbryts av en röst bakom oss.

”Ni två, rektorns kontor, NU” Säger magistern strängt och pekar ut oss.

Vi gör som han säger och går med en suck.

När vi suttit och pratat med rektorn ett bra tag får vi äntligen gå.

Jag går igenom korridoren till mitt skåp. Jag hann inte ens öppna det förs Melanie kom.

”Var har du varit?”

”Hos rektorn bara” Säger jag och rycker på axlarna.

”Vad gjorde du?”

”Bråkade lite”

”Med?”

”Justin” Hon kollade med stora ögon på mig.

”Vad hände?”

”Han kallade mig lite saker och då slog jag till honom” Sa jag enkelt och låste upp skåpet.

”Vad sa han?” Hon kollade chockat på mig.

”Det har ingen betydelse”

”Jo, för han skulle aldrig vara elak mot dig. Du är min kompis” Har hon inte sett hur han behandlar mig?

”Pfft, du skojar va?”

”Va? Nej” Hon är helt allvarlig och jag känner hur jag bara vill trycka upp en tårta i hennes ansikte.

”Är du blind eller? Han har knuffat till mig 3 gånger, och jag har bara gått här i 2 dagar”

”Han skulle aldrig göra det. Försöker du sära på oss så du kan få han för dig själv?”

Hon kollar sorgset på mig och går sin väg.

Menar hon allvar, har hon inte sett det? Hon var ju med en gång när han knuffade bort mig. Och det sista jag skulle göra är att vilja ha honom för mig själv.

Resten av dagen försökte jag prata med henne, men hon undvek mig.

1 vecka senare

”Jag sätter in pengar på ditt kort varje månad, så ni klarar er.”

”Aa, åk nu så du inte missar flyget”

”Ta hand om er” Mamma ger oss en kram, förstår ni, en kram. Det var inte igår direkt.

Hon går ut till taxin och dom åker iväg. Nu har vi huset för oss själva, så vi kan göra lite vad vi vill. Fast det kunde vi förut också, men jaja. Partyyyyy! 

Jag satte på mig skorna, tog väskan och började gå mot skolan. Som vanligt.

Det har gått en vecka och jag har fortfarande inte kunnat prata med Melanie, hon undviker mig totalt. Hon behandlar mig som luft.

När jag är i skolan gör jag det vanliga, går till skåpet, tar mina böcker och går på lektion.

Efter en timmes jobbig lektion är det äntligen 10 minuters rast.

Jag tar upp mobilen och ställer mig mot en vägg.

”Tja” Jag kollar upp på killen som står framför mig. Det är Ryan från Justins gäng.

”Vad vill du?” Säger jag med en suck och fortsätter att hålla på med mobilen.

Han tar ifrån mig mobilen och innan jag hinner säga nåt är hans läppar placerade på mina. Vad ska jag göra? Ska jag kyssa tillbaks eller stå här stel som en pinne?

Jag bestämmer mig för att besvara den och konstigt nog gillar jag det.

Han tar bort sina läppar från mina och ger mig ett leende innan han går bort.

Jag biter mig i underläppen och ler för mig själv.

Jag hör hur någon visslar till mig och jag återgår till verkligheten.

Och där står Melanie med ett brett flin.

”Vad?” Säger jag och försöker hålla tillbaka leendet, men det går inte.

”Så du och han?” Hon kollar lurigt på mig innan hon skrattar lite.

”Nej, asså…eh, inget”

”Varför har du undvikit mig hela veckan?” Frågar jag sen med en lite ledsam röst.

” När jag går igenom min lilla period är det bara Justin jag pratar med” Jag höjer ögonbrynen och börjar skratta.

”eh…okej…”

”Men vad händer mellan dig och Ryan?” Hon kollar förväntansfullt på mig och jag skrattar åt hennes beteende.

”Han bara kom fram och kysste mig”

”Awwww” Jag suckar och skakar på huvudet.

Vi båda går mot våra skåp men Mel tar i min arm och drar med mig nånstans.

När jag ser att vi står framför Justin,Ryan och Chaz suckar jag och kollar på henne.

”Vad gör ni?” Säger hon glatt och Justin flinar åt henne.

”Sanning och konsekvens. Vill ni vara med?”

”Javisst” Säger hon innan jag hinner svara. Jag suckar och ger henne en irriterad blick.

Vi sätter oss ner vid det runda bordet och jag får börja fråga nån.

”Justin, sanning eller konsekvens?” Frågar jag och han funderar lite.

”Konsekvens”

”Tungkyss Chaz” Dom båda kollar äcklat på mig men jag ler bara.

”Ni hörde, sätt igång”

”Aldrig” Säger Justin och kollar äcklat på mig.

”Jaja, vi går vidare” Säger Chaz och frågar Ryan. Jag stänger ut doms pratande en stund och sitter i min egna lilla värld, men några ord fick mig att komma tillbaks på jorden igen.

”Tungkyss Kimberly” Utan att säga emot så var hans läppar på mina, igen. Jag besvarade den och snart hade tungorna fullt upp.

Vi avbröt den när dom andra sa at det räckte. Det ingen såg var att han höll i min hand under bordet resten av ”leken”. När Justin fick sista frågan, och han tog konsekvens, stelnade jag till när jag hörde vad Chaz sa.

”Kyss Kimberly i 5 sekunder” Varför just jag?

”Aldrig” Sa jag direkt när jag fick höra det.

”Det är inte så farligt” Säger Chaz och jag höjer ögonbrynen.

”Gör det själv då” Ryan och Mel ”oade” åt Chaz och jag fick för engångsskull känna mig lite stolt över nåt jag sagt.

Justins perspektiv

Vi fick inte gå förens jag hade kysst henne, så vill bara få det överstökat. Även om hon är den sista personen jag vill kyssa.

Mitt huvud gick långsamt mot hennes och jag slöt ögonen. Våra läppar möttes och hon besvarade den. Efter 5 sekunder drog hon sig undan och torkade sig runt munnen.

”Fuck” Hann komma från min mun innan jag lämnade dom.

Jag gillade det, jag gillade att ha hennes läppar placerade på mina. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Super kort och så men ville bara få upp det. Fick bara en kommentar på förra kapitlet,och det betyder att ni inte gillar den här novellen. Vilket betyder att det inte är någon ide för mig att fortsätta. För statistiken är inte så dålig. 

Kommentera era åsikter,för dom spelar roll! :) 

 

Anonym

7 augusti 2013 11:22

Nej! Den här novellen är ju skitbra! Du ska vara stolt över denna 💕

 

Jenny

7 augusti 2013 11:50

Den är jättebraaa! <3

http://jennyzettergren.blogg.se

 

Melissa

7 augusti 2013 12:03

vadå dålig driver du med mig?? du är jätte bra på att skiva och har en jätte bra novell!

 

Johanna

7 augusti 2013 13:51

Jag tycker att du kan fortsätta med novellen, den är ju bra!;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen har flyttats till - www.myybeebs.blogg.se Så kapitlena kommer upp där och allt annat. ...

          Previously Jag slängde min blick på Kim som satt där och såg helt hjälplös ut. Antagligen chockad efter alla ord Ryan slängt ut. ”Tänk om han har rätt” Jag kollade frågandes på henne. ”Vad menar du?&rdqu...

  Previously 10 meter framför mig var det nåt svart på marken, och det var inte ett träd eller en buske. Om jag fortsätter gå kanske den anfaller mig, och om jag stannar här fryser jag ihjäl. Jag stelnade till när jag hörde att den svarta saken ...

Hans läppar började röra sig mot mina och jag gjorde detsamma. För om jag ska vara ärlig så kändes det inte så jätte fel. Vi båda kröp lite smidigt till soffans slut och han fick mig att lägga mig ner med honom försiktigt över mig. Våra tungor börj...

For 1 year ago we lost our angel,Avalanna. I miss to see Justin's real smile when he was with her. I miss to see them together. Avalanna really touched my heart. It was something with her,she was a special little girl. Even if I didn't knew her...