Previously

Jag sprang in i korridorerna och letade efter rektorns kontor. Jag andades ut några gånger innan jag knackade på.

”Kom in” Med försiktiga steg gick jag in.

”Hej! Är det du som är Kimberly Canning?” Jag nickar till svars så jag slipper prata med min andfådda röst.

”Här har du schemat. Nu ska du in i rum 211, för att ha biologi” Säger hon och föser ut mig.

Jag kollar på alla rums nummer och hittar ganska snabbt 211. Är fortfarande andfådd och blöder på knäna, dom kanske tror att jag har flytt från fängelset eller nåt. Jag tog ett andetag och knackade på.

”Kom in” Säger en mans röst och jag kliver in. Mannen står bara och kollar på mig och jag känner mig som ett fån som bara står där.

”Och varför är du 31 minuter sen, Canning?” Han kollar strängt på mig och jag ljuger fram ett svar. Fast lite sanning var det faktiskt.

”Jag fick aldrig veta vilken tid skolan började” Han suckade och pekade på en plats längst bak i klassrummet, vilket konstaterade att jag skulle gå och sätta mig där. Jag gick med försiktiga steg och kände hur allas blickar brändes på mig. Jag svalde hårt när jag såg vem jag skulle sitta bredvid. Killen som jag stötte på i mataffären.

Han kollade ut genom fönstret och suckade högt när jag satte mig bredvid honom. Allas blickar var vända mot oss och jag höjde ögonbrynen och skakade lätt på huvudet så dom skulle sluta stirra. Och det hjälpte.

Resten av lektionen satt jag och försökte hänga med men egentligen förstod jag nästan inget. På min förra skola var det mest chill lektioner och dom brydde sig inget om man bara satt där. Så lärde mig inte så mycket, men det ångrar jag nästan nu.

När lektionen äntligen är slut skyndar jag mig ut ur klassrummet och pustar ut.

Jag kollar på schemat jag har i handen och kollar vilket skåpsnummer jag har. 1030. Jag kollar också när nästa lektion är och var den är. Rum 222 och lektionen börjar om…5 minuter. Skojar dom eller, 5 minuter? Och vi ska ha matte dessutom, toppen. Jag börjar med att leta efter mitt skåp som tar ett tag, och när jag väl hittar det har det gått 7 minuter. Jag fifflar snabbt upp skåpet och tar ut böckerna jag behöver innan jag stänger det och börjar gå. Klassrummet låg inte så långt härifrån så blev inte så sen. Jag öppnar försiktigt dörren och går in. Lärarinnan bara kollar argt på mig och jag sätter mig på första lediga plats. Den här lektionen var tydligen två timmar lång så nånting borde jag väl lära mig.

Jag försökte hänga med och antecknade rätt så mycket, men min hjärna verkar ha lagt av idag.

För inget riktigt fastnade. 

Efter två timmar som kändes som tio var det äntligen lunch, och jag kände mig faktiskt hungrig för engångsskull. Jag hann bara ut genom klassrummet innan nån tog tag i min handled. Jag vände mig snabbt om och såg att en tjej som jag sett i klassrummet stod där med ett leende.

”Hej, har förstått att du är ny och tänkte bara fråga om du behöver hjälp att hitta eller något” Sa hon och log mot mig.

”Det skulle behövas. Ska lämna böckerna i skåpet och sen ska jag på lunch” Säger jag och börjar gå. Hon följer efter mig börjar prata på som bara den. Jag skrattar till och hon avbryter sitt pratande och kollar på mig.

”Pratar du alltid såhär mycket?” Hon skrattar till och räcker ut sin hand.

”Melanie förresten”

”Kimberly” Jag räcker ut handen och skrattar till, fortfarande förvånad att man kan prata så mycket.

När vi är vid mitt skåp slänger jag in böckerna innan jag tar ut min väska.

Jag stänger det och vi börjar gå mot matsalen.

Det första jag ser är en stor sal med massor av ungdomar.

”Wow… är det alltid såhär många här vid den här tiden?” Frågar jag lite chockat och hon skrattar till.

”Ja, men jag äter aldrig där. Vi ska gå till kiosken bredvid skolan” Säger hon och fortsätter gå. Jag släpper blicken från allt folk och börjar gå efter henne.

Vi går ut ur skolans byggnad och precis bredvid låg en liten kiosk. Det såg ut som att det skulle rasa men det var ingen där så det får duga.

Melanie börjar rabbla upp allt som dom har och avbryter henne genom att sätta min hand för hennes mun.

”Pratar jag för mycket?” Hon kollar försiktigt på mig med ett litet leende.

”Eh… lite” Svarar jag och ger henne ett leende. Hon går fram till mannen som står inne i kiosken och beställer sin mat. Det tar inte lång tid innan hon får sin hamburgare.

”En pastasallad och en apelsin juice, tack” Säger jag och innan jag hinner blinka har jag det framför mig. Jag betalar honom och går mot Melanie som sitter vid en bänk.

”Blir du mätt av det där?” Frågar hon med sin hamburgare i handen och kollar på min pastasallad.

”Ja, det blir jag” Säger jag enkelt och sätter mig bredvid henne.

Jag börjar äta och känner att jag sitter och ler för mig själv när jag faktiskt får i mig allt.

”Vad ler du åt?” Frågar hon och jag beter mig normalt igen.

”Nej, det va inge..” Var det ända jag hann säga innan hon avbröt mig.

”Spanar du in kiosk mannen?” Jag känner hur jag nästan vill spy när hon säger det.

”Euuw, nej. Det var inget, okej?” Hon skrattar och skakar på huvudet. Jag dricker upp min juice innan vi börjar gå in mot skolan igen.

När vi går in i byggnaden går någon in i mig. Och inte vem som helst, nämligen den killen jag redan gått på en gång. Han blinkar med ena ögat åt Melanie och hon får en lätt rodnad.  Utan att ens titta på mig puttar han undan mig och jag var så nära på att putta till han med, men Melanie hindrade mig.

”Eyy, don’t touch my boyfriend” Sa hon och jag trodde jag skulle tappa hakan när jag hörde ordet “boyfriend”.

”Du och han???” Hon kollar på mig som att det skulle vara det mest självklaraste.

”Ja, och?” Hon kollar frågandes på mig men jag fortsätter gå. Hon kommer strax efter och ser fortfarande ut som ett frågetecken.

”Han är ju helt kall och du är ju liksom tvärtemot” Hon skrattar till men jag förstår inte varför.

”Man kan väl vara olika. Han är ju as snygg” Jag himlar med ögonen och ser att vi är framför mitt skåp.

”Så du går bara efter utseendet?” Hon rycker på axlarna och jag öppnar mitt skåp.

Jag kollar på mitt schema och det står att jag har håltimme, och efter det slutar jag.

”Man måste inte vara på skolan när man har håltimme va?”

”Jo, men lärarna håller inte koll på dom så dom märker inget om alla är borta. Vadå då?” Jag känner hur jag bara vill hoppa upp och ner men hindrar mig själv.

”Jag har det nu, och efter det slutar jag. Så hejdå, ses imorgon” Säger jag och stänger snabbt skåpet.

”Meeeh…” Är det ända jag hör innan jag lämnar henne.

Jag går ut ur byggnaden och börjar gå hemåt.

Destinys perspektiv

Jag sitter i soffan och kollar på tv när dörren öppnas. Jag lägger mig snabbt ner och låtsas sova, orkar verkligen inte prata om varför jag är hemma så tidigt.

”Jag vet att du är vaken” Hör jag Kims röst säga och jag sätter mig upp.

”Vad gör du hemma så tidigt?” Hon kollar på mig och höjer ena ögonbrynet.

”Vad gör du hemma så tidigt?”

”Jag frågade först” Säger hon och jag ger ifrån mig en suck.

”Jag hade ont i huvudet så fick gå hem”

”Skojar du, gick du hem på grund av huvudvärk?” Hon skrattar och jag kollar kallt på henne.

”Vad gör du hemma då?”

”Hade håltimme och slutade efter det” Säger hon innan hon försvinner ut ur vardagsrummet.

Hon går upp för trappan men stannar när jag börjar prata.

”Du har inte glömt att du ska till sjukhuset idag va?” Det blev tyst och jag förstod att hon hade glömt det.

”Såklart jag inte har. Vilken tid var det nu igen?” Jag skrattar till av att hon är så glömsk men säger snabbt svaret.

”13:00, så om 45 minuter”

”Juste” Säger hon lite dumt och fortsätter uppför trappan.

Efter 5 minuter är hon nere igen med andra kläder.

”Bränn inte ner huset” Säger hon innan hon försvinner ut.

Jag suckar och tar fram hennes dator. Har ingen egen så brukar använda hennes när hon inte är hemma. Om hon visste att jag brukar låna den skulle jag vara död vid det här laget.

Jag går in på en film sida och sätter på min favorit serie, Pretty little liars.

Jag kan sitta en hel dag och bara kolla på avsnitt efter avsnitt.

Jag sätter på avsnittet jag senast slutade vid och jag kom in i min egna lilla värld.

*

Jag slits från datorn när dörren slås upp. Jag klickar snabbt ner allt och lägger ifrån mig datorn. Jag hann precis för sekunden efter kom hon in i rummet, med en påse i handen.

Jag låtsades slita mig från tv:n och kollade på henne.

”Så, vad hände?” Hon kollar på mig med en frågande blick. Jag suckar och himlar med ögonen.

”Vad sa dom??”

”Inget speciellt” Sa hon enkelt och la ifrån sig påsen innan hon satte sig i soffan.

”Vad har du i påsen då?”

”Mediciner” Säger hon med blicken fast i tv:n.

”Detaljer tack”

”Okej, jag kom dit, satte mig i väntrummet innan jag fick gå in till rum 23. Vi pratade, jag vägde mig, jag fick mediciner och sen åkte jag hem” Ännu en gång suckar jag åt hur töntig hon är.

”Men vad kom dom fram till, vad sa dom?” Sa jag irriterat och äntligen sa hon svaret jag ville höra från början.

”Jag ska ta mediciner dagligen för att jag har en påbörjad ätstörning.” Sa hon som att det skulle vara hur självklart som helst.

”Men vad bra då” Säger jag fortfarande lite smått irriterat men fäster min blick i tv:n.

Vi båda sitter tyst och kollar på tv när dörren öppnas igen. Och in kommer mamma som inte ens säger hej.

”Hej” Ropar vi samtidigt men får inget svar.

Hon kommer in i rummet med ett brett leende på läpparna.

”Vad?” Frågar jag och jag undrar för mig själv om man verkligen kan le sådär stort.

”JAG FICK JOBBET” Nästan skriker hon ut och börjar hoppa upp och ner.

”Aha” Säger jag och fortsätter kolla på tv. Vänta..vilket jobb?

”Va? Vilket jobb?” Hon kollar på mig och ser ut som att hon ska spricka av glädje.

”Det där som jag har pratat om hela tiden, det där i Mexico.” Sa hon och både jag och Kim stelnade till.

”Ska vi flytta IGEN?” Säger vi i mun på varandra och mamma bara nickar.

Vi har ju precis kommit i ordning här.

Jag sväljer hårt och kollar ut genom fönstret. Aldrig att jag tänker flytta. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hann konstigt nog göra klart kapitlet fast jag kom hem idag. Har aldrig gjort ett kapitel på så kort tid, men det blev kanske inte världens bästa kapitelt men det är alltid svårt i början. 

Kommentera om ni vill ha en fortsättning! :)

 

anonym

5 augusti 2013 17:02

super bra,älskar den :)

onlybiebs

5 augusti 2013 17:03

Vad kul att höra :)

 

Melissa

7 augusti 2013 04:43

jätte bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen har flyttats till - www.myybeebs.blogg.se Så kapitlena kommer upp där och allt annat. ...

          Previously Jag slängde min blick på Kim som satt där och såg helt hjälplös ut. Antagligen chockad efter alla ord Ryan slängt ut. ”Tänk om han har rätt” Jag kollade frågandes på henne. ”Vad menar du?&rdqu...

  Previously 10 meter framför mig var det nåt svart på marken, och det var inte ett träd eller en buske. Om jag fortsätter gå kanske den anfaller mig, och om jag stannar här fryser jag ihjäl. Jag stelnade till när jag hörde att den svarta saken ...

Hans läppar började röra sig mot mina och jag gjorde detsamma. För om jag ska vara ärlig så kändes det inte så jätte fel. Vi båda kröp lite smidigt till soffans slut och han fick mig att lägga mig ner med honom försiktigt över mig. Våra tungor börj...

For 1 year ago we lost our angel,Avalanna. I miss to see Justin's real smile when he was with her. I miss to see them together. Avalanna really touched my heart. It was something with her,she was a special little girl. Even if I didn't knew her...