Förra kapitlet:

- ”Lea,kom igen. Du klarar det” Säger han lite tyst så att dom där ute inte ska höra.

- ”Tror du på fullaste allvar att jag ska gå ut och sjunga en låt om hur lycklig du gör mig,när du precis krossat mitt hjärta i tusen bitar?” Skriker jag till honom rätt upp i ansiktet och kommer sen på att mikrofonen är precis framför mig. Dom i publiken drar efter andan. Dom hörde mig,doms idol har krossat en tjejs hjärta.

Jag springer ut och känner att jag har allas blickar efter mig. Jag springer ut ur centrumet och in i skogen bredvid.

Jag sätter mig mot ett träd och alla tårar väller ner igen.

Hur kunde han göra såhär mot mig? Jag hittade en vass sten på marken och tog upp den. Jag började skära mig med den på ben och armar. Lite mer smärta gör väl inget?

Tillslut när jag hade skärt mig så mycket att blodet bara droppade av,gav jag mig.

Nu kände jag smärta både inifrån och utifrån,vilket jag inte borde egentligen.

Jag hörde fotsteg lite längre bort. Jag vände mig om,och såg att nån kom springandes mot mig. Jag försökte resa mig upp,men mina ben bara vek sig under mig. Jag hade så ont.

Jag tänkte på den kvällen då jag blev förföljd av nån,tänk om det var den igen.

- ”Lea?” Hör jag en välbekant röst säga,men jag kommer inte på vem. Förs jag ser ansiktet. Selena.

- ”Ja,det är mitt namn.”  Säger jag irriterat när hon kommer nära mig.

- ”Men vad har du gjort?” Hon kollar förskräckt på mina ben och armar som blöder.

- ”Varför gjorde du det?Du visste hur mycket jag älskade honom” Sa jag med tårar i ögonen och hon kollade ner i marken. ”Kolla på mig” Skrek jag åt henne och hon gjorde som jag sa.

- ”Jag vill ha tillbaks han,okej?” Började hon och jag kände hur jag var nära på att bryta ut i tårar. ”Vi var tillsammans för ett år sen,men det slutade med att vi bara blev vänner”

- ”Så du tänkte bara ta honom ifrån mig?” Hon svarade inte utan kollade bara ner i marken. ”Gå härifrån,jag vill aldrig se dig igen” Hon kollade på mig med en tom blick. ”Men försvinn då” Hon reste sig upp och började gå.

När hon försvann ut ur skogen slöt jag ögonen och lät tårarna rinna.

Det dröjde inte länge innan jag hörde fotsteg igen. Men den här gången kom det en person som jag ville skulle komma. Scooter sprang fram till mig och kollade lika förskräckt på mina ben och armar som Selena hade gjort.

-  ”Kom,så åker vi hem” Jag försöker ställa mig upp men det gör så ont. Han ser det på mig så han lyfter upp mig och börjar gå. När vi är framme vid hans bil sätter han mig där fram. Vi började köra och jag slöt ögonen. Sen tror jag att jag somnade för jag vaknade upp i en säng. Jag satte mig upp och kollade på mina skärsår,varför förstör jag mig själv såhär? Jag reste mig upp och gick ner för att kolla om Scooter var hemma. Han satt vid köksbordet och åt. När han hör mina fotsteg kollar han upp på mig.

- ”Hej,hur är det?” Frågar han med blicken på mig.

- ”Bra..kan du skjutsa hem mig?” Han kollar förvånat på mig.

- ”Är det inte bättre om du är här några dagar?”

- ”Varför skulle det vara bättre för?” Jag kollar på honom och hans blick är på mina skärsår.

- ”Jag vet inte om jag vågar lämna dig ensam”

- ”Snälla,jag är 18” Han vickar på huvudet och kollar på mig. ”Okej,17 då. Men om en vecka är jag 18”

- ”Jag kan skjutsa hem dig om du lovar att inte skära dig eller nåt som skadar dig”

- ”Jag lovar” Jag ger honom en allvarlig blick så han förstår att jag är seriös.

- ”Men du får äta nåt först.” Säger han och visar med händerna att jag ska sätta mig ner.

Jag sätter mig på stolen och han reser sig upp och kommer strax tillbaka med en tallrik. Han ställer det framför mig och det är pasta med tomatsås. Han vet att jag inte äter kött,vilket är bra. Jag börjar äta och känner att jag blir mätt super snabbt. Jag åt upp ungefär hälften,sen fick jag inte i mig mer.

- ”Om du är klar så kan vi åka” Säger han och kollar på klockan. ”Den är 18:30 nu,så du hinner hem innan det blir mörkt”

- ”Aa jag är klar” Säger jag och vi går ut och sätter oss i bilen. Han börjar köra och jag tar upp mobilen och ser att jag har 5 missade samtal av Justin. Jag klickar bort dom och lägger ner mobilen i fickan igen.

Efter 40 minuter är vi framme och jag hoppar ur bilen.

- ”Tack för skjutsen” Säger jag innan jag stänger dörren och börjar gå mot huset.

Jag tar fram nyckeln,låser upp och går in. Jag tar av mig skorna och går och byter om till ett par mjukisbyxor och en t-shirt. Sen går jag och sätter mig framför soffan och sätter på tv:n.

Jag bläddrar bland kanalerna och stannar när jag ser att Justin är med på en. Det är en gammal intervju med Ellen,men jag stannade ändå kvar på den kanalen. Var han tvungen att sabba allt när allt var så perfekt? Jag hann bara kolla en liten stund,för ögonlocken blev bara tyngre och tyngre.

Justins perspektiv:

Jag satt med mobilen i handen och tvekade om jag skulle ringa Lea eller inte.

Jag tryckte på hennes nummer och två signaler hann gå innan det las på. Hon hatade mig verkligen,och allt är mitt fel. Jag testade att ringa en sista gång innan jag skulle gå och lägga mig. Och med stor förvåning så svarade hon.

- ”Hallå?” Sa hon och jag visste inte vad jag skulle säga eftersom jag inte trodde att hon skulle svara.

-  ”Lea,lägg inte på. Låt mig prata” Det blir tyst och jag antar att jag ska börja prata direkt.

-  ”Jag är verkligen jätte ledsen. Det där som hände mellan Selena och mig betydde verkligen inget.”

-  ”Men varför låg du med henne då om det inte betydde nåt?”

- ”Jag tyckte synd om henne.”

- ”VARFÖR tycker du synd om henne?”

- ”För jag vet hur det känns att vilja ha tillbaks nåt som aldrig går att få tillbaka”

- ”Så du visste redan då att när du sagt sanningen till mig,så skulle du inte få tillbaka mig? För det är precis så det är” Säger hon innan hon lägger på. Jag känner hur en tår rinner nerför min kind,men påminner mig själv om att ”Never stop fighting for what you love” . Jag går upp och lägger mig med alla tankar i huvudet.

På morgonen vaknar jag med samma tankar i huvudet. Men jag har kommit på en sak.

Jag sätter på mig kläder lite snabbt och springer ner för trappan.

Jag vet att Lea fyller år på måndag,om…fyra dagar. Jag vet hur jag kanske kan få henne att åtminstone förlåta mig. Jag tänkte igenom det en extra gång och beslutar mig för att börja på det.

Resten av dagen satt jag med mitt lilla ”projekt”.

Dagarna gick och jag började bli nöjd med det. Jag försökte ringa Lea lite då och då,men hon la bara på. Jag hade inte så höga förväntningar på att hon skulle gilla det,jag vill bara att hon inte ska vara sur/ledsen längre. Det är söndag kväll,alltså det är imorgon hon fyller år. Är faktiskt nervös om hur hon kommer reagera. Jag kom på att jag måste ringa Scooter och fråga han om hjälp. Jag tar upp mobilen och ringer honom. Det går bara en signal innan han svarar.

- ”Scooter” Är det första han säger när han svarar.

- ”Ey,jag behöver hjälp med en sak.”

- ”Det beror på vad det är”

- ”Kan du ta med Lea till köpcentrumet imorgon. Hon fyller ju år,så ta en fika eller nåt”

- ”Juste…hon fyller år” Säger han och jag börjar små skratta.

- ”Du är hennes morbror,du borde veta när hon fyller år”

- ”Säg inte det till henne” Säger han allvarligt.

- ”Nejdå”

- ”Men kan du göra det?”

- ”Eh..visst. Tid?”

- ”13:00”

- ”Okej. Men vad ska du göra?”

- ”Det får du se då” Säger jag innan jag lägger på.

Jag tar en sista titt på min sak till Lea innan jag går och sätter mig i soffan.

Det finns absolut inget på tv,så tar upp mobilen och går in på instagram och kollar lite snabbt.

Det händer inte så mycket eftersom jag inte följer så många,men jag slutade bläddra när Lea hade lagt upp en bild för 5 minuter sen. Jag kollade på henne som gjorde *sadface* och sen på texten. ”Kul att fira sin 18-årsdag själv imorgon L.”

Jag tänkte skriva att jag saknar henne,men det var nåt inom mig som sa åt mig att låta bli. Men jag gjorde det,jag skrev ett enkelt ”I miss you”.

Jag reste mig ur soffan och gick upp för att lägga mig.

Leas perspektiv:

Jag satt i sängen med pyjamas på mig och höll på med mobilen. Jag gick in på instagram för att kolla om nån hade uppdaterad,ingen hade gjort det men jag hade fått en kommentar. Blir alltid en aning hypad när det står att jag fått en kommentar. När jag ser att det var Justin som hade kommenterat. Konstigt nog spreds ett litet leende på mina läppar. Han skrev att han saknade mig,och nu ska jag erkänna en sak. Jag saknar honom med. Visst,han krossade mitt hjärta. Men jag kan inte vara sur på honom hela livet. Livets stora gåta ”Älska,glömma och förlåta”. Det han gjorde var riktigt lågt,men alla gör misstag. Om han vill ha tillbaka mig får han kämpa för det. Jag kommer inte direkt förlåta honom om han bara säger ”förlåt mig”.

Jag lägger ifrån mig mobilen och lägger mig ner och hoppas på att få sova.

Men nej,tankarna snurrar runt som yra höns i mitt huvud. Att jag alltid måste tänka så mycket.

Tack vare att jag var så pass trött så somnade jag ändå.

*Mobil vibrationer*

Jag öppnade ögonen och kollade ut genom fönstret. Det var ljust,så det borde vara morgon.

Jag kollade på mobilen och såg att jag hade fått 6 sms av gamla kompisar. ”Grattis på din dag. /Sarah.”  ”Grattis världens bästa du på din stora dag. Kram Mia”  ”Ha en toppen födelsedag. /Angelica”  ”Grattis till dina 18 år. /Lina”  ”Grattis”  ”18 år…wow. Ha världens bästa dag nu bigsis. /Vanessa”

Vanessa..henne hade jag nästan glömt. Hon var som min lillasyster,och hon var två år yngre än mig men det märktes inte. Vi träffades när våra föräldrar umgicks.

Jag ruskade på huvudet för att få bort alla tankar och reste mig upp ur sängen.

Gick med pyjamasen på mig in till köket och gjorde en hallon smoothie. Sen gick jag och satte mig i soffan och tog upp mobilen. Gick in på instagram och såg att jag hade fått gratulationer där med. En var från Justin,han hade lagt ut en bild på mig och skrivit ”Happy b-day to this girl” Jag svarade inte för han skulle ändå inte se den bland alla andra kommentarer.

Jag kollade på klockan och såg att den var 12:15. Oj,vad länge jag hade sovit.

Jag slets från mobilen när ett billjud utifrån hördes. Jag kollade ut genom fönstret och där stod det en bil,och såg sen att det var Scooter som kom ut. Han knackade på och jag gick och öppnade. Direkt när jag öppnar ger han mig en kram.

- ”Grattis” Säger han och ger mig en ask. Trodde nästan att han skulle fria till mig,men däri låg ett jättefint silvrigt halsband med ett silvrigt hjärta.

- ”Åh,tack så jätte mycket. Jag älskar det” Säger jag och ger honom en till kram. ”Kom in”

- ”Jag tänkte faktiskt fråga om jag får bjuda dig på en fika i köpcentrumet,om du inte har andra planer för dig” Han kollade på mig och jag gav honom ett leende.

- ”Jag följer gärna med. Om jag får fixa mig först” Han nickar och jag går in till mitt rum och öppnar garderoben. Jag visste redan vad jag skulle ha på mig,en vit kort spets klänning. Mamma gav mig den när jag fyllde 16 och sa ”Den här får du inte använda förs du har fyllt 18” Hon var lite speciell,för hon gillade inte när jag hade klänning. Hon tyckte att jag visade för mycket. Jag sätter på mig den och sminkar mig lite lätt innan jag fixar håret. Jag sätter på mig halsbandet jag fick av Scooter och gick ut till honom.

- ”Är du klar?” Frågar han och jag nickar till svars. Vi går ut och sätter oss och börjar köra mot köpcentrumet. Jag blir inte helt ensam på min födelsedag ändå. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, Vad tror ni Justin ska överraska henne med? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen har flyttats till - www.myybeebs.blogg.se Så kapitlena kommer upp där och allt annat. ...

          Previously Jag slängde min blick på Kim som satt där och såg helt hjälplös ut. Antagligen chockad efter alla ord Ryan slängt ut. ”Tänk om han har rätt” Jag kollade frågandes på henne. ”Vad menar du?&rdqu...

  Previously 10 meter framför mig var det nåt svart på marken, och det var inte ett träd eller en buske. Om jag fortsätter gå kanske den anfaller mig, och om jag stannar här fryser jag ihjäl. Jag stelnade till när jag hörde att den svarta saken ...

Hans läppar började röra sig mot mina och jag gjorde detsamma. För om jag ska vara ärlig så kändes det inte så jätte fel. Vi båda kröp lite smidigt till soffans slut och han fick mig att lägga mig ner med honom försiktigt över mig. Våra tungor börj...

For 1 year ago we lost our angel,Avalanna. I miss to see Justin's real smile when he was with her. I miss to see them together. Avalanna really touched my heart. It was something with her,she was a special little girl. Even if I didn't knew her...