Förra kapitlet:

- ”Jag går och lägger mig”

- ”Jag följer med” Säger han och lyfter upp mig i hans famn.

- ”Justin,släpp mig. Du kommer inte klara av att bära upp mig för trappan” Säger jag men ångrar att jag sa det då vi precis var uppe.

Vi går in på hans rum och han stänger dörren och släpper ner mig. Han kastar fram en t-shirt till mig som jag sen byter om till.

- ”Du borde ha mina kläder oftare,du är så söt i dom” Säger han innan han lyfter upp mig igen och börjar gå mot sängen.

Vad skulle hända nu då? En säng,en onykter och lite kläder…

Nästa morgon vaknade jag av att Justin stönade högt i rummet.

Jag vände mig om och såg att han satt på sängkanten med händerna på huvudet.

- ”Ont i huvudet?” Frågar jag och ger honom ett retsamt flin.

- ”Passa dig” Säger han och skrattar ett kort skratt.

Som tur var hände inget igår kväll,han hade bara bäddat ner mig och sen lagt sig och han somnade på typ 1 minut.

Justins perspektiv:

Jag går in på toan och tar 2 alvedon. När jag kommer in på rummet igen brister jag ut i skratt.

Lea står med den stora t-shirten och dansar framför spegeln.

- ”Vad gör du?” Frågar jag och hon vänder sig snabbt om.

- ”Inget..bara sträcker på mig”

- ”Då sträcker du dig nog på det knäppaste sättet” Säger jag och hon slår till mig löst på armen.

- ”Hänger du med och tar ett dopp i poolen?” Frågar jag och hon nickar som svar.

Vi går ut men stoppas i trappan av att det ligger folk och sover på trappstegen. Jag sa ju att man inte fick övernatta,men ingen verkade lyssna för alla var typ kvar. För att jag skulle få allas uppmärksamhet var jag tvungen att ta ton.

- ”UT UR MITT HUS!!!!!!” Skriker jag och dom som sov satt nu upp och såg besvärade ut. Lea stod bredvid mig och försökte hålla sig för skratt,vilket fick mig att skratta lite för mig själv.

Men dom verkade lyssna på mig för huset började tömmas med människor. När alla hade gått började Lea och jag gå mot poolen. När vi var 2 meter från dörren ut till poolen slängde jag upp Lea på axeln och hon försökte sparka sig loss.

- "Justin,släpp mig” Sa hon med lite skratt i rösten.

Jag lyssnade inte på vad hon sa,och fortsatte bara gå. När jag var några sekunder från att kasta i henne,avbröt hon mig.

- ”Justin,låt mig i alla fall ta av mig t-shirten.” Sa hon och jag släppte ner henne. Hon flinade till mig och tog av sig t-shirten. Hon gick fram till poolkanten och gjorde ett hyfsat bra dyk.

Jag kom efter henne och gjorde en bomb,och när jag kom upp på ytan kollade hon på mig och bara skrattade.

- ”Det där var den sämsta bomb jag har sett” Sa hon skrattandes. Jag simmade fram till henne och tryckte ner henne några sekunder under vattnet. När hon kommer upp skrattar hon vilket också får mig att skratta.

- ”Justin,sluta. Det är inte kul”

- ”Men du skrattar ju?” Säger jag och hennes skratt slutar direkt och hon blir allvarlig.

- ”Ska jag slå till dig istället då?” Frågar hon och hon skrämmer mig lite.

- ”Okej,slå till mig” Svarar jag och hon simmar mot mig med bestämd blick.

När jag precis trodde att hon skulle slå mig pressar hon sina läppar mot mina. Jag besvarar den och hon slingrar sina ben runt mig. Med hennes läppar placerade på mina trycker jag ner oss under vattnet,fast bara några sekunder. För annars hade vi nog dött av syrebrist. När vi kommer upp släpper hon taget om mig och simmar till poolkanten för att gå upp. Jag kommer strax efter henne och båda går och små huttrar in. Vi går in på mitt rum och jag slänger fram kläder till henne,och hon sätter på sig dom över sina blöta underkläder.

När vi har klätt på oss går vi ner och jag tar henne till musikrummet som jag kallar det.

- ”Vad gör vi?” Frågar hon och kollar på mig.

- ”Här,sjung din nya låt för mig” Säger jag och räcker fram en mikrofon till henne. Det som inte hon vet är att allt man sjunger i den mikrofonen sparas i en fil på datorn.

- ”Inte nu” Säger hon och låter lite som ett barn.

- ”Jo,snälla. För mig” Hon suckar och tar mikrofonen ifrån mig.

”Seems like it was yesterday when I saw your face. You told me how proud you were but I walked away. If only I knew what I know today,nooo. I would hold you in my arms,I would take the pain away. Thank you for all you’ve done,forgive all your mistakes. There’s nothing I wouldn’t do,to hear your voice again. Sometimes I want to call you,but I know you won’t be there. Ohh I’m sorry for blaming you,for everything. I just couldn’t do. And I’ve hurt myself by hurting you. Some days I feel broke inside but I won’t admit. Sometimes I just want to hide ‘cause it’s you I miss. You know it’s hard to say goodbye,when it comes to this. Would you tell me I was wrong? Would you help me understand? Are you looking down upon me? Are you proud of who I am? There’s nothing I wouldn’t do to have just one more chance,to look into you eyes to see you looking back. Ohh I’m sorry for blaming you,for everything. I just couldn’t do. And I’ve hurt myself by hurting you. If I had just one more day,I would tell you how much that I’ve missed you since you’ve been away. Oh,it’s dangerous. It’s so out of line,to try to turn back time. I’m sorry for blaming you,for everything. I just couldn’t do. And I’ve hurt myself by hurting you.”

Hon kollade upp på mig och jag gav henne ett försiktigt leende.

- ”Jättebra. Men du har aldrig tänkt på att skriva nån glad låt?” Frågar jag lite försiktigt och kollar på henne.

- ”Nej,för jag har aldrig känt den lyckan.” Börjar hon men jag avbryter henne.

- ”Så du är inte lycklig nu?” Frågar jag med sorg i ögonen.

- ”Jag hann ju inte prata klart. Jag tänkte säga förs nu. Sen du kom in i mitt liv har jag bara haft ett leende fastklistrat på läpparna,har du inte sett det?” Hon kollar med en seriös blick på mig.  Istället för att svara går jag fram till henne och ger henne en kyss.

- ”Justin,jag älskar dig” Säger hon och jag känner hur mitt hjärta hoppar fram.

-  ”Och jag älskar dig” Hinner jag säga innan hon drar in mig i en kram.

Men kramen avbryts när hennes telefon ringer.

- ”Hallå,det är Lea”

Mer hör jag inte för hon går ut ur rummet. Men hon kommer in ganska snabbt igen.

- ”Justin,kan du skjutsa mig till köpcentrumet vid 14:00 tiden?” Frågar hon och ser förväntansfull ut på att få svar.

- ”Visst..men vem ska du träffa?”

- ”Selena ville ta en fika och prata lite” Svarar hon och ler mot mig.

- ”Och hur känner du henne?” Är frågan som direkt kom upp i mitt huvud.

- ”Vi träffades igår här på festen,om du kommer ihåg.”

- ”Det har jag inget minne av..” Säger jag och hon börjar skratta.

- ”Och där har du svaret på varför du har så ont i huvudet idag” Säger hon lite retsamt.

Jag himlar bara med ögonen och hon skrattar lite  innan hon ser ut som ett frågetecken.

- ”Juste,jag har inget att ha på mig” Säger hon och ser förtvivlad ut.

- ”Jag har en klänning där uppe som du kan få låna” Säger jag och det såg ut som att hon trodde på det.

- ”Har du?” Svarar hon och såg inte lika förtvivlad ut längre.

- ”Ja,jag brukar ha klänning lite då och då” Säger jag och skrattar och hon slår till mig på armen.

- ”Du kan få låna ett par gråa mjukisbyxor av mig,och så kan du väl typ klippa av din klänning till ett linne”

- ”Eller så viker jag den bara dubbelt” Säger hon innan hon går ut ur rummet för att gå upp till mitt rum.

Leas perspektiv:

Efter att jag bytt om och borstat håret går jag ner för att fråga om vi kan åka.

Han står redo vid dörren och väntar när jag kommer ner.

- ”Är du klar?” Frågar han och kollar på mig. Jag nickar och vi går ut och låser dörren. Han låser upp sin bil och vi går in och sätter oss.

Efter bara 10 minuter är vi framme och innan jag hoppar ut ropar han på mig.

- ”Ska jag hämta dig sen?” Frågar han och jag vänder mig om.

- ”Jag ringer om hur det blir sen” Säger jag och ger honom ett leende innan jag stänger dörren och börjar gå.

Jag känner mig ganska vilsen,för jag har ingen aning om vart jag ska gå. Efter ett tag ser jag att Selena sitter inne på cafeet och vinkar dit mig. Jag går dit och när jag är där ställer hon sig upp för att ge mig en kram.

Jag beställer en Cola och en kokosboll.

Sen satt vi där och pratade medan tiden bara rann iväg.

Efter 3 timmar reste vi oss från bordet för att åka vidare hem till henne.

När vi suttit i bilen i bara några minuter så kör vi upp på en stor uppfart.

- ”Här är mitt hus och här bor jag och Liz” Säger hon innan hon kliver ut ur bilen.

- ”Liz?” Frågar jag då hon aldrig nämnde det namnet.

- ”Ja,min hund” Svarar hon och låser upp dörren till huset.

Och direkt när hon öppnar dörren kommer det en liten chihuahua springandes till mig.

Jag sätter mig på huk och den hoppar upp och ner.

Vi går in och jag får gå och kolla runt lite medan hon fixar nåt att dricka.

Det var stort,men inte för stort. Det var superfint verkligen.

När jag går runt och blir helt kär i hennes hem blir jag avbruten av att min mobil vibrerar.

Det står Justin över skärmen och det var förs då jag kom på att jag skulle ha ringt honom.

- ”Hej” Säger jag när jag svarar.

- ”Du har inte ringt än,jag började bli orolig”

- ”Förlåt,jag glömde. Jag är hos Selena nu så du behöver inte oroa dig” Säger jag och det blir tyst.

- ”Justin?” Fortfarande tyst men jag kan höra hans andetag.

- ”Jag älskar dig” Säger jag och han svarar snabbt innan han lägger på.

- ”Jag älskar dig med”

Jag gick till vardagsrummet där Selena var och hon visade att jag skulle komma och sätta mig.

Vi hann bara sitta och prata i 10 minuter innan hennes dörr slogs upp.

Hon reste sig för att gå och kolla vem det var,men jag hörde snabbt att hon blev glad av vem som var där. Jag reste mig ur soffan och kollade lite försiktigt på vem som var här.

Det var en tjej som jag inte hade nån aning om vem det var,men hon och Selena verkade ganska tajta för dom stod och kramades en bra stund. Efter att jag stått och kollat på dom en liten stund blir jag upptäckt av tjejen.

- ”Vem är det,och var gör hon här?” Frågar hon och jag går fram så att dom ser mig tydligare.

- ”Eh..” Stammar Selena fram och jag får prata istället för henne.

- ”Jag skulle precis gå” Svarar jag och börjar gå mot dörren.

Det var redan mörkt ute och jag hittade inte så bra här så det skulle nog ta en stund innan jag hittade nån busshållsplats.

Efter att jag gått ett bra tag ser jag äntligen en busshållsplats.

Och bussen kommer väldigt snabbt efter att jag ställde mig där.

Jag kliver på och sätter mig långt fram så jag ser var vi är.

Justin har sagt var jag kan gå av om jag nån gång tar bussen.

Så efter 15 minuter går jag av och börjar gå. Han sa att det tar cirka 20 minuter att gå därifrån,så får gå på i rask takt.

Jag har gått i 15 minuter nu tror jag,så jag borde vara framme snart.

Det har blivit nästan kolsvart så det känns lite obehagligt att gå själv.

När jag går i min egna lilla värld hör jag klart och tydligt att det går nån efter mig. Jag vågar inte vända mig om och fortsätter gå. Jag hör hur högt den andas och rädslan kryper genom hela kroppen. Jag börjar springa och jag hör hur fotstegen blir snabbare och snabbare. Hjälp mig. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlååt att det blev så sent,men bättre sent än aldrig ;P

Kommentera för mer!! 

 

Alba o Amanda

23 juli 2013 12:03

Mer!
Hittade din blogg igår och läste alla kapitel satt och uppdaterade, uppdaterade, uppdaterade.... för att se om det kom något nytt kapitel! ♥

http://albaoamanda.bloggplatsen.se

onlybiebs

23 juli 2013 18:28

Vad glad jag blir :D Hoppas du stannar :)

 

Wilma

24 juli 2013 00:36

Tjena!
Såg att du kikat in på min blogg.
Och jag måste verkligen säga TVÅ ord om din novell.
DEN ÄGER!
Kram på dig!

http://Ourbieberstorys.blogg.se

onlybiebs

24 juli 2013 09:42

Taack så mycket,vad kul att du gillar den :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen har flyttats till - www.myybeebs.blogg.se Så kapitlena kommer upp där och allt annat. ...

          Previously Jag slängde min blick på Kim som satt där och såg helt hjälplös ut. Antagligen chockad efter alla ord Ryan slängt ut. ”Tänk om han har rätt” Jag kollade frågandes på henne. ”Vad menar du?&rdqu...

  Previously 10 meter framför mig var det nåt svart på marken, och det var inte ett träd eller en buske. Om jag fortsätter gå kanske den anfaller mig, och om jag stannar här fryser jag ihjäl. Jag stelnade till när jag hörde att den svarta saken ...

Hans läppar började röra sig mot mina och jag gjorde detsamma. För om jag ska vara ärlig så kändes det inte så jätte fel. Vi båda kröp lite smidigt till soffans slut och han fick mig att lägga mig ner med honom försiktigt över mig. Våra tungor börj...

For 1 year ago we lost our angel,Avalanna. I miss to see Justin's real smile when he was with her. I miss to see them together. Avalanna really touched my heart. It was something with her,she was a special little girl. Even if I didn't knew her...