Förra kapitlet:

Jag kollar på klockan och ser att den bara är 22:00,men jag är rätt trött så bestämmer mig för att gå och lägga mig. Men på väg till sovrummet blir jag distraherad av en skugga som snabbt flyttar sig runt huset. Jag känner hur rädslan kryper i kroppen. Jag har inte ens några grannar på synhåll,så vem kan det vara ute såhär sent. Det ända jag tänker på är att det är en mördare som går runt mitt hus. Jag går och kryper upp i soffan och drar en filt upp till hakan och känner hur en tår rinner ner för min kind. En rejäl knackning hör jag från dörren och jag stelnar till. Jag är rädd.

En till knackning lämnade dörren och en rysning spred sig genom hela min kropp.

Dörren slogs upp,och nån klev in. Hela jag slutade fungera,min hjärna,mina andetag.

Jag hör hur personen går in i köket och häller nånting på golvet. Sen hör jag hur den drar en tändsticka och det blev en explosion. Jag såg ljuset.

- ”Mamma,är det du?”

- ”Ja mitt hjärta,det är jag” Säger hon och räcker fram sin hand. ”Kom,följ med mig”

Jag tvekar inte en sekund och i nästa stund står jag där med henne bredvid mig och ser på alla i min släkt som har gått bort. Mormor och morfar står där och ler till mig.

- ”Nu kan inget skilja oss åt” Säger dom och jag känner hur nånting saknas. Justin. Jag saknar Justin.

- ”Jag måste tillbaka till Justin” Säger jag med ett ryck och dom andra bara skrattar åt mig.

- ”Hjärtat..du är på den andra sidan nu. Och här kommer du vara för alltid” Säger mamma och jag känner hur konstigt allting känns.

- ”Mamma,är jag verkligen död?” Frågar jag försiktigt.

- ”Nej,det är du inte. Det här är din dröm,du kan vakna nu om du inte gillar den”

Och det hon sa var rätt. Jag vaknade med ett ryck och hela jag var kallsvettig.

Jag kollade ut genom fönstret och såg fortfarande skuggan. Jag reste mig ur soffan och gick med försiktiga steg till fönstret och kikade ut. När jag såg att det bara var en katt som smög runt lättades hela jag och jag kunde andas ut.

Tänk vad en dröm kan kännas verklig.

Jag går och lägger mig i sängen och somnar snabbt.

2 veckor senare..

Idag var det lördag och Victoria skulle komma om 1 timme. Har precis städat hela huset så nu är det fint. Igår var jag och köpte jordgubbar,nutella och freez,som vi alltid hade när vi träffades förut. Sen ska vi väl bara sitta och prata om allt och inget.

När jag sitter och tar av bladen från jordgubbarna ringer telefonen.

- ”Hej det är Lea” Säger jag lite andfått efter att ha sprungit och hämtat mobilen.

- ”Heej det är Victoria,det har blivit lite ändrade planer. Jag följde med till Olivias sommarställe istället,men jag hoppas det är okej.” Säger hon med en snabb röst och jag känner hur mitt humör sjönk till 0.

- ”Prata aldrig med mig igen.” Säger jag och lägger på.

Jag trodde bättre om henne. Men jag har ju inte träffat henne på 2 år så hon har väl förändrats.

Jag lägger telefonen på bordet och sjunker ner på stolen. Vem ska jag äta allt det här med då? Jag kommer ju knappast orka allt själv. Jag går och sätter mig i soffan och lämnar alla jordgubbar på bordet. Vad ska jag göra nu då? Jag har ju ingen jag kan bjuda hit.

Jag sätter på tv:n och tar en filt och lindar in mig i den. Jag var tydligen ganska trött för jag somnade på mindre än 10 minuter.

*Knack,knack,knack*

Jag sätter mig upp i soffan och kliar mig i ögonen. *knack,knack*

Jag reser mig upp med filten hängandes över mig och går mot dörren. *Knack,knack*

”JAG KOMMER!!” Ropar jag från köket innan jag närmar mig dörren.

Jag öppnar försiktigt dörren och kikar ut. Ingen där. Jag kollar ner på marken ifall det skulle vara nån liten person,men där ser jag en bukett med röda rosor. Jag brukade alltid få röda rosor av mormor när jag fyllde år,men hon varken lever och jag fyller inte år.

Jag tar upp dom och stänger dörren. Jag läser på lappen som sitter där och känner att jag står och ler för mig själv.

”Lea,jag är verkligen jätte ledsen för allt. Snälla,förlåt mig. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på vad du sa till mig på sjukhuset. Om det finns nåt jag kan göra,så säg det.

Än en gång,jag är så ledsen. / J”

Jag läste lappen minst 10 gånger. Han bad verkligen om förlåtelse,och här står jag och ler som en idiot. Just nu vill jag bara att nån ska komma hit och hålla mig sällskap, vemsomhelst förutom Victoria.

Jag satte rosorna i en vas,hällde upp jordgubbar och nutella i en skål,tog en freez ur kylen och gick och satte mig i soffan igen. Jag bläddrade bland alla kanaler och beslutade mig för att se på ”Mean girl”,fast jag redan sett den 100 gånger. Här satt jag i min ensamhet och bara åt,åt och åt. *Knack,knack*

Jag gick mot dörren och öppnade försiktigt,och där stod han. Han kollade mig i ögonen,men hans ögon sa ”slå mig inte”. Jag fick fram ett litet leende innan jag tog in han i en försiktig kram.

Justins perspektiv:

När hon öppnade dörren kände jag hur jag ångrade att jag stod där. Hon kanske fortfarande var arg på mig. Men istället för att stänga dörren i mitt ansikte tog hon in mig i en mjuk kram.

Den varade bara 3 sekunder,men det var 3 härliga sekunder.

- ”Vad gör du här?” Frågar hon och kollar med snälla ögon på mig.

- ”Jag har haft dåligt samvete sen sjukhuset. Lea,jag är ledsen”

- ”Jag förlåter dig om du lovar att aldrig göra om det”

- ”Jag LOVAR” Säger jag och hon gör det där leendet bara hon kan göra.

- ”Men jag ska åka nu,mitt plan går om 1 timme” Får jag fram fast jag ser på henne att hon vet att jag ljuger.

- ”Så ditt plan åker utan dig om du inte är där i tid?” Säger hon och skrattar. ”Kom in”

Jag gör som hon säger och stiger på.

- ”Det var en som egentligen skulle komma idag,men jag kan väl säga att hon dissade mig” Började hon. ”Så jag hoppas du gillar jordgubbar och freez,för det är det ända jag har”

- ”Jag behöver egentligen inget. Du förlät mig och det räcker gott och väl” Säger jag och hon ler ett varmt leende till mig.

- ”Eftersom det är så bra väder och klockan bara är 15:00 så kan vi väl gå till bryggan och sätta oss?” Frågar hon medan hon plockar fram det vi ska ha.

- ”Det blir jättebra! Behöver du hjälp med nåt?” Hon skakar på huvudet men jag ser att hon håller på att tappa allt ur sina händer.

- ”Eller jo,du kan hämta den där korgen som ligger i mitt sovrum” Säger hon och pekar med huvudet vart jag ska gå.

Medan jag går kollar jag mig runt för att se hur hon har det. När jag väl är i hennes rum tar jag korgen i handen och tänkte precis gå ut,men min blick fastnade på ett kollage som hängde på väggen. Jag gick fram till det så jag kunde se bilderna nogare. Det var bilder på Lea och nån som var väldigt lika henne. Men jag förstod snabbt att det var hennes mamma.

- ”Hur går det?” Ropar hon från köket och jag återgår till verkligheten.

Jag går ut ur hennes rum och går till köket.

- ”Här” Säger jag och ställer korgen på bordet.

- ”Tack” Säger hon och börjar plocka i allt.

Efter 5 minuter lämnar vi huset och börjar gå mot bryggan som ligger precis bakom huset.

Vi går och sätter oss på kanten med fötterna hängandes.

Det blir tyst ett tag.

- ”Går du hit ofta?” Frågar jag för att försöka avbryta tystnaden.

- ”Ibland,när jag behöver rensa tankarna” Säger hon och kollar ut på vattnet.

- ”Nu ska du få veta en sak som jag inte har berättat för nån” Säger hon och jag nickar.

- ”När mamma gick bort,så mådde jag jätte dåligt i flera månader. Jag skar mig varje dag på armen,och vissa gånger höll jag på att gå för långt. 3 gånger var jag nära på att begå självmord,men jag hindrade mig själv och trodde då att mamma kollade ner på mig. Sen slutade jag skära mig,men började med nåt värre. När jag mådde som dåligast sprang jag ut i skogen och rökte. Jag trodde att det skulle få bort min smärta,men jag blev bara beroende.” Säger hon och jag ser på henne att det var jobbigt att säga.

- ”Men du har slutat nu?” Frågar jag och kollar på henne.

- "Ja,som tur är. Jag gick till en psykolog flera dagar i veckan och han hjälpte mig att sluta.”

Efter att vi suttit och pratat i 3 timmar bestämmer vi oss för att gå in. Innan vi lämnar bryggan frågar hon en ganska konstig fråga.

- ”Var är din mobil?” Hon kollar med en lurig blick på mig.

- ”Den är där inne. Vadå då?” Innan hon hinner svara förstår jag varför hon frågade.

För i nästa sekund har hon puttat i mig i vattnet och står där och skrattar.

- ”Ha ha , jätte kul” Säger jag ironiskt och simmar till stegen.

Jag kliver upp ur stegen och allt vatten rinner från mina kläder.

- ”Du njuter nu va?” Säger jag och hon skrattar och nickar.

Jag går fram till henne och ger henne en stor blöt kram. Jag tar korgen ifrån henne och ställer den på bryggan. Jag lyfter upp henne och hon virar sina ben runt mig. Jag kollar henne djupt in i ögonen och mitt huvud går försiktigt närmare hennes. Jag tänkte kyssa henne,men kom på i sista sekund att jag lika gärna kan kasta mig i vattnet med henne.

Så när våra läppar är nån centimeter ifrån varandra kastar jag mig i och hon skriker till innan hon kommer under vattnet. När hon kommer upp trycker hon ner mitt huvud under vattnet,men hon var inte speciellt stark. Och så bottnade jag och vattnet var bara till min haka.

Hon dök och kom upp precis framför mitt ansikte med ett stort leende. Jag lyfte upp henne som innan och jag placerade försiktigt mina läppar på hennes,och hon besvarade den snabbt.

Hon avbryter kyssen genom att hon börjar le. Vilket var ganska bra,för både hon och jag skakar av att vi är kalla. Jag släpper henne och går upp för stegen med henne tätt efter mig.

Hon tar upp korgen och vi börjar små springa in. När vi kommer in går hon in på sitt rum för att byta om och jag går ut till bilen och hämtar ombyte,ja bilen. Det där med planet vet jag faktiskt inte varför jag sa. Jag tar med mig ett par mjukisbyxor,ett linne och går in. När jag kommer in möts jag av en välbekant doft,nudlar.

- ”Jag hade inget annat hemma,så jag hoppas du gillar nudlar” Ropar hon från köket.

- ”Jag älskar nudlar” Svarar jag och hon ger sig ifrån ett litet skratt.

När jag bytt om och vi har ätit upp går vi och sätter oss i soffan. Eller jag la mig ner.

Lea sätter sig bredvid mig med datorn i knät. Jag sätter mig upp för att kolla vad hon gör,och ser att hon sitter och kollar på en bild på henne och nån annan tjej i hennes ålder.

- ”Vem är det?” Frågar jag och kollar på bilden.

- ”Det var hon som skulle komma hit idag. Vi har inte träffats på 2 år men ändå väljer hon bort mig.” ”Hon är typ helt galen i dig,så vill så gärna bara göra henne avundsjuk”

- ”Gör det då,ring henne på skype eller nåt” ”Det är lugnt för mig” Säger jag och hon ler till mig och loggar in på sin skype.

- ”Yes hon är inne” Säger hon och ringer henne på videosamtal.

När hon svarade såg det ut som att hon hade sett ett spöke.

- ”Heej” Säger Lea glatt.

- ”akdjksadjksajfcwjd VAD FAN GÖR HAN HOS DIG?” Skriker hon och det ser ut som att hon ska svimma.

- ”Han kom över med en bukett röda rosor” Säger hon och kollar på mig. Jag ger henne en snabb kyss och jag ser hur hon njuter av att se sin kompis så avundsjuk.

- ”Hejdå,måste gå. Vi har bättre saker för oss att göra” Säger Lea och lägger på.

Jag lägger mig ner igen och hon lägger sig bredvid mig med huvudet på mitt bröst.

Jag klagade inte direkt. Efter bara 5 minuter somnar hon och jag sluter mina ögon.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu får ni välja. Vill ni ha kortare kapitel varje dag eller lite längre varann dag? 

För jag ser hur vissa gör mega långa noveller men fattar inte hur man orkar. Mina ideer tar slut så snabbt. 

 

Johanna

25 juli 2013 17:12

Om man måste välja mellan de två alternativen väljer jag nog kortare men varje dag... Självklart kan du ta ledigt när du inte orkar mer men det är kul att läsa något varje dag och det kanske är enklare för dig att komma vidare i berättelsen på detta sätt! :)

onlybiebs

25 juli 2013 20:36

Aa,känner också så att det är roligare med nåt varje dag. Även om jag suger på att få ut dom varje dag,menmen.
Tack för din kommentar :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen har flyttats till - www.myybeebs.blogg.se Så kapitlena kommer upp där och allt annat. ...

          Previously Jag slängde min blick på Kim som satt där och såg helt hjälplös ut. Antagligen chockad efter alla ord Ryan slängt ut. ”Tänk om han har rätt” Jag kollade frågandes på henne. ”Vad menar du?&rdqu...

  Previously 10 meter framför mig var det nåt svart på marken, och det var inte ett träd eller en buske. Om jag fortsätter gå kanske den anfaller mig, och om jag stannar här fryser jag ihjäl. Jag stelnade till när jag hörde att den svarta saken ...

Hans läppar började röra sig mot mina och jag gjorde detsamma. För om jag ska vara ärlig så kändes det inte så jätte fel. Vi båda kröp lite smidigt till soffans slut och han fick mig att lägga mig ner med honom försiktigt över mig. Våra tungor börj...

For 1 year ago we lost our angel,Avalanna. I miss to see Justin's real smile when he was with her. I miss to see them together. Avalanna really touched my heart. It was something with her,she was a special little girl. Even if I didn't knew her...