Förra kapitlet:

När jag är 10 meter från hotellet dyker en kamera upp mitt framför mig med en reporter bredvid. Jag försöker gå ifrån dom,men hon håller kvar mig och puttar till mig.

- ”Så,du är Lea och sägs vara här med flickidolen Justin Bieber” Säger hon och kollar på mig för svar.

Hur sjutton kan hon veta det där? Vilka stalkers det finns säger jag och återgår till verkligheten.

”Eh..” Stammar jag fram och vet inte vad jag ska säga. Vågar inte öppna min mun för rykten börjar gå lika snabbt som Justin kan få alla Beliebers att skrika.

Ringen runt mig blir bara större och större och jag får bara mer och mer frågor som jag inte svarar på. Jag kollar snabbt upp mot vårat fönster och ser att Justin står där,när jag får hans ögonkontakt ser han hur förvirrad jag är. Han försvinner och om lite mindre än 30 sekunder ser jag att han är på väg att gå ut från hotellet. Vad tänker han med? Dom kommer ju kasta sig över honom som hungriga vargar. Jag släppte honom med blicken i 5 sekunder,och när jag kollade dig igen var han borta.

Blev lättad inom mig men plötsligt dyker det upp nån med solglasögon och en svart munkis med luvan på,och jag förstår direkt vem det är. Ingen verkade märka att han var där,så förklädnaden fungerade,även om man kände igen honom något enormt. Men vissa är smartare än andra.

Nu står vi där inne i en folkmassa och vet inte hur vi ska ta oss ut.

Nån verkade i alla fall märka att det var Justin för snart var allas blickar riktade mot honom.

- ”Kolla,det är Justin Bieber!!” Säger nån och alla pressar sig mot oss och dom kommer så nära så att vi knappt kan andas.

Vad ska vi göra nu då? Är det ända jag hann tänka innan jag kände hur jag fick svårare och svårare att andas och allt blev svart.

Jag öppnade försiktigt ögonen och kände att jag var i nåns famn.

Jag kollade upp på personen som höll i mig och blev en aning lättad när jag såg att det var Justin som höll i mig. Vi var fortfarande ute och hade fortfarande samma folkmassa runt oss.

Justin kollade ner på mig,log,släppte ner mig på fötter och återgick sen till att prata med nån reporter.

- ”Så,du och Lea har nånting  på gång?” Frågade hon och lät lite små dum.

- ”Nej,vi är bara vänner” Svarade Justin och jag kände hur en lättnad spred sig i min kropp. Om han hade sagt att vi hade nånting på gång skulle jag få så mycket hat av hans Beliebers. Det vet jag.

- ”Så varför är hon med dig hit när du ska avsluta din turne?”

- ”Scooter är hennes morbror och hon följde med för att shoppa” Säger han och jag ser hur gärna han vill att alla ska gå. Och jag känner detsamma. Håller i 5 stora kassar så mina armar håller på att gå av. Medan Justin stod där och vägrade att svara på mera frågor kom en tutande bil som väckte allas uppmärksamhet. Den körde mot allt folk så dom var tvungna att flytta på sig. När den var vi oss öppnades dörren snabbt och dom drog in oss. När vi väl satt inne i bilen såg vi att det var Scooter som räddat oss.

3 timmar senare..

- Justin,Lea,Vi måste börja åka nu så vi kommer fram i tid. Det är jätte mycket trafik” Ropar Scooter från dörren. Jag ska med och stå i backstage medan Justin uppträder. Ska väl bli spännande och se hur allt går till. Skulle tydligen få stå och prata lite med hans OLLG sen.

När Justin har stått och fixat håret i 10 minuter till så kommer han äntligen och vi kan åka.

Eller åka och åka,det tar inte lång tid innan vi blir ståendes i en lång bilkö.  

När vi har rört på oss en aning och vi ser arenan han ska uppträda i stoppas trafiken igen.

- ”Vi ska vara där nu. Jag ska upp på scenen om10 minuter. 10 minuter” Säger Justin med en orolig röst. ”Jag kan inte komma för sent på min sista spelning på turnen”

- ”Det är lugnt. The Foo är där och dom har extra saker dom kan göra om du är försenad” Säger Scooter med en lugn röst,förstår faktiskt inte varför han är så himla lugn. Han är ju liksom maneger.

Efter en kvart är vi äntligen framme och Justin får stressa sig in och allt går jätte fort.

Han sätter på sig sin mic och springer ut på scenen och ropar ”What’s up New York”

Och alla börjar skrika,hoppa,svimma osv.

När han har kört alla låtar är det dags för ”one less lonely girl”. Han ropar ut i mikrofonen ”Who wanna be my one less lonely girl?” Och alla börjar vifta med sina armar.

Hans OLLG kommer nu och ställer sig bredvid mig för att snart få gå ut på scenen.

- ”Hur känns det att du snart kommer få sitta i den där stolen och vara några centimeter ifrån honom?” Frågar jag med ett leende och hennes tårar väller ner.

- ”Det känns helt overkligt” Snyftar hon fram och jag blir själv lite rörd.

Jag ser hur hennes händer skakar när en av dansarna leder ut henne på scenen,och alla börjar skrika ännu högre.

Efter låten kommer hon och Justin små springandes in här. Tjejen går vidare för att bli förhörd och Justin byter till en mic som han håller i själv. Han ska precis springa ut på scenen och tacka för kvällen när han i sista sekund tar tag i min hand och plötsligt står jag där på scenen med honom och alla börjar skrika en aning högre.

- ”Jag vill tacka så mycket för ikväll.” Börjar han innan han fortsätter.

- ”Men först vill jag att ni ska få höra en annan sång med en annan person.”

 Med ett stort leende ger han mig mikrofonen.

Var han helt hjärntvättad eller? Jag har ju sagt att jag har scenskräck,vad var det han inte fattade? Hur kunde han bara ta ut mig här utan att fråga mig först?

- ”Jag kan inte Justin” Viskar jag i hans öra.

- ”Såklart du kan,du klarar det” Säger han och ler stort.

Musiken börjar spelas och jag känner hur paniken sprider sig i kroppen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen,vill bara sjunka genom jorden. Vill bort härifrån,men han håller mig hårt i handen. Jag står där med mikrofonen i handen och tror jag ska dö.

Jag höger mikrofonen så den är precis vid min mun.

- ”I believe in you and me.”

Justins perspektiv:

Jag såg hur nervös hon var,men jag visste att hon skulle klara det.

När hon hade sjungit första meningen mjuknades hennes tag om min hand,och jag trodde hon skulle röra på sig. Men hon föll ihop. Alla i publiken drog efter andan och mitt hjärta hoppade fram några slag. Scooter och sjukpersonalen sprang fram till henne och försökte få henne att vakna. Hon började röra på sig och satte sig upp med ena handen på huvudet. Mer fick jag inte veta för dom var tvungna att ta henne till närmsta sjukhus.

Avslutade med några ord till mina underbara fans och jag gick av scenen.

När jag kommer ut till dom andra möts jag av applåder och en kram av mamma.

- ”Du var jätte duktig” Säger hon med ett stort leende. Jag ler tillbaka och mitt huvud letar efter Scooter.

- ”Scooter följde med Lea,om det är han du letar efter” Säger hon och kollar mig i ögonen.

Jag vill verkligen åka till henne och se hur hon mår,men mamma har liksom flugit ända hit för att träffa mig lite.

- ”Åk” Säger hon och ger mig en långsam nick.

- ”Är det okej?” Hon nickar till svars och jag säger till en av mina vakter att skjutsa mig dit. Jag sätter på mig en munkis och drar luvan över huvudet.

Efter 10 minuter är vi framme vid sjukhuset och jag går ut ur bilen medan min vakt sitter kvar.

När jag fått veta vilket rum hon ligger i tar jag hissen till den våningen och går och letar bland alla rums nummer. När jag till slut hittar hennes rum ser jag att Scooter sitter utanför.

- ”Hur är det med henne?” Frågar jag försiktigt innan jag sätter mig bredvid honom.

- ”Dom håller på att kolla henne nu.” Är det han hinner säga innan dörren till hennes rum öppnas och det kommer ut en sköterska.

- ”Ni kan följa med på mitt kontor så vi kan prata ostört” Säger hon och visar oss vägen till kontoret som är litet och varmt. Hon visar med armarna att vi ska sätta oss ner på stolarna.

-  ”Till att börja med så har hon haft en riktig tur. Att hon blev inlagd direkt” Börjar hon och säger sen det som får både mig och Scooter att stelna till.

- ”Men hon har fått en hjärnblödning. Och kommer få ligga inlagd här i ungefär 2 veckor”

Allt hon sa repeterades i mitt huvud. Lea som redan hade det så jobbigt,varför just hon av alla.

Jag lämnade Scooter där inne och gick bort mot Leas rum. Jag kikade in i fönstret och såg att hon var vaken.

Försiktigt öppnade jag dörren och gick in.

-  "Hej. Hur är det?” Frågar jag och hon släpper mobilen och kollar på mig.

- ”Du vet..så som man känner sig om man har hjärnblödning” Sa hon och såg ut genom fönstret.

- ”Lea,kolla på mig och säg varför du är sur på mig” Sa jag,men hon slet inte blicken från fönstret.

- ”Jag har sagt att jag har scenskräck,men ändå tog du upp mig på scenen. Vad tänkte du med?” Frågar hon och tittar på mig.

- ”Jag trodde du ville att andra skulle få höra din röst” Sa jag och kollade på henne.

- "NÄR har jag sagt det?” Hon kollade frågandes på mig och väntade på svar

- ”Alla som är talangfulla brukar vilja det”

- ”Men vet du,jag vill inte det. Jag vill kunna ha ett privatliv,men du har redan sabbat det.”  ”Gå härifrån,dörren är där” Sa hon och pekade mot dörren.

Jag gjorde som hon sa och gick ut därifrån.

Sen hörde jag inte av henne mer,jag höll mig på mitt håll och om jag ska vara ärlig vet jag inte vart hon tog vägen efter sjukhuset.

Leas perspektiv:

Det var en månad sen jag kom hem från sjukhuset,och nu mådde jag bra igen.

Jag bodde själv i mormors lilla hus,fast nu var det bara mina saker i huset. Men alla minnen fanns fortfarande kvar och kommer alltid göra.

Har inte träffat Justin sen på sjukhuset,då jag var upprörd och en aning arg. Vilket jag fortfarande är,men försöker att inte tänka på honom. Men det är svårt att glömma någon som han bara sådär. Men om jag ska erkänna,så har jag det väldigt bra utan honom.

Okej..har ingen att vara med då jag inte har nån jag känner här.

Minst en gång i veckan brukar jag sitta och skypa med Victoria,min efterlängtade allra bästa vän sen förskoleklass. Hela mitt liv bodde vi i London där Victoria bor,tills mamma gick bort. Då flyttade jag och mormor hit. Så har inte träffat henne på 2 år,vilket är jätte tråkigt.

Och jag vet att hon gillar Justin en aning,så om jag träffar henne nångång skulle jag kunna försöka få dom att träffas.

När jag satt där med Victoria i mina tankar ringde det på skype,och jag förstod direkt att det var hon. Då inga andra brukar vilja skypa med mig.

- ”Heej” Säger hon direkt när hon ser mig och jag skiner upp.

-  ”Heej. Jag satt precis och tänkte på dig” Säger jag och jag hör att hon har en av Justins låtar i bakgrunden.

- ”Juste,vill du veta nåt mega super bra?” Säger hon och det ser ut som att hon ska börja hoppa av lycka.

- ”Såklart jag vill” Säger jag och skrattar ett kort skratt.

-  ”Mamma ska till nån av hennes kompisar och ha en tjej-helg om 2 veckor,och vet du vad jag har tagit reda på?” Säger hon och kollar uppspelt på mig.

- ”Det är bara 5 mil ifrån där du bor”

- ”Va,du skojar?!” Säger jag och jag vet egentligen att hon inte skulle skoja om nåt sånt.

- ”Neej,det är sant. Då kan väl jag få komma och bo hos dig istället?

- ”Såklart du får. Men varför ska hon resa 11 timmar för bara en tjej-helg?” Frågar jag.

- ”Det frågade jag också” ”Men vi hörs snart,måste hjälpa mamma med en grej” Säger hon innan hon avbryter samtalet.

Jag kollar på klockan och ser att den bara är 22:00,men jag är rätt trött så bestämmer mig för att gå och lägga mig. Men på väg till sovrummet blir jag distraherad av en skugga som snabbt flyttar sig runt huset. Jag känner hur rädslan kryper i kroppen. Jag har inte ens några grannar på synhåll,så vem kan det vara ute såhär sent. Det ända jag tänker på är att det är en mördare som går runt mitt hus. Jag går och kryper upp i soffan och drar en filt upp till hakan och känner hur en tår rinner ner för min kind. En rejäl knackning hör jag från dörren och jag stelnar till. Jag är rädd.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej,det här kapitlet blev super tråkigt. Men det här var inte min skrivar dag,min hjärna har stått still exakt hela tiden. Men jaja,nya tag imorgon ;)

Kommentera för mer! :D

Lea och Victoria. 

 

Johanna

18 juli 2013 14:34

Mer, mer mer!!!!!

 

Sara

18 juli 2013 18:05

As bra!!

 

amamda

18 juli 2013 19:49

Hej, det är jag från biebzznovell.blogg.se och biebzstoory.blogg.se du bad mig läsa din novell och den var jätte bra, ska börja följa den nu ;)
kram//amanda <3

http://biebzznovell.blogg.se

onlybiebs

18 juli 2013 20:00

Jaha,visste inte det var samma person.
Men tack så mycket :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen har flyttats till - www.myybeebs.blogg.se Så kapitlena kommer upp där och allt annat. ...

          Previously Jag slängde min blick på Kim som satt där och såg helt hjälplös ut. Antagligen chockad efter alla ord Ryan slängt ut. ”Tänk om han har rätt” Jag kollade frågandes på henne. ”Vad menar du?&rdqu...

  Previously 10 meter framför mig var det nåt svart på marken, och det var inte ett träd eller en buske. Om jag fortsätter gå kanske den anfaller mig, och om jag stannar här fryser jag ihjäl. Jag stelnade till när jag hörde att den svarta saken ...

Hans läppar började röra sig mot mina och jag gjorde detsamma. För om jag ska vara ärlig så kändes det inte så jätte fel. Vi båda kröp lite smidigt till soffans slut och han fick mig att lägga mig ner med honom försiktigt över mig. Våra tungor börj...

For 1 year ago we lost our angel,Avalanna. I miss to see Justin's real smile when he was with her. I miss to see them together. Avalanna really touched my heart. It was something with her,she was a special little girl. Even if I didn't knew her...