- Mamma,kör snabbare!!! Jag kommer för sent.

- Ta det lugnt,du hinner.

-NEJ DET GÖR JAG INTE! JAG ÄR REDAN 20 MINUTER SEN.

- Skrik inte åt mig när jag kör bil,Lea!!

- Varför får du skrika åt mig då??

- Eftersom du inte lyssnar när jag pratar normalt.

- Bitch..

- Lea,bara för att du och David har gjort slut behöver du inte gå ut över mig!!

- Hur vet du att det är därför? Du är ju riktigt jobbig du med.

- Lea,nu får du sluta. Jag orkar inte med ditt tjafs hela tiden!!

- MAMMA,AKTA LASTBILEN!!!!!

Jag satte mig upp med ett ryck och med hjärtat uppe i halsgropen. Jag kommer ihåg allt…precis allt. Minns inte senast som jag kunde sova en hel natt utan att drömma om den dagen.

Jag la mig ner igen och somnade lika fort.

” Beeeeep,beeeep” Alarmet på mobilen ringer och det var förs då jag kom på att jag skulle sommarjobba idag.

- "Shit."

Jag kastar mig upp ur sängen,springer ut ur rummet och in på badrummet för att duscha.

Efter duschen tar jag på mig ett par shorts och ett vitt linne,sätter upp håret i en slarvig knut och borstar tänderna lite snabbt.

Springer nerför trappan o sätter på mig skorna.

- ”Mormor,jag går nu!”

- ”Men frukost då,det är dagens viktigaste måltid”.Små ropar hon från köket.

-”Jag hinner inte. Hejdå,kommer hem vid 3 tiden.” Säger jag lite snabbt innan jag slår igen dörren och börjar springa mot busshållsplatsen.

Väl där framme ser jag att bussen precis kommer.

”Ganska bra tajmat om jag får säga det själv” tänker jag och små skrattar lite innan jag går på bussen o sätter mig långt fram. 10 minuter senare kliver jag av med en suck.

”Nu var det dags igen då..” säger jag för mig själv och kliver in i det lilla cafeet.

- ”Vad bra att du är här. Du kan börja på en gång” Är det första jag får höra när jag kommer in.

Eftersom det är av henne jag får betalt av så lyder jag o börjar med det vanliga – plocka ifrån tomma saker från allas bord. Inte det bästa sommarjobbet kanske men får hyfsat bra betalt.

Efter 6 timmars arbetande går jag med tunga trötta steg mot busshållsplatsen för att åka hem.

Har musik i lurarna och plötsligt byts låt till nån jag inte känner igen.

Det tar några sekunder innan jag fattar att det är min ringsignal som spelas i mina öron.

-  ”Hej det är Lea”

- ”Ja hej det är Camilla från sjukhuset. Din mormor kollapsade mitt på dan och ligger nu inlagd här,och hon är fortfarande omedveten” Är det ända jag hör innan jag stänger ut hennes babblande.

”Inte hon också,hon får inte lämna mig” hinner jag tänka innan jag svagt hörde vad hon sa.

-”Vad sa du för nåt?”

- ”Din mormor hälsar att Scooter kommer och hämtar dig nån gång under eftermiddagen” Säger hon innan hon börjar babbla igen. ”Vill du att jag ska hälsa nåt från dig?”

-”Att jag älskar henne” Säger jag och lägger på.

Jag satt i köket och skrev på min sång när jag hörde 2 knackningar på dörren.

Jag la ifrån mig gitarren och blocket och gick till dörren.

När jag öppnar ser jag Scooter med sitt vanliga lugna leendet på läpparna.

Innan han hinner öppna sin mun kastar jag mig i hans famn och mina tårar väller fram.

- ”Jag vill inte förlora henne,hon är den ända som finns kvar” Säger jag med gråten i rösten.

- ”Hon är gammal och har ett dåligt hjärta,och man kan alltid hoppas. Men du måste komma bort från det här nu.” Säger han med sin lugnande röst och jag nickar till svars.

Eftersom jag har gått igenom så mycket så är jag rätt känslig,och har lätt för att känna medkänsla. En annan 18-åring skulle inte ha kastat sig i sin morbrors famn och börjat gråta. Men vet ni,jag bryr mig inte. Jag är sån här person och det får man acceptera.

Jag sätter mig i bilen med min packning och han hade precis startat bilen och tänkte börja köra när jag kom på att jag hade glömt gitarren.

-”Min gitarr” Säger jag men han fortsätter köra o små skrattar.

- ”Justin har ett antal gamla gitarrer hängandes hos mig,så det finns gott o väl”

”Juste,Justin. Jag hade förträngt det. Har inte träffat honom på säkert några år.” Tänker jag innan jag sätter i hörlurarna i öronen o sätter på högsta volym.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kort ointressant kapitel,super svårt att komma på i början. Men imorn ska jag försöka sätta mig och skriva längre och mer intressant när jag är piggare. Justin kommer in snart så ni vet. 

Ha det bra ;)

 

linda

16 juli 2013 19:44

Superbra skrivet tycker jag. Ska absolut fortsätta att läsa fortsättningen med det samma :)

http://lindajonsson.bloggplatsen.se

onlybiebs

16 juli 2013 20:37

Åh tack så mycket :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen har flyttats till - www.myybeebs.blogg.se Så kapitlena kommer upp där och allt annat. ...

          Previously Jag slängde min blick på Kim som satt där och såg helt hjälplös ut. Antagligen chockad efter alla ord Ryan slängt ut. ”Tänk om han har rätt” Jag kollade frågandes på henne. ”Vad menar du?&rdqu...

  Previously 10 meter framför mig var det nåt svart på marken, och det var inte ett träd eller en buske. Om jag fortsätter gå kanske den anfaller mig, och om jag stannar här fryser jag ihjäl. Jag stelnade till när jag hörde att den svarta saken ...

Hans läppar började röra sig mot mina och jag gjorde detsamma. För om jag ska vara ärlig så kändes det inte så jätte fel. Vi båda kröp lite smidigt till soffans slut och han fick mig att lägga mig ner med honom försiktigt över mig. Våra tungor börj...

For 1 year ago we lost our angel,Avalanna. I miss to see Justin's real smile when he was with her. I miss to see them together. Avalanna really touched my heart. It was something with her,she was a special little girl. Even if I didn't knew her...